Hästen Kenny

Artikeln är skriven av Gunilla Andersson, certifierad homeopat

Får samtal från min dotter på lördag eftermiddag 14.30 om att en av hästarna ligger helt utslagen när hon kommer ut i hagen. Tydligt tecken på kolik. Under samtalet är hästen till och från helt borta och min dotter säger: – ”Mamma nu är han död. Nej, nu tittar han upp. Nej, nu dör han”. Paniken hos henne är påtaglig!

Det medlet hon hade tillgängligt var Belladonna D30. Hon gav honom ett par doser utifrån tidigare erfarenhet av kolik-häst. Hästen reser sig upp men vill lägga sig igen. Hon får honom att stå upp till slut.

Under tiden har jag satt mig i bilen och åker ut till hästen. Jag tar kontakt med några homeopat-kollegor som ger mig vägledning på vilka medel jag ska titta på. (ovärderlig hjälp när man är under tidspress). Jag har ju tidigare hjälp kolik-hästar, men när det är så akut som nu och man är känslomässigt berörd av händelsen, är det lätt att tänka fel.

När jag kommer ut så tar jag beslut om att ge honom Nux vomica D30. Det tar jag utifrån att han inte bajsat, är orolig och vill lägga sig ner. Det ger effekt relativt snabbt. Han bajsar några gånger under eftermiddag/kväll. Men det kommer inte ut så mycket.

Vi ser till att han rör på sig för att magen ska komma i gång. Han är fortfarande medtagen, vill lägga sig ner, sträcker på sig en hel del och visar tydligt att han har ont i magen.

När klockan är runt 22 så ser vi en tydlig förändring i hans beteende. Han markerar med huvudet mer frekvent var på magen han har ont. Han böjer sig bakåt åt båda sidorna för att visa.

Då beslutar jag att byta medel till Colocynthis D30, vilket resulterar i att det kommer ut hårda små kluttar 4ggr under kväll/natt. (Troligen stoppet.)

Vi fortsätter att ge honom Colocynthis under natten med några timmars mellanrum. På morgonen märker vi att det börjar vända. Han börjar röra sig mer och har avföring flera gånger. Han lägger sig ner några gånger men är snabbt uppe igen.

Det vi bekymrat oss för nu är att han inte dricker självmant utan han har blivit ”matad” med flaska för att få i sig vatten.

Vi blir borta några timmar under dagen, men han har då tillsyn av barnbarnet.

Under den tiden har han börjat få normal avföring och han har även börjat dricka självmant. När han tar promenader puttar han på matte för att hon ska gå fortare. Energin börjar komma tillbaka.

Efter det har han börjat få små givor av hö och han visar inga spår av koliken. Han fick fortsättningsvis Colocynthis 2ggr/dag i 2 dagar till.

Det är tufft att gå igenom en sådan här händelse och det känns som en evighet när man vill se förbättringar. Men så här efteråt så inser man att det bara var ett dygn han var sjuk.

Gunilla Andersson, Certifierad homeopat Du kan nå mig på: tillvaroibalans@gmail.com

Copyright © Homeopati för djur 2023-

Katt med varböld

Ur tidningen HFD 2002/4 av djurhomeopat Jill Björkerydh

Vår katt kom hem en dag med en mycket stor bula på huvudet; han hängde med huvudet. Jag vet inte vad han gjort , möjligen kommit i vägen för någon bil. Genast när jag såg hans tillstånd tänkte jag på medlet Myristica, som ibland också benämns ”den homeopatiska kniven” för sin förmåga att öppna upp varbölder.

Katten fick tre doser med Myristica D6 med någon timmes mellanrum. Han gick och lade sig i våra sängar och bara låg där. När jag gick och tittade till honom (det hade då gått ca 5 timmar efter första dosen) såg jag att det var kladdigt i sängen och upptäckte att varbölden spruckit.

Jag tog ned katten och pressade ur bölden. Varet stod som en fontän ur bulan, en halv kopp pressades ut. Jag visste inte om det var komiskt eller hemskt. Men katten kände sig uppenbarligen lättad när trycket från bulan minskade. Jag gav honom 2 doser till av Myristica. Sedan fick han Silicea D30 i en dos, varje dag i två dagar, som efterbehandling.

Jag har också använt Myristica vid andra tillfällen just för att öppna upp bölder, t ex vid tassfurunkulos. Efterbehandling behövs ibland med Silicea eller Hepar sulph, som också är mycket starkt indikerade vid varbölder. Jag tycker att Myristica är ett suveränt medel att öppna upp bölder med!

Läs mer om Myristica sebifera

Katt med bitsår (Hepar)

Fallbeskrivning av dipl. djurhomeopat Mona Björkbom

Oscar Storfot, min 4 år gamla, kastrerade hankatt var sig inte riktigt lik. Han låg mest och såg lite slokörad ut och deltog inte alls i familjelivet som han brukade. Gick och la sig mitt på golvet i tvättstugan där han annars aldrig ligger.
Oscar är normalt en glad och kelen kisse som är väldigt tillgiven sin familj. Varje kväll vid sängdags kommer han rusande uppför trappan när jag har ett par trappsteg kvar, och ”kör om mig” innan jag hinner in i sovrummet. Sedan sover han antingen på min morgonrock som ligger vid sidan av sängen eller i fotänden på på min sänghalva. Han skulle bli djupt kränkt och mycket olycklig om vi skulle stänga honom ute.

Nu kände vi allihop i familjen, att det var något riktigt galet med Oscar. Vi hjälptes åt att undersöka honom, men hittade inget ytligt. Jag kände dock att det var något med bakkroppen. Tänkte att han kanske hade fått cystit och beredde mig på att ta honom till veterinären för en undersökning nästa dag.

Jag gav honom en dos av hans konstitutionsmedel, så länge (Phosphorus), men såg ingen förbättring den dagen.
Dagen efter hade Oscar slickat sig väldigt på en fläck en bit innanför svansroten och när jag nu undersökte honom hittade jag ett hål med en svullnad under.
Jag antog att det rörde sig om ett klostick från en annan katt.
Såret luktade illa av instängt var och Oscar ville inte veta av någon beröring i området, så jag satte in Hepar som är ett bra medel att driva ut var med.
Det började genast rinna var och även klar, vattnig vätska ur såret. Oscar tappade all päls i området och då visade det sig, att det jag trodde var ett klostick i själva verket handlade om ett bitsår från något större djur. Han hade nämligen flera hål efter huggtänderna på ett annat djur. Storleken och framför allt bredden på bettet tydde på att det inte kunde vara en annan katt. Kort efter att Oscar fick sin första Hepar dos blev han sig själv igen. Han började gå ut igen, han åt med god aptit och han sov med oss i sovrummet igen.

Efter ett tag slutade Hepar verka och jag såg hur en ny, större ”bulle” började bildas nedanför den gamla svullnaden.
Nu bytte jag medel till Myristica sebifera, som även kallas homeopatins kniv. Nu förstår jag varför…

Dagen efter första dosen Myristica, kom Oscar in efter ett par timmar utomhus, och mitt på ”bullen” såg det ut som någon lagt ett perfekt operationssnitt på ett par cm. Huden hade ”sprättat” upp sig och nu kunde såret dräneras ordentligt. Nu satte läkningen i gång på allvar och hålen efter huggtänderna och även snittet slöts fint.

Under tiden Oscar gick på Myristica hade han ett uppdrag, att döda…snören.
Dinglade man med ett snöre framför honom, blev ögonen som pepparkorn, alldeles svarta och runda, och han bankade verkligen skiten ur det stackars snöret, som vore det denna eländiga dinglande tingest, som hade gjort honom illa där bak.

Nu har akutmedlen gjort sitt och jag har satt tillbaka Oscar på hans konstitutionsmedel. Han är samma ljuvliga Oscar han alltid har varit, förutom att hans bakdel fortfarande är hårlös som på en babian.
…och alla snören kan nu lugnt återgå till att vara bara snören…

Copyright © Homeopati för djur 2019

Dixi, welshponny med svår bronkit (lyc)

Ur tidningen HFD 2007/4, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag fick ett samtal från Kerstin, som av en händelse hittat mig på nätet. Hennes ponny, Dixi, hade mycket svår bronkit och de hade fått en vecka på sig att vända förloppet, annars rådde veterinären till avlivning. ”Kan du hjälpa mig”, sa Kerstin. ”Jag kommer, så får vi resonera lite och jag får bilda mig en uppfattning om Dixi” sa jag. När jag kom stod Dixi i stallgången och det såg ut som att hon hickade. Hennes andning var mycket ytlig och hon hoppade till för varje andetag. Näsborrarna var uppspärrade och ögonen stora och svarta. Både Dixi och vi människor kände ångest. Men, jag såg något i hennes ögon som gjorde att jag ändå ville ge homeopatin en chans. Hon verkade ha livsgnista och vilja, den lilla ponnyn. Dixi är en welsh, 122 cm hög, skimmel och 12 år gammal.

Hennes besvär började i december 2006. Hon hade hosta, tung andning och en övre varig luftvägsinfektion. Hon hade blivit spolad två gånger i luftvägarna. Nu hade problemen satt sig i lungorna. Röntgen visade att lungorna hade blivit förstorade. Hon fick inte upp slemmet när hon hostade. Hennes näsborrar utvidgades när hon hade andningssvårigheter.

Hon har spatt på båda bak, höger utläkt och vänster så gott som utläkt. Började troligen i höger bak. Hon har lite ögonproblem, mest på morgonen, med lite gult var.

Hon mår bättre av att andas frisk luft och sämre av regn. I regn andas hon tyngre och hostar mer. Hon har fått Ventipulmin och cortison. Hon har fått Bricanyl sedan december 2006, i princip utan uppehåll. I april var hon så gott som frisk. Men sedan började hon andas tungt igen och hade gjort så i ca två månader.

Mentalt kan hon vara lite ”bitchig” och svår att fånga. Hon kunde bita och sparka när andan föll på. Reserverad för nya människor. (Matte beskrev henne t o m som elak).

Hon är en mycket klok ponny. Hon är tänkt som körhäst nu och det har varit lätt att köra in henne. Tävlades i både hoppning och dressyr tidigare och hon kunde vara het och rusa. Vill alltid göra sitt bästa. Älskar hoppning och hoppade lätt 120 cm höga hinder. Snäll vid ridning men snabb. Slängde aldrig av någon. Lite stel i höger sida och gick gärna med huvudet åt vänster när de fick henne.

Inga problem med att vara ensam. Inte nervös. Hon hade varit med på julskyltningens ponnyridning förra året, och tyckte det var kul.Hon är inte lättstressad. Lätt att lasta och står lugnt kvar i transporten.

Tuff, man måste säga till på skarpen vid tillsägelser. Hon vill vara högst i rang. Hon kör med den andra ponnyn och har jagat hästar ur hagen (genom staketet). Hon vill gå först vid uteritt, även om det är stora halvblod med.

Känslig mage och blir lätt lös i magen. Hon äter allt utan problem. Medicin har inte varit några problem. Inga fångkänningar, men har munkorg ute för att hålla sig lagom i vikt.

Hon är nyfiken och vill ha koll på allt. Iga rädslor. Älskar vatten. Gillar att plaska i vattenhinder t ex, och simmar gärna i havet. Älskar att bli pysslad med. Hon har mjuk fin päls. Inga andra sjukdomar, inga hovproblem. Mycket renlig i boxen. Lite tjurig vid brunst. Har ännu inte haft föl.

Jag tittade på hur hon uppförde sig i hagen, med den andra ponnyn, funderade lite på hennes personlighet och bestämde mig för Lycopodium.

Den 30 augusti fick hon Lyc D30 och Kerstin skulle ge detta i 3-5 dagar. Den 31 augusti fick jag följande mail: ”Detta känns nästan lite kusligt, att saker kan hända efter bara en dos. Tyckte redan i morse att Dixi såg piggare ut, men min man dämpade mig lite och sade att det är kanske för att jag vill tro. Men, ikväll kom hon travande när jag kallade på dem i hagen. Det har hon inte gjort på i alla fall en månad… Andningen lugnare, fortfarande mycket tung och lite väsande, men näsborrarna inte fullt så stora”.

Nästa dag kom detta mail: ”I morse krafsade Dixi med hovarna i boxgolvet och väntade otåligt på att få komma ut. Väl ute drog hon en repa och for iväg i galopp. Vad händer?? Kommer vi att råka ut för ett rejält bakslag?

Dixi är en dröm-matte som troget mailar mig nästan varje dag med rapporter om Dixis hälsoläge. Den 6 september fick Dixi Lyc D200. Det var ju lite panikläge, eftersom vi hade veterinärens dödsdom hängande över oss och jag pushade lite mer än vad jag annars hade gjort. Dixi hade gått tillbaka lite och jag ville få en reaktion. Den 7 september var hon redan piggare och galopperade Kerstin till mötes.

Vi provade med plusdos någon gång, men effekten blev inte så stor. Nu tyckte jag att läget hade blivit så pass hoppfullt, och Dixi skulle inte avlivas, att jag valde att gå över på LM. Den 13 september fick hon LM2. Hon blev pigg till tusen, skrev matte. Hon hostade lite till och från, men var jättepigg. Vissa dagar var hon helt hostfri. Hade jag vågat tro på LM-potensens kraft, så hade jag förstås satt in det från början.

Vi går över på LM3 den 4 oktober. Tack vare att Kerstin mailade mig nästan varje dag kunde jag sedan sätta ihop alla rapporter, datera dem och följa exakt vad som hände när vi gav 1 tsk, 2 tsk osv. Dixi fick, i början med LM2, en dos varje dag och blev lite sämre i slutet av varje LM-vecka, innan det var dags att gå upp en tsk. När det gått ytterligare lite tid och vi kom in på LM3 verkade det som att hon föll tillbaka lite. Jag rådfrågade kollegor och vi (Kerstin och jag) laborerade med olika antal dunkningar av dosen. Ibland behövde hon fler dunk och ibland färre och senare i behandlingen fick hon inte medel varje dag heller. Kerstin har blivit ”en fena” på att ge LM. Jag tyckte vi fick bäst resultat på LM2 och vi gick tillbaka till den styrkan den 15 november, istället för att gå upp till LM4. Det kändes som hon behövde den mildaste behandlingen jag kunde hitta.

Den 13 oktober skrev Kerstin: ”För det första trodde jag att vi hållit på längre än de faktiska 5 veckorna, men det är väl för att jag levt med detta i 10 månader. Men under de här veckorna har detta hänt: Dixi mår som hon mår, oavsett väder; även om hon ibland blivit våt (en klar förbättring), hon är riktigt pigg och glad, och när hon hostar tar hon inte i nedifrån hovarna längre. Det är ju i och för sig fantastiska framsteg, så det är mest andningen som oroar mig...”

Den 14 oktober kommer detta mail: ”Det är inte alltid lätt att beskriva dagsläget, som igår. Jag skrev att Dixi inte mådde så bra på kvällen, men tre timmar senare när hon fick sitt natthö mådde hon mycket bättre och nu på morgonen var hon som vilken frisk häst som helst, och det var nog (tror jag) fjorton dagar sedan hon andades så bra som hon gjorde nu på morgonen. Intressant, men jobbigt”.

Jag rådde Kerstin att börja jobba Dixi lite försiktigt. Hon är en ponny som älskar att jobba och hon har nog saknat det. Så nu blir hon tömkörd lite försiktigt, mest i skritt (korta pass) och har härom dagen även fått trava lite. Det var första traven sedan april och hon var hel-lycklig.

Nu väntar vi på att Kerstins veterinär ska komma och titta på henne och ge oss en lägesbedömning. Vädret har varit förfärligt de sista veckorna med mycket regn och det är rått och kallt. Dixi har behövt en dos var tredje dag nu. Ibland kunde det gå lite fler dagar emellan.

En annan positiv effekt av behandlingen är att Dixi har blivit riktigt snäll och kelig. Nu går det alldeles utmärkt att stå och klappa och ”pussa på” henne i hagen. Ingen sur, sparkande rumpa vänds längre emot någon och hon verkar njuta av uppmärksamhet.

Kerstin väntar hem en ny ponny om någon vecka och då får vi se vad som händer. Förhoppningsvis behöver de inte laga staketet…

Den 5 december kollades Dixi av veterinär och fick tämligen godkänt. Hon har en luftvägskatarr, som vi ska försöka få bukt med, men i övrigt var det inte ens tal om triangelmärkning nu.

Min förhoppning är att Dixi kan få det föl, som Kerstin drömmer om, och att jag kan få se dem leka i hagen om något år.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Utvärtes behandling: Aconitum- och Arnicalösning

ur HFD 2003/04, av djurhomeopat Ann-Charlotte Rekke

Jag läste om medlet Aconitum (Acon) i George Vithoulkas ”Materia Medica Viva”. Det står lite historia om medlet, och då nämns att Acon förr användes som smärtstillande medel, som även kunde strykas på huden. Jag tyckte det lät väldigt intressant och bestämde mig för att prova.

Blandade till en flaska med destillerat vatten och en tablett Aconitum 1M. Jag fick tillfälle att prova lösningen redan nästa eftermiddag då jag halkade på ett vått golv och slog stortån i kanten på dörren och i tröskeln, det smärtade ända upp i låret.

Jag haltade till kylskåpet och tog fram flaskan, skakade den, dränkte in en bomullstuss med lösningen och lade den på tån. Det tog ett par minuter, sedan var det som att smärtan formligen rann bort. Kände inte av någonting efteråt, kunde sätta på mig skor och gick obehindrat.

Jag har provat denna lösning vid några fler tillfällen, både på mig själv och på djur som krävt snabb smärtlindring. Det har fungerat mycket bra! Det är dock en ren akutbehandling, vid mer ytlig smärta.

Har även använt det till en ko med klövspaltseksem. Kon hade ont och ville helst inte stå upp (hade även fått veterinärbehandling men det hade inte hänt så mycket). Hon fick även Hepar invärtes och så baddade husse utvärtes med Aconitum-lösning. Efter ett par timmar började hon stå upp långa stunder och sedan blev det bara bättre och bättre.

Arnica-lösning

Jag har även använt en liknande lösning av Arnica (Arn) bl a på min grannes hund, som fick ett otäckt fukteksem en sommar; kladdigt, varigt och mycket kliande. Jag klippte rent området, torkade rent med Arnica-lösningen under två dagar. Jag gav hundens konstitutionsmedel invärtes. Det tog fem dagar, sedan hade huden torkat och läkt. Efter ytterligare någon vecka, började pälsen växa ut igen.

Efter den snabba förbättringen jag fick på min grannes hund beslöt jag att använda den utvärtes lösningen av Arnica fler gånger, som en utvärtes, relativt snabb lindring av hudproblem, medan djuret behandlades konstitutionellt, med ett helt annat konstitutionsmedel invärtes.

Jag har i dagsläget använt denna kombination till några sk. eksemhundar. Deras kliande har lindrats snabbt och huden har börjat läka fint, samtidigt som deras konstitutionsmedel arbetar invärtes.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Analys av aggression hos tre suggor

Fritt översatt artikel från www.hpathy.com, skriven av Dr Szecsődi Ferenc

Dr Ferenc Szecsõdi har behandlat tre suggor som attackerade kultingarna. Han analyserar med Sankaran´s metod och repertoriserar med Radar och Synthesis, där läkemedlet bekräftas.

Alla tre suggorna uppvisar samma symptom och de fick samma läkemedel, som hade effekt hos dem alla inom 30 minuter. .

De tre suggorna var alla förstföderskor och grisade för första gången. De var rastlösa under förlossningen, när en kulting kom nära. Tack vare denna rastlöshet beslöt bonden att ta kultingarna från mammorna under grisningen, och satte tillbaka kultingarna hos mammorna när grisningen var klar. Dock så attackerade alla tre suggorna sina kultingarna, istället för att låta dem dia.

Observation hos två av suggorna: de var i separata hagar. De låg på sida, men när bonden satte in en kulting till dem, ställde de sig omedelbart och började skaka och backa från sin kulting. När de inte kunde backa längre attackerade de sin kulting med mordisk blick.

Observation hos den tredje suggan:

Den tredje suggan var i stian. När bonden satte in en kulting fixerade suggan blicken på kultingen, attackerade den plötsligt och bet ihjäl den.

Suggornas reaktion: Hoppar upp och skakar (panik), flyr, fixerar med blicken, biter eller attackerar.

Denna observation analyseras med hjälp av Sankaran´s metod och analysen leder till Solanaceae plant famil. Situationen var akut så Belladonna verkade passa bäst till dem. Eftersom suggornas energinivå var hög användes läkemedlet i 10M potens.

Följande rubriker används för att hitta läkemedel:

MIND-ANGER-violent

MIND-BITING-delirium, during

MIND-ESCAPE, attempts to

MIND-INSANITY-puerperal

MIND-KILL; desire to

Källa: Radar 10, Synthesis 9.2.1 (by Schroyens)

Behandling: två av suggorna fick det upplösta läkemedlet i slemhinnan i slidan. Den tredje suggan fick läkemedlet med hjälp av en spruta, från 1,5 meters avstånd.

Resultat: alla tre suggorna lugnade ned sig inom 20 minuter och lät kultingarna dia.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Ledum räddar punkterat juver

Detta är en fritt översatt artikel från www.homeopathyplus.com. Ursprungligen kommer den från www.hawl.co.uk som driver kurser för lantbrukare som vill lära sig använda homeopati till sina djur.

En HAWL-tränad getmjölksproducent rapporterade en glädjande utgång med Ledum palustre, när en av getterna fått ena juverdelen punkterad:

“Igår upptäcktes det vid mjölkningen att en av de bästa mjölkgetterna hade blivit skadad av ett horn, i ena juverdelen. Mjölk droppade ut genom hålet och geten var lite i chock. Så, hon fick en dos av Ledum C200, och sprayade hålet i juvret med en örtsårspray, för att det skulle bli rent och läka. ”

Utgången var mycket glädjande och uppmuntrande.

“När geten följande morgon, kom in för att mjölkas, var det som att ingenting hade hänt…såret hade läkt fint och hon mjölkade fortfarande bra. Hon var inte sen till mjölkning så hon kändes helt normal.”

Små framgångar som detta är mycket tillfredsställande. Ett punkterat sår kan bli allvarligt och kräva antibiotika, (vilket i Sverige innebär att mjölken måste separeras/kastas, men även en tillfällig nedgång i produktion då en infektion påverkar hälsan hos djuret.

Getbonden berättade att de med framgång hade använt Ledum fler gånger vid punkterande skador. Så, vad gör att Ledum är ett lämpligt läkemedel när det gäller just punkterande skador? Här följer några vägledande symptom:

  1. Punkterade sår – sår från klor, sylar, bett eller styng eller ett vasst horn. Vid dessa sårskador kan även Hypericum vara indikerat, har också punkterade sår och rivsår i sin symptombild. Ledum är mer användbart när sårkanten har en tydlig kontur eller är orsakat av slag av något slag.
  2. Det skadade området känns kallt vid beröring (eller saknar värme).
  3. Ledum punkterade sår har en tendens att vara kalla och blåaktiga.
  4. Smärtor blir sämre av ansträngning; sämre på natten och sämre av värme och bättre av kyla eller att kylas ned (trots att området känns kallt vid beröring).
  5. Påverkan drar sig uppåt, dvs smärta eller svullnad går uppåt.
  6. Det finns en kraftig svullnad som gör att det är svårt att gå, det är mycket smärtsamt att gå.

Både Ledum och Hypericum har rykte om sig att vara ”första hjälpen” för djupa punkterade sårskador och i synnerhet om det finns risk för stelkramp (tetanus). Ledum har effekt på fibrös vävnad i leder, speciellt anklar, senor, hälar och hud och Ledum är även känt som ett reumatiskt läkemedel.

I detta fall var det ett djupt, punkterat sår med en häftig kontusion så Ledum var kraftigt indikerat och gjorde ett gott arbete.

Getbonden säger att hon önskade att getter ibland var lite mindre elaka med varann, men visst är det fantastiskt att homeopatiomedelbart kan erbjuda första hjälpen i situationer som denna?

Copyright © Homeopati för djur 2019

Några vanliga läkemedel vid mastit hos kor

Mastit är en inflammation i körtlar och vävnad i juver, ofta orsakas den av bakterier, men kan även uppstå efter någon form av trauma. Det är kons vanligaste sjukdom. Ibland är inflammationen så allvarlig att kon måste avlivas, hon kan till och med dö. Inflammationen kan även bli kronisk, och då kan juverdelen sinläggas, man slutar mjölka den sjuka juverdelen.

Det är av största vikt att man handlar snabbt om man ser att kons cellhalt plötsligt stiger i mjölken.

Akut form
Vanligen kommer den akuta inflammationen i samband med kalvning eller när kon ska sinläggas, då är den vanligen mindre allvarlig. En inflammation ger sig tillkänna med svullnad; allt från en lättare ödemliknande svullnad – varm, röd, smärtsam och hård svullnad, kon får ofta hög feber.

Kronisk form
De akuta tecknen är frånvarande vid kronisk inflammation, ofta har kon bara hög cellhalt. Hon kan ha förhårdnader i juvret och mjölken kan innehålla flockor eller vara förtjockad. .

Tecken i juver:

  1. Svullnad – lätt till stenhård
  2. Förhöjd temp
  3. Hård
  4. Röd
  5. Smärta, ömhet – reagerar när man rör den inflammerade juverdelen.

Tecken i mjölk:

  1. Vattnig med flockor eller var
  2. Serös eller blodig utsöndring
  3. Minskad mjölkproduktion

Andra tecken och symptom är

  • Feber- ökad temp
  • Sämre aptit – äter inte alls
  • Insjunkna ögon
  • Tecken på diarre eller uttorkning
  • Minskad rörlighet, vill inte stiga upp
  • Slöhet

Det viktigt att se till helheten och hitta det läkemedel som matchar kons symptom – individens reaktion på mastiten.

Man ger enklast det homeopatiska läkemedlet upplöst i en spruta, i munnen, alternativt i dricksvattnet, om kon dricker självmant.

Några av de vanligaste läkemedlen vid mastit är:

BELLADONNA

  • Vid den akuta formen av mastit
  • Svullnad, rödhet, hårdhet och ömhet
  • Bultande puls med tempstegring
  • Mastit som kommer efter kalvning
  • Försämras av beröring, rörelse och tryck

APIS MELLIFICA

  • Rödrosig inflammation
  • Svullnad och hårdhet som kan få varig sårbildning 
  • En puffig svullnad, ödematös och blank med rödrosig färg
  • Försämras av värme, beröring, tryck och blir bättre av kalla omslag

CONIUM MACULATUM

  • Körtlar är förstorade och hårda Glands especially mammary gland is affected with engorgement and stony induration
  • Orsakat av blåmärken och slag
  • Kronisk form av mastit
  • Förhårdnad i juver efter slag eller annat trauma

BRYONIA ALBA

  • Juversvullnaden är hård och körtlar är förhårdnade
  • Vid den akuta formen minskar smärtan i juvret vid hårt tryck, kon ligger helst, på den smärtande juverdelen.
  • Juvret är hårt, varmt och smärtande
  • Mjölken stockas i juvret
  • Försämras av rörelse, förbättras av hårt tryck mot juverdelen och vill ligga ned

ARNICA MONTANA

  • Mastit är orsakad av skada mot juver
  • Blodig utsöndring
  • Försämras av rörelse och beröring

PHYTOLACCA

  • Användbart både vid akut och kronisk mastit
  • Tung, stenhård, svullen och öm juverdel
  • Blå-röd svullnad
  • Utsöndring kan vara varig, vattnig, illaluktande och frän

Vid akut form kan mjölken vara som filmjölk med flockor. Vid kronisk form kan mjölken ha små flockor

SILICEA

  • Kronisk inflammation, ofta orsakad av Corynebacterum pyogenes infektion med varbildningar i juver har bildats
  • Blodig utsöndring som försämras av mjölkning
  • Hårda knölar, fistlar i juver
  • Risk för varbildningar i juver
  • Varbildande process, envis inflammation med fistelgångar
  • Försämras av kyla och fuktighet

URTICA URENS

  • Akut form av mastit, med ödem eller svullnad i mellangården
  • Kraftig svullnad av juver med serös utsöndring följt av kopiös mjölkproduktion
  • Minskad mjölkmängd efter kalvning

Fall

En ko med hård svullnad av juver, serös utsöndring, slö och låter inte kalven suga. Juverdelen var stenhård med förstorade vener, rödhet och ömhet. Hon fick Conium C200, 3 gånger / dag i 3 dagar. Andra dagen fick kalven suga, rödheten och sen stenhårda svullnaden hade minskat. Efter en vecka var juvret ännu mindre hårt och efter två veckor var kon helt återställd.

Läs mer om olika symptom vid mastit och juverproblem i Juver repertoriet (som dock är lösenordsskyddat tills vidare)

Copyright © Homeopati för djur 2019

277 Stjärna, SRB (Thuja)

av djurhomeopat Ann-Charlotte Rekke

Ko 277 Stjärna, SRB, är 4 år och andrakalvare

Hon har mjölk som vaniljsås, inga flocker, som en hård läderartad kaka i juvret och hon är svår att få tom.

Hon är nykalvad. Spenarna är korta och hon är väldigt öm i spenarna. Är mjölkpräglad, läcker mjölk. Hon är lite krokig i rygg och ben, finlemmad i kroppsbyggnad. Är lite skitig. Har mycket inkar och stora ärr efter tidigare inkar. Hon är lite blyg och försiktig, kommer aldrig fram och hälsar frivilligt, har dåligt självförtroende. Hon är inköpt till besättningen

Hon får Thuja C30 1 x 3 dagar.

Efter en vecka är det en klar förbättring på mjölken och hon mår klart bättre.

8 veckor sedan sin dos av Thuja är hon lite hängig, men äter. Mjölkmängden har minskat från 50 l till 37 liter. Mjölkar snabbt färdigt. Den hårda kakan i juvret är helt borta, är jättebra i celltal. Lite matt i pälsen men de flesta inkarna är borta.

Får Thuja C200 2 x 1 dag

En knapp vecka senare har hon blivit piggare och socialare, söker kontakt. Mjölkar bättre men läcker också mycket mjölk.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Hjälp; när kon har ”lagt” sig

Kor är fantastiska på alla sätt och vis, men ibland när man kommer ut i ladugården kan man hitta en ko som av någon anledning inte stiger upp, (eller kviga/tjur/kalv), och då gäller det att agera snabbt. Ibland handlar det om någon som gjort sig illa, kanske fläkt sig. Oftare är det dock en ko som har nära till kalvning eller som just har kalvat, som ”lagt sig” i pares – kalvningsförlamning.

Kring kalvning börjar hon att ”ställa till juvret” – producera den för kalven livsviktiga råmjölken. Juvret fylls upp och kan ibland se ut som det ska brista. Det är just denna mjölkproduktion, som ibland nästan sker över natten, som orsakar att kon får kalciumbrist i blodet och hon lägger sig i kalvningsförlamning. Det är alltså en bristsjukdom, så man måste tillföra kon kalcium. Kor som man misstänker ligger i riskzonen för kalciumbrist, vilket speciellt är tredjekalvare, kan man ge kalcium i form av kalkstav eller liknande. Om kon redan lagt sig ger man (veterinären) Calphon under huden alternativt direkt i blodet, beroende på hur dålig hon är. Det kan till och med gå så långt att kon dör om hon inte får kalcium.

Viktigt är att sätta på kon fläkband om man märker att det kan vara en pares på gång, för att undvika fläkning. Var även försiktig med att ge kalkstav om kon ligger, ge bara om hon ligger ”på bröstet”, magarna är igång och kon idisslar, annars kan den hamna fel och fräta sönder lungor om hon sväljer fel/magen om de står stilla.

Symptom vid kalciumbrist: Kon är svag i bakdelen, blir liggande, oförmögen att resa sej. Matlusten är oftast borta, mulen blir torr, öron och länd känns kalla, hon kan gapa och sträcka ut tungan, kroppstemperaturen sjunker och muskulaturen blir slapp.

Vad kan man då göra med homeopatiska läkemedel?

Det finns några olika läkemedel som man kan använda sig av: Rhus toxicodendron, Phosphorus, Lycopodium, Calcium carbonicum (främst förebyggande) . Andra tänkbara läkemedel: Causticum och ev Conium.

*Vid akut kalvningsförlamning, när kon blir kall om öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum album D30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symptom. Övriga symptom för Plumbum är: förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. (Tips av Göte T, från Jämtlands Homeopatiförening)

Fläkning:

Det är inte ovanligt att bakbenen åker isär när kon börjar bli svag i bakdelen, att hon fläker sig. Då är det inte säkert att hon reser sig igen, även om kalciumnivån i blodet är bra. Man kan ta blodprov för att kolla om man är tveksam på att det handlar om kalciumbrist. Om kon inte ställer sig efter 4 flaskor Calphon och väl valda homeopatiska läkemedel, kan man börja fundera på någon annan orsak än kalciumbrist till att hon förblir liggande.

De kan fläka sig av andra orsaker, t ex vid brunst då djuren rider på varandra, halkiga golv mm.

Om djuret fläkt sig, andra allvarliga skador där djuret inte klarar att stiga upp

  • Arnica, gärna i C200 eller M-potens (muskelskada, blödning),
  • Aconitum, gärna i C200 eller M-potens (chock, rädd, stressad). Det går bra att ge medlen växelvis, med ca 15 min -½ timmes mellanrum.
  • Hypericum kan också vara aktuellt, särskilt om djuret kommit sig upp på benen och sedan kotar över på kotleden, vilket kan tyda på nervskada/svullnad.
  • Bellis perennis kan vara ett alternativ, om inget annat hjälper, särskilt om det har varit en svår kalvning (djupliggande skador i bäckenområdet)

Kor har en benägenhet att kasta in handduken och ge upp. De kan ha försökt stiga upp några gånger och då de inte klarar det, så ger de upp. Därför är det oerhört viktigt att pyssla om det liggande djuret; lägg på en filt om hon vill ha den, erbjud ljummet vatten, lite gott torrhö eller färskt grönt gräs etc.
Det är av största vikt att kon får kalk, kärlek och omvårdnad, pyssla med henne så ofta man hinner, vända henne minst var fjärde timme. En ko är stor och tung och blir hon liggande så försämras cirkulationen i kroppen, med muskelskador som följd. Ligger hon dessutom platt på sidan och inte klarar att byta sida själv, blir det störningar i magarnas funktion.

Hittar man ingen orsak till att djuret inte ställer sig och inte lyckas få henne på ”bättre tankar” än att ge upp, kan man hjälpa dem komma på benen med hjälp av en ballong under buken/lyftband. Det finns även homeopatiska läkemedel som arbetar på psyket, som ev kan vara till hjälp. Dock är tiden knapp, när de är liggande, för att få ett gott resultat.

Om kon inte känns kall men ändå är förlamad, kan det bero på magnesiumbrist. Vanligen är magnesiumbrist förknippat med kramper – kallas även för beteskramp – det är mer vanligt att dikor som just släppts på bete drabbas. Då behöver kon snabbt få magnesium i blodet.

Läs om: Ko som fläkt sig, Favoritkon Björna

Copyright © Homeopati för djur 2019