Artiklar – Homeopati för djur

Hästen Kenny

Artikeln är skriven av Gunilla Andersson, certifierad homeopat

Får samtal från min dotter på lördag eftermiddag 14.30 om att en av hästarna ligger helt utslagen när hon kommer ut i hagen. Tydligt tecken på kolik. Under samtalet är hästen till och från helt borta och min dotter säger: – ”Mamma nu är han död. Nej, nu tittar han upp. Nej, nu dör han”. Paniken hos henne är påtaglig!

Det medlet hon hade tillgängligt var Belladonna D30. Hon gav honom ett par doser utifrån tidigare erfarenhet av kolik-häst. Hästen reser sig upp men vill lägga sig igen. Hon får honom att stå upp till slut.

Under tiden har jag satt mig i bilen och åker ut till hästen. Jag tar kontakt med några homeopat-kollegor som ger mig vägledning på vilka medel jag ska titta på. (ovärderlig hjälp när man är under tidspress). Jag har ju tidigare hjälp kolik-hästar, men när det är så akut som nu och man är känslomässigt berörd av händelsen, är det lätt att tänka fel.

När jag kommer ut så tar jag beslut om att ge honom Nux vomica D30. Det tar jag utifrån att han inte bajsat, är orolig och vill lägga sig ner. Det ger effekt relativt snabbt. Han bajsar några gånger under eftermiddag/kväll. Men det kommer inte ut så mycket.

Vi ser till att han rör på sig för att magen ska komma i gång. Han är fortfarande medtagen, vill lägga sig ner, sträcker på sig en hel del och visar tydligt att han har ont i magen.

När klockan är runt 22 så ser vi en tydlig förändring i hans beteende. Han markerar med huvudet mer frekvent var på magen han har ont. Han böjer sig bakåt åt båda sidorna för att visa.

Då beslutar jag att byta medel till Colocynthis D30, vilket resulterar i att det kommer ut hårda små kluttar 4ggr under kväll/natt. (Troligen stoppet.)

Vi fortsätter att ge honom Colocynthis under natten med några timmars mellanrum. På morgonen märker vi att det börjar vända. Han börjar röra sig mer och har avföring flera gånger. Han lägger sig ner några gånger men är snabbt uppe igen.

Det vi bekymrat oss för nu är att han inte dricker självmant utan han har blivit ”matad” med flaska för att få i sig vatten.

Vi blir borta några timmar under dagen, men han har då tillsyn av barnbarnet.

Under den tiden har han börjat få normal avföring och han har även börjat dricka självmant. När han tar promenader puttar han på matte för att hon ska gå fortare. Energin börjar komma tillbaka.

Efter det har han börjat få små givor av hö och han visar inga spår av koliken. Han fick fortsättningsvis Colocynthis 2ggr/dag i 2 dagar till.

Det är tufft att gå igenom en sådan här händelse och det känns som en evighet när man vill se förbättringar. Men så här efteråt så inser man att det bara var ett dygn han var sjuk.

Gunilla Andersson, Certifierad homeopat Du kan nå mig på: tillvaroibalans@gmail.com

Youri, Amazonpapegoja, hona (grön med rött på huvudet)

Av homeopat Edward De Beukelaer, från www.hpathy.org

Youri hade blivit lite anorektisk och åt bara en dag av två. Papegojor reagerar vanligen med att äta dåligt eller att slita av sej fjädrar när de utsätts för någon form av stress.

I detta fall var det inte någon direkt form av stress som utlöst Youris problem.

Youri hade regelbundet bytt ägare de senaste åren. För de flesta djur är detta förstås ett problem, men för en papegoja är det ännu värre eftersom de vanligen utvecklar en väldigt stark relation till EN person i familjen (i det vilda bildar papegojor par som lever ihop tills den ena dör)

Amazon papegojor är inte alltid de mest sympatiska husdjuren. De är inte lika vänliga som de grå papegojorna. Youri var inget undantag. Hon var inte speciellt vänlig och hade en del mindre trevliga drag i sin personlighet. Den tidigare ägaren hade varnat för att hon inte tyckte om män.

Amazonpapegoja (fågeln på bilden är ej Yuori)

Youri levde upp till sitt rykte: hon ropade på mannen i den nya familjen, så att han skulle komma och klia henne. Hon njöt i 5 minuter för att sedan plötsligt försöka bita honom. När en papegoja försöker bita i ens finger så gör man bäst i att dra undan det, för en papegoja biter lika kraftigt som en konservburksöppnare ”biter” igenom ett konservburkslock! Youri hotar honom även när han kommer för nära henne.

I övrigt är hon ovanligt tyst och sover ganska mycket. Däremot skriker hon alltid när ägarna sitter vid matbordet för att äta, hon vill vara med vid måltiderna. Hon gillar att äta chips.

Det är inte så mycket information om denna papegojdam, men man får gå på den info som finns. Homeopaten Edward använde två rubriker:

Mind, aversion to men (women): detta var helt klart, observerat av olika personer.

Mind, homesickness: Det är svårt att veta huruvida ett djur har hemlängtan eller ej, denna rubrik är använd för att den indikerar allt som har med förändring att göra, att det finns en reaktion som följer på denna förändring; den är också större än ‘ailments from homesickness’.

Det är viktigt att förstå att rubriken inte är använd i sin mest ”homeopatiska” bemärkelse i detta fall. Den vore mer ”homeopatisk” om patienten verkar reagera på minsta lilla förändring: då symptomen blir ‘strange, unusual or bizarre’.

Av de fyra första läkemedlen som kommer upp (Nat-m, Puls, Sep och Staph) väljs Sepia. Youri fick en 200 dos vilken löste problemet inom loppet av några dagar och tillät Youri att bli en papegoja med ett normalt beteende.

Av de fyra läkemedlen är Sepia det medel som uppvisar mest ”roughness” i sitt beteende. Vid behandling av djur, är Sepia indikerat där du finner att situationer uppstår där djuret uppvisar ”Jag gillar dej/ Jag gillar dej inte”. ”Jag gillar dej och vill ha dej nära men inte för nära”, alltså lite tvetydigt och tveksamt beteende. Sepia är ganska osäker vad det gäller dess relation gentemot andra, speciellt när det gäller reproduktionsrelaterade relationer.

Arsenicum – Är det avskräckande för kackerlackor?

Detta inlägg är fritt översatt från www.homeopathyplus.com

Kackerlackor! Ingen gillar dem, och alla vill bli av med dem. Kanske kan homeopati vara till hjälp?

Alldeles nyligen har man upptäckt att det homeopatiska läkemedlet Arsenicum album kan vara avskräckande på kackerlackor. (I Sverige är kanske inte problemet så stort men emellanåt kommer rapporter om att det, även för oss, är ett ökande problem

Vad gör kackerlackor?

Innan vi tittar närmare på läkemedlet ska vi först titta lite närmare på kackerlackor. De har inte direkt ett gott rykte.

De äter i mörkret, rusar iväg och gömmer sig om det tvärt blir ljust, invaderar hemmet under den varma årstiden.

De trivs under varma, fuktiga konditioner och föredrar att leva där mat finns lätt tillgängligt, i form av smulor och foderspill.

Kackerlackor tänker man ska vara smutsiga och sprida sjukdomar, men är detta sant? Inte om man ska tro forskare; kackerlackor verkar vara förvånande renliga. De tvättar sig konstant, nästan maniskt, och är inte bärare av livsmedelsnedbrytande bakterier, som förruttnelse organismer.

Det ängsliga och maniska Arsenicum till kackerlackan?

Det var tack vare det kräsna och besatta beteendet hos kackerlackorna, som den välkände agrohomeopaten Kaviraj, började fundera om Arsenicum album kunde vara avskräckande för kackerlackor. Han hade nyligen flyttat in i ett hus som var översvämmat av dem.

Arsenicum album (ofta förkortat till Ars.) är ett läkemedel för dem som ar överdrivet kinkiga och renliga – som konstant tvättar och sorterar saker. Detta beteende är en del av den symptombild som Arsenicum uppvisade under prövningen av medlet.

De som behöver Arsenicum känner sig även sårbara och försvarslösa, speciellt vad det gäller död och sjukdom. De är frusna, föredrar värme, och kan även ha en ljuskänslighet som ställer till det för dem.

Homeopati verkar genom att bota lika med lika. Det finns hundratals mentala-emotionella symptom som uppvisas av Arsenicum, och bland de vanligaste är de symptom som just räknades upp; kinkiga, renliga, känner sig sårbara och försvarslösa, renliga, frusna och föredrar värme – mycket likt en beskrivning av kackerlackor!

Just denna likhet gjorde att Kaviraj testade Arsenicum, på det ”kackerlacköversvämmade” nya hemmet – och, enligt honom själv, funderade det med gott resultat!

Allt sedan dess har vi bett ett flertal att testa effekten av Arsenicum på kackerlackor, om man har dem i sin närhet, och feedbacken har varit positiv. Medlet verkar faktiskt fungera avskräckande på kackerlackor.

Hur använder man läkemedlet?

Till skillnad från andra kommersiella produkter har Arsenicum album inga giftiga ingredienser varken för dig, dina djur eller plantor, djurliv eller omgivningen. Det irriterar inte om det råkar spillas på skinnet eller förgiftar ej om något barn råkar svälja det. Det är säkert att användas i huset, till och med på köksbänken.

Instruktioner

Tillsätt ett piller av Arsenicum album 6C till en sprayflaska med 200 ml vatten, skaka kraftigt och spraya sedan en lätt dusch där kackerlackorna samlar mat eller springer. Vid behov kan en liten skvätt naturell såpa tillsättas för att verka som ”vätmedel”.

Medlet kan även sprayas på bitar av bröd eller bomullstussar, som man kan lägga där man vet kackerlackorna vistas.

Kaviraj rapporterade att kackerlackorna undvek sprayade områden med upp till 6 veckor.

Förvaring

Förvara ej piller och lösning i solsken, fukt eller i höga temperaturer. (normal rumstemp går bra). Undvik att förvara i närheten av mobil- och mikrovågsstrålning, då det försämrar homeopatiska läkemedels verkan. Undvik även att hantera pillren, häll ett piller i korken och sedan i flaskan, istället för att ta i dem med händerna. (kan också försämra verkan av medlet).

Plantor och insekter svarar på homeopati

Homeopati har använts till både människor och djur i över 200 år men användandet till plantor och insekter är fortfarande i sin linda.

Det är spännande att ansluta sig till denna ”nya rörelse” genom att läsa om och lära sig symptom hos vanliga homeopatiska läkemedel och experimentera sig fram hur de verkar på skadeinsekter och sjukdomar hos plantor. (Länk till annan artikel om hur du använder medlen i din trädgård).

Så, om du har kackerlackor du vill bli av med (vem vill inte det!), och helst vill undvika farliga kemikalier, varför inte prova Arsenicum? Hör av dig med vad det blev för resultat!

Ruta-häst med många problem

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag blev uppringd av Mona, ägaren till Mr X, den 19 juni 2001. Hästen hade då problem med en hälta, efter en vrickning i maj.

Mr X var en häst, född 1991, med många skador i bagaget. Han hade fått en hörnstödsfraktur 1997, på höger bak. Efter operationen vrickade han sig under konvalescensen. Han hade haft navelbråck, fått en pinne i båda frambenen med antibiotikabehandling som följ. En infektion efter kastreration, också med antibiotika som följd. Blivit sparkad på höger bogspets med öden, och diverse andra vrickningar och skärsår. Sommaren 2000 fick han en allergisk reaktion. Han såg ut som en Michelin-gubbe och blev cortizonbehandlad. Han lyckades få en luftvägsinfektion på djursjukhuset och fick antibiotika.

Han fick problem med senan på höger bak när han var 1 år. År 2000 svullnar senan igen och han fick antibiotika. Det är en knuta på senan och det känns som det sitter något i knutan.

Mr X är en dubbelnatur. Snäll mot människor och rå mot andra hästar. Den enda han accepterar någorlunda är ägarens unghäst, som han nu går med och är väldigt bunden till. Mr X bestämmer helt över unghästen. Han är otroligt ranghög och hingstig. Ger sig inte för någon ens vid strid. Han gick med sin mamma fram till hon dog, när han var 7 år. Efter detta skrämmer han livet ur ston; tidigare var han OK med ston. Ägaren säger att allt liv försvann ur honom när mamman dog. Han blev ett tag väldigt deprimerad, trots att mamman inte stod i samma stall som Mr X, när hon togs bort.

Mr X vägrar att hoppa och det verkar som att han inte kan koordinera sig vid hoppning. Han har överhuvudtaget svårt att slappna av och spänner sig lätt. Han visar direkt när något inte passar, han ger sig aldrig när han bestämt sig för något. Mona lämnade iväg honom för inridning och då skrek han från söndag till torsdag. Han ville hem och han slet i Monas kläder när hon kom för att hälsa på honom. Han går inte in om inte unghästen går in först. Han blir helt vettlös om han blir ensam. Far runt och skriker. Han blev alldeles tokig när unghästen rymde ur hagen en gång.

Mr X älskar mat. Ger Mona mat i hagen så kissar han på ena högen hö, för att få ha båda högarna för sig själv. Han vill inte ha någon annan häst i närheten när han äter, men är aldrig aggressiv mot den som utfodrar honom. Han vill vara i centrum. Han blir aldrig trött, hur mycket han än rids. Vid bestraffning går han undan. Han skulle aldrig gå till anfall, trots sitt humör. Han är aldrig rädd för något, när Mona är med. Blir osäker om en osäker person leder honom.

Äter normalt med salt. Transport ok men han vill ur så fort de kommer fram. Jättenyfiken och blir upphetsad när de är på nya platser och vill se allt. Nya människor är spännande och han kommer gärna och hälsar. Pratar med Mona när hon kommer. Han är mycket svartsjuk och jagar bort andra hästar som kommer i närheten, dock inte unghästen. Han vill inte bli borstad på magen men annars älskar han rykt. Grinar lite illa när sadelgjorden dras. Han har roliga hovar. Den ena ser ut som en strut och den andra flyter ut. Han har haft ögonproblem på sommaren.

010625 Jag funderade över vad hans konstitution kunde vara, men kände mig inte helt säker på något medel. Jag kom ihåg att framlidna djurhomeopaten Monika Littorin, på en föreläsning om Ruta, pratar om hältor och knutor på senan och då nämnt Ruta som ett bra medel. Eftersom det var ett akut problem och han hade en knuta på senan bestämde jag mig för att prova Ruta. Jag kontrollerade om medlet kunde stämma med hans bild i övrigt och gav sedan Ruta D200, 2 doser under 1 dag.

010709 Efter några dagar kommer det en tjock gul gegga ur ögonen. Vid kastrationsärret blev det en knuta inne i huden och den började lossna som en sårskorpa. Mona drog loss den och det blödde kraftigt. Det var hårda gula knutor under. Det läkte sedan fint. Bullen på senan mjuknade; den hade funnits där och varit hård i flera år. Gallorna ökade kraftigt, men gick sedan snabbt tillbaka. Nu använder han benet mer. Han haltar, men har mer svikt i steget och har också längt steget. Nu belastar han även höger, när han ska börja gå. Tidigare började han alltid med vänster.

010720 Idag kunde Mona knappt se hältan.

010802 Mr X har tidigare haft en tendens till patellaupphakning, men denna har blivit mycket bättre nu. Han är inte så orolig när han är ensam och har också stått och kelat med unghästen. Hältan är bättre. Skrittar på med fart nu mot tidigare då han drog benen efter sig. Hugger ej efter unghästen längre när Mona tar ut den före Mr X.

010830 Unghästen hade rymt ur hagen, men Mr X stod lugnt kvar. Hältan är i princip borta. Ingen patellaupphakning. Snällare mot unghästen. Mycket glad och verkar helt förändrad. Helt annan skritt. Kastrationsärret ok igen. Knutan på senan är kvar. Ögonen helt ok, trots flugor.

011030 De har nu flyttat till ett annat ställe och Mr X är helt lugn. Skriker inte efter unghästen längre. Ögonen är bra. Ingen patellaupphakning alls. Snubblar inte längre. Tidigare var han väldigt snubblig. Glad. Ärret bra. Knutan på senan kvar.

Ett år senare Jag gav aldrig något annat medel, eftersom hästen svarade så bra på Ruta. Men visst undrar jag om han verkligen var en Ruta-konstitution. Jag ringde upp ägaren den 26 november 2002, alltså ett drygt år efter vårt senaste samtal. Mr X hade varit hel sedan oktober 2001, vilket bara det är en bedrift, med tanke på alla tidigare skador. Han vaktar inte maten och kan vara ensam inne. Han balanserar sig annorlunda i skogen. Tidigare snubblade han hela tiden. Han är mindre spänd och vågar nu gå på grus, vilket han var rädd för innan.

De rubriker ur repertoriet som användes:

MIND: Irritability (2), Discontended (1), Anger (1), Quarrelsome (1), Contradiction -disposition to contradict (1), Anxeity (2),

STOMACH: Appetite -increased (1), -ravenous (1)

EMERGENCY (Murphy): Tendons -injuries (3), -lumps and nodes after

Natrium carbonicum (nat-c) och Calcium silicata (calc-sil), två inte så allmänt använda medel

Ur tidningen HFD 2003/1, av veterinär Raija Hallamaa

Raija Hallamaa är en finsk veterinär, med egen klinik i Nummela i Finland, som använder homeopati som komplement. Hon arbetar främst med hundar och katter, men också med hästar. Hon har använt sig av homeopati sedan början av 1990-talet, utbildade sig till veterinär och tog veterinär homeopatiexamen 1999. 2001 blev hon ordförande i Finlands veterinärers homeopatiförening. Hon har forskat bl a på hästars hudtumörer samt islandshästens och finskhästens sommareksem. Vid det senare har hon använt s.k. serumvård, där läkemedlet är preparerat av hästens eget serum huvudsakligen på samma sätt som homeopatiska läkemedel. Forskningen finns vetenskapligt dokumenterad i internationella uppsatser.

Inom homeopatin finns många små medel, som man inte känner så bra och därför inte använder. I några fall kan emellertid de här medlen passa bäst till symptombilden. Jag skriver här om två medel, som jag blev intresserad av, när jag hittade dem i Repertoriet under den lilla rubriken ”Skin – discoloration – white – spots” (Hud – missfärgning – vita – fläckar). Medlen har många gemensamma symptom, men de kan också skiljas åt på grund av medlens egna speciella symptom.

Natrium carbonicum (nat-c) har jag använt bl a för att bota sår på hornhinnan och till diarré hos diande föl. Calcium silicata (calc-sil) har jag bl a använt till valpar som haft svårighet att växa.

NATRIUM CARBONICUM (nat-c)

Nat-c individer är:

snälla (Mildness) och
blyga (Timidity).
De är noggranna och bekymrade om småsaker (Conscientious about trifles).
De tål inte vissa människor, till och med i deras egen familj, men vill inte vara ensamma (Company -aversion -fear of being alone, yet, -friends, of intimate strangers, aversion to the presence of).
Individerna är rädda för många saker, men nervositeten under åskväder är mycket typiskt, till och med före åskväder (Fear -thunderstorm, of, before).
De kan darra av rädslan (Fear -tremolous).
De är mycket känsliga för musik och oväsen (Sensitive -music, to -noise – slightest, to).

Matsmältningskanalen är ett typiskt område för Nat-c.
Katarrer, sura rapningar och luft, är alla typiska för Nat-c. Ett litet fel i dieten förorsakar symptom.
Individerna tycker inte om mjölk, och mjölk försämrar symptomen (Rectum -diarrhea, -milk -after, Generals -milk -agg., -mother´s milk, -aversion mother´s).
Nat-c patienten är törstig, men kalla drycker passar inte, särskilt om han/hon är svettig och varm (Generals -cold drink, cold water -agg., heated, when).
Förstoppning och plötslig avföring är båda typiska för Nat-c.
Avföringen kan vara orange och likna en gröt (Stool -yellow -orange, pulp of an, like).
Huden är ett annat typiskt område för Nat-c.
Huden blir torr och sprickig, särskilt på handen (Skin -cracks, Extremeties -cracked skin – hands).
Koppärriga (herpetic) eksem, acne och sår (ulceration) på näsan och omkring munnen är typiska.
Bruna, röda, vita och gula prickar kan finnas på huden (Skin -discoloration – brown, red, white, yellow spots).
Vårtor, som kan vara sjukliga, blodiga och variga, kan finnas på huden (Skin -warts).
Andra symptom, som kan påträffas, är hosta, när man kommer in i ett varmt rum (Cough -warm -room, entering room from open air)
Svaga anklar (Extremities -discoloration -ankle, Extremities -weakness -ankle).
Sår på hornhinnan med ljuskänslighet (Eye -ulceration -cornea).

Nat-c patienten är mycket känslig för solen. Alla symptom blir sämre i solsken och därför är medlet viktigt att tänka på om man sköter om akuta eller kroniska symptom, som har blivit efter intensivt solsken (Generals -sun -exposure to the sun, -sunburn, -sunstroke).

I allmänhet blir symptomen sämre; * efter mjölk, *efter maten, *efter förkylning, *före och under åskväder, kyla och värme.
Patienten tycker inte om att vara ute och är inte intresserad av fysiska eller mentala aktiviteter.
Symptomen blir bättre; *efter rörelse, *svettningar, *maten, *när maten kommit till tunntarmen.

Nat-c och Sepia liknar varandra mycket, och därför kan Nat-c vara ett alternativ när Sepia inte fungerar. Nat-c kan också vara viktigt till hundar, som är rädda för åskväder eller som har varit för mycket i solgasset. Nat-c kan även vara ett medel till sommareksem, som kor kan få på juvret.

CALCAREA SILICATA (Calc-sil)

Calc-sil har många symptom, som också är typiska för Calcium carbonicum (Calc) och Silicea (Sil). Calc-sil är ett djup- och långtidsverkande ämne, där symptomen kommer långsamt.

Patienten är *svag, *avmagrad och *mycket känslig för kyla, men *tycker ändå inte om för varmt.
Patienten är snäll (Mildness)
blyg (Timidity)
och blir lätt skrämd (Starting, Startled -easily)
Sämre av att vara ensam (Company -desire for – alone agg., when, Consolation – agg)
Patienten kan vara otålig (Impatience)
och obeslutsam (Irresolute)
Medlet verkar särskilt på *hud, *slemhinnor, *ben och *körtlar
Sekreten är typiskt *tjocka och *gröngula
Sår på hornhinnan (Eye -ulceration – cornea)
Maligna sår i bröstkörtlar och sår, som har höga kanter, är typiska
Såren är blåskiftande, djupa och luktande
Huden kan bli blåskiftande, brun, röd, vit och gul
Finnar i ansiktet (Face -eruptions – acne)
Vårtor på huden och handen (Extremities -warts – hand), som kan vara sjukliga och variga, kan påträffas
Händerna kan bli torra och spruckna (Extremities -cracked skin – hands, Extremities -chapped hands)
Naglarna slutar att växa och kan bli hårda, men trots det lätt brytas (Extremities -brittle -finger – nails)
Muskler, senor och leder är svaga och vrickas lätt.
Extremiteter och leder kan vara stela, likaledes ryggen och nacken.
Benen är känsliga för beröring
Patienten känner svaghet vid att gå uppför (trappor), liksom Calc.
Matsmältningen är långsam och förstoppning är typisk.
Ändtarmsöppningen kan klia och ha fistlar (Rectum -itching, Rectum -fistula)
Slemhinnor blöder lätt Rectum -hemorrhage from anus, Rectum -hemorrhage from anus – stool – during)
Hosta under kallt och fuktigt väder eller efter kall dryck kan påträffas (Cough -cold – drinks)
I allmänhet är patienten känslig för luftdrag och tycker inte om att vara ute.
Han vill inte bada och blir sämre av det (Generals -bathing -agg., -bathing -aversion to bathing)
Vädrets försämring från varmt till kallt försämrar alla symptom

I allmänhet mår individen sämre om han varit *utan täcke, *av allehanda kyla, symptomen blir också sämre efter *överhettning
Maten, särskilt *kall mjölk (Generals -food – milk – agg., -cold), *beröring, *oväsen, *fysiska- och *mentala ansträngningar försämrar symptomen.
Patienten *svettas mycket och blir sämre om *svettningen är förhindrad, t ex i luftdrag
Symptomen blir bättre av att ligga (Generals -lying – amel., -lying – back, on – amel., -lying – bed, in)

Calc-sil liknar Silicea och har använts till barn som haft svårigheter att växa, när Sil inte fungerat. Calc-sil kan vara en möjlighet till ”växtsmärtor” hos hundar och hästar, när Calc eller Sil inte har hjälpt.

Simson, svart perser 17 år, med urinvägsproblem (Puls)

ur tidningen HFD 2002/1 av djurhomeopat Stina Granhammar

Kastrerad, kom till ägaren när han var 5 år. Lugn och stillsam gjorde inget väsen av sej. Åt, sov, gick på lådan, är nästan intetsägande.

2 år senare kom ny katt i huset. Simson blev jättesur, svartsjuk, ville ej låta sej vidröras eller klappas under en månad, men det gick succesivt över.

Han älskar att skrämma och sätta skräck i nya katten. Alltid trevlig mot matte, lättsam och medgörlig. Snäll och vänlig mot gäster, älskar att bli kelad med och buren. Vill ligga på mattes bröst och bli klappad och kliad, blir ledsen om han blir bortföst, anser sej orättvist behandlad.

Tycker om att vara ute, ligger i skuggan. På vintern sitter han vid balkongdörren och sniffar i sig frisk luft. Går ej gärna ut i snön.

Tjuvaktig, (tjuvar mat) äter och dricker normalt. När han mår riktigt bra sover han på rygg.

Under åren har han haft återkommande urinvägsinfektioner, svamp i ett öra, som blev öroninflammation, det behandlades men sedan dess har det aldrig varit riktigt bra i örat. Kattsnuva, blev mycket sjuk. Finnar på hakan, stora som bölder och varfyllda, som gjorde ont.

På utställningar är han supercool, sitter som en kung på domarbordet och ser ut över publiken.

Då han var 16 år började han dricka mer än normalt, blev tunn över rygg och höfter. Kissade ofta och mycket, genomskinlig urin. Verkade yr och medtagen. Fick njurfoder på rekommendation av veterinären.

En storstädning med korsdrag hela dagen var mer än han tålde, han blev förkyld, började tok-nysa och kissade överallt. Vingligare än förut och mycket orolig.

Hade tänkt ge Cantharis men läkemedlet fanns inte hemma, så han fick Pulsatilla D30, en dos på kvällen och en dos på morgonen. Vid lunch ringdes veterinären, tid för avlivning bokades. Matte ville inte han skulle lida.

På kvällen tycktes den förmodade urinvägsinfektionen ha gett med sig. Han började äta dagen därpå, var mindre vinglig. Avlivningen avbokades och veterinären som tittade på honom, tyckte han såg medtagen men inte hade kroppshållningen som en sjuk katt. Efter några dagar slutade han nysa, öronen var då också helt rena och fina. Han blev starkare och starkare.

Allt eftersom tiden gick blev Simson allt piggare. Gör sina race ibland, far omkring och leker med en av de yngre katterna. Han har dock inte lagt på hullet – men det kan man nog inte räkna med då han är en gammal katt och tidigare sjukdomar. I övrigt i strålande kondition!

Efter 6 veckor fick han Pulsatilla 30 igen. Har fått någon dos emellanåt, när det syns han håller på att falla tillbaka.

Du kan också prova homeopati!

Artikel fritt översatt från: https://homeopathyplus.com/you-too-can-test-homeopathy/

Till er som fortfarande tvivlar…här kommer ett enkelt litet experiment, för att se om homeopatisk potensering verkligen har någon effekt.

Införskaffa lite frön som du sår i två olika grupper. Vattna den första gruppen som vanligt (det blir din kontrollgrupp)

Den andra gruppen, testgruppen, vattnar du också, men blanda i 5 droppar potenserat bordssalt (Natrium mur C6) per 50 ml vatten.

Du kommer att upptäcka att fröna från testgruppen växer snabbare och ymnigare än kontrollgruppen. Detta trots att en C6 potens är så gott som mikroskopiskt oskiljbar från vanligt vatten.

Var hittar man då Natrium muriaticum C6?

Antingen från ett homeopatiskt apotek, eller så kan man beställa via nätet…eller så gör du en egen C6-potens – det är enkelt!

För detta experiment behöver du ingen modertinktur utan tillsätt bara 1 del vanligt bordssalt till 99 delar vatten, (behöver inte vara exakt uppmätt för att en potensering ska ske och du ska få en effekt hos plantorna) i en flaska. Lämna lite utrymme så att vätskan har plats att ”skakas” runt. Därefter skakar du flaskan kraftigt 10 gånger. Nu har du en homeopatisk C1 potens.

Nästa steg är att ta 1 del av C1-potensen, tillsätta 99 delar vatten…och skaka kraftigt 10 gånger. Voila…C2 potens.

När du har gjort denna procedur 6 gånger har du en C6 potens av Natrium muriaticum, att använda till ditt experiment. Av detta använder du alltså 5 droppar per 50 ml vatten.

Ps…berätta gärna hur experimentet gick!

//Lotta

Inför fästingsäsongen

Fästingar är ett litet elände, i synnerhet för alla djurägare, som under fästingsäsongen försöker hitta de små krypen i pälsen på djuren, helst innan den sätter sig för att suga blod. Alla däggdjur, fåglar och kräldjur kan angripas av fästingar.

Fästingar övervintrar och blir som mest aktiva på våren, när dygnsmedeltemperaturen är cirka +5°C. I vissa områden har de en andra aktiv period under sensommaren – hösten. När fästingäggen har kläckts genomgår de tre stadier: larv, nymf och fullvuxen fästing. Utvecklingen till fullvuxen tar vanligen tre år, men kortare och längre utvecklingsfas förekommer. Dess stadier liknar varandra men larven (som är minst) har sex ben medan nymfen och den vuxna fästingen (som är störst) har åtta ben. I varje stadium behöver den suga blod för att utvecklas vidare.

När fästingen är aktiv sitter den ofta i långgräs eller buskar i lite fuktiga marker, kanske på ett strå 10–20 cm från marken, och väntar på att ett lämpligt djur ska passera. Värddjur är ofta möss och sorkar men även stora däggdjur samt emellanåt också människor. Den vanligaste fästingen i Sverige, Ixodes ricinus, saknar ögon. När den känner av rörelser, koldioxid eller dofter i närheten, sveper den med frambenen och griper tag i pälsen på det passerande offret.

Då fästingar ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe, kan följande råd minska risken att bli fästingbiten:

Kontrollera dagligen pälsen hos djuret, speciellt efter promenader i riskområden. Man kan även kamma genom pälsen och ev duscha djuret.
Ha på dig heltäckande klädsel och stövlar.
Kontrollera kläderna regelbundet och borsta bort eventuella fästingar, som lättast syns på ljusa kläder.
Då dessa åtgärder inte utesluter att fästingar kommit innanför kläderna rekommenderas att man efter vistelse i fästingområde inspekterar hela sin kropp.
Det kan också vara klokt att duscha och kamma håret. Hos barn sitter fästingarna ofta på huvudet, speciellt vid öronen och i hårfästet.

De flesta fästingarna är ej bärare av smitta. Runt 20-30% av fästingarna i södra Sverige bär på borrelia och efter bett tar det minst 12-24 timmar innan borrelia vandrar från fästingens tarm till dess spottkörtlar, då fästingen ”kräks” under blodsugandet och överförs smittan. Risken för smitta vid ett enskilt fästingbett är bara 1-2%, dock med variation beroende på var i Sverige man befinner sig. Tack vare det korta tidsspannet är det viktigt att avlägsna eventuella fästingar, så snart som möjligt.

Åtgärder vid fästingbett

Hittar man en fästing som sugit sig fast bör den tas bort så snart som möjligt, helst med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare:

Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Vrid inte, detta kan göra att mundelar bryts loss och fastnar i huden. Smörj inte fästingen med fett eller nagellack, detta kan få fästingen att ”kräkas”, och därmed utsöndra eventuell smitta.
Tvätta såret med desinfektionsmedel och tvätta händerna med tvål och vatten.
Om inte hela fästingen lossnat, vänta några dagar. I regel uppstår en liten inflammation och då är det ofta enkelt att med pincett eller nål få bort kvarvarande delar.
Kontrollera huden där du blev biten. Om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du söka läkare.

Sjukdomar som främst sprids med fästing är:

Borrelios

Orsakas av en grupp borreliabakterier som finns hos vilda gnagare och överförs med fästingar. Större däggdjur, till exempel hundar och hästar, kan också bli infekterade, men än så länge är det inte helt klarlagt hur detta leder till sjukdomssymtom. Hos djur ses inte det typiska ringformade hudutslaget och de symptom som finns beskrivna är vanligen lite diffusa ledbesvär och rörelsestörningar, ofta av kronisk karaktär.
Det kan ta lång tid innan sjukdomen uppträder. De allra flesta hundar blir inte sjuka även om en fästing överfört smitta på dem. Symptom vid borrelia är nedsatt allmäntillstånd, feber, trötthet, ömma, stela leder och hälta som ibland förflyttar sig mellan olika ben, så kallad vandrande hälta.

Det vanligaste symptomet hos människa är hudrodnad som breder ut sig vid bettstället. Andra symptom kan vara feber, huvudvärk och ledvärk. I sällsynta fall kan borrelios ge allvarligare symptom i nervsystemet, kroniska ledbesvär och hudförändringar. Borrelios smittar inte mellan människor eller direkt från djur till människa.

Granulocytär anaplasmos (ehrlichios)

Orsakas av speciella bakterier som infekterar de vita blodkropparna. Sjukdomen hos djur kännetecknas av akut hög feber och nedsatt aptit, trötthet, hängighet, dålig aptit och har tecken på smärta, ömhet och stelhet. Hundar kan få diarré och kräkas, hästar får ofta bensvullnad och kor upphör med mjölkproduktionen. Alla djur får dessutom en trombocytopeni – antalet blodplättar sjunker.

Symptom hos människa är feber, huvudvärk, muskelvärk och eventuellt illamående med influensaliknande symtom. Granulocytär anaplasmos har nyligen beskrivits hos några människor i Sverige. Den kliniska bilden hos dessa varierar men feber och influensaliknande symtom tycks höra till.

TBE, fästingburen hjärninflammation

Symptom hos människa är feber, huvudvärk och nackstelhet. I allvarliga fall kräkningar, yrsel och svår huvudvärk samt förlamningssymtom. Hos cirka en tredjedel utvecklas dock hjärninflammation med allvarligare symtom som kräver läkarvård.

Vanligast inom begränsade geografiska områden i Stockholms skärgård och de östra delarna av Mälaren. TBE-viruset finns i blodet hos framför allt vilda smågnagare och kan via fästingar spridas till människor.

Eksem

Precis som andra småsår, kan fästingbett ge klåda och utslag, fukteksem (hotspots) med kladdig päls och smärta. Om man inte fått bort hela fästingen kan det efter någon dag bli en liten infektion/böld där delar av fästingen sitter kvar.

Vad kan man göra mer?

Det homeopatiska läkemedlet Ledum palustre kan dels användas i förebyggande syfta, för att minska antalet fästingangrepp. Läs mer om detta, under Ledum palustre samt i artikeln av djurhomeopat Annalena Nyström, om Ledum C30 i förebyggande syfte. Om djur/människa får symptom behandlar man med homeopatika efter de symptom som uppträder.

Homeopat och reflexolog Ann-Katrine Backman har ett tips om att ge KS och några korn MSM under hela fästingperioden. Hon menar att dessa ger skydd invärtes ifall man skulle få ett fästingbett, att det då är större hopp om att man stoppar smittan innan den hinner göra någon större skada och utvecklas till borrelia, ehrlichia eller TBE.

Källor: info om fästingen är hämtad från www.fasting.nu samt info om fästingburna smittor, är främst hämtad från www.sva.se

Några vanliga läkemedel vid mastit hos kor

Mastit är en inflammation i körtlar och vävnad i juver, ofta orsakas den av bakterier, men kan även uppstå efter någon form av trauma. Det är kons vanligaste sjukdom. Ibland är inflammationen så allvarlig att kon måste avlivas, hon kan till och med dö. Inflammationen kan även bli kronisk, och då kan juverdelen sinläggas, man slutar mjölka den sjuka juverdelen.

Det är av största vikt att man handlar snabbt om man ser att kons cellhalt plötsligt stiger i mjölken.

Akut form
Vanligen kommer den akuta inflammationen i samband med kalvning eller när kon ska sinläggas, då är den vanligen mindre allvarlig. En inflammation ger sig tillkänna med svullnad; allt från en lättare ödemliknande svullnad – varm, röd, smärtsam och hård svullnad, kon får ofta hög feber.

Kronisk form
De akuta tecknen är frånvarande vid kronisk inflammation, ofta har kon bara hög cellhalt. Hon kan ha förhårdnader i juvret och mjölken kan innehålla flockor eller vara förtjockad. .

Tecken i juver:

Svullnad – lätt till stenhård
Förhöjd temp
Hård
Röd
Smärta, ömhet – reagerar när man rör den inflammerade juverdelen.

Tecken i mjölk:

Vattnig med flockor eller var
Serös eller blodig utsöndring
Minskad mjölkproduktion

Andra tecken och symptom är

Feber- ökad temp
Sämre aptit – äter inte alls
Insjunkna ögon
Tecken på diarre eller uttorkning
Minskad rörlighet, vill inte stiga upp
Slöhet

Det viktigt att se till helheten och hitta det läkemedel som matchar kons symptom – individens reaktion på mastiten.

Man ger enklast det homeopatiska läkemedlet upplöst i en spruta, i munnen, alternativt i dricksvattnet, om kon dricker självmant.

Några av de vanligaste läkemedlen vid mastit är:

BELLADONNA

Vid den akuta formen av mastit
Svullnad, rödhet, hårdhet och ömhet
Bultande puls med tempstegring
Mastit som kommer efter kalvning
Försämras av beröring, rörelse och tryck

APIS MELLIFICA

Rödrosig inflammation
Svullnad och hårdhet som kan få varig sårbildning
En puffig svullnad, ödematös och blank med rödrosig färg
Försämras av värme, beröring, tryck och blir bättre av kalla omslag

CONIUM MACULATUM

Körtlar är förstorade och hårda Glands especially mammary gland is affected with engorgement and stony induration
Orsakat av blåmärken och slag
Kronisk form av mastit
Förhårdnad i juver efter slag eller annat trauma

BRYONIA ALBA

Juversvullnaden är hård och körtlar är förhårdnade
Vid den akuta formen minskar smärtan i juvret vid hårt tryck, kon ligger helst, på den smärtande juverdelen.
Juvret är hårt, varmt och smärtande
Mjölken stockas i juvret
Försämras av rörelse, förbättras av hårt tryck mot juverdelen och vill ligga ned

ARNICA MONTANA

Mastit är orsakad av skada mot juver
Blodig utsöndring
Försämras av rörelse och beröring

PHYTOLACCA

Användbart både vid akut och kronisk mastit
Tung, stenhård, svullen och öm juverdel
Blå-röd svullnad
Utsöndring kan vara varig, vattnig, illaluktande och frän

Vid akut form kan mjölken vara som filmjölk med flockor. Vid kronisk form kan mjölken ha små flockor

SILICEA

Kronisk inflammation, ofta orsakad av Corynebacterum pyogenes infektion med varbildningar i juver har bildats
Blodig utsöndring som försämras av mjölkning
Hårda knölar, fistlar i juver
Risk för varbildningar i juver
Varbildande process, envis inflammation med fistelgångar
Försämras av kyla och fuktighet

URTICA URENS

Akut form av mastit, med ödem eller svullnad i mellangården
Kraftig svullnad av juver med serös utsöndring följt av kopiös mjölkproduktion
Minskad mjölkmängd efter kalvning

Fall

En ko med hård svullnad av juver, serös utsöndring, slö och låter inte kalven suga. Juverdelen var stenhård med förstorade vener, rödhet och ömhet. Hon fick Conium C200, 3 gånger / dag i 3 dagar. Andra dagen fick kalven suga, rödheten och sen stenhårda svullnaden hade minskat. Efter en vecka var juvret ännu mindre hårt och efter två veckor var kon helt återställd.

Läs mer om olika symptom vid mastit och juverproblem i Juver repertoriet (som dock är lösenordsskyddat tills vidare)

Veterinär homeopati i Norge, på 1800-talet?

ur tidningen HFD 2001/3, av dåvarande redaktören Lisbeth Larsson

”Veterinaer homeopati på Hedemarken på 1800-talet?” Denna rubrik hittade jag i ett nummer av tidningen Norsk Veterinaertidskrift (från 2000, 112, 1 sid 25-28). Artikeln, som är skriven av Kristian Ingebrigtsen och Arne Frøslie, berättar om veterinären Vincent Stoltenberg Steen (1830-1909), som var en mycket kunnig och efterfrågad distriktsveterinär på Hedemarken. Han var speciellt skicklig på sjukdomar på häst och i synnerhet halta hästar. En annan uppskattad egenskap var att han var mycket måttlig med kostnaderna för djurägarna.

Steen hade utbildats i Stockholm och blev klar med veterinärstudierna 1852. Därefter uppehöll han sig en kort period på veterinärskolan i Köpenhamn, innan han kom tillbaka till sin hembygd för att verka som veterinär.

”Bland Steens instrument, som bevaras på norska Veterinärmuseet, finns det ett objekt som genast tilldrar sig uppmärksamhet. Det är ett homeopatiskrin, troligen av tyskt ursprung, som innehåller ett rikt urval av stamlösningar (hela 113 medel), vilka också i våra dagar används av homeopater,”skriver norsk veterinärtidskrift. I innehållsförteckningen står det ” Medicamente zu J.C. Schäfer´s Homöopatischer Thierheilkunft”.

Ingen vet hur veterinär Steen fått kännedom om homeopati. Däremot vet man att homeopati användes till husdjur i Europa vid denna tid; det finns nämligen en ganska omfattande tyskspråkig litteratur i ämnet.

Kanske kom Steen i kontakt med homeopatin under sin vistelse i Danmark. Det finns bevarat ett häfte på danska utgivet 1855, med titeln: ”Homøopatiske Forsøg paa syge Huusdyr. Naermast udarbeidet for Landmaend”. Författaren är anonym. Skriften inleds med en översikt av homeopatin och därefter en beskrivning av 82 medel. Sedan följer råd för behandling av många åkommor på häst.

Det tycks vara den anonyme författarens ambition att senare publicera liknande häften för nötkreatur, får och svin, men det är inte känt om dessa planerade skrifter någonsin gavs ut. Då, liksom nu, var tydligen homeopati ett kontroversiellt ämne. Norsk veterinärtidskrift citerar följande passus ur den danska skriften: Kjaere Laeser, Jeg seer Dig lee højt över dette og udbryde ”er det en Hestekuur, nei der maa anderledes til; det maa indgives Paegle (gammalt danskt mått = 0,2415 liter) ja selv Potteviis naar det skal virke”. Hertil vil jeg svare med en fremmed Forfatters Ord ”hvorledes det hjaelper veed jeg ikke heller, thi dette er egentlig kun Skaperen bekjendt, men at det hjaelper staar urokkeligt fast”.

Ingen vet om veterinär Steen praktiserade homeopati. Medlen i skrinet ser oanvända ut. Men, konstaterar norsk veterinärtidskrift, ” det är ett handfast vittnesbörd om att man inom norsk veterinärmedicin på denna tid, hade kännedom om homeopati”