acetonemi – Homeopati för djur

Ko med ont i magen? (Bell)

Kon är en blyg och harig en, som är väldigt låg i rang och inte gör så mycket väsen av sej. Men en eftermiddag när jag skulle mjölka henne trodde jag f-n själv hade flugit i henne! Hon sparkade åt alla håll med bakbenen, slet för att komma loss från fodergrindarna (låser fast korna under mjölkning), hon verkar helt galen. När det var dags att mjölka henne hade hon inte lugnat sej ett dugg och hon hade inte rört maten. Det blev spännande att mjölka henne! Hon kliades frenetiskt under hela mjölkningen och hade dessutom två sparkbågar på sej, men det gick.

Jag misstänkte att kon hade ont i magen, för hon sparkade åt det hållet. Jag ringde veterinären, som hade tre förslag; 1: nervös acetonemi (som kan drabba kor som mjölkar mycket), 2: magnesiumbrist och 3: ont i magen. De två första förslagen kunde vi utesluta ganska snabbt för kon mjölkade inte särskilt mycket och det var fel årstid för magnesiumbrist, alltså ont i magen. Vad gör en veterinär åt det, frågade jag. Det var bara att avvakta.

Jag gav kon en dos Belladonna D30. Hon lade sej ned så fort jag öppnade fodergrinden, reste sej igen och höll på så en kort stund. Sedan liksom spred sej lugnet i henne och hon låg stilla. En stund senare gick jag ut till henne igen. Det var som om ingenting hade hänt, hon har heller aldrig fått ett sånt ”ryck” igen.

Kon fick Belladonna för att det blev så akut och symptomen var så häftiga.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1, 2002

Lilly, svår acetonemi (Hepar S Comp)

Vi hade en ko för många år sedan, hon lystrade bäst till Älskling men hon hette egentligen Lilly. Hon drabbades av acetonemi efter sin första kalv. Hon gick ner sej på nolltid och hon var verkligen i dålig skick, åt ingenting förutom rivna potatisar och morötter, kakor och jordgubbar. De tvåsistnämnda hade hon sett mej äta så det tyckte hon var okej för henne också. Hon fick stå med täcke så hon inte skulle ödsla så mycket energi på att hålla värmen. (Veterinärerna skämtade om att jag försökte dölja hur hon egentligen såg ut). Hon fick 4 kortisonsprutor, massor av homeopatiska medel, men inget hjälpte.

Så hittade jag ett medel som heter Hepar S Comp, som skulle vara bra vid acetonemi. (Finns idag även under namnet ReVet RV 5) Skit samma, tänkte jag och gav henne det. Och kon började äta! Detta var inte alls vad jag lärt mej att använda, men nöden har ingen lag…huvudsaken var att hon åt.

Hon kom i form igen, rymde ur kohagen tillsammans med 2 andra brudar, de fick vi fast men jag fick gå hem efter drömmar (som hon älskade) för att lura fast en grimma på henne. Lilly blev så pass fräsh att hon t.o.m blev dräktig.

Efter andra kalvningen fick hon acetonemi igen. Det gick så snabbt att vi knappt ens fattade att hon inte ätit. Denhär gången gick det inte alls att få igång henne ordentligt, så till slut fick hon tacka för sej och lämna oss. Jag fick i min tur ta Ignatia, var så ledsen för att jag skickade iväg henne, hon var verkligen min Älskling.