Chero – en humörhäst med huvudskakningar (Lyc)

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Margaretha Andersson Härnlund

Chero är en ridhäst, född 1977, som är mycket pigg för sin ålder. Hans problem är att han slår med huvudet, upp och ned, på sommaren och speciellt när de rider dressyr. Han hostar i paddocken, när det är torrt.

Chero går tillsammans med tre andra hästar, och det är han som bestämmer. När de får hö bestämmer han vilken hög de andra ska äta ur. Ibland vallar han de andra. När han är inne blir han sur om han inte får mat först. I så fall äter han inte. Han slänger ut maten ur krubban och mineralerna vill han inte ha.

Chero är en humörhäst. När de har klippt honom blir han sur, och han bits ibland. När de sadlar honom gillar han inte när de drar åt sadelgjorden. Han gillar dock ryktning. Han vill gärna skrämmas, och många är rädda för honom; det var även de nuvarande ägarna i början.

Chero måste få tid på sig. Man kan inte gå in direkt till honom. När jag var där, pratade vi med hästen intill först, sedan gick det bra att gå in till honom. Chero kommer inte fram till ägarna när han är i hagen. Han älskar att tävla. Han tävlar mot allt och blir sur om han inte vinner. Hoppa är det bästa han vet, men dressyr är inte lika kul.

Hans rädslor är; gubbar i keps, elstängsel, spöet, åska och smällare. Vid åska blir han stressad och springer runt. När de ska iväg på tävling blir han uppspelt och lös i magen. Han står bredbent i transporten och kissar alltid, när han är ute och åker. Han fiser mycket, det var det första jag hörde när jag kom. Han skitar ned ordentligt i boxen. Ägarna tycker att han sover mest på höger sida.

Chero är frusen och vill gå in när det är kallt. Det syns att han fryser. Han vill inte ha regn på huvudet, då ruskar han på sig. På vintern är han svår att hålla i hull och blir stel i bakbenen. Han har haft varböld i ganaschen (kinden) och han svullnar i benen om de ridit mycket.

Efter repertorisering gav jag denna häst Lycopodium (Lyc). Jag tycker hela hästen utstrålar Lyc. Han fiser mycket, vill vara först när de är ute och rider. Han vill bestämma över både hästar och människor.

Det som till sist var avgörande för mitt val av medel var symptomen; att slå med huvudet samt diarré vid känslomässig upphetsning. Dessa symptom har han alltid och inte bara ibland. På dessa rubliker i repertoriet (HEAD -motions of head -backward and forward); (RECTUM; Diarrhea -excitement, emotional) är Lyc ett av medlen.

Andra medel som kom upp vid repertorisering och som jag tänkte speciellt på var Sulphur (Sulph) och Lachesis (Lach). Lach kunde komma i fråga eftersom han vallar de andra hästarna och för att han är ranghög. Emellertid måste man ju se till helheten och inte bara till enstaka symptom. Dessutom hade han inget obehag av att ha något mot halsen, som Lach ofta har. Sulph var också indikerat vid repertorisering, men dessa individer brukar vara varma av sig, men denna hästa var väldigt frusen.

020626 Lyc D30, 10 piller, 1 gång/dag i 3 dagar

020717 Har slutat skaka med huvudet. Var på läger en vecka efter han fått dosen och det gick jättebra. Blev inte lös i magen när de skulle iväg och skakade inte på huvudet när de red dressyr. Hostan också borta. Ägarna lyckliga.

030114 Har har varit bra hela tiden och har aldrig varit så pigg som han är nu.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Albin, Shaded Silverperser 4 år (Lyc)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Albin är en genomtrevlig herre men en enmanskatt, är mattes katt. Är i vissa situationer en fegis. t ex om det kommer gäster han inte känner, då morrar han och springer och gömmer sej, kommer inte fram förrän det verkar lugnt igen.

Har riktiga översittarfasoner mot katten Mille, som är mycket skygg. Är dock livrädd för katten Simson. Albin är en riktig fegis! Det är ofta bråk runt Albin.

Tycker inte om att kammas, vill inte stå stilla, gapar och skriker. Ställer till så det tar dubbelt så lång tid att bli färdig. En kamp vid kamning och kloklippning.

Albin har ofta problem vid avföringen. Så fort vi provar ett nytt foder äter han med förtjusning (för han tycker om det mesta) men han blir alltid dålig i magen efteråt. Det går oftast snabbt över men han har känsligare mage än de andra katterna. Äter och dricker bra, ganska ofta och lite åt gången. Översexuell – är kastrerad men vill ändå para. Ställer alltid upp för löphonor.

Gillar inte att bli instängd ensam i något rum. En gång när en hona skulle föda, blev han inlåst i sovrummet, efter som han var ganska störande. Då både kissade och bajsade han i matte säng som protest mot behandlingen. När matte blev allergisk och dörren till sovrummet stängdes, låg det varje morgon bajs på mattan utanför sovrumsdörren. Och vem hade gjort detta? Albin förstås!

Albin är enormt svartsjuk när matte pysslar med de andra katterna. Speciellt med Simson. Då går han nästan sönder av svartsjuka

Han har fått Lyc D200 en dos sedan Lyc M en dos, främst för att han urinmarkerar överallt och för att han har så känslig mage. Efter M-dosen fick han en kraftig förstförsämring på magkänsligheten, men sedan har magen definitivt blivit bättre. Han är dessutom inte lika rädd som förut och har inte riktigt så markanta översittarfasoner. Men han urinmarkerar fortfarande.

Några typiska särdrag för Lycopodium, som stämmer in på Albin:

  • känslig mage, som vid minsta foderförändring blir dålig, lös avföring eller diarré
  • översittarfasoner mot en svagare individ
  • feghet mot nya personer
  • bråk vid hantering
  • översexuell
  • svartsjuk och misstänksamhet
  • önskan om sällskap
  • tycker om makt


Copyright © Homeopati för djur 2019

Katten Nelson, 16 mån (Lac-f)

ur tidningen HFD 2002/2 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flyttade från uppfödaren till nuvarande ägaren vid 11 veckors ålder. Blev lös i magen direkt när han kom till sitt nya hem. Efter tre veckor blev det blod i avföringen. Ägarna provade med dietmat men den hade ingen effekt. Avföringen var så lös att det blev pölar. Började bajsa på hallmattan.

Nelson är smal men pigg. Har börjat springa och bajsa sina pölar överallt. Slickar och tuggar på papper så fort han får en chans. Nelsons mamma hade lämnat ungarna vid 8 veckors ålder och inte brytt sig om dem sedan.

Behandlade Nelson med läkemedlet Lac felinum (tillverkat av kattmjölk)

Det märktes skillnad på Nelson redan nästa dag. Han slutade med att springa runt och bajsa utan gick på lådan. Ett dygn efter dosen blev även hans avföring fastare. Han slutade även upp med att slicka och tugga på papper.

© Lotta Hägglund

Galoppör med andningsproblem (Sulph)

Ägaren till en galopphäst sökte behandling för att hästen under 2-3 månaders tid hade haft svårt att andas vid snabbjobb. Besvären kom endast efter att den gått fort. Hästen blev mycket orolig, näst intill hysterisk och kastade sej. Ögonen blev stora som ”pingisbollar” och näsvingarna var då utspärrade.

Man kunde höra ett kluckande ljud och att det rosslade. Därefter hostade han, men det kom aldrig upp något. Veterinären hade undersökt halsen, men inte funnit något anmärkningsvärt.
Normalt sett var detta en ganska orädd häst. Den var ganska social men den hade dock mycket temperament! Han kunde bli riktigt arg och visade det tydligt med ögonen. Om en annan häst t ex kom för nära när det var träningstillfälle, så gav den gärna ifrån sej ett tjuvnyp. Den hade också försökt slåss med en häst i boxen bredvid. Tidigare hade hästen haft besvär med bl a diarré och nässelfeber.

När jag ska bestämma ett lämpligt medel ser jag på helheten, men går också till ett Repertorium och slår på de speciella symptom, som finns med i individens helhetsbild.
Under rubriken ”svårt att få luft när man rör sej” fanns både Lyc och Sulph med. Dessa två medel ligger ofta väldigt nära varann och kan vara svåra att skilja på. Konstitutionen på denna häst kunde stämma in på båda medlen, t ex att den inte ville ha någon för nära sej och även dess temperament.
Det fanns dock några egenskaper som pekade mest åt Sulph, nämligen att den haft besvär med diarré, samt att den hade det ganska stökigt i boxen. Lyc är oftast mer noggranna.

Hästen fick Sulph 10M, vilket medförde att det kom upp slem ur halsen, andningen blev bra och han kunde fortsätta träna.
Efter en månad började det rossla lite igen och han fick en ny dos Sulph, nu i 50M.
Problemen försvann och hästen har därefter kunnat tränas som vanligt.

Som kuriosa kan nämnas att brodern till galoppören behandlades för en inflammation i ett framben med ett konstitutionellt medel, Lycopodium.
”Bieffekten” var att han slutade väva (stå och gunga fram och tillbaka).
Hästen fick en dos av potensen M och hade 4 månader efter dosen inte börjat väva igen.

Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/4, skriven av Monica Littorin

© Lotta Hägglund

Gammal katt med förstoppning (Op)

Katten kom till mej efter flera vändor hos veterinären, där de gett honom paraffinolja, ett antal mikrolax, spolat tarmen i flera timmar för att lösa upp förstoppningen, samt gett honom vätska under huden. Inget verkade hjälpa. Katten hade varit förstoppad i drygt en vecka.
Han vägrade att äta och dricka sedan några dagar och var väldigt hängig, rent av apatisk.
Han hade dessutom kräkts avföring dagen innan, vilket är allvarligt.
Det var alltså ont om tid, kanske hade redan kroppen tagit skada.

Jag gjorde en sk repertorisering där jag valde ut hans symptom för att se vilket medel som skulle matcha honom bäst.
Valet stod mellan 2 medel, Nux vomica och Opium.
Eftersom han var apatisk valde jag att ge honom homeopatmedlet Opium. Hade dock bara M potens hemma, vilket kändes i kraftigaste laget.
Jag förvarnade matte och husse att han kunde få en förstförsämring.
Han fick 1 dos mitt på dagen. Han var hängig, hade mat i munnen som han vägrade svälja när de matade honom, han ville vara ensam, inte bli störd.
På kvällen pratas vi vid igen, katten har mycket riktigt fått en förstförsämring, han visade klart och tydligt att han ville vara ensam, gömmer huvudet i tassarna.
Mår illa, dreglar och kräks, men har börjat fisa…luktar väldigt illa!

Vi ger honom en dos till. (skulle normalt inte ha gjort det, men för varje timme som gick minskade hans chanser att klara sej.)
En timme senare visar han inga teckan på att vilja vara ensam, tvärtom, han tillbringar hela kvällen med husse och matte.
Hoppar upp och lägger sej på fotpallen, vilket måste vara en enorm anstängning för honom.

Dagen efter går han runt mycket, dreglar, kräks lite. Protesterar när de ska mata honom, vilket han inte gjort tidigare.
Morgonen efter bajsar han, en handfull, illaluktande skit.

Av lycka över att han kanske kan klara sej ringer matte till veterinären och får komma för att få en B-vitamin spruta som ska stimulera aptiten.
Han får dessutom antibiotika, för han har lite feber.
Nu börjar avföringen att rinna ur honom, den fräter på huden så han blir infekterad och hårlös, hela katten luktar infektion.
Tyvärr fick de honom aldrig att äta eller dricka självmant, så till slut får han somna in.


© Lotta Hägglund

Studie på e-coli diarré hos gris

Studie visar att griskultingar får mindre diarré efter homeopatisk behandling
Artikel av Marina Szöges

Forskning från Wageningen Universitet i Holland visar att Coli30K kan vara alternativ till antibiotika vid behandling av E-Koli diarré hos nyfödda grisar. Studien är placebokontrollerad, randomiserad och blind. Behandlingarna och observationerna och analys av data gjordes alltid ”blint”

Studien utfördes på en vanlig grisfarm i Holland. 52 Suggor valdes ut som inte var vaccinerade mot E-Coli och delades upp i två grupper. Den ena gruppen 26 suggor fick placebo och den andra gruppen 26 suggor fick Coli30K, som är en nosod tillverkad av kolibakterien, skakad och spädd 30 gånger. Sista månaden av dräktigheten fick suggorna en dos Coli30K två gånger i veckan och den andra gruppen fick bara placebo. E-Coli diarré är vanlig bland nyfödda grisar och meningen var att se om de som fick homeopati, skulle hålla sig friskare än kontrollgruppen.

Totalt 523 griskultingar födda av dessa 52 suggor inkluderades i studien. 260 hade i moderlivet via sin mamma fått Coli30K och kontrollgruppen på 265 hade fått placebo.

Griskultingarna observerades som ”observer-blind” alltså den som observerade kultingen om den hade diarré eller inte, visste inte om den tillhörde placebo eller verum gruppen. Normal avföring skrevs som -, och vattendiarré skrevs som + och allvarlig diarré med uttorkning skrevs som ++.

Resultatet visar att homeopatisk behandling minskar risken för diarré hos nyfödda griskultingar

I placebogruppen fick 23.8 % av griskultingarna diarré (63 av 265 stycken) medan i gruppen som fick homeopati fick bara 3.8 % diarré (10 av 260 stycken) Risken att få diarré var 6 gånger större i placebogruppen än i homeopatigruppen.

Tittar man på diagrammet sid 60 i studien ser man också att det var färre griskultingar per kull i homeopatigruppen som fick diarré och den smittade inte lika lätt mellan griskultingarna i homeopatigruppen. I placebogruppen var det alltid fler än en kulting i varje drabbad kull som blev smittad och i två av kullarna hade alla diarré.

Sammanfattningsvis, har vi här en randomiserad, blindad och placebokontrollerad studie som visar att homeopati har bra effekt. Gruppen som fick placebo hade sex gånger mer diarré än gruppen som behandlades med Coli30K. Och eftersom studien är placebokontrollerad, blindad och dessutom är gjord på nyfödda griskultingar torde risken för placeboeffekt vara väldigt liten.

Här finns studien: http://www.archibel.com.mx/downloads/LiesbethEllinger-HomInPiglets.pdf

Av Marina Szöges, homeopat och redaktör för nättidningen Dagens homeopati, www.dagenshomeopati.se

Nyfödd kalv nära döden (Verat)

Kvigkalven föddes tidigt en morgon i -15 grader, var en lätt kalvning.
Men mamman hade horn och var inte snäll med kalven, så det blev bråttom att få mamman från kalvningsboxen.
Kalven blev förstås nedkyld då hon inte slickades torr.
Det var körigt i stallet med 3 kalvningar inom 2 timmar.
Alla korna som kalvade hade dåligt med råmjölk. Bonden var ensam i stallet och det var mjölkningsdags, situationen blev snabbt kaotisk i kylan.
Hon lade flaskor med varmvatten kring kalven för att hjälpa den att hålla värmen och torkade den torr med handduk. Kalven fick råmjölk, men kalvens temp var väldigt låg, 33.7 grader. Kalven hade även diarré.

Kalven fick då Veratrum album.
Efter en stund började kalvens temp att stiga.
Hon lades under värmelampa med täcke på.
Dagen efter var kalven helt återställd.

Berättat av Matti Maanen Van, holländsk bonde i Sverige

© Lotta Hägglund