Stina var i sin krafts dagar, en stor och auktoritär ko, en självklar ledare. Hon var en SRB-ko i 850 kg klassen. Människovänlig som hon var, skulle hon alltid klappas och pratas med. Samtidigt var hon en bestämd dam, som inte accepterade vad som helst. Hon var polis i ladugården och bestämde.
Allt var frid och fröjd med Stina, under merparten av hennes liv, en problemfri ko, men vid tiden vid ombyggnaden av ladugården fick Stina en depression. Matte begrep förstås ingenting!
Stina som var känd för sin glupande aptit och fick därför i vanlig ordning klara sej på mindre foder innan sin sjätte kalvning. Det var ingalunda unikt för Stina. Ingen reagerade på Stinas tillstånd förrän det visade sej att hon helt mist sin aptit på kraftfoder, när hon så småningom serverades detta igen. Inga fysiska fel kunde observeras på henne.
Först trodde man att Stina inte fattat att transpondern ”fungerade” igen, men snart insåg man att hon helt enkelt inte ville äta. Stina magrade. Matte kelade och fjäskade, men nej! Stina fick Calc carb, ”universalmedlet” vid aptitlöshet, men Stina vägrade ändå att äta. Alfalfa, Acid phos, Nux vomica, energibalans…nix! Matte blev orolig för sin kelgris och tog sej en rejäl titt på henne och funderade.
Tunn över ryggen, mager, speciellt kring halsen, ledsen, hängig, inte särskilt kelig längre…alla tecken styrde mot Natrium mur.
Varför skulle hon behöva Nat-m? Hade något särskilt hänt?
Nej, hon hade blivit klappad som förut, sinad som förut, kalvat som förut – men, inte ätit som förut! Under större delen av Stinas liv hade ladugården varit en uppbunden kortbås ladugård. Stina hade levt sina rutiner efter detta. Plötsligt blev det en lösdrift. En mojäng om halsen bestämde om man fick mat eller inte (man kunde inte längre stjäla lite från grannen) Man blev plötsligt instängd i en annan – liten – fålla tillsammans med sina andra sinlagda kamrater och kunde inte längre sköta mjölkningsordningen i mjölkfållan. Livet var inte kul längre!
Äntligen fattade matte vad depressionen handlade om! Stina fick Nat-m D30 och började stadigt återvända till sitt gamla jag. Började äta, började kela, lade på sej, återtog det polisiära jobbet igen. Stina blev sej själv och kalvade ytterligare några gånger.
Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2000, av dipl djurhomeopat Marie Åslew
Djurhomeopat/Norr © Lotta Hägglund