natrium mur – Homeopati för djur

Du kan också prova homeopati!

Artikel fritt översatt från: https://homeopathyplus.com/you-too-can-test-homeopathy/

Till er som fortfarande tvivlar…här kommer ett enkelt litet experiment, för att se om homeopatisk potensering verkligen har någon effekt.

Införskaffa lite frön som du sår i två olika grupper. Vattna den första gruppen som vanligt (det blir din kontrollgrupp)

Den andra gruppen, testgruppen, vattnar du också, men blanda i 5 droppar potenserat bordssalt (Natrium mur C6) per 50 ml vatten.

Du kommer att upptäcka att fröna från testgruppen växer snabbare och ymnigare än kontrollgruppen. Detta trots att en C6 potens är så gott som mikroskopiskt oskiljbar från vanligt vatten.

Var hittar man då Natrium muriaticum C6?

Antingen från ett homeopatiskt apotek, eller så kan man beställa via nätet…eller så gör du en egen C6-potens – det är enkelt!

För detta experiment behöver du ingen modertinktur utan tillsätt bara 1 del vanligt bordssalt till 99 delar vatten, (behöver inte vara exakt uppmätt för att en potensering ska ske och du ska få en effekt hos plantorna) i en flaska. Lämna lite utrymme så att vätskan har plats att ”skakas” runt. Därefter skakar du flaskan kraftigt 10 gånger. Nu har du en homeopatisk C1 potens.

Nästa steg är att ta 1 del av C1-potensen, tillsätta 99 delar vatten…och skaka kraftigt 10 gånger. Voila…C2 potens.

När du har gjort denna procedur 6 gånger har du en C6 potens av Natrium muriaticum, att använda till ditt experiment. Av detta använder du alltså 5 droppar per 50 ml vatten.

Ps…berätta gärna hur experimentet gick!

//Lotta

Cilla, 5-årig tik med hudproblem (Sulph och Natr-m)

ur tidningen HFD 2004/3 av djurhomeopat Eivor Iversen

Cilla är en 5 årig tik, blandras (schäfer-flatcoated retriever). En mycket intelligent och livlig hund. Hon har tidigare fått Sulph 200 som hon svarade jättebra på när hon gick till överdrift med sina mobbingtendenser. Hon har aldrig haft klåda eller några fysiska problem tidigare.

I mitten av juli kontaktade hennes ägare mej och berättade att hon hade kliat och slickat upp sår på båda låren inom bara något dygn. All päls var borta på ett område på ca 1-1.5 kvadratdecimeter på vardera lår. Huden var tunn och svampig, det både vätskade och kom enstaka bloddroppar från området. Cilla kliade sej även på övriga kroppen och fällde stora mängder päls. Hon hade också sårskorpor runt munnen och neråt halsen.

Min första tanke var förstås att ge Sulph, så hon fick Sulph 30 i plusdos i 3 dagar. Efter att hon fått Sulph-doserna gjorde jag, på inrådan av en kollega, en flaska Arnika-lösning att spraya på såren ett par gånger om dagen.

1 vecka efter första Sulph-dosen hade såret på vänster sida slutat att vätska, medan det andra fortfarande vätskade något. Cilla hade blivit väldigt slö och ville inte ens gå ut för att rastas.

Jag hade då funderat lite och när jag frågade om Cilla varit ledsen så berättade ägaren att under loppet av några månader så hade de två yngsta döttrarna flyttat hemifrån. Den yngsta flickan, Ida, var Cillas speciella favorit och hon hade flyttat i juni månad. Man påminde sej även om att Cilla inte varit så glad och lekfull den sista tiden och att hon varje kväll gick upp och la sej ensam i Idas gamla flickrum.

Saken var då klar för mej och Cilla fick Natrium muriaticum i M-dos en gång. Redan på eftermiddagen hade hon kommit med sin älsklingsleksak i munnen! Dagen efter Nat-m-dosen ringde ägaren och ville komma och visa upp ”något förunderligt”. När han och Cilla dök upp så visade det sej att på vänster sida hade ny hud bildats och att det hade slutat vätska på höger sida.

4 dagar senare ringde ägaren och berättade att riktig hud hade bildats på båda sidorna och att Cilla börjat få tillbaka pälsen, på vänster lår var pälsen halvcentimeterlång!!

Är det fysiskt möjligt? Ägaren vidhöll att vare sej det var möjligt eller ej så var det ett faktum. Även på höger lår började ett tunt lager ny päls skönjas. Hon kliade sej inte och hon fällde nästan ingen päls längre.

Ägaren är övertygad om att det snabba tillfrisknandet naturligtvis berodde på homeopatmedlet men också på det faktum att Cilla visste att familjen nu var medveten om att hon saknade flickorna och att flickorna kom hem och hälsade på henne.

Ibland får man så snabba och fantastiska resultat av homeopatbehandlingar att man har svårt att själv tro att det är möjligt. Fantastiskt är också att denna snabba läkning skedde under rötmånaden.

Katten Trisse (Nat-m)

ur tidningen HFD 2000/4, av djurhomeopat Anna-Lena Nyström

Trisse kräktes ofta och kissade dessutom enormt mycket där han inte skulle, framför allt i soffan. Han var en katt som matte hade hittat ute i – 7 C och matte var säker på att han hade slängts ut från sitt tidigare hem.

Trisse är mager och tufsig. Trots att han kommer fram och hälsar, accepterar att bli klappad, så förmedlade hans ögon både sorg och uppgivenhet. Matte berättar att han mer eller mindre alltid sett ut så.

Han kräktes upp maten direkt efter han ätit, han pratade mycket, var väldigt sällskaplig och ville gärna vara närvarande när det kom besökare. Han var mager och hade svårt att gå upp i vikt. Ett blixtrande temperament när det behövdes. Trisse ville inte kissa på toaletten när någon annan var närvarande. Han var social men ville inte bli buren. Ville bli kliad men ville inte ha någon närmare kroppskontakt. Den sorgsna blicken avgjorde djurhomeopatens val av medel!

Trisse behandlades med Natrium muriaticum i 3 dagar – homeopatins sk. sorgemedel. Redan efter den första dosen förändrades han totalt, blev kelig och glad, kissade inte en enda gång där han inte skulle. Kräktes bara en enda gång och verkade både nöjd och tillfreds med livet.

Kon Stina med depression (Nat-m)

Stina var i sin krafts dagar, en stor och auktoritär ko, en självklar ledare. Hon var en SRB-ko i 850 kg klassen. Människovänlig som hon var, skulle hon alltid klappas och pratas med. Samtidigt var hon en bestämd dam, som inte accepterade vad som helst. Hon var polis i ladugården och bestämde.

Allt var frid och fröjd med Stina, under merparten av hennes liv, en problemfri ko, men vid tiden vid ombyggnaden av ladugården fick Stina en depression. Matte begrep förstås ingenting!

Stina som var känd för sin glupande aptit och fick därför i vanlig ordning klara sej på mindre foder innan sin sjätte kalvning. Det var ingalunda unikt för Stina. Ingen reagerade på Stinas tillstånd förrän det visade sej att hon helt mist sin aptit på kraftfoder, när hon så småningom serverades detta igen. Inga fysiska fel kunde observeras på henne.

Först trodde man att Stina inte fattat att transpondern ”fungerade” igen, men snart insåg man att hon helt enkelt inte ville äta. Stina magrade. Matte kelade och fjäskade, men nej! Stina fick Calc carb, ”universalmedlet” vid aptitlöshet, men Stina vägrade ändå att äta. Alfalfa, Acid phos, Nux vomica, energibalans…nix! Matte blev orolig för sin kelgris och tog sej en rejäl titt på henne och funderade.

Tunn över ryggen, mager, speciellt kring halsen, ledsen, hängig, inte särskilt kelig längre…alla tecken styrde mot Natrium mur.

Varför skulle hon behöva Nat-m? Hade något särskilt hänt?

Nej, hon hade blivit klappad som förut, sinad som förut, kalvat som förut – men, inte ätit som förut! Under större delen av Stinas liv hade ladugården varit en uppbunden kortbås ladugård. Stina hade levt sina rutiner efter detta. Plötsligt blev det en lösdrift. En mojäng om halsen bestämde om man fick mat eller inte (man kunde inte längre stjäla lite från grannen) Man blev plötsligt instängd i en annan – liten – fålla tillsammans med sina andra sinlagda kamrater och kunde inte längre sköta mjölkningsordningen i mjölkfållan. Livet var inte kul längre!

Äntligen fattade matte vad depressionen handlade om! Stina fick Nat-m D30 och började stadigt återvända till sitt gamla jag. Började äta, började kela, lade på sej, återtog det polisiära jobbet igen. Stina blev sej själv och kalvade ytterligare några gånger.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2000, av dipl djurhomeopat Marie Åslew

Febriga kor (Acon, Bry, Nat-m)

Har haft några kor, som stått med feber och inga andra symptom än att de varit hängiga, inte ätit så bra, minskat i mjölk och legat mycket. Inget fel på juver eller klövar, ingen snor eller hosta. Inte heller lösa i avföring, ingenting förutom feber.

Feber är ju ingen sjukdom i sej, men en högproducerande ko som inte äter ordentligt, vill man inte ska stå med hög feber i onödan. Hade till de första korna svårt att hitta något medel, för det fanns så lite symptom att gå på. 3 st fick aldrig något medel, men hämtade sej på en vecka.

En ko fick Aconitum, just när febern bröt ut, tog bara några timmar så var febern borta och hon har inte fått tillbaka den.

En annan hade låg temp till en början, som sakteliga steg över några dagar. Hon fick Bryonia. Febern gick ned för några timmar, sedan steg den igen. Gav henne sedan Natrium mur, febern gick ned och försvann.

Ytterligare en hade hög feber redan från början (41.3 som mest). Fick Aconitum, men jag var för sent ute, hade haft feber i ca 12 timmar när hon fick Acon. Febern gick ned några timmar, sen kom den tillbaka igen. Gav henne sedan Nat-m, tempen gick ned till 39.5. Gav en dos till efter några timmar och febern försvann.

Jag gick egentligen mest på känsla när jag valde medel, men tänkte jag skulle se om det gick hitta samma medel genom att titta på varje symptom. Använde mej av dessa:

Mentalt: Slöhet; vid feber, Mage: Aptit; minskad, Feber: utan andra symptom (finns dock få medel i denna, men den var ”huvudet på spiken”), Generellt: Ligga; förbättrar samt Generellt: Svaghet; vätskeförlust (detta är ett symptom som används generellt till höglakterande.

Repertoriserade dessa symptom och fick fram Nat-m som första medel.

Kors mastit efter kalvning

Detta tips hittade jag på nätet för många år sedan, på Gudula Beythiens hemsida, www.homeofarm.com

//Om din ko får en inflammation i juvret efter kalvning, titta då på vad som egentligen hände med kon. Hon kalvade, ja, men var är kalven? Underskatta inte förlusten av kalven, som kon känslomässigt lider av. (Nat-m)
Vilken typ av mastit ser du?
Ser det ut som en strept, staph eller e-coli mastit?
Är det en en mastit som visar på Belladonna (röd, het, svullen, sämre av beröring) eller mer en Bryoniamastit (sämre av rörelse) som behöver behandlas?

De flesta mastiter med staph och strept bakterier börjar med att juvret inte känns som vanligt.
Kon släpper inte mjölken som hon ska, juvret kan kännas lite hårt, kon kanske är irriterad/öm när man tar på juvret. Men vad bakterierna har gemensamt är att mjölken inte längre har en lätt söt smak, den smakar istället salt!
Detta ger oss en bra ledtråd till det medel vi bör använda tillsammans med medel tillverkat av staph, strept, coli bakterier, nämligen Natrium mur. Natr-m tar hand om den emotionella delen av mastiten och Staph/Strept/E-coli medlet tar hand om den bakteriella biten.
Den mastit som just är på väg att komma, minsta lilla förändring i juvret efter en kalvning, kommer att svara på detta!
Om man väntar en dag för länge kommer mastiten istället att utvecklas och ge symptom som kräver andra medel som Bryonia, Lachesis eller Phytolacca.

Detta behöver behandlas med Natrium mur + bakt.medel, annars kommer mastiten att återkomma.//