Sto med ringorm (Sep)

En nordsvensk travare, sto, 13 år, söker för ringorm.

Bakgrund: Nuvarande ägaren har haft henne i 3 år. Har gått 3-4 år på travet och har blivit mycket hårt tränad.

Symtom: Bra ledarsto, men stressad och stingslig. Mycket rädd, vill fly och iväg.
Pratig. Kittlig och stingslig vid rykt. Stressad när hon står uppbunden. Slickar mycket på händerna.
Pålagringar höger carpus (framknä). Bullig framför juvret.
Hormonell obalans eftersom hon inte blivit dräktig vid de senaste 3 försöken.
Lätt att lägga på sig. Bra aptit.
Gnager på saltstenen. (jmf Nat-m)

Hon får Sepia x 1 dos x 3 dagar.
Efter 3 veckor har hon blivit mer harmonisk, mindre stingslig och mer positiv. Det går bättre att rykta henne. Det framkommer att hon alltid haft en hård galla på vänster framben (senpaketet vid kotan), som nu är helt borta.

2 veckor senare har håret vid strupen gått av och hon är sur och irriterad – bitchig. Vallade runt de andra hästarna. Hon får en ny dos av Sepia – en dos denna gång.

Vid en kontakt 3 veckor senare är allt OK!

Av Helen Anebo, dipl djurhomeopat

© Lotta Hägglund

Arras, 6 mån gråhund (Arn)

Husse kontaktar mej för att Arras sitter och håller upp hö framtass, trampar inte ned ordentligt på den. Visar bara detta i vila och inte vid rörelse. Ligger ibland och liksom sträcker på sitt framben. Reagerar inte på att man klämmer på honom. Vill inte hoppa in eller ut ur bilen. Ingen synbar hälta i övrigt. Problemet kom plötsligt, husse tror att han kan ha hoppat för mkt mot galler i hundgården. Är lite stel i halsen när han böjer åt höger, får flytta efter bakändan för att ta sej runt. Går bättre när han vänder till vänster.
Har denna veckan även varit till kiropraktor för andra gången, för att rätta till felställning i höger bog samt vänster bak, korset låg snett enl kiropraktor. Var dit 1:a gången för ca en månad sedan.

Jag skickar Arnica C30 för att prova några dagar. Hörs av fram mot helgen.
Husse vill komma med Arras på helgen, men jag tycker vi ska vänta och se vad som händer på Arnica först. (Ska dessutom bli busväder på helgen så jag tycker det är onödigt att köra.)

Hör inte av dem under helgen, men husse ringer på onsdagen och berättar att Arras inte verkar ha ont längre. Har gett Arnica som föreskrivet. Husse skrattar och säjer att han inte vet vad det beror på. Tillfällighet kanske? Hör inte av dem under helgen, men husse ringer på onsdagen och berättar att Arras inte verkar ha ont längre. Har gett Arnica som föreskrivet. Husse skrattar och säjer att han inte vet vad det bor på…kanske en tillfällighet?

© Lotta Hägglund

Fång på häst, 29 år (Bry)

Vår äldsta häst, då 29 år, blev halt en vinter och jag gav honom både Arnica (ifall han skadat sej) och Bryonia (eftersom jag också hade fång i tankarna)
Efter tre dagar var han frisk igen.
Senare upprepade sej det hela.
Hästen började halta, han ville inte förflytta sej, varken ut eller in.
Stod blixtstilla i boxen eller låg ned utan att vilja resa sej.
När jag skulle ge honom homeopatiskt medel försökte han undvika det genom att stå stilla med bakbenen och gå runt med frambenen.
Jag bedömde hans hälta som om det var början till fång.
Han fick Bryonia, för sitt typiska Bryonia-beteende.
På tre dagar var han hältfri och har inte haft problem sedan dess.
Jag tycker att Bryonia är ett bra medel för fång, när symptomen stämmer.

Ur tidningen Homeopati för djur 2003/ av Marie Åslew, dipl djurhomeopat

© Lotta Hägglund

Sto på högvarv (Nux-v)

Hästen var bara ”för mycket” mentalt överstimulerad, i övrigt fanns det inte mycket symptom att gå på. Gjorde aldrig någonting halvhjärtat, utan lade energi på varje uppgift vad det än kunde tänkas vara. Hon var en väldigt intelligent och lättlärd häst, men visade stark svartsjuka. Vem som helst kunde sköta henne, men bara matte kunde rida henne, men aldrig rida henne riktigt trött. Med andra ord, hon skenade.

Dessutom var hon väldigt stressad, kunde eventuellt stå stilla medan matte satte upp på henne.
I stallet hade hon inga problem med att vara ensam, men om det blev fel ordning vid intagningen på kvällen så gick hon igenom staketet.
Hon stod högst i hierarkin bland övriga hästar, var tuff och bestämd, men trots allt en kvinnlig gentleman och jättesnäll.
Aptiten var mycket god, men hon hade trots detta svårt att hålla i hull.

Hon fick Nux-v LM1 och behövde aldrig upprepa dosen.
Ägaren tyckte att hon fått en ny häst, pigg men kontrollerbar.

Artikeln var införd i tidningen Homeopati för djur 2001/2, skriven av Monica Littorin

© Lotta Hägglund

Katten Alex (Staph)

Av djurhomeopat Manoe Hoekstra, Holland

Den 15 juni 2012 fick jag en förfrågan gällande Alex, en kastrerad hankatt som använts i avel. Hos uppfödaren levde han inte i hemmiljö utan i ett hönshus.

Damen som adopterade honom berättade att han levt med dem i 3 veckor och att han de första dagarna varit skräckslagen och inte velat komma ut ur transportburen.

Efter några dagar kom han ut ur buren och sprang inte omedelbart och gömde sej när någon kom in i rummet. Han gillar att bli kelad med, men bara när han känner sej trygg. Ibland kommer han fram och ligger i bädden.

Problemet började när hans nya ägare rakade bort lite av hans päls, som hade tovat sej. Alex började slicka sin päls som besatt. Han har några kala fläckar och han skadar sej också, med allt slickande.

Man vet inte så mycket om hans förflutna, bara att han kom från sin uppfödare till den andra uppfödaren. När den nya ägaren hämtade honom var han väldigt smutsig och luktade urin, så de var tvungna att tvätta honom.

Han hade alltid levt i ett hönshus. Hans hud ser normal ut, förutom där han slickat sönder sej. Alex är social med de andra katterna som bor i hushållet och på natten leker han med dem. När en av de nya ägarna kommer in i rummet han befinner sej i, får han inte panik, låter sej klappas en stund innan han går tillbaka till ett tryggt ställe.

Han verkar ha förlorat sin tillit till människor, ägarna ser att det är en fin katt, men han ser sorgsen ut i ögonen.

När jag repertoriserar honom leder det inte till så mycket. Det verkar som att hans sorgsenhet är orsakat av hur människor behandlat honom förut. Därför letade jag efter ett sorgemedel till den stackars blyge katten. Staphysagria var det medel jag tänkte på. Min känsla sa mej att han hade sorg och att hemska saker hänt honom i det förflutna, orsakat av människor.

Staphysagria är ett medel som ”låter saker hända dem”. Alex gillade inte att bli tvättad eller rakad, men han lät dem göra det.

Staphysagria har en tendens att gömma sej, vilket Alex också gör, och Staph kan inte visa sina känslor. Alex ger intrycket av att han tycker om att känna sej älskad men verkar inte kunna öppna sej för den kärlek hans nya ägare vill ge honom. Vi bestämde att Alex skulle få medlet Staphysagria.

Den 18 juni fick Alex sin första dos av medlet. Den natten, när ägaren låg i sängen, kom Alex bredvid sängen och jamade åt henne. Hon fick ta upp honom i sängen, kelade med honom och han stannade hos henne en stund. Nästa dag fick han sin andra dos och samma sak hände. Han slickade sej heller inte på sin päls som han gjort innan.

Eftersom han svarade så bra på medlet bestämde vi oss för att inte ge honom en tredje dos. Men på den tredje dagen hade han lust att gömma sej igen så vi bestämde att han skulle få en dos Staph varje dag i en vecka.

Den 2 augusti berättar ägaren att Alex verkar må jättebra!Hans sår läker och han slickar inte sin päls mer än normalt. Han gillar att kela i sängen och han vågar till och med sitta i ägarens knä. Det är nu några dagar sedan han fick sin sista Staph dos.

Den 21 augusti mår Alex fortfarande bra. När ägaren kommer på övervåningen där Alex befinner sej kommer han springande mot henne för att kela.

Alex, efter behandling

Hans päls har växt ut. Han vågar sitta vid fönstret och titta ut.
I februari 2013 mår Alex fortfarande alldeles utmärkt! Han njuter av att bli kelad med och behöver inte längre gömma sej. Hans ägare är väldigt glada över den fina, keliga katt han blivit!

Artikeln är fritt översatt från www.hpathy.com och Manoe Hoekstra kan nås på: info@manekinekohomeopathie.nl

@ Lotta Hägglund

Sårskador: ur HFD

När det gäller sår som kommer genom skada/trauma från utsidan, rekommenderas:

Skärsår: Staphysagria

Sticksår: Ledum ,Hypericum

Sår med trasiga, fula sårkanter: Calendula

Sårskada som påverkar nerver (fingertopp på människa): Hypericum

Infekterat sår som luktar illa och blir större: Lachesis

Variga sår: Hypericum, Pyrogenium, Silicea (för bästa val måste man även se på andra symptom)

När såren kommer från någon obalans inifrån individen, måste man behandla konstitutionellt.

Ur tidningen Homeopati för djur, 2006/1, av Liesbeth Ellinger


© Lotta Hägglund

Kors mastit efter kalvning

Detta tips hittade jag på nätet för många år sedan, på Gudula Beythiens hemsida, www.homeofarm.com

//Om din ko får en inflammation i juvret efter kalvning, titta då på vad som egentligen hände med kon. Hon kalvade, ja, men var är kalven? Underskatta inte förlusten av kalven, som kon känslomässigt lider av. (Nat-m)
Vilken typ av mastit ser du?
Ser det ut som en strept, staph eller e-coli mastit?
Är det en en mastit som visar på Belladonna (röd, het, svullen, sämre av beröring) eller mer en Bryoniamastit (sämre av rörelse) som behöver behandlas?

De flesta mastiter med staph och strept bakterier börjar med att juvret inte känns som vanligt.
Kon släpper inte mjölken som hon ska, juvret kan kännas lite hårt, kon kanske är irriterad/öm när man tar på juvret. Men vad bakterierna har gemensamt är att mjölken inte längre har en lätt söt smak, den smakar istället salt!
Detta ger oss en bra ledtråd till det medel vi bör använda tillsammans med medel tillverkat av staph, strept, coli bakterier, nämligen Natrium mur. Natr-m tar hand om den emotionella delen av mastiten och Staph/Strept/E-coli medlet tar hand om den bakteriella biten.
Den mastit som just är på väg att komma, minsta lilla förändring i juvret efter en kalvning, kommer att svara på detta!
Om man väntar en dag för länge kommer mastiten istället att utvecklas och ge symptom som kräver andra medel som Bryonia, Lachesis eller Phytolacca.

Detta behöver behandlas med Natrium mur + bakt.medel, annars kommer mastiten att återkomma.//


© Lotta Hägglund