I dagsläget finns det ingen som med säkerhet kan säga hur ett homeopatiskt läkemedel egentligen kan fungera, eftersom det är så väldigt liten mängd substans av ursprungsämnet, i läkemedlet.
Trots det fungerar homeopati, förutsatt att man använder sig av rätt läkemedel. Är det inte rätt, så är läkemedlet verkningslöst, man får heller sällan/inga biverkningar.
När man ger ett läkemedel som överensstämmer med den symptombild som individen uppvisar, stimuleras individen till att sätta igång en läkningsprocess. Det är alltså inte direkt läkemedlet i sig som fungerar botande, utan det är individens egen läkningskraft som stimuleras av läkemedlet.
Med hjälp av val av potens, antal piller, antal doser kan man matcha individens intensitet på symptomen.
Det är här själva läkekonsten ligger och det är något man lär sej med tiden.
När du behandlar med homeopatiska läkemedel, ha alltid nedanstående tre punkter i åtanke, lika botar lika, ett enda medel samt minsta möjliga dos.
*Lika botar lika – Om man inte använder sig av ett medel som överensstämmer med individens symptombild kan inte läkemedlet verka.
Läkemedlet verkar bara på det symptom som överensstämmer med individens symptombild.
*Ett enda medel i taget – För att man ska kunna bota lika med lika måste man använda sig av ett enda medel åt gången.
Ett homeopatiskt läkemedel arbetar endast genom att vara lika som symptomen, ge därför bara ett läkemedel vid varje tillfälle, så att du kan avgöra vad som ger effekt och inte.
*Minsta möjliga dos – Man ska alltid använda sig av minsta möjliga dos för att stimulera individen till läkning.
För stor dos, både i antal piller men även i antal doser, kan framkalla en försämring av gamla symptomen, i sällsynta fall även skapa nya symptom som kan ge problem både för individen och för den fortsatta behandlingen.
För alltid journal över behandlingar, för din egen skull, du kan gå tillbaka och se vilka symptom du tittat på, vilket medel du använt, vilken potens, hur många piller, antal doser och hur behandlingen har fortskridit och vilket resultat behandlingen fick.
Man måste alltid fundera på och se över miljö, foder och handhavande av djuren och ”plocka stenen ur skon” först, vare sig man behandlar med homeopati eller med konventionell medicin.
Läkemedlen
Homeopatiska läkemedel är hämtade från växt-, djur- eller mineralriket. Den största skillnaden jämfört med örtmedicin (fytoterapi) är den sk. förtunningen och potenseringen som är det homeopatiska läkemedlets ”hemlighet”.
Ursubstansen hos ett läkemedel framställs enligt speciellt förfarande som ofta innebär att växtdelar, djurdelar eller mineraler läggs i alkohol/vatten och får dra. Olösliga mineraler rivs. För varje läkemedel finns en speciell beskrivning, t ex vilken del av växten som ska användas, hur den ser ut och efter vilken tillverkningsbestämmelse läkemedlet ska tillverkas, i en sk farmakopé.
Efter tillverkning av urtinktur sker förtunning och potensering.
T ex en C-potens:
*C-potens – innebär 1 del ursubstans och 99 delar alkohol/vatten blandas (förtunning), därefter skakas blandningen kraftigt (potensering) = C1 potens.
För att få potens C2 tas 1 del C1 substans och 99 delar alkohol/vatten, därefter skakas blandningen kraftigt = C2 potens osv till önskad potens.
Finns i C3, C6, C9, C12, C15, C30, C200.
När önskad potens är uppnådd sprayas lösningen på tabletter/piller som är tillverkade av mjölksocker/rörsocker, därav benämningen ”sockerpiller”.
Läkemedel i D6-D30/C3-C15 räknas som låga potenser, används främst vid fysiska problem och potenserna kan ges i fler doser och lite längre tid än de höga potenserna, dvs från D200/C30 och uppåt.
En högre potens används ofta för att rätta till mentala obalanser eller problem som orsakas av en mental obalans.
Kontakta en diplomerad djurhomeopat för råd!
Generellt kan man säja att ”det viktigaste är inte vilken potens du använder, det viktiga är vilket läkemedel du väljer”, (att man ger ett medel som har så lik symptombild som möjligt, eftersom lika botar lika).
Har man en lägre potens hemma vid ett akut problem, ger man tätare doser än om man ger en högre potens.
Försök har visat att det, enkelt förklarat, överförs ett ”minne” från ursubstansen till alkoholen/vattnet vid potenseringen (den kraftiga skakningen) och att det är därför det homeopatiska läkemedlet har effekt. Försök pågår, för att man ska kunna ge läkekonsten en vetenskaplig förklaring, tills dess får vi nöja oss med att se effekterna av läkemedlen.
Symptom
När man beskriver läkemedel eller individer pratas det gärna om symptom. Men vad menar man?
Med symptom menas typiska tecken, kännetecken som individen eller medlet uppvisar, det kan t ex vara:
*Bakomliggande orsaker till en sjukdom eller problem; drag, kalkbrist, rädsla
*Mentala symptom; aggressiv, smärtkänslig, envis
*Fysiska symptom; diagnos, feber, hosta, aptit, ömhet
*Bättre/sämre av; tryck, kyla, värme
*Tidpunkt; när började problemet
*Utseende; kroppsbyggnad, benstomme, hårrem
Materia Medica & Synthesis
Materia Medica kallas böcker som beskriver läkemedlens fulla symptombild.
Dessa symptom är noggrant antecknade av de tusentals människor som provat fram vilka symptom som varje medel har.
I Synthesis finns alla framprovade symptom uppskrivna, varje symptom sammanställt med alla medel som har samma/liknande symptombild.
Dessa böcker är kanske inget man köper till en början. Om man vill läsa och lära sig mer och inte hittar tillräckligt med info på nätet, kan man förslagsvis införskaffa sig ett kompendium. Det finns ett antal olika kompendium att välja på, ofta ett för varje djurslag. De köps vanligen direkt av författaren.
Hur många piller och hur ger man dosen?
Försök att alltid ge minsta möjliga dos, både i antal piller och i antal doser.
Till hund eller katt ger man 2-3 piller, större djur som kor eller hästar 5-10 piller.
Piller kan med fördel lösas upp i vatten i en spruta, och sedan ges i munnen. Alternativt krossas pillren i mortel klädd med smörpapper och ges med sked i mungipa. Om det inte är möjligt att komma nära djuret kan man duscha över en dos på pälsen så att djuret slickar i sig läkemedlet.
Försök att ge läkemedlet i samband med att djuret inte äter, ge helst en ½ timme före eller efter mat.
Läkemedlet tas upp av slemhinnan i munnen och man får bästa upptaget om det inte blandas med något annat.
Var noga med att alltid rengöra mortel eller spruta i hett vatten om man byter medel.
Man kan enklast använda sej av engångssprutor och byta spruta när man byter medel.
Läkemedlen förvaras svalt, mörkt och skyddat från starka lukter.
Ibland kan man tillverka en lösning och badda/spraya på lokalt, t ex på vårtor, svullnader eller ”sursår”.
Homeopatiska läkemedel skall bara ges på slemhinna, dvs mun/nos, läkemedlen injiceras aldrig.
Behandling vid akuta tillstånd:
Man anpassar antalet doser efter hur allvarliga symptomen är, dvs hög intensitet på symptom – täta doser, lägre intensitet på symptom – längre mellan doserna.
Ett akut tillstånd behandlas efter symptombilden hos individen, precis som en konstitutionell behandling, men vid ett akut problem är det inte säkert att något mentalt symptom ger sig till känna.
Då ser man på de övriga symptomen, t ex hög feber, vill inte äta, hetta, svullnad etc.
Vid behandling av akuta tillstånd, där individen är kraftigt påverkad med plötslig hög feber, ges det homeopatiska läkemedlet med täta doser, kan vid vissa tillstånd vara var 10 min-1 gång/timme, tills man ser att febern sjunker, djuret börjar äta etc. (Skulle inte en förbättring ske inom de närmaste timmarna bör man överväga att byta medel eller självklart att en veterinär rådfrågas/tillkallas!) Om tillståndet är mycket akut och individen är svag, var försiktig med hög potens.
Ring hellre veterinären en gång för mycket, alternativt en diplomerad djurhomeopat och be om råd.
När det homeopatiska läkemedlet stimulerar individen kan en tillfällig höjning av t ex febern ske, en sk. förstförsämring, men febern ska därefter vända och börja sjunka i temp. Om inte så sker, måste man se över symptomen för att se om medlet är det rätta. När man ser en förbättring drar man ned på antalet doser.
Vid en akut feber kan behandlingen se ut enligt följande: Antal doser (o)/timmar:
Timme 1:/o o o o/ 2:/o o o/ 3:/o o/ 4:/o/ 6:/o/ 8:/o/ 11:/o/
Förstförsämring kan komma – blir sedan bättre inom loppet av 12 timmar = rätt medel. Händer inget efter 6 doser så se över om det finns något läkemedel som passar bättre till individens symptom
Efter en avslutad akut behandling skall helst ett konstitutionellt medel ges, 1 gång/dag i 3-4 dagar.
Kontakta en diplomerad djurhomeopat för rådgivning.
Behandling vid subakuta tillstånd:
Subakuta eller kroniska tillstånd behandlas efter symptombilden hos individen, vilket ofta är individens konstitutionella medel.
Vid en konstitutionell behandling tar man hänsyn till individens helhet, dvs mentala, emotionella samt fysiska bild.
När det homeopatiska läkemedlet stimulerar individen kan t ex en utrensning ske, djuret börjar kissa mer, det kan börja rinna ur nos etc.
Behandling vid subakuta tillstånd kan se ut enligt följande:
Antal doser (o)/dagar: Dag 1:/o o o/ 2:/o o/ 3:/o/ 4:/o/ 5:/o/
Vid subakuta tillstånd kan en förstförsämring komma, är ett tecken på att medlet stimulerar individen – avvakta med fler doser.
Kontakta gärna en diplomerad djurhomeopat för råd hur du ska gå vidare.
Kroniska tillstånd
Kroniska tillstånd behandlas oftast bäst med ett konstitutionellt medel, som täcker individens helhet. För att hitta sitt djurs konstitution, är det en mängd faktorer man tittar på.
Kontakta gärna en diplomerad djurhomeopat som kan hjälpa dig.
© Lotta Hägglund