Hästen Kenny

Artikeln är skriven av Gunilla Andersson, certifierad homeopat

Får samtal från min dotter på lördag eftermiddag 14.30 om att en av hästarna ligger helt utslagen när hon kommer ut i hagen. Tydligt tecken på kolik. Under samtalet är hästen till och från helt borta och min dotter säger: – ”Mamma nu är han död. Nej, nu tittar han upp. Nej, nu dör han”. Paniken hos henne är påtaglig!

Det medlet hon hade tillgängligt var Belladonna D30. Hon gav honom ett par doser utifrån tidigare erfarenhet av kolik-häst. Hästen reser sig upp men vill lägga sig igen. Hon får honom att stå upp till slut.

Under tiden har jag satt mig i bilen och åker ut till hästen. Jag tar kontakt med några homeopat-kollegor som ger mig vägledning på vilka medel jag ska titta på. (ovärderlig hjälp när man är under tidspress). Jag har ju tidigare hjälp kolik-hästar, men när det är så akut som nu och man är känslomässigt berörd av händelsen, är det lätt att tänka fel.

När jag kommer ut så tar jag beslut om att ge honom Nux vomica D30. Det tar jag utifrån att han inte bajsat, är orolig och vill lägga sig ner. Det ger effekt relativt snabbt. Han bajsar några gånger under eftermiddag/kväll. Men det kommer inte ut så mycket.

Vi ser till att han rör på sig för att magen ska komma i gång. Han är fortfarande medtagen, vill lägga sig ner, sträcker på sig en hel del och visar tydligt att han har ont i magen.

När klockan är runt 22 så ser vi en tydlig förändring i hans beteende. Han markerar med huvudet mer frekvent var på magen han har ont. Han böjer sig bakåt åt båda sidorna för att visa.

Då beslutar jag att byta medel till Colocynthis D30, vilket resulterar i att det kommer ut hårda små kluttar 4ggr under kväll/natt. (Troligen stoppet.)

Vi fortsätter att ge honom Colocynthis under natten med några timmars mellanrum. På morgonen märker vi att det börjar vända. Han börjar röra sig mer och har avföring flera gånger. Han lägger sig ner några gånger men är snabbt uppe igen.

Det vi bekymrat oss för nu är att han inte dricker självmant utan han har blivit ”matad” med flaska för att få i sig vatten.

Vi blir borta några timmar under dagen, men han har då tillsyn av barnbarnet.

Under den tiden har han börjat få normal avföring och han har även börjat dricka självmant. När han tar promenader puttar han på matte för att hon ska gå fortare. Energin börjar komma tillbaka.

Efter det har han börjat få små givor av hö och han visar inga spår av koliken. Han fick fortsättningsvis Colocynthis 2ggr/dag i 2 dagar till.

Det är tufft att gå igenom en sådan här händelse och det känns som en evighet när man vill se förbättringar. Men så här efteråt så inser man att det bara var ett dygn han var sjuk.

Gunilla Andersson, Certifierad homeopat Du kan nå mig på: tillvaroibalans@gmail.com

Katt med varböld

Ur tidningen HFD 2002/4 av djurhomeopat Jill Björkerydh

Vår katt kom hem en dag med en mycket stor bula på huvudet; han hängde med huvudet. Jag vet inte vad han gjort , möjligen kommit i vägen för någon bil. Genast när jag såg hans tillstånd tänkte jag på medlet Myristica, som ibland också benämns ”den homeopatiska kniven” för sin förmåga att öppna upp varbölder.

Katten fick tre doser med Myristica D6 med någon timmes mellanrum. Han gick och lade sig i våra sängar och bara låg där. När jag gick och tittade till honom (det hade då gått ca 5 timmar efter första dosen) såg jag att det var kladdigt i sängen och upptäckte att varbölden spruckit.

Jag tog ned katten och pressade ur bölden. Varet stod som en fontän ur bulan, en halv kopp pressades ut. Jag visste inte om det var komiskt eller hemskt. Men katten kände sig uppenbarligen lättad när trycket från bulan minskade. Jag gav honom 2 doser till av Myristica. Sedan fick han Silicea D30 i en dos, varje dag i två dagar, som efterbehandling.

Jag har också använt Myristica vid andra tillfällen just för att öppna upp bölder, t ex vid tassfurunkulos. Efterbehandling behövs ibland med Silicea eller Hepar sulph, som också är mycket starkt indikerade vid varbölder. Jag tycker att Myristica är ett suveränt medel att öppna upp bölder med!

Läs mer om Myristica sebifera

Katt med bitsår (Hepar)

Fallbeskrivning av dipl. djurhomeopat Mona Björkbom

Oscar Storfot, min 4 år gamla, kastrerade hankatt var sig inte riktigt lik. Han låg mest och såg lite slokörad ut och deltog inte alls i familjelivet som han brukade. Gick och la sig mitt på golvet i tvättstugan där han annars aldrig ligger.
Oscar är normalt en glad och kelen kisse som är väldigt tillgiven sin familj. Varje kväll vid sängdags kommer han rusande uppför trappan när jag har ett par trappsteg kvar, och ”kör om mig” innan jag hinner in i sovrummet. Sedan sover han antingen på min morgonrock som ligger vid sidan av sängen eller i fotänden på på min sänghalva. Han skulle bli djupt kränkt och mycket olycklig om vi skulle stänga honom ute.

Nu kände vi allihop i familjen, att det var något riktigt galet med Oscar. Vi hjälptes åt att undersöka honom, men hittade inget ytligt. Jag kände dock att det var något med bakkroppen. Tänkte att han kanske hade fått cystit och beredde mig på att ta honom till veterinären för en undersökning nästa dag.

Jag gav honom en dos av hans konstitutionsmedel, så länge (Phosphorus), men såg ingen förbättring den dagen.
Dagen efter hade Oscar slickat sig väldigt på en fläck en bit innanför svansroten och när jag nu undersökte honom hittade jag ett hål med en svullnad under.
Jag antog att det rörde sig om ett klostick från en annan katt.
Såret luktade illa av instängt var och Oscar ville inte veta av någon beröring i området, så jag satte in Hepar som är ett bra medel att driva ut var med.
Det började genast rinna var och även klar, vattnig vätska ur såret. Oscar tappade all päls i området och då visade det sig, att det jag trodde var ett klostick i själva verket handlade om ett bitsår från något större djur. Han hade nämligen flera hål efter huggtänderna på ett annat djur. Storleken och framför allt bredden på bettet tydde på att det inte kunde vara en annan katt. Kort efter att Oscar fick sin första Hepar dos blev han sig själv igen. Han började gå ut igen, han åt med god aptit och han sov med oss i sovrummet igen.

Efter ett tag slutade Hepar verka och jag såg hur en ny, större ”bulle” började bildas nedanför den gamla svullnaden.
Nu bytte jag medel till Myristica sebifera, som även kallas homeopatins kniv. Nu förstår jag varför…

Dagen efter första dosen Myristica, kom Oscar in efter ett par timmar utomhus, och mitt på ”bullen” såg det ut som någon lagt ett perfekt operationssnitt på ett par cm. Huden hade ”sprättat” upp sig och nu kunde såret dräneras ordentligt. Nu satte läkningen i gång på allvar och hålen efter huggtänderna och även snittet slöts fint.

Under tiden Oscar gick på Myristica hade han ett uppdrag, att döda…snören.
Dinglade man med ett snöre framför honom, blev ögonen som pepparkorn, alldeles svarta och runda, och han bankade verkligen skiten ur det stackars snöret, som vore det denna eländiga dinglande tingest, som hade gjort honom illa där bak.

Nu har akutmedlen gjort sitt och jag har satt tillbaka Oscar på hans konstitutionsmedel. Han är samma ljuvliga Oscar han alltid har varit, förutom att hans bakdel fortfarande är hårlös som på en babian.
…och alla snören kan nu lugnt återgå till att vara bara snören…

Youri, Amazonpapegoja, hona (grön med rött på huvudet)

Av homeopat Edward De Beukelaer, från www.hpathy.org

Youri hade blivit lite anorektisk och åt bara en dag av två. Papegojor reagerar vanligen med att äta dåligt eller att slita av sej fjädrar när de utsätts för någon form av stress.

I detta fall var det inte någon direkt form av stress som utlöst Youris problem.

Youri hade regelbundet bytt ägare de senaste åren. För de flesta djur är detta förstås ett problem, men för en papegoja är det ännu värre eftersom de vanligen utvecklar en väldigt stark relation till EN person i familjen (i det vilda bildar papegojor par som lever ihop tills den ena dör)

Amazon papegojor är inte alltid de mest sympatiska husdjuren. De är inte lika vänliga som de grå papegojorna. Youri var inget undantag. Hon var inte speciellt vänlig och hade en del mindre trevliga drag i sin personlighet. Den tidigare ägaren hade varnat för att hon inte tyckte om män.

Amazonpapegoja (fågeln på bilden är ej Yuori)

Youri levde upp till sitt rykte: hon ropade på mannen i den nya familjen, så att han skulle komma och klia henne. Hon njöt i 5 minuter för att sedan plötsligt försöka bita honom. När en papegoja försöker bita i ens finger så gör man bäst i att dra undan det, för en papegoja biter lika kraftigt som en konservburksöppnare ”biter” igenom ett konservburkslock! Youri hotar honom även när han kommer för nära henne.

I övrigt är hon ovanligt tyst och sover ganska mycket. Däremot skriker hon alltid när ägarna sitter vid matbordet för att äta, hon vill vara med vid måltiderna. Hon gillar att äta chips.

Det är inte så mycket information om denna papegojdam, men man får gå på den info som finns. Homeopaten Edward använde två rubriker:

Mind, aversion to men (women): detta var helt klart, observerat av olika personer.

Mind, homesickness: Det är svårt att veta huruvida ett djur har hemlängtan eller ej, denna rubrik är använd för att den indikerar allt som har med förändring att göra, att det finns en reaktion som följer på denna förändring; den är också större än ‘ailments from homesickness’.

Det är viktigt att förstå att rubriken inte är använd i sin mest ”homeopatiska” bemärkelse i detta fall. Den vore mer ”homeopatisk” om patienten verkar reagera på minsta lilla förändring: då symptomen blir ‘strange, unusual or bizarre’.

Av de fyra första läkemedlen som kommer upp (Nat-m, Puls, Sep och Staph) väljs Sepia. Youri fick en 200 dos vilken löste problemet inom loppet av några dagar och tillät Youri att bli en papegoja med ett normalt beteende.

Av de fyra läkemedlen är Sepia det medel som uppvisar mest ”roughness” i sitt beteende. Vid behandling av djur, är Sepia indikerat där du finner att situationer uppstår där djuret uppvisar ”Jag gillar dej/ Jag gillar dej inte”. ”Jag gillar dej och vill ha dej nära men inte för nära”, alltså lite tvetydigt och tveksamt beteende. Sepia är ganska osäker vad det gäller dess relation gentemot andra, speciellt när det gäller reproduktionsrelaterade relationer.

Chero – en humörhäst med huvudskakningar (Lyc)

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Margaretha Andersson Härnlund

Chero är en ridhäst, född 1977, som är mycket pigg för sin ålder. Hans problem är att han slår med huvudet, upp och ned, på sommaren och speciellt när de rider dressyr. Han hostar i paddocken, när det är torrt.

Chero går tillsammans med tre andra hästar, och det är han som bestämmer. När de får hö bestämmer han vilken hög de andra ska äta ur. Ibland vallar han de andra. När han är inne blir han sur om han inte får mat först. I så fall äter han inte. Han slänger ut maten ur krubban och mineralerna vill han inte ha.

Chero är en humörhäst. När de har klippt honom blir han sur, och han bits ibland. När de sadlar honom gillar han inte när de drar åt sadelgjorden. Han gillar dock ryktning. Han vill gärna skrämmas, och många är rädda för honom; det var även de nuvarande ägarna i början.

Chero måste få tid på sig. Man kan inte gå in direkt till honom. När jag var där, pratade vi med hästen intill först, sedan gick det bra att gå in till honom. Chero kommer inte fram till ägarna när han är i hagen. Han älskar att tävla. Han tävlar mot allt och blir sur om han inte vinner. Hoppa är det bästa han vet, men dressyr är inte lika kul.

Hans rädslor är; gubbar i keps, elstängsel, spöet, åska och smällare. Vid åska blir han stressad och springer runt. När de ska iväg på tävling blir han uppspelt och lös i magen. Han står bredbent i transporten och kissar alltid, när han är ute och åker. Han fiser mycket, det var det första jag hörde när jag kom. Han skitar ned ordentligt i boxen. Ägarna tycker att han sover mest på höger sida.

Chero är frusen och vill gå in när det är kallt. Det syns att han fryser. Han vill inte ha regn på huvudet, då ruskar han på sig. På vintern är han svår att hålla i hull och blir stel i bakbenen. Han har haft varböld i ganaschen (kinden) och han svullnar i benen om de ridit mycket.

Efter repertorisering gav jag denna häst Lycopodium (Lyc). Jag tycker hela hästen utstrålar Lyc. Han fiser mycket, vill vara först när de är ute och rider. Han vill bestämma över både hästar och människor.

Det som till sist var avgörande för mitt val av medel var symptomen; att slå med huvudet samt diarré vid känslomässig upphetsning. Dessa symptom har han alltid och inte bara ibland. På dessa rubliker i repertoriet (HEAD -motions of head -backward and forward); (RECTUM; Diarrhea -excitement, emotional) är Lyc ett av medlen.

Andra medel som kom upp vid repertorisering och som jag tänkte speciellt på var Sulphur (Sulph) och Lachesis (Lach). Lach kunde komma i fråga eftersom han vallar de andra hästarna och för att han är ranghög. Emellertid måste man ju se till helheten och inte bara till enstaka symptom. Dessutom hade han inget obehag av att ha något mot halsen, som Lach ofta har. Sulph var också indikerat vid repertorisering, men dessa individer brukar vara varma av sig, men denna hästa var väldigt frusen.

020626 Lyc D30, 10 piller, 1 gång/dag i 3 dagar

020717 Har slutat skaka med huvudet. Var på läger en vecka efter han fått dosen och det gick jättebra. Blev inte lös i magen när de skulle iväg och skakade inte på huvudet när de red dressyr. Hostan också borta. Ägarna lyckliga.

030114 Har har varit bra hela tiden och har aldrig varit så pigg som han är nu.

Ruta-häst med många problem

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag blev uppringd av Mona, ägaren till Mr X, den 19 juni 2001. Hästen hade då problem med en hälta, efter en vrickning i maj.

Mr X var en häst, född 1991, med många skador i bagaget. Han hade fått en hörnstödsfraktur 1997, på höger bak. Efter operationen vrickade han sig under konvalescensen. Han hade haft navelbråck, fått en pinne i båda frambenen med antibiotikabehandling som följ. En infektion efter kastreration, också med antibiotika som följd. Blivit sparkad på höger bogspets med öden, och diverse andra vrickningar och skärsår. Sommaren 2000 fick han en allergisk reaktion. Han såg ut som en Michelin-gubbe och blev cortizonbehandlad. Han lyckades få en luftvägsinfektion på djursjukhuset och fick antibiotika.

Han fick problem med senan på höger bak när han var 1 år. År 2000 svullnar senan igen och han fick antibiotika. Det är en knuta på senan och det känns som det sitter något i knutan.

Mr X är en dubbelnatur. Snäll mot människor och rå mot andra hästar. Den enda han accepterar någorlunda är ägarens unghäst, som han nu går med och är väldigt bunden till. Mr X bestämmer helt över unghästen. Han är otroligt ranghög och hingstig. Ger sig inte för någon ens vid strid. Han gick med sin mamma fram till hon dog, när han var 7 år. Efter detta skrämmer han livet ur ston; tidigare var han OK med ston. Ägaren säger att allt liv försvann ur honom när mamman dog. Han blev ett tag väldigt deprimerad, trots att mamman inte stod i samma stall som Mr X, när hon togs bort.

Mr X vägrar att hoppa och det verkar som att han inte kan koordinera sig vid hoppning. Han har överhuvudtaget svårt att slappna av och spänner sig lätt. Han visar direkt när något inte passar, han ger sig aldrig när han bestämt sig för något. Mona lämnade iväg honom för inridning och då skrek han från söndag till torsdag. Han ville hem och han slet i Monas kläder när hon kom för att hälsa på honom. Han går inte in om inte unghästen går in först. Han blir helt vettlös om han blir ensam. Far runt och skriker. Han blev alldeles tokig när unghästen rymde ur hagen en gång.

Mr X älskar mat. Ger Mona mat i hagen så kissar han på ena högen hö, för att få ha båda högarna för sig själv. Han vill inte ha någon annan häst i närheten när han äter, men är aldrig aggressiv mot den som utfodrar honom. Han vill vara i centrum. Han blir aldrig trött, hur mycket han än rids. Vid bestraffning går han undan. Han skulle aldrig gå till anfall, trots sitt humör. Han är aldrig rädd för något, när Mona är med. Blir osäker om en osäker person leder honom.

Äter normalt med salt. Transport ok men han vill ur så fort de kommer fram. Jättenyfiken och blir upphetsad när de är på nya platser och vill se allt. Nya människor är spännande och han kommer gärna och hälsar. Pratar med Mona när hon kommer. Han är mycket svartsjuk och jagar bort andra hästar som kommer i närheten, dock inte unghästen. Han vill inte bli borstad på magen men annars älskar han rykt. Grinar lite illa när sadelgjorden dras. Han har roliga hovar. Den ena ser ut som en strut och den andra flyter ut. Han har haft ögonproblem på sommaren.

010625 Jag funderade över vad hans konstitution kunde vara, men kände mig inte helt säker på något medel. Jag kom ihåg att framlidna djurhomeopaten Monika Littorin, på en föreläsning om Ruta, pratar om hältor och knutor på senan och då nämnt Ruta som ett bra medel. Eftersom det var ett akut problem och han hade en knuta på senan bestämde jag mig för att prova Ruta. Jag kontrollerade om medlet kunde stämma med hans bild i övrigt och gav sedan Ruta D200, 2 doser under 1 dag.

010709 Efter några dagar kommer det en tjock gul gegga ur ögonen. Vid kastrationsärret blev det en knuta inne i huden och den började lossna som en sårskorpa. Mona drog loss den och det blödde kraftigt. Det var hårda gula knutor under. Det läkte sedan fint. Bullen på senan mjuknade; den hade funnits där och varit hård i flera år. Gallorna ökade kraftigt, men gick sedan snabbt tillbaka. Nu använder han benet mer. Han haltar, men har mer svikt i steget och har också längt steget. Nu belastar han även höger, när han ska börja gå. Tidigare började han alltid med vänster.

010720 Idag kunde Mona knappt se hältan.

010802 Mr X har tidigare haft en tendens till patellaupphakning, men denna har blivit mycket bättre nu. Han är inte så orolig när han är ensam och har också stått och kelat med unghästen. Hältan är bättre. Skrittar på med fart nu mot tidigare då han drog benen efter sig. Hugger ej efter unghästen längre när Mona tar ut den före Mr X.

010830 Unghästen hade rymt ur hagen, men Mr X stod lugnt kvar. Hältan är i princip borta. Ingen patellaupphakning. Snällare mot unghästen. Mycket glad och verkar helt förändrad. Helt annan skritt. Kastrationsärret ok igen. Knutan på senan är kvar. Ögonen helt ok, trots flugor.

011030 De har nu flyttat till ett annat ställe och Mr X är helt lugn. Skriker inte efter unghästen längre. Ögonen är bra. Ingen patellaupphakning alls. Snubblar inte längre. Tidigare var han väldigt snubblig. Glad. Ärret bra. Knutan på senan kvar.

Ett år senare Jag gav aldrig något annat medel, eftersom hästen svarade så bra på Ruta. Men visst undrar jag om han verkligen var en Ruta-konstitution. Jag ringde upp ägaren den 26 november 2002, alltså ett drygt år efter vårt senaste samtal. Mr X hade varit hel sedan oktober 2001, vilket bara det är en bedrift, med tanke på alla tidigare skador. Han vaktar inte maten och kan vara ensam inne. Han balanserar sig annorlunda i skogen. Tidigare snubblade han hela tiden. Han är mindre spänd och vågar nu gå på grus, vilket han var rädd för innan.

De rubriker ur repertoriet som användes:

MIND: Irritability (2), Discontended (1), Anger (1), Quarrelsome (1), Contradiction -disposition to contradict (1), Anxeity (2),

STOMACH: Appetite -increased (1), -ravenous (1)

EMERGENCY (Murphy): Tendons -injuries (3), -lumps and nodes after

Sigge 13 år, Vorsteh med svår bronkit (puls)

Ur tidningen HFD 2007/4 av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Några dagar efter att jag börjat behandla ponnyn Dixi (Länk till Dixi) med LM och fått mycket bra resultat, dök Sigge upp på min mottagning. Han hade diagnosen kronisk bronkit och förslappat gomsegel. Gomseglet hade opererats (kortats). Hans lungor var bra, men han hade ett litet blåsljud på hjärtat. Blåsljudet hade han haft sedan 4 års ålder. Han hade inga besvär av det.

Han bronkit började i höstas. Han var jakthund och hade då varit ute på ett pass och jobbat 8 timmar med att driva. Han appporterade en tung hare och matte hörde att han andades väldigt tungt. Så brukade han inte reagera.

När han anlände till mig var han stressad och andningen var mycket dålig. Han fick knappt luft. Det tog ett bra tag innan han lugnat sig och kunde börja andas någorlunda normalt.

Numera var han helt motionsintolerant. Även förväntningar på att gå på jakt försämrade tillståndet. All stress förvärrade också. Han hade svimmat två gånger. Det började med att han andades tungt och sedan fick han inte luft. Efter svimningsanfallet vaknade han och var pigg efter ett par minuter.

Han hade fått Pulmicort och Bricanyl för bronkiten, utan effekt. Fick även penicillin 10 dagar utan effekt.

Han hade haft prostatit och kissade blod. Veterinären gav honom 7-8 sprutor prostaglandin och han fick även homeopatmedel och blev bra.

För 4 år sedan fick han bråck och opererades för det. Kastrerades samtidigt. Han återhämtade sig fort och blev ånnu trevligare i humöret. Han ökade lite i vikt.

Mentalt är han reserverad och inte så intresserad av nya människor. Mycket tillitsfull mot ägaren och har fullt förtroende för allt hon ber om. Han är en trygg hund. Han är skarp på jakt och skulle glatt gå i clinch med en vildsvinsgalt. Han har järnvilja och ”går tills han dör”. Han är en bra eftersökshund och avlivar rådjuren direkt när han hittar dem. Sedan ligger han kvar och passar. Det fungerar förstås inte alls med jakt nu. Han måste röra sig sakta för att må bra.

Han har tre personer han bryr sig om, andra är fullständigt ointressanta. Matte är bäst. Han bevärdigade mig knappt med en blick under sitt besök. Han är en herre med stor integritet. Enda gången han tittade på mig var när jag frågade matte om han visat aggressivitet nån gång. Då fick jag en mycket förorättad blick.

Han går aldrig fram till andra hundar och gör heller aldrig utfall. Han är naturligt hög i rang. Han har aldrig lekt med andra hundar. Familjen hade en Grand Danois och det var Sigges bästa kompis. Den tog hand om Sigge som valp. När Grand Danoisen dog var Sigge deprimerad. Han slutade äta och var riktigt ledsen.

Han trivs bra med valpar, barn inga problem. Han går och lägger sig om han tröttnar på dem.
Bra aptit, äter det mesta och tål det mesta. Efter prostatiten var urinen ok. Tidigare kunde han droppa lite blod.
Han är inte frusen av sig, kan ligga omväxlande i sol och skugga. Gillar solbad och även att gräva i snö.
Han rättar sig efter tillsägelser och blir lite skamsen. Öronen åker ned.
Absolut inga rädslor, förutom att han blev skrämd en nyårsafton och nu är rädd för åska och smällare.
Han föredrar kvinnor.
Älskar att bli fönad efter bad. Gillar bad och dyker gärna.
Ögon och öron inga problem. Har lite vax men annars inget.
Har en artros på höger fram, efter en skada. Syns enbart i skritt. Lite inåt-tåad på det benet.
Bra tänder, har alla tänder kvar.
Pälsen är mjuk som sammet, vilket är ovanligt för en Vorsteh.
Han älskar choklad och får en schweizernötschoklad i julklapp varje år.

Den 21 september får han Pulsatilla LM2. Jag väljer medel p g a jag tycker han är mycket mildare än en Vorsteh brukar vara. Han är hårt knuten till en person och han hade varit deprimerad när kompisen dog. Urinvägsproblem är inte ovanligt för Pulsatilla. Han är kastrerad och hormonbehandlad. Även om Puls är ett typiskt kvinnomedel har jag fått bra resultat på kastrerade hanhundar. Att han är skarp som jakthund hör till rasen och kan inte räknas in i konstitutionsbilden. Jag brukar gå på de symptom som skiljer ut sig från det rastypiska. Han är bra med både barn och valpar, vilket man kanske inte skulle tänka om en Vorsteh. Detta stämmer däremot väl med Pulsatilla.

Jag hör av matte efter två dagar och hon berättar då att Sigge redan blivit bättre.De riktigt svåra andningsbesvären hade upphört och han återhämtade sig snabbare. Han hade fått upp ett spår på en promenad, men det hade gått ganska bra. Han fick en reaktion efter någon dag och blev jättetrött. Han sov mycket, men efter det blev han piggare. Han hade verkat lite bakfull.

Vi provade att dunka färre antal gånger, om det var så att han reagerade på styrkan i medicinen. Nu blev han piggare än på länge. Han klarade t o m av att gå en promenad i skogen. Tidigare hade det inte gått alls utan stora andningsproblem. Nu ville han leka och ”slåss” om ett ben med matte. Det var ett tag sedan han orkat sådant.

Den 4 oktober skriver matte att ”Nu är det ingen tvekan längre. Sigge mår ganska mycket bättre. Han har det betydligt lättare med andningen, återhämtar sig otroligt fort, allmänt piggare och busigare”. Han hade stått mitt i en dagisgrupp och låtit barnen kela med honom. Alla ville känna på hans mjuka päls. Han kunde skälla igen, vilket han inte gjort på ett halvt år.

Den 15 oktober hörs vi av igen och han var fortfarande bättre. Han föll tillbaka lite innan det var dags att gå upp i styrka på medlet.

Vi hade fortlöpande kontakt och Sigge var hela tiden pigg och glad. Matte gav inte medlet varje dag utan vi försökte känna av när Sigge behövde en dos. Vi varierade också antal dunkningar efter hur han mådde.

Tyvärr blev Sigge dålig i mitten av november och då började han kissa blod igen. Hans tillstånd försämrades och den 26 november fick han somna in. När vi började behandlingen var både matte och jag införstådda med att Sigge levde lite på lånad tid. Han hade svåra problem och var 13 år gammal. Men om det gick att göra livet lite drägligare så ville matte prova det. Annars skulle hon ha låtit honom somna in. Hon ville inte experimentera med honom. Nu blev han ju betydligt piggare den lilla tid han fick efter besöket hos mig. Han lämnade jordelivet med flaggan lite mer i topp och hans matte hade haft förmånen att ha en fantastisk hund i 13 år.

Aspar, islänning med hovproblem (sil)

Ur tidningen HFD 2003/2 av djurhomeopat Mia Skoglund

Aspar är en danskfödd islänning, som är 11 år. Monica, som är ägarinna till Aspar, köpte honom för 6 år sedan. Enligt veterinären hade han en Borreliainfektion. Aspar stod i Skara på djursjukhuset och behandlades för denna infektion. De men, som infektionen gav honom enligt flera veterinärer, var just extremt sköra hovar.

I princip så föll hovväggen sönder. Hovslagaren fick kitta ihop delar av hovarna och delar föll ibland av. Något fel i foderstaten fanns inte, och då beslöt Monica att ge tillskott av Biotin. Detta gjorde hon i många år, men utan förbättringa av hovkvalitet. Problemen kvarstod.

Här kom jag in i bilden, då Monica frågade om jag visste något som kunde hjälpa. Att Aspar skulle vara en Silicea-häst var något som jag inte fick att stämma men Silicea var det medel som allra först dök upp i alla fall. Som ett rent symptom medel.

Aspar fick Silicea D30 i tre dagar, i skrivande stund för 6 månader sedan. Silicea är ett långsamt verkande läkemedel så att det skulle ta tid, det visste jag. Idag har Aspar en hovkvalitet, som Monica aldrig har sett maken till! Ett rent under, som hon säger. Speciellt när alla har sagt att hans hovkvalitet skulle förbli skör.

Antibiotikaresistens

Försök med homeopatisk behandling: Operationssår hos häst

Fakta

Nyopererad häst svarade ej på behandlingen med antibiotika
Oxacillin-resistent Staphylococcus haemolyticus och Actinobacillus equuli hittades vid provtagning.
Efter homeopatisk behandling med Silicea terra, försvann de kliniska symptomen.
Homeopatisk Silicea kan vara fördelaktigt vid antimikrob-resistenta bakterier.
Med tanke på det globala problemen med antibiotika resistens, borde fler studier av homeopatisk behandling göras.

Sammandrag:

En 4-årig travhäst behandlades med homeopatiska läkemedel när operationssåret inte läkte. Efter diverse tester fann man en antimikrobiskt resistent bakterie i såret – oxacillin-resistent Staphylococcus haemolyticus samt Actinobacillus equuli

Hästen svarade ej på den antibiotiska behandlingen med intravenös gentamycin och penicillin följt av oral sulfadiazine natrium och trimethoprim.

Vid presentationen inför den homeopatiska behandlingen, uppvisade hästen varig inflammation, ödem samt serom (sårvätska).

Efter behandling med det homeopatiska läkemedlet Silicea terra läkte de kliniska symptomen.

Homeopatiska Silicea terra är ett av många homeopatiska läkemedel som kan vara fördelaktiga vid behandling av variga sår, i synnerhet när det gäller variga sår som inte läker, där det är risk för resistenta bakterier. Med tanke på den överhängande globala risken för resistenta bakterier borde studier utföras i samarbete med homeopater och veterinärer och läkare.

Länk till fullständig rapport: Wound Healing Disorder in a Horse, Associated With Antimicrobial-Resistant Bacteria, Resolved With a Homeopathic Medicine – A Case Report

Varmblodssto 7 år, ”brunstmärra” (Merc)

Ur tidningen HFD 2000/2 av alternativmedicinare Mona Olsson

Stoet har i flera år haft tendens att anfalla den som hämtar in henne från hagen, och då endast den som varit s.k ny stallpersonal. Hon är generellt misstänksam och framför allt vid nya rutiner. Urinerar stora mängder, framför allt nattetid. Personalen har sett att urinen ibland har varit mörk och då start illaluktande; något märkligt att hon vid dessa tillfället vippat till med svansen precis som hon börjat urinera, samtidigt som hon får ett oroligt uttryck (förmodad smärta i början av urinering)

Har till och från vit halvtunn utsöndring från vulvan, som sårar slemhinnan. Spridda små kliande sår syns utmed vulvans innerkant. Vid betäckningen senast kastade hon fölet. Hon har synnerligen dålig andedräkt, en hel del tandsten och något svullna öronspottkörlar (vilket hon haft en period) utan feber. Hon rör sig fram och tillbaka i boxen under konsultationen.

Stoet fick Mercurius solubilis D30.

Vid återkontakten berättades att all utflödesirritation försvunnit och anfallsbenägenheten hade avtagit. Hon är fortfarande något misstänksam, vilket ledde till att hon fick ytterligare en dos av medlet fast i M potens.