calc carb – Homeopati för djur

Hundar med epilepsi

Artikel från tidningen HFD, 2000/2 av equiatriker Monica Littorin

Epilepsi är en rubbning av hjärnans funktion med återkommande krampanfall. Epilepsi kan förekomma på många hundraser, och i regel uppträder de första anfallen mellan 1-3 års ålder. Mellan anfallen är hunden helt frisk. Vid några tillfällen har jag behandlat epilepsi på hund med homeopati. De två tillfällen jag tar upp här, har behandlats med Calcium carbonicum (Calc carb) respektive Phosphorus (Phos). Andra stora medel där man kan finna epilepsi är Bufo, Cuprum, Lachesis, Silicea, Sulphur m fl. Vad man alltid letar efter är vad som är speciellt och udda för just den individen, och då är repertoriet oumbärligt!

Basset/Griffon tik, 2,5 år

En Basset/Griffon tikhade haft flera anfall av epilepsi och skulle antagligen ha traditionell medicin resten av livet. Hunden var köpt som valp och var då mycket dominant i flocken, högg och bet ofta omkring sig, men lugnade sedan ned sig. Ägaren tyckte hon var lite omogen och definitivt ingen ”knähund”. Hon var nu lite grov för sin ras, orkade inte så mycket och låg ”alltid steget bakom”.

Leverproverna var förhöjda, vilket naturligtvis förklarar en del av tröttheten. Hon hade morrat åt folk och var arg på alla utom frun i huset. Dessutom var hon reserverad när hon mötte andra hundar. Aptiten och törsten var inte särskilt bra, däremot var hon en gourmand. Hon tyckte mycket om mjölk. Föregående sommar hade hon matvägrat. På morgonen var hon väldigt trött och höll sig länge; däremot kissade hon väldigt ofta på promenad.Smällare och hastiga ljud var hon harig för, vilket inte var så käckt då hon skulle användas som jakthund. Trots att hon morrat åt folk tyckte hon dock om dem, speciellt barn. Hon var också mycket smart.

Det fanns inte så många fysiska symptom: stel bak och svårt för att vända. Klåda i öronen och någon gång runt nacken. Löpningarna var normala. Vid anfallen, som kom regelbundet, sprang hon runt först, krampade, spydde men det kom ingen fradga. Efteråt ville hon äta mat med hysteriskt stor aptit. En gång fanns det med stress innan ett anfall, men det fanns ingen specifik gemensam nämnare.

Hon fick en dos Calcium carbonicum 10M. Inte pga sjukdomen i sig utan för att det stämmer bra med hennes konstitution: trött, lätt för att lägga på sig vikt och grov. Det är heller inte ovanligt att Calc carb är dominanta. Det är ett relativt vanligt medel på växande individer, om helheten stämmer.

Efter behandlingen försvann stelheten bak och aptiten kom tillbaka. Hon började dock spy upp maten ett kort tag efter dosen, men det gav sig snart. Blev mycket mer alert och pigg. Kunde även följa med på jakt, vilket inte fungerat tidigare. Efter 6 månader har hon ännu inte fått något nytt anfall.

Setter-tik, 4,5 år

En setter-tik hade under det sista året haft regelbundna epilepsi-anfall. Ägaren hade haft hunden sedan den var valp. Även brodern har epilepsi. Mamman till hunden dog när tiken var 2 år, vilket gjorde att hon blev lite osäker och rädd för andra hundar. Hon blev vaccinerad mot parvo-virus en månad före det första epilepsi-anfallet.

Denna hund är en typisk Phosphorus hund. Mycket pigg, smal, alert med bra aptit och stor törst. Mycket social och tycker om människor. Det fanns inga andra fysiska problem. Dock tyckte hon inte om räkor eller fisk. Tiken fick Phosphorus 10M 1 dos. Efter 9 månader har hon inte haft några besvär. Hon blev mer positiv och kelig. Lade dessutom på sig mer vikt.

När detta skrevs hade det inte gått så lång tid så det kanske var lite för tidigt att summera. Kanske behövde hundarna en ny understödjande dos längre fram? Båda hade dock blivit mentalt bättre, anfallen hade försvunnit och Settern hade lagt på sig vikt, vilket inte är ovanligt vid rätt medel.

Kastrerad honkatt 8 år, Calc carb

av djurhomeopat och veterinär Liesbeth Ellinger, NL

Katten hade problem med höfterna sedan 3 år tillbaka. Inflammation i analkörtlarna och kunde inte bli dräktig efter en första dräktighet då alla ungarna dog under förlossningen. Svampangrepp i öronen och hade haft chlamydia (ögonsjukdom) som behandlats av veterinär. Katten var överviktig och inte speciellt aktiv.

Ranghög. Gillar ej annan katt i familjen. Matglad, gillar ej att bada, går aldrig ut när det regnar, annars pigg och glad

Behandlades med Calc-carb 30, efter fem månader calc 200.

Kort om olika konstitutioner

Ett konstitutionellt läkemedel är ett medel som har en bred symptombild, som är ordentligt utprovat med generella, mentala och fysiska symptom.
Det finns ett flertal andra konstitutionella medel.
Nedan beskrivs kort om fyra av de vanligaste konstitutionerna – grundtypen för varje medel, sedan är spännvidden inom varje medel väldigt stor.

T ex en Pulsatilla-individ, den är mjuk i sinnelaget, eftergiven, kvinnlig i personlighetstyp. Är maklig, mår bäst av att röra sej sakta. Tycker om frisk luft, är helst ute, mår bättre av att vara ute. Dricker ganska lite, är sällan törstig. Äter oftast bra, har lätt för att bli lite runda. Blir lätt ledsen och sårad. Tycker om att bli ompysslad, tycker om närhet, kan trycka sej mot dej, är svartsjuk och vill ha dej för sej själv. Man kan inte bli arg på en Pulsatilla. Kan vara rädd för karlar, mansröster. Blir lätt skendräktig, får gärna en ögoninflammation där utsöndringen är tjock och gulgrön. Kan ha svårt för att bli dräktiga, kan ha hormonerna i obalans.

En annan konstitution är Phosphorus-individen, de älskar allt och alla, kan följa med vem som helst, alla älskar dem, folk tycker att de är jättesnygga och vill köpa dem av dej, är ofta högbenta, resliga, slickar dej, är väldigt sympatiska, vill inte vara ensamma. Är ofta känsliga för ljud, höga ljud, är åskrädda, är lättstartade, lätta att få igång. Blöder lätt, blöder mycket. Tycker om salt, glass, dricker stora mängder, är törstiga. Måste äta ofta, äter vanligen mycket men lägger inte på sej. Kan vara översexuella. Ligger ofta på höger sida, därför att de blir sämre/kan inte ligga på vänster sida. Problemen kommer ofta på vänster sida.

Ytterligare en är Calc carb-individen, de är ofta lite lata, gör inte mer än nödvändigt, tjurskalliga och envisa. Är inte alls korkade, men fattar kanske lite långsamt. Älskar mat, äter gärna allt, inklusive sånt som man helst inte ska äta, har lätt för att lägga på sej, behöver alltid bantas ned. Tycker om sötsaker, rå potatis, blir sämre av mjölk, tål inte riktigt mjölk. Kraftig i kroppsbyggnad, stora tassar, stort huvud. Är ofta frusna, tycker inte om att vara ute i regn, kan vara rädd för kraftigt regn, mår inte bra av kraftig motion, kommer gärna sist på promenaden, kan var höjdrädd. Svettas lätt, ofta på huvudet. (gäller inte hundar, svettas på tassar och genom munnen) Kan lukta surt om dem.

Lycopodium-individerna har ofta problem med självförtroendet, det är antingen för stort eller för litet. En del bråkar alltid för att de vill klättra i rang, är tuffa, en del är precis tvärt emot dvs väldigt ranglåga med dåligt självförtroende – fega, kan kissa inne för att straffa ägaren om de blir lämnade ensamma, om det är bråkigt i familjen så blir de jätterädda, tror att de har gjort fel. Tycker inte om då det kommer främmande. Äter några tuggor sedan vill de inte ha mer, tycker om sötsaker. Är ofta magra, rynkar pannan, har rynkor i ansiktet, blir fort grå, ser gamla ut. Problemen kommer ofta på höger sida och de blir sämre vid 16-tiden, bättre efter 20. Har mycket gaser i magen, fiser mycket. Hostar om halsbandet dras åt, tycker inte om att ha något runt halsen.

Många av de enskilda symptom som beskrivs, finns även hos andra läkemedel. Därför är det viktigt att se hela individens symptombild, när man matchar med ett läkemedel – lika botar lika.

Oliver, utdömd häst med kvickdrag (Calc)

Det ringde en förtvivlad hästägare 010630 och berättade att hennes halvblodsvalack Oliver, 14 år, blivit utdömd för kvickdrag. Ägaren hade fått tipset om homeopatisk behandling av en kompis, vars häst blivit bra. Jag träffade aldrig vare sig hästen eller ägaren.
Problemen började i maj-01 och efter ca två månader med veterinärmedicinsk behandling, utan gott resultat, fick hon rådet att slakta hästen, för något hopp fanns inte.

Oliver var en lång häst med lång smal hals, stort huvud och små hovar. Han var en snäll, lat, lugn och trafiksäker häst med bra självförtroende. Han hade inga rädslor att tala om. Han ville gärna ha sällskap, men kunde även vara ensam.
Före problemen med hostan var han pigg och glad, men nu hade han blivit mindre glad och verkade sakna livsglädje. Han hade blivit slöare och mer hängig.
Han verkade slöare på hösten och piggare på våren.
Man, svans och päls var blanka och fina. Han var lätt att hålla i hull, hade fina hovar och
det var inga problem att sko honom.
Oliver var varm av sig och gick bara med täcke om det blev mer än –20 grader.
Inga gaser i magen, normal avföring och urin.
Han brukade svettas lätt vid ansträngning.
Han tyckte om både sött och salt och brukade slicka på träinredningen i stallet.
Oliver var ofta och mycket snubblig – särskilt i skogen och han reagerade lite på att sadelgjorden skulle spännas och när tränset skulle sättas på.

Jag valde Calc D30 x 1 dos i 3 dagar, som Oliver fick i en äppelbit. Han slutade hosta efter 1:a dosen och blev pigg och glad och hela hästen blev en ”helt annan”.
Efter ca 8 veckor ringde ägaren upp och berättade att Oliver hade hostat till några gånger och jag skickade två doser Calc D 200. Två dagar efter dosen hostade han upp en slemklump.
Sedan var han bra från hostan, men efter ca 6 veckor blev han lite halt på vänster framben. Jag skickade då Calc M x 1 dos, hältan försvann och hostan förblev borta.
Efter 2 år hörde jag av ägaren igen. Hon berättade att Oliver hade hostat till ett par gånger och jag skickade en dos Calc 10 M. Sedan var allt bra och Oliver levde flera goda år utan hosta innan han slaktades pga ålderdom.

av dipl djurhomeopat Helen Anebo

Böna, en knepig kviga (Calc carb)

Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 2000/3 av Maria Beronius

Böna är en SLB kviga på ca 2 år. Hon är matglad och normalt törstig.
Hon har en stor vit lykta i huvudet, annars ser hon ut som en vanlig låglandskviga.
Hon lägger lätt på hullet, är snäll och kelig ibland, om hon är på kelhumör.
Annars kan hon slänga med huvudet och inte vilja vara med.
Hon har däremot alltid varit förtjust i att slicka på kläder och händer.
Hon är också mycket förtjust i mineraler/saltstenen.
Böna kan behöva lång tid på sej att vänja sej vid nya situationer.
Om hon varit med om något hon funnit obehagligt, även om det kan tyckas vara en småsak, så kan det ta lång stund innan hon kommer över det.

Hon kan rikta rejäla sparkar i riktning mot dyngkärran, om hon tycker att den är i vägen. Något som de andra kvigorna aldrig gör.
Detta beteende är dock beroende på vem som är i ladugården. Hon gör nämligen skillnad på folk och folk!
Om man är där varje dag är det lätt att skilja på lek och allvar i sparkarna. Böna är alltså en lugn, men tuff och busig, slickig och matglad tjej.

När det blev dags att seminera Böna upptäcktes en vätskefylld cysta på höger äggstock. Hon hade ocks utslag som blödde och liknade variga vårtor (men inte var vårtor).
Utslagen såg inte ut att klianämnvärt, men började blöda av sej själv, verkade det som. Veterinären tillfrågades, men visste inte vad det var och hade inga råd att ge.
Utslagen var spridda på höger kroppshalva, bara någon enstaka på vänster. Även på huvudet fanns det utslag.

När cystan upptäcktes ville seminören behandla med hormoner, men jag förklarade att jag i första hand ville prova med homeopati.
Detta accepterades och hormonsprutan packades ner igen.
Jag vill i första hand behandla konstitutionellt, men jag hade svårt att klura ut medlet.

Därför började jag med ”cystmedlet” Apis D30, 10 piller/dag i 5 dagar.
Under tiden tänkte jag lite på Phosphorus, men framför allt på Lycopodium. Det var svårt att bestämma sej.

De högersidiga problemen och Bönas benägenhet att skilja på folk gjorde att jag helst ville ge Lyc.
Även Calc carb övervägdes, men när jag nästan bestämt mej för Lyc, var det svårt att se något annat.
I repertoriet såg jag att utslagen var vanliga för Calc carb och även utseendemässigt lutade det åt detta medel.
Då jag tänkte mer på helheten som Böna visade, beslöt jag att trots allt ge Calc carb. Efter att ha gett Apis började jag en konstitutionell behandling med Calc carb. Böna fick 10 piller, 2 ggr under en dag.

Sedan väntade jag och Böna kom in i en normal brunst, men denna seminerade jag inte på.
Jag beslöt att vänta till nästa och se att det inte kom några konstiga mellanbrunster.
Utslagen började så smått att torka till.

Efter 4 veckor fick Böna ännu en Calc carb D30 dos.
Efter ett tag var alla utslag borta och Böna hade en mycket fin hårrem.
Nästa brunst var normal och Böna seminerades.
Hon blev dräktig och var helt utan utslag.

Fortfarande slickig och gillar mineraler/salt, men inte så benägen att vifta med benen.

Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 2000/3 av Maria Beronius

©Lotta Hägglund

Olga (Calc carb)

Olga – en ilsken Highland Cattleko född -93, av dipl djurhomeopat Helen Anebo

Olga har varit på gården sedan hon var ett år gammal. Varje år, efter det att hon blev betäckt första gången vid ca 2,5 års ålder, har hon fått en kalv och det har alltid gått bra. Alla korna på gården kalvar ute i det fria. De går undan i den stora hagen när det är dags att kalva och kommer tillbaka till flocken med kalven när den är ett par dagar gammal.
I år gjorde hon lika, men det stod inte rätt till med kalven. Kalven stod ofta och puffade mellan Olgas framben och såg lite frusen och kutryggig ut. Det verkade som om kalven tagit fel på ”matstället”.

Vi tog in dem bägge i ladugården för att mjölka Olga för hand för att kunna ge kalven råmjölk med flaska. Detta var med livet som insats, för hon sparkade efter oss så mycket hon kunde. Det blev lite blåmärken här och var, men vi fick ur henne ca en halv liter, som vi gav kalven.
Vi fick absolut inte närma oss kalven och vi var tvungna att binda upp Olga i hornen, som på dessa djur är både vassa och långa, som hon viftade rejält med och hotade oss med fnysningar och dreglande mun. En mycket besvärlig procedur, där man önskade att man övat lite mer på lassokastning.
Det verkade som om hon reagerade kraftigt negativt om man tittade på henne.

Olga var stor för att vara av rasen Highland Cattle och hade enorma spenar. Det lät väldigt mycket när hon andades. Det var som om hon flåsade vid varje andetag och så hade hon alltid låtit. Hon drack och kissade mycket och svettades mycket när hon var inne i ladugården, men eftersom hon inte var van att vara inne – det var många minusgrader ute – så var inte det ett säkert symtom.
Olga var ofta mycket lös i magen och färgen var lerliknande till både färg och konsistens.
Hon drack ur vattenkopp och hade fri tillgång på hösilage och saltsten.

Jag gav henne Calc D 200 x 1 dos x 3 dagar och dagen efter första dosen var hon som förbytt. Mycket lugnare och snällare och jag kunde gå in till henne utan problem. För första gången kunde jag gå in till dem bägge utan att riskera livet. Olga t o m nosade lite på min hand där jag stod på huk bara en halv meter ifrån henne utan att känna någon rädsla.

Rubriker som användes ur Synthesis:

Mind, Looked at – cannot bear to be Calc (1)
Mind, Anger Calc (2)
Mind, Rage, fury Calc (1)
Respiration, loud Calc (3)
Chest, Fullness – Mammae Calc (1)
Stool, Clayish Calc (3)

Kvigmastit innan kalvning (Phyto + Calc carb)

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2004, av djurhomeopat Lena Elofsson

En vinter var det en kviga som fick mastit på vänster bak, två månader innan kalvning. Kanske var det någon som sög på henne?

Det var gul och grötig ”mjölk”. Jag försökte med Phytolacca och mjölkade ur henne, så gott det gick, men det verkade bli sämre istället. Juverdelen blev hård och det var svårare att få ut någon mjölk. Jag tänkte att det är väl bara att acceptera att hon blir trespent.

Men jag funderade på trolig konstitution. Hon var väldigt matfixerad, rund och trind, så hon fick Calc carb D200 i ett par dagar. Sedan tänkte vi inte mer på henne precis. När hon sedan kalvade var hon till vår förvåning frisk på alla spenar! Celltalet var lågt och hon låg sedan stadigt i bästa juverhälsoklass.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2004, av djurhomeopat Lena Elofsson

Hanna 74 (Calc carb)

Som kviga var denna ko rund och kompakt. Mycket matglad, snäll och trevlig. Men när hon kalvat och vi skulle mjölka henne, förvandlades hon till ett vilt monster! Trots två sparkbågar, som jag fick blåhålla, och en rem runt bröstkorgen, var det ett elända att mjölka henne. Vi måste vara två för att klara henne.

Jag provade det mesta: Aconitum, för en eventuell chock hon kunde ha fått vid kalvning och mjölkning; Chamomilla, om hon gjorde det av elakhet; Lycopodium, om hon gjorde det av rent djävulskap; Nux vomica, om hon blev stressad av allt; Lachesis, på grund av det explosionsartade förloppet. Men inget hjälpte.

Kon tyckte naturligtvis detta var jättejobbigt och blev ännu mer spänd och började äta dåligt.
Maken som jobbade utanför gården, fick lov att börja jobba senare och sluta jobba tidigare, för att hjälpa mej att mjölka henne. Jag försökte ibland ensam, men det gick inte.

Så kom dagen då maken var tvungen att jobba sent. Vi hade då krånglat med kossan i 1½-2 månader. Redan kvällen innan hade jag börjat fundera på ett nytt medel till henne. Så kom jag på att jag gett henne Calc carb när hon var kviga, för hon hade en stor vårta på halsen, och då tyckte jag hon var en Calc-typ.
Vårtan hade faktiskt försvunnit och kanske kunde det bero på medlet?

Efter morgonmjölkningen gav jag henne en dos Calc D200. På kvällen stod kon dropp stilla och har gjort det sedan dess!

Jag har tvivlat många gånger på homeopatin och funderat på om inte djuren skulle ha blivit bra ändå, utan piller, men det här måste ju bara bero på medlet! Att från morgon till kväll ändra sej i psyket, jag har då aldrig varit med om det tidigare.

Hon är fortfarande väldigt tunn men äter mycket. Nu ser hon inte alls ut att vara en Calc-typ, men i Repertoriet är medlet 3-värdigt på ”Emaciation – avmagring”, 2-värdigt på ”Mind, ailments -excitement, emotional – sjuk av känslomässig upphetsning”. Det finns också med på ”Mind; anger -easily”, fast jag tror inte hon var arg. Hon tyckte nog bara att det var hemskt. Nu är hon i varje fall väldigt kelig och trevlig!

Av djurhomeopat Kristina Johansson
Ur tidningen Homeopati för djur, nr 3, 2003