Behandlingar – Sida 8 – Homeopati för djur

Ung kviga (Cauloph)

Var på besök hos en köttbonde vars kviga hade råkat bli tjuvbetäckt, ingen hade märkt det förrän hon började ställa till juvret. Hon var alldeles för ung och outvecklad för att få en kalv. Nu hade kalvningen satt igång sedan några timmar och det gick inte alls bra, kalven satt fast och kvigan hade inte längre några värkar.
Veterinär, bonden, en anställd och jag, försökte med alla medel få lös kalven. Veterinären var skeptisk och tyckte att detta går aldrig, bonden likaså.

Jag bad att jag skulle få prova med Caulophyllum och berättade hur medlet fungerade, att det stimulerade värkarbetet. Fick klartecken av både bonde och veterinär.

Kvigan fick en dos av Cauloph och återfick täta värkar. Kalven lossnade millimeter för milimeter och till slut fick vi ut en stor, dödfödd tjurkalv.

Dagen efter träffade jag den anställde och frågade hur det gick med kvigan. Han berättade att hon bara låg, varken åt eller drack. Jag bad att bonden skulle ringa mej så skulle han få lite andra medel att försöka med. Tyvärr var bonden bortrest i 2 dagar så det blev inte förrän dag 4 han fick mitt meddelande. Kvigan fick både Arnica och Aconitum och visade viss förbättring men hon var redan i så dåligt skick att bonden lät henne avsluta sina dagar.

Ångrar att jag inte var förutseende nog att ta med både Arnica och Aconitum när jag åkte dit första gången, men det var under min praktik hos veterinärer och jag kunde aldrig drömma om att jag skulle få använda homeopatmedel, Cauloph ”råkade” jag bara ha i fickan.

Kicki 320

Kicki hade trampat sej på vänster bakspene och var inte det minsta intresserad av att jag skulle röra den, rengöra den, ej heller mjölka den. Hon stod på tårna och talade om att jag helst skulle hålla mej undan, för även om hon normalt var en kelig dam, så kände hon sej inte det minsta kelig just nu.

Jag gav henne en dos Arnica C200 i munnen, (pillren var upplösta i lite vatten i en spruta).
10 minuter senare la hon sej ned (ej på juverdelen) och tittade lugnt på mej medan jag rengjorde och tejpade/bandagerade spentrampet.

Ärligen blev jag alldeles förbluffad över hennes reaktion på läkemedlet och undrade nästan vad jag hade drogat henne med!

Chockad fjällko med död kalv (Acon + Arn)

Av Helen Anebo, dipl djurhomeopat

En lantbrukare ringde lite i panik en tidig morgon och hade problem med en fjällko. De hade fått dra ut en jättestor död kalv under natten och nu låg kon helt paralyserad på sidan, med huvudet utsträckt rakt framför kroppen. Hon reagerade inte vid beröring.

Eftersom ägaren hade ett litet apotek med homeopatmedel hemma, så föreslog jag att han skulle ge henne Aconitum i M-potens, 1 dos, och se vad som hände. Ca 5-10 min efter dosen, reste hon huvudet och la sej i en normalt liggande ställning och började idissla. Hon ville dock inte resa sej upp.

Efter en timme ordinerade jag Arnica D200 x 1 dos varje halvtimme x 3 ggr och sedan avvakta. Redan 15 minuter efter första dosen reste sej kon upp och började gå runt lite i ladugården. Ägaren fortsatte ändå att ge de följande två doserna. Kon fick ytterligare en dos Arnica D200 på kvällen och på morgonen efter verkade allt vara bra. Hon åt och drack och såg pigg ut.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 5, 2005, av Helen Anebo

Akut mastit (Bell + Okou)

En av korna, som varit fullt frisk på morgonen, kom inte hem till mjölkningen en kväll utan hade gått undan och lagt sej och var mycket medtagen.
Vi fick in henne och kunde konstatera att ena juverdelen var mycket hård och det kom bara lite tunn, vattnig mjölk.
Hon åt inte och avföringen var tunn.
Kon fick direkt Belladonna för mastiten hade kommit så akut och var så häftig, och Okoubaka eftersom jag misstänkte att det också var något problem med magen och ev vad hon hon ätit.
Den akuta situationen förbättrades snabbt, men jag fortsatte ge medel i knappt en vecka.
Eftersom det inte var så långt kvar till kalvning sinlades hon.

Ur tidningen Homeopati för djur 2003/ av Marie Åslew, dipl djurhomeopat

Akut mastit (Bell + Phyt)

En bonde ringde om en förstakalvare som fått akut mastit. Det var en mycket liten, tunn ko med mycket vitt i. Hon är snäll, sa bonden.

Kon hade en rejäl mastit med hög feber (40,2), vänster bak var hård och varm, mjölken såg ut som smält smör. Inflammationen hade kommit under eftermiddagen. Veterinären hade varit där och lämnat antibiotika, men ville inte att bonden skulle börja ge kon av det förrän man fått svar på mjölkprovet som togs.

Kon fick Belladonna D200, 5 piller i +dos, (piller blandas ut i vatten och man ger av samma blandning alla doser, skakas kraftigt 20 ggr innan ny dos) kl 21.00, 21.30 samt 22.00. Lämnade även Phytolacca D200 som bonden skulle ge dagen efter, 2 ggr.

Bonden ringde morgonen därpå, tidigt….den överlycklige bonden berättade att mjölken nästan såg ut som riktig mjölk, dock med en del flocker i, hon hade ingen feber, kon mådde mycket bättre. Dagen efter mådde kon fortfarande bra, juverdelen tömdes och var mjuk, dock med högt celltal. Provsvaret visade colibakterier. Kon fick Phyt D200 i ytterligare 2 dagar, celltalet gick så småningom ned till normal nivå.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002

Ko utan hopp (Carb-v)

Kon var en förstakalvare som hade kalvat ca 3 mån tidigare. En liten ko, som hade svårt att lägga på hullet, tidigare frisk och ganska kelig. Två dagar tidigare hade hon haft markant mindre mjölkmängd i vänster bak. Den såg inte riktigt bra ut, kon mådde dåligt. Hon hade ingen feber, snarare undertemp. Dagen innan hade hon inte rest sej alls. Veterinär tillkallades och gav kalk, kortison och vitaminer. Men hon reste sej inte. Mjölkprov som togs visade colibakterier. Den senaste veckan hade 3 kor dött på gården, av coliförgiftning, förmodligen pga dåligt ensilage så bonden var verkligen orolig.

På kvällen hade kon fortfarande inte rest sej. Man hade dragit ut henne från båspallen till ett ställe där man lättare kunde vända och behandla henne. Nu låg hon med huvudet mot magen och såg allmänt klen ut. Öron och panna var kalla, resten av kroppen var varm. Avföringen hade tidigare varit väldigt lös, nu var den lite fastare. På morgonen hade hon druckit 3 liter vatten men nu ville hon inte ha, hon var helt apatisk.

Kl 20 fick hon 2 tabletter Carb-v D30 direkt i munnen. 15 minuter senare lyfte kossan på huvudet och tittade på oss. Hon fick en ny dos och därefter 2 doser till med 15 min mellanrum. Nu ville hon ha mat och hon åt det hon fick. Vi försökte få upp henne men det misslyckades. Jag lämnade ett par doser till och åkte hem utan större hopp om att hon skulle kunna räddas.

Nästa dag ringde bonden och berättade att när de kommit ut i ladugården på morgonen, stod kossan upp och var pigg!

Jag svävade på moln hela den veckan!

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002

Ko med ont i magen? (Bell)

Kon är en blyg och harig en, som är väldigt låg i rang och inte gör så mycket väsen av sej. Men en eftermiddag när jag skulle mjölka henne trodde jag f-n själv hade flugit i henne! Hon sparkade åt alla håll med bakbenen, slet för att komma loss från fodergrindarna (låser fast korna under mjölkning), hon verkar helt galen. När det var dags att mjölka henne hade hon inte lugnat sej ett dugg och hon hade inte rört maten. Det blev spännande att mjölka henne! Hon kliades frenetiskt under hela mjölkningen och hade dessutom två sparkbågar på sej, men det gick.

Jag misstänkte att kon hade ont i magen, för hon sparkade åt det hållet. Jag ringde veterinären, som hade tre förslag; 1: nervös acetonemi (som kan drabba kor som mjölkar mycket), 2: magnesiumbrist och 3: ont i magen. De två första förslagen kunde vi utesluta ganska snabbt för kon mjölkade inte särskilt mycket och det var fel årstid för magnesiumbrist, alltså ont i magen. Vad gör en veterinär åt det, frågade jag. Det var bara att avvakta.

Jag gav kon en dos Belladonna D30. Hon lade sej ned så fort jag öppnade fodergrinden, reste sej igen och höll på så en kort stund. Sedan liksom spred sej lugnet i henne och hon låg stilla. En stund senare gick jag ut till henne igen. Det var som om ingenting hade hänt, hon har heller aldrig fått ett sånt ”ryck” igen.

Kon fick Belladonna för att det blev så akut och symptomen var så häftiga.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1, 2002

Kon Stina med depression (Nat-m)

Stina var i sin krafts dagar, en stor och auktoritär ko, en självklar ledare. Hon var en SRB-ko i 850 kg klassen. Människovänlig som hon var, skulle hon alltid klappas och pratas med. Samtidigt var hon en bestämd dam, som inte accepterade vad som helst. Hon var polis i ladugården och bestämde.

Allt var frid och fröjd med Stina, under merparten av hennes liv, en problemfri ko, men vid tiden vid ombyggnaden av ladugården fick Stina en depression. Matte begrep förstås ingenting!

Stina som var känd för sin glupande aptit och fick därför i vanlig ordning klara sej på mindre foder innan sin sjätte kalvning. Det var ingalunda unikt för Stina. Ingen reagerade på Stinas tillstånd förrän det visade sej att hon helt mist sin aptit på kraftfoder, när hon så småningom serverades detta igen. Inga fysiska fel kunde observeras på henne.

Först trodde man att Stina inte fattat att transpondern ”fungerade” igen, men snart insåg man att hon helt enkelt inte ville äta. Stina magrade. Matte kelade och fjäskade, men nej! Stina fick Calc carb, ”universalmedlet” vid aptitlöshet, men Stina vägrade ändå att äta. Alfalfa, Acid phos, Nux vomica, energibalans…nix! Matte blev orolig för sin kelgris och tog sej en rejäl titt på henne och funderade.

Tunn över ryggen, mager, speciellt kring halsen, ledsen, hängig, inte särskilt kelig längre…alla tecken styrde mot Natrium mur.

Varför skulle hon behöva Nat-m? Hade något särskilt hänt?

Nej, hon hade blivit klappad som förut, sinad som förut, kalvat som förut – men, inte ätit som förut! Under större delen av Stinas liv hade ladugården varit en uppbunden kortbås ladugård. Stina hade levt sina rutiner efter detta. Plötsligt blev det en lösdrift. En mojäng om halsen bestämde om man fick mat eller inte (man kunde inte längre stjäla lite från grannen) Man blev plötsligt instängd i en annan – liten – fålla tillsammans med sina andra sinlagda kamrater och kunde inte längre sköta mjölkningsordningen i mjölkfållan. Livet var inte kul längre!

Äntligen fattade matte vad depressionen handlade om! Stina fick Nat-m D30 och började stadigt återvända till sitt gamla jag. Började äta, började kela, lade på sej, återtog det polisiära jobbet igen. Stina blev sej själv och kalvade ytterligare några gånger.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2000, av dipl djurhomeopat Marie Åslew

Studie på e-coli diarré hos gris

Studie visar att griskultingar får mindre diarré efter homeopatisk behandling
Artikel av Marina Szöges

Forskning från Wageningen Universitet i Holland visar att Coli30K kan vara alternativ till antibiotika vid behandling av E-Koli diarré hos nyfödda grisar. Studien är placebokontrollerad, randomiserad och blind. Behandlingarna och observationerna och analys av data gjordes alltid ”blint”

Studien utfördes på en vanlig grisfarm i Holland. 52 Suggor valdes ut som inte var vaccinerade mot E-Coli och delades upp i två grupper. Den ena gruppen 26 suggor fick placebo och den andra gruppen 26 suggor fick Coli30K, som är en nosod tillverkad av kolibakterien, skakad och spädd 30 gånger. Sista månaden av dräktigheten fick suggorna en dos Coli30K två gånger i veckan och den andra gruppen fick bara placebo. E-Coli diarré är vanlig bland nyfödda grisar och meningen var att se om de som fick homeopati, skulle hålla sig friskare än kontrollgruppen.

Totalt 523 griskultingar födda av dessa 52 suggor inkluderades i studien. 260 hade i moderlivet via sin mamma fått Coli30K och kontrollgruppen på 265 hade fått placebo.

Griskultingarna observerades som ”observer-blind” alltså den som observerade kultingen om den hade diarré eller inte, visste inte om den tillhörde placebo eller verum gruppen. Normal avföring skrevs som -, och vattendiarré skrevs som + och allvarlig diarré med uttorkning skrevs som ++.

Resultatet visar att homeopatisk behandling minskar risken för diarré hos nyfödda griskultingar

I placebogruppen fick 23.8 % av griskultingarna diarré (63 av 265 stycken) medan i gruppen som fick homeopati fick bara 3.8 % diarré (10 av 260 stycken) Risken att få diarré var 6 gånger större i placebogruppen än i homeopatigruppen.

Tittar man på diagrammet sid 60 i studien ser man också att det var färre griskultingar per kull i homeopatigruppen som fick diarré och den smittade inte lika lätt mellan griskultingarna i homeopatigruppen. I placebogruppen var det alltid fler än en kulting i varje drabbad kull som blev smittad och i två av kullarna hade alla diarré.

Sammanfattningsvis, har vi här en randomiserad, blindad och placebokontrollerad studie som visar att homeopati har bra effekt. Gruppen som fick placebo hade sex gånger mer diarré än gruppen som behandlades med Coli30K. Och eftersom studien är placebokontrollerad, blindad och dessutom är gjord på nyfödda griskultingar torde risken för placeboeffekt vara väldigt liten.

Här finns studien: http://www.archibel.com.mx/downloads/LiesbethEllinger-HomInPiglets.pdf

Av Marina Szöges, homeopat och redaktör för nättidningen Dagens homeopati, www.dagenshomeopati.se

Kvigmastit innan kalvning (Phyto + Calc carb)

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2004, av djurhomeopat Lena Elofsson

En vinter var det en kviga som fick mastit på vänster bak, två månader innan kalvning. Kanske var det någon som sög på henne?

Det var gul och grötig ”mjölk”. Jag försökte med Phytolacca och mjölkade ur henne, så gott det gick, men det verkade bli sämre istället. Juverdelen blev hård och det var svårare att få ut någon mjölk. Jag tänkte att det är väl bara att acceptera att hon blir trespent.

Men jag funderade på trolig konstitution. Hon var väldigt matfixerad, rund och trind, så hon fick Calc carb D200 i ett par dagar. Sedan tänkte vi inte mer på henne precis. När hon sedan kalvade var hon till vår förvåning frisk på alla spenar! Celltalet var lågt och hon låg sedan stadigt i bästa juverhälsoklass.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2004, av djurhomeopat Lena Elofsson