Ledum C30 i förebyggande syfte mot fästingar

Ur tidningen Homeopati för djur, 2005/2, av Annalena Nyström, dipl djurhomeopat

Ledum har visat sej kunna användas i förebyggande syfte, för att minska antalet fästingbett.
Självklart hjälper det inte i alla fall, men det har visat sej att många anser att djuren får mindre fästingar, under behandling med Ledum.
Dessutom blir det ofta mindre svullnad efter befintliga angrepp.
Att ge Ledum i förebyggande syfte känns ju också bra när det gäller minimering av risken för fästingrelaterade sjukdomar.

Hur doserar man?
Denna behandling med det homeopatiska medlet Ledum c30 är uppdelat i 3 steg, enligt följande:
Steg 1: Ge varje djur 3 piller Ledum C30 en gång/dag i 3 dagar
Steg 2:Efter steg 1 ger man 3 piller enbart en gång/vecka i 3 veckor
Steg 3: Efter steg 2 ger du 3 piller var 14:e dag i 3 månaders tid

Observera: Om du märker att fästingangreppen ökar när du går från steg 2 till steg 3, så fortsätter du istället med att ge enligt steg 2, dvs 1 gång/vecka.

Man kan även använda Ledum för baddning. Mycket bra för att lindra klåda och ta ned svullnad efter myggbett och andra insekter.
En annan djurhomeopat blev huggormsbiten och ville inte avbryta den dåvarande homeopatiska behandlingen.
Hon baddade då sitt ben med Ledum-lösning och såret läktes ihop fint och slutade vätska sej på bara en vecka.
Enligt Materia Medica är Ledum också indikerat när problem uppstår efter penetrering av huden, från ett giftigt bett eller annat föremål.

Lösning för baddning:
Använd en destillerad glasflaska till lösning. Häll i 1 dl kokat, kallt vatten.
Lägg i 6 piller i flaskan och tillsätt gärna några droppar ren sprit, så håller det sej bättre.
Förvara i kylskåpet! Är du osäker om lösningen fortfarande går att använda, så titta mot ljuset.
Är vätskan klar, är den okej, men ser du flagor som simmar runt, då häller du ut vätskan, destillerar flaskan och gör en ny lösning.

© Lotta Hägglund

Freija, en typisk Pulsatilla

Av Djurhomeopat Annalena Nyström

Pulsatilla är ett vanligt homeopatisk så kallat konstitutionellt medel för honkatter. När det gäller detta fall så är just Pulsatilla det rätta medlet och läkningen sker här både på fysisk, känslomässig och mental nivå när medlet är helt rätt. Pulsatilla arbetar på problem som blyghet, mage/tarm, ögon och slemhinnor. I detta fall så visar bilden upp en helt rättvis bild av Pulsatilla (backsippa)

Freija med magproblem född -95

Ägaren ringde till mig angående denna katt som kräktes mycket och hade diarré emellanåt.
Utredd hos veterinär med både gastroskopi och rectroskopi. Man hittade inget. Det enda var att folsyrevärdena var dåliga. Därför tar Folacin. Fått tidigare cortison och magsårsmedicin men bara blivit lite tillfälligt bättre.

Mentalt: Lite ängslig katt. Rädd för besökare, vågar gå fram efter en stund till vissa. Rädd för mattes pappa som är lite bullrig och högröstad. Blir lite putt när matte har pojkvänner hemma. Hade tidigare kompis som dog -98. Dom lekte med varandra men tvättade inte varandra eller sov i närheten. Accepterade men inte jättenära. Busade och bråkade men det var kompisen som var den som var säker medan Freija alltid varit lite rädd för nya människor men väldigt nyfiken och kunde bli instängd i skåp etc pg av det. Väldigt rädd och mådde dåligt vid bilåkning. Lekfull med matte, tycker om små möss och guldfärgade snören. Vill gärna ha sällskap på toaletten när hon skall kissa och bajsa. När hon varit sjuk vill hon gärna sitta i mattes knä även om det gjort ont i magen. Hon tycker om att bli borstad. Är ingen kelgris utan kommer bestämt och vill bli klappad och när matte leker med henne kan det slå över och hon bara spinner och vill bli smekt istället. Verkar tycka det är jobbigt när matte är borta länge.
Vill alltid ligga bredvid och rör matte sig för mycket går hon därifrån men hon skall ligga helst på mattes ben och på en filt. Lugnt och fint skall det vara och mycket nära.

Värme/kyla: Tycker inte om att det är för varmt. Söker hellre upp skugga. Ligger inte under täcket. Tycker om att vara ute och gå när det är kallt även vid snö. Dock vill inte bli blöt. Har inbyggd balkong och sitter gärna där ute fast det är ganska kallt. Verkar inte bekomma henne.

Mat/dryck: Dricker inte så bra, äter lite av allt, tycker om fisk och lite kött, mår dåligt av fet fisk och vill inte ha, lite grönsaker morötter/ärtor på burk, oliver, kyckling är gott. Inte mjölkprodukter men tyckte tidigare om vaniljsås men blev dålig av, vill inte ha fett och verkar må dåligt av det. Tycker inte om kladdig burkmat. Äter hellre när matte står bredvid.

Avföring: Ofta kladdig avföring, men kan vara hård ibland och väldigt lös ibland, vid mycket kräkningar blir avföringen lösare och luktar illa. Det pendlar mycket i konsistensen.

Kisserier: Kissar lite dåligt. Har protestkissat ibland när matte varit borta för länge. Kan lukta starkt ibland och hon kissar lite extra i mars då hon även beter sig lite mars-kattaktigt.

Mage/kräkningar: Kräks intensivt och många gånger efter varandra. Bara galla.Vill inte dricka då hon blir så här dålig och äter självklart inte heller. Verkar må illa och matte får hellre inte borsta henne då. Har tydligen ont i magen. Kräks ofta flera timmar efter mat.

Tidigare: Utväxt togs bort på höger kind, skrovliga trampdynor som är torra, kastrerad, haft ögoninflammation tidigare och flytningar/slidproblem.

Päls: Normalt har hon fin päls men när hon varit sjuk nu så har pälsen tovat ihop sig och är glanslös och delar på sig.

Utseende: Rund och go honkatt med stora ögon som är mörkmarkerade och det ser nästan ut som om eye-liner har använts.

Mitt intryck: Timid och lite blyg kattdam. Kelig när hon vågar närma sig men tittar försiktigt och undrande över vad jag kan tänkas göra med henne. När hon dock ser att jag är en så att säga snäll människa så vågar hon komma fram och även busa lite försiktigt med en fjäder jag har med mig.

Freija – behandling hur gick det?

Ja när det gällde katthonan Freija så var det första medlet Pulsatilla jag naturligtvis tänkte på eftersom bilden är så typisk av indikation på medlet. Hon är blyg, har problem med slemhinnor, tål inte fett, dricker dåligt och klarar av kyla bra.

Jag började med att ge henne en behandling med pulsatilla CH30, 2 piller en gång per dag i 4 dagar. Hon svarade mycket bra och magen lugnade ner sig relativt snart efter medlet. Hon visade även att hon mentalt blev lite modigare och vågade vara framme mer när främmande kom.
Hon fick efter några veckor byta till en starkare styrka CH200 där det gavs 2 piller under 2 dagar. Hon fortsatte efter det att bli ännu mer framåt och magen höll sig stabil fortfarande. Hon klarade sig på denna behandling under ett halvår men matte hörde sedan av sig och berättade att hon varit lite dålig igen. Hon fick då repetera CH200 och sedan har matte ibland gett bara några doser CH30 vid akuta besvär och hon svarar lika bra varje gång på sitt konstitutionella medel Pulsatilla.

© Lotta Hägglund

Robothuligan (Ign)

Hon är en rätt liten ko som annars är trevlig, men mjölka henne är snudd på omöjligt. Som nykalvad i kalvningsboxen var hon helt tokig, det var grimma, spännband, lyft framben och sparkbåge som gällde, till sist låg hon på rygg och mjölkades.
Sen i roboten satte hon båda fötterna i krubban och försökte hoppa ut,
men som tur var hade vi bundit grinden så hon lärde sig aldrig att rymma.
Numera står hon på golvet, men sparkar fortfarande efter 4 månader av sig hela tiden. Och det är inte måttligt som hon sparkar!
Ibland går det att man står och kliar henne och matar fram kraftfoder hela tiden, men oftast krävs sparkbåge.

Har aldrig efter snart 9 år med robot varit med om nån liknande,
dom brukar lugna ner sig när dom märker att roboten inte är farlig.
Vi har gett henne Aconitum, Nux Vomica och Natrium Mur,
D 30 av alla sorter, en sort i taget i 3-4 dar, sen byte, men ingen märkbar reaktion på nåt medel.

Hon är ganska låg i rang, som en normal liten förstakalvare, tränger sig inte före, men drar sig inte undan heller.
Inga problem att få henne till roboten, kanske lite ”dum i huvet”, fattar inte hur man öppnar envägsgrinden ut till betet, fast den är lik som andra grindar i lagårn.
Verkar inte vara öm i juver eller spenar, kanske kittlig?
”Sparkar först och frågar sen”. Och hon är likadan mot alla, inte bara mej.
Synd, för hon skulle vara en bra robotko, hon mjölkar bra, är lättmjölkad och har fint juver och bra spenar.
Hon kalvade ca 10 dar för tidigt utan problem.
Fick en väldigt liten men pigg kalv som hon slickade och tog hand om.
Men när vi skulle mjölka henne var det så oroligt så vi delade på dom.
Normalt brukar vi låta kalven stå vid kon när vi mjölkar in henne,
det brukar ha en lugnande inverkan på kon.
Men denna sparkade vilt omkring sig utan att bry sig om vad hon träffade.
Kommer inte ihåg om kalven fick dia. Hon är aktiv, går många rundor / dag.
Kommer inte fram till oss, men vi kan gå fram till henne och klappa henne utan problem.
Hon har visat bra brunst, är seminerad och troligen dräktig.
Kanske tokigt att seminera en sån galenpanna, men hon är ju inte medvetet elak, och hennes mor är riktigt bra ko.

Johans Åkerbloms huligan

Efter 3 doser Ignatia vid midsommar var det som att vända hand. Hon fick D30 potens, 15 piller,(Österrikiska minipiller) löste upp i ca 15 ml i en spruta.
Hon fick ca 5 ml/ dag, 3 dar på rad.
Skakade om rejält var gång. Så vad det blev för potens det vete sjutton.
Så var det väl nån droppe kvar i sprutan, fyllde på 5 ml skakade,
det fick stå en vecka, sen fick hon det också.
Nu är hon ingen huligan längre, utan en helt exemplarisk robotko!
Seminerad igen och troligen dräktig, mjölkar fortfarande efter 7 månader 35 kg.
En sak till, hon kissade alltid en liten skvätt var gång hon mjölkades, det har hon slutat med nu.

Berättat av Johan Åkerblom

© Lotta Hägglund

Arabsto, flera problem (Lyc)

När homeopaten kontaktades hade stoet flera problem: ont i höger kotsenskida, den var överansträngd, hård och öm. Hon var halt i trav. En veterinärundersökning var gjord vid Ultuna och stoet bedömdes i bästa fall kunna gå i hagen i framtiden. Dessutom hade hon muskelinflammation, positiv Erlichia samt medelsvår artros (ledinflammation). Hästen var också starkare i höger sida.

Ägaren hade haft stoet i 7 år. Tidigare hade stoet haft ett svårt liv, ev med misshandel och hon hade hunnit med 12 olika hem på 10 år! Hon hade även haft ett föl. Hon gav fölet di, men inte mycket mer.

Mentala symptom
Stoet är mycket lättlärd, men rädd för främmande människor. Hon har en inre stress och är skeptisk mot allt nytt. På morgonen är hon så rastlös att hon inte hinner äta upp maten, för hon vill ut. I hagen står hon vid sidan om flocken. Hon har även givit sej på en annan häst och huggit den, men om det blir bråk springer hon undan. Hon klarar av att gå ensam. Ibland är det svårt att fånga henne i hagen. Om hon blir rädd reagerar hon med skakningar.

Fysiska symptom
Ägaren uppfattar hästen som mycket frusen. Hon har bra hovar. Aptiten är bra men törsten är dålig. Äter lera och dyl. utöver det vanliga. När hon rids svettas hon mycket. Det börjar med en fläck på halsen och sprider sej därefter över hela kroppen. Hon är alltid snuvig (enl veterinären är det herpes) Snuvan har varit vit, men nu är den gul och blir något bättre till kvällen. På bogen, länden och carpus (framkäet) har hästen variga, upphöjda finnar som inte kliar. När man behöver lyfta benen på henne är det svårt och hon börjar krampa. Hela hästen mår bättre på sommaren och mot kvällen, rent generellt.

Stoet får Lycopodium LM1, den 15 maj. Medlet valdes dels för att Lyc är ett stort artritmedel, (ledinflammationer), men mest för att den mentala biten överensstämmer så väl med Lyc konstitutionen.

Typiskt är att stoet är mycket smart, men bråkar med andra för att komma upp i rang. Hon är frusen, har dålig aptit på morgonen men äter för övrigt mycket bra. Svår att fånga i hagen är också mycket vanligt hos Lyc individer, samt skeptisk för nya saker och främmande människor. Sättet som stoet betedde sej mot sitt föl är också utmärkande för Lyc.

Lite mer än en månad efter första dosen, dricker hon bättre än tidigare och har även slutat äta lera. Ägaren har mycket lättare att fånga och hämta henne i hagen. Kom till och med emot ägaren och gnäggade, vilket inte hade hänt tidigare! Reagerar inte på främmande människor som tidigare. Mängder av var rann ur nosen, vilket sedan slutade.

Den 22 juni får stoet Lyc LM2.
Efter ytterligare en månad fick hon utslag på karlederna. hon fick tillbaka snuvan samt utslag på hela kroppen, som sedan försvann.

Den 8 augusti får hon Lyc 50M, 1 dos morgon och kväll.
Den 24 nov berättar ägaren att stoet inte är halt sedan ett tag. Ägaren har kunnat träna henne, och till och med vunnit en klass i Western-ridning!
I början av kommande år tränar hästen regelbundet, äter och dricker bättre än tidigare. Under vintern har hon haft tätare och mer vinterpäls. Stoet har också klättrat upp i rang i flocken.

Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/1, av Monica Littorin

©Lotta Hägglund

Hunden Virus (Lyc)

Virus är en Affenpincher kille, som förmodligen snedtände kraftig på en hormonspruta han fick, för att dämpa sin ridlust på människors armar och ben.
När matte kontaktade mej var han aggressiv mot de andra hundarna och vägrade äta. Var mycket frusen, kall om benen och skakade. Han hade matvägrat i ungefär en månad, vilket gjorde att det inte fanns speciellt mycket hull på honom och det inverkade säker även att han var så frusen. Hormonsprutan togs i slutet av juni, slutade äta, 3 veckor senare blev han inlagd på djursjukhus för att han var uttorkad. Veckan därpå opererades halsmandlarna bort (hade varit röda en månad tidigare, fick då AB). Efter operationen hade han haft svårt att svälja.
Matte och Virus fanns nere i södra Sverige och jag i norr, så det blev många mail och samtal för att ta anamnes på honom.

Virus är livlig och stressig, har svårt att slappna av, kan egentligen bara sova om matte sitter och håller i honom. Har alltid varit tuff men det har blivit mycket värre efter hormonsprutan.
Han blir väldigt sur om han blir störd när han vill vara ifred, kan nafsa/bita till då. Om han ligger eller sitter någonstans blir han sur om någon kommer och vill ta honom, gäller mot både människor och djur. Biter mot barnen och husse men inte mot matte. Tar man i honom vid tillsägelse så kan han svara med att nafsa tillbaka. I övrigt struntar han i tillsägelser.
Är tillgiven, spec mot matte, följer henne överallt dit hon går. När man sitter kommer han och vill gärna ligga i knät. Han är rädd för nya miljöer och folk som kommer, då skäller han och springer iväg. Skäller så fort någon går i dörren. Försiktig när folk kommer fram och vill hälsa. Reagerar mer negativt när det gäller män. Tycker om barn, vill fram och hälsa
Är ofta hög i rang när det gäller andra hundar, går fram utan att skygga, men kan ibland även vara feg mot dem. Lyssnar dåligt på inkallning/hör inte, går åt andra hållet. Går ofta åt sitt håll, när man är ute och går. Ylar om han blir lämnad ensam. Matte tycker han är nyfiken, även om han ser något som ser farligt ut så drar han framåt och vill kolla. Är renlig och noga med sin hygien. Är aktiv och vill busa med pipleksak och den äldre hunden. Brukar bråka med den ena hannen som är 3 år. Blev väldigt rädd på nyårsaftonen 04 för smällarna och ljusskenet. Sprang och gömde sej bakom soffan och darrade.
Är ev lite avig mot höjder, matte tycker att han visar viss rädsla, spec om ingen annan är bredvid honom. Älskar att åka bil, när man kommer ut drar han mot bilen.
Kommer direkt matte pysslar med de andra hundarna, kan attackera om matte och han sitter i soffan och nån annan hund kommer. Tycker inte om att bli borstad, men gillar att bli gosad med och smekt. Slickar ofta på mattes hud, slickar även andra samt andra hundar
Gräver i sin tygbädd när han ska lägga sej, lägger sej under dynan. Tycker inte om att klippa klorna, men har bra kvalité
Ligger och sover på sida, mest på sin vänstra sida, det började han med för ca 4-5 mån sedan (i mars/april). Vill helst ligga på golvet där det är varmt och ligger gärna i solen som lyser inpå golvet. Skakar trots att han ligger i solen, börjar med det på eftermiddagarna vid 4-5 tiden, blir sedan bättre vid 8 på kvällen.
Tycker inte om att ta sprutor, skriker. När han tog hormonsprutan skrek han fruktansvärt, så illa brukar det inte vara, kanske kände han att det var helt fel med hormonerna
Är kryptochid, en kula nere.
Matte tror att han dricker lite, han vill helst ha ljummet vatten. Gillar lite glass.
När han äter tar han försiktigt en kula från matskålen och springer till korgen och äter upp den. Han verkar hungrig för han hugger efter en köttbulle, men äter inte ändå.
Dock betar han gräs som en ko, både nyslaget gräs och gammalt gult torrt gräs.
Hostar när han äter och dricker, detta kom vid 5-6 mån ålder.
När man är ute och går eller han leker håller han upp sitt högra bakben (alltid hö bak) och hoppar på tre ben ett tag. Började med detta då han var ca 4 mån gammal
Har varit översexuell, pinkade överallt och red på folk. Efter hormonsprutan har han lugnat sej med det.
Mjällar vid stress. Har tappat hår så det blivit tunnare, fram på bringan, i nacken, har blivit det nu då han varit dålig. Hostar när han har på sej halsband, har inte alltid gjort det utan det kom med alla det andra problemen.
Är ganska högbent för rasen. Har ofta kalla fötter. Har alltid varit tunn i hullet.

Ganska högbent för rasen enl matte

Virus indikerar det homeopatiskt läkemedlet Lycopodium väldigt starkt, men jag bestämmer mej ändå för att börja med ett annat medel, Nux vomica.

Dagen efter han fått sin första dos börjar Virus att äta. Matte är lite förundrad över att det händer så snabbt. Under dagarna som följer har det börjat komma ut gegga ur båda ögonen, nyser även mindre. Han lägger sig ofta efter maten och tar igen sej han verkar inte lika frusen längre. Humöret är det samma än så länge, han ettrig och häftig, tror att allt är hans. Äter bättre för varje dag, ½ burk blötmat/dag (vilket är mkt för en så liten hund) + 15 kulor torrfoder. Är gladare och piggare, leker med den andra hunden, vilket inte har gått tidigare. Ätandet han börjat med avtog efter en knapp vecka, sedan kom kylan i benen och skakningarna tillbaka.


En månad efter Nux vomica får Virus Lycopodium.
Samma sak händer igen, han börjar äta dagen efter första dosen. Under veckan som följer äter han bra, äter mindre gräs (vilket han tidigare betat som en ko), är mindre aggressiv mot den andra hunden, inte lika frusen och skakig, lyfter inte benet lika mycket.
Efter 2 veckor börjar han äta lite sämre, lite mer frusen men mentalt är det på bättringsvägen.
Plötsligt får jag ett mail från matte att Virus är på djursjukhuset med dropp, hade börjat kräkas och hade lös avföring med lite blod, han hade även blivit matt. Jaha, vad i hela friden hände nu då? Allt gick väldigt snabbt. Var det möjligen ett återfall av hans ”gamla” symptom? (ROS kallas det inom homeopatin och kan vara ett gott tecken). Han hade ju faktiskt varit uttorkad tidigare, men då hade han ätit dåligt så han hade ”inget” att kräkas och få diarré av… Diagnosen var magkatarr, fick med sej specialfoder hem.

När Virus efter några dagar kom hem från djursjukhuset hade han lite svårt att svälja (vilket han tidigare haft, både efter operationen av halsmandlarna men även före hormonsprutan), men sedan började han äta bra, matte har köpt färskfoder som han älskar (ville inte ha torrfodret längre), skäller och säjer till att han är hungrig. Han har börjat leka med den andra hunden, han är glad och pigg. Humöret blir bättre och bättre för varje vecka, tål tillsägelser nu. Hältan är lite till och från, men klart bättre än tidigare. Äter nästan inte alls gräs längre. Sexdriften har kommit tillbaka. Har inte reagerat på skott när de varit på Brukshundsklubben och testat. Har börjat slicka mattes hud igen (har varit borta men kommit tillbaka). Därefter får han några doser till av Lycopodium, lugnar sej sexuellt, söker kontakt med de andra hundarna. Patella är kollad hos veterinär och det finns inget fysiskt problem. Men varför haltar han till och från?

041124 ringer matte och berättar att han slutat äta igen, är kall om benen, nyser och det rinner ur nosen, blivit sämre mentalt, blir alldeles svart i ögonen mot den andra hunden.
Matte ger honom Lycopodium C200 2 piller vid 14-tiden samt ytterligare en dos samma tid nästa dag. Två veckor senare rapporterar matte att Virus fick en förstförsämring mentalt som sedan gav med sej, går på alla fyra benen, äter maten bra, inte ruggig eller kall om benen. Det har runnit lite ur ögonen, men även blåst ganska mycket ute. Hade en släng av magsjuka (alla hundarna i familjen hade det) och luktade skit i 4-5 dagar. Har även fått en hårlös fläck, ca 10 cm i diam. på skuldran där hormonsprutan togs, som de senaste dagarna blivit lite rött och hettande

Virus kala fläck, som minskade i storlek efter ena dosen Lycopodium

050114 Bra i hull, äter som en häst, haltar nån gång ibland men inte alls ofta, hårlösa fläcken har minskat till en tumme i storlek, mentalt är han kanonfin!

Virus blev kastrerad 050301, han fick hela magen uppsprättad (!!) när veterinären letade i buken efter hans andra testikel!!
När matte hämtade honom var han helt apatisk. Bara stod helt stilla och stirrade, det var som att han inte kände igen matte. Matte säjer att han såg ut att vara i chocktillstånd efter operationen.
När han lyftes upp pep han och gnällde, när man satte ned honom låg han och gnällde. Fick ingen smärtlindring eller AB av veterinären.
Hade svårt för att pinka efter operationen, troligen spänner det i såren när han lyfter på benet.
Fick efter påtryckningar från matte Rimadyl IV (intravenöst) mellan tors-fre, därefter ¼ tablett lörd, sön, mån, ej tis, men fick igen på onsdagen för att han bara låg, halvt apatisk.
Matte beskriver honom nu: är väldigt frusen igen, kall om benen, vill ligga under tröja etc, ombonat. Har harklat till och från men ej kräkts. Ligger på sin högra sida, ligger inte avslappnat, ser ut som att han sover men ligger på spänn. Stora ögon, lite uppspärrade, med ett kallt uttryck, ser ut som att han inte är sej själv. Är väldigt lynnig, hugger och gör utfall. Har bitit matte, hugger flera gånger och morrar. Äter ingenting, dricker lite. Vill inte pinka, man får gå väldigt långt innan han pinkar.

Verkar som att han har fallit tillbaka rejält efter op, både fysiskt och mentalt, så matte fick ge honom Lyc M 2p x 1 x 1 dag

050320 Mail från matte: Han haltar inte just nu och matlusten är mycket bättre.
Hans humör är också bättre, han bjuder upp till lek nu.

050422 Virus är jättepigg och glad, humöret är kanonbra, han leker och busar. Han äter jättebra! Växlar emellanåt med att halta med höger bakben och vänster, kan gå flera dagar mellan hans ”haltanfall” när han plötsligt drar upp benet och tar sej fram på tre ben. Detta symptom är fortfarande väldigt oregelbundet och vi har inte lyckats finna orsaken till VARFÖR han gör detta. Underlaget varierar samt tidpunkt. Den hårlösa fläcken som han har, har sakta sakta börjat minska. Ett tag var han ganska mjällig och glanslös men ser jättefin ut nu.

Det är så enormt roligt att Virus blir sej själv efter Lycopodium, man får bara vara tacksam att ”sockerpillren” har sådan otrolig verkan! Det är möjligt att hormonsprutans effekt naturligt hade börjat avta, men jag är övertygad om att Lycopodium har ett ”finger med i spelet”. Huvudsaken är att Virus är sej lik igen.

Virus, med snälla, pigga ögon!

© Lotta Hägglund

Bamse, 13 år, en typisk Lycopodium katt

Artikeln skriven av Dipl djurhomeopat Annalena Nyström


När det gäller homeopatisk behandling av djur så kan man som tidigare nämnts behandla såväl fysiska som mentala problem. När det gäller ett kroniskt problem, där både mentala och fysiska symptom visar sig, är det mycket information som ofta ligger till grund för vilket homeopatiskt medel som är bäst indikerat.

I detta kattfall så är det medlet Lycopodium som är det bäst passande homeopatiska medlet och också det som löser fallet. Lycopodium tillhör de större så kallade polykrestmedlen, dessutom ett vanligt medel för hankatter. Det brukar oftast hjälpa bra vid protestkissning, stark hanighet och problem med urinvägar och njurar. Dock måste helheten passa in för att medlet skall vara fullständigt rätt. I detta fall anser jag att katten Bamse visar upp den helt rättvisa bilden av en katt som behöver Lycopodium (mattlummer)

Bamse-huskatt 13 år kastrerad

Söker för: Stingslig, sur och attackerar vissa genom att slå på tassen. Stressad. Huvudvärk. Rinner i ögonen. Lite dålig andedräkt. Smärta i ländryggen som visar sig som att det rycker i hela ländryggen, han försöker bita sig och springer runt omkring av smärta. Detta ger sig dock efter någon halvtimme.

Bakgrundshistoria: Uppvuxen med matte där han bor nu och med kattkompisen Ingvar som är ca 7 år. Matte lever ensam nu och är dagbarnvårdare så det är många barn hemma på dagarna. Skilsmässa i familjen, husse missbrukade, dock ej matte. Två barn fanns med som nu flyttat hemifrån. Bamse väldigt förtjust i husse och efter skilsmässan började han bita av sig pälsen och var hårlös, blev då surare och det tilltog efter barnen flyttade. Han har alltid tyckt mer om män än kvinnor, men är också uppvuxen med män.

Innan skilsmässan var Bamse en glad och busig katt om än lite speciell och ganska stressad sådan. Smärtan i bakkroppen tror matte kom efter han blivit klämd i ytterdörren, men vet inte säkert. Problemen kom dock inte direkt efter detta. Hon misstänker även en liten mindre bilolycka där Bamse fått en liten touch i huvudet dock ej kroppsskador.

Rinnet i ögonen har tillkommit senaste åren. Tycker om rutiner tycker matte det verkar som. När hon är ledig och går upp senare eller har semester blir han mer stressad, det skall vara rutiner och matte skall gå upp när hon ska. Bamse har dock aldrig blivit behandlad av veterinär eller sökt hjälp för sina problem tidigare. Det ligger mer åt det mentala som matte vill ha hjälp för eftersom det är så tråkigt med hans vrånga och sura personlighet.

Mentalt: Bamse är en katt som är gårdens kung, har pondus och ingen går på honom, då attackerar han tillbaka och håller därför statusen. När katten Ingvar kom tog Bamse över papparollen och var en mycket duktig sådan. Uppfostrade och tvättade och verkligen tog hand om.

Bamse började bli sur gubbe redan vid 3 årsåldern och ihop med skilsmässan. Kelig när han ville men bara med familjen. Bet till när man klappade för länge och attackerade vissa med tassen när dom hälsade. Man kunde inte klappa honom på magen, då attackerade han. Gick aldrig fram till främmande, tittade bara och brydde sig ej. Gick främmande fram så antingen attackerade han eller gick därifrån. Inte av rädsla utan han verkade bara tycka mycket illa om när människor som han inte kände kom fram till honom och ville klappa honom.

Tycker illa om när matte skall åka bort, river då ut alla kläder ur resväskan och matte får packa om. Gav ett stressat intryck och var känslig för tillsägelse och bråk i familjen, blev rädd då. Tyckte inte om att det var mycket folk hemma. Ofta fanns nära men alltid en bit ifrån. Vill ligga själv och tycker inte om att ligga bredvid matte eftersom hon rör sig så mycket.

Rädd för cyklande och för barn utomhus. Känslig vid egna tillsägelser och kan bli sur då. Tycker mycket om när matte ger healing till sina patienter och kommer då och sitter nära patienten. Mycket intresserad och ser ut som en liten buddha. Ligger och sover med barnen när det är tyst och verkar tycka om det.

Väder: Har inte tyckt om att gå ut så mycket senare år. Mer på sommaren och när det är lugnare ute på kvällen. Tycker inte om när det är kallt ute och blåsigt eller vått.

Mat och Dryck: Har druckit mycket dåligt och varit mycket kräsen på mat. Började dock äta bättre när Ingvar kom. Mycket renlig och äter gärna med tassen, tycker om majs och ärtor och plockar mycket fint upp dom och äter med tassen. Känslig i magen för torrfoder, får lätt diarree då. Tycker om kött men blir dålig av det. Kräsen som sagt och äter mest pussibullar inte något annat helst. Har dock inte fått smaka så mycket extra godsaker.

Utseende: Ganska tjock har blivit på senare år. Grå och vit och ganska högbent, dock hängig mage. Lite dålig päls, tappar lite och den ser glanslös ut.

Urin och avföring: Kissar normalt och bajsar normalt. Dock diarré vid foderbyte och av torrfoder ibland. Sitter länge och kissar. Matte hör att det tar ett tag innan urinen kommer, och det kan lukta ibland av avföringen.

Könsdrift: Stark könsdrift trots kastrering. Har alltid haft.

Övrigt: Protestkissat några gånger när det kommit in hantverkare som lagt ut papper. Även någon gång när lådan ej varit ren eftersom detta är en mycket renlig katt. Han tvättar gärna Ingvar som är en liten smutsgris. Tycker illa om när Ingvar kommer in och är smutsig. Älskar när det är nystädat och renbäddat. Vill gärna sitta och titta på och som matte säger mycket filosofisk då. Matte uppfattar honom som en mycket känslig och smart katt, med stark integritet. Inte rädd för att åka bil, dock åkt bara två gånger.

Fysiska problem: Ögonrinnet är lite brunfärgat och mer gojsigt i ögonvråna. Lite tjockt och lika på bägge ögonen. Syns mest på morgonen, men då har han också sovit. När det gäller ländryggen så kommer detta ganska ofta några gånger i veckan. Det syns genom att han intensivt börjar bita sig vid svansroten, det rycker i hela nederdelen på ryggen och han springer runt, runt. Matte kan dock inte se något som utlöser detta eller något som förvärrar. Det luktar lite illa ur munnen, men verkar dock inte vara så mycket tandsten. Pälsen ser ut som den delar på sig och har ingen glans. Han tappar ganska mycket ibland och det verkar som om när han har diarré så blir pälsen sämre. Eftersom matte jobbar med healing så vet hon att han har huvudvärk när han drar sig undan. Det är oftast senare på eftermiddagen mot kvällen, sedan blir det bättre och han går ofta ut då vid 20.00.

Mitt intryck: Mycket smart katt, känslig och inte någon katt man går direkt fram och gullar med. Vi är dock bästa kompisar och han tillhör mina favoritpatienter. När jag kommer på besök så brukar jag be matte ta fram en stol till bordet så Bamse kan sitta med och prata. Han pratar då gärna och mycket och svarar på varje fråga man ställer honom eller kommer med inlägg när man tilltalar honom.

Matte tror inte att han äter vissa saker men vid dessa besök så brukar jag fråga honom om visst vill du väl ha lite ostpaj och då får han en egen tallrik och äter med glad aptit. Dock ej annars. Kul och mycket speciell katt som man måste vinna för att få hans förtroende.Väldigt kelig men enbart mot vissa. När jag träffade honom första gången tyckte jag han hade ledsna ögon, såg glanslös ut i pälsen, såg inte ut som en katt som mår bra trots mycket snäll och omtänksam matte.

Bamse – behandling, hur gick det?

Behandling: Bamse behandlades med Lycopodium C200 i 3 doser á 2 piller under 3 dagar.
Nästan direkt märkte matte att ryckningarna i ländryggen försvann. Han blev extremt mycket trevligare och verkade inte ha kvar huvudvärken längre. Trevlig mot främmande men förstås då om det var kattvänliga personer. Annars mer ignorerande, men främmande behandlades mycket bättre. Keligare mot matte och rinnet från ögonen försvann inom några dagar. Drack betydligt bättre också. Efter någon vecka såg pälsen jättefin ut igen. Några veckor ytterligare så började Bamse gå ut igen och mycket, han hade ju varit inne ganska mycket tidigare.

Efter 4 månader fick han tillbaka sitt rinn i ögonen men det bra humöret blev inte försämrat. Han fick då 2 doser CH200 á 2 piller igen och svarade mycket bra även denna gång. Träffade honom med jämna mellanrum och såg hur jättefin han såg ut. Han gick även ner i vikt lite och grannarna frågade om det verkligen var samma katt. Dom undrade hur han har kunnat bli så trevlig plötsligt. Matte log och berättade att han går på homeopati. Hans ögon såg då lite pillemariska ut men inte sorgliga längre. En välbehandlad Lycopodium katt är en av de allra roligaste karaktärstyperna att träffa och känna. Jättekul att se hur bra han verkligen mådde efter den homeopatiska behandlingen.

©Lotta Hägglund

Vad vet du om katter?

VISSTE DU ATT:

  • den 4 oktober firas till minne av det djurälskande helgonet Franciskus och kallas ibland för ”Djurens dag”.
  • magen är en katts mest intima region och genom att blotta den öppet när den vilar, visar katten sin ägare fullt förtroende och kärlek.
  • kattens nos och läppar är känsliga för höga och låga temperaturer. Dessa kroppsdelar använder katten för att känna av värme och kyla i sin omgivning inkl maten. Resten av kroppen sägs vara ganska okänslig för höga eller låga temperaturer
  • kattens skinn kan ”gå i vågor”. Kattens hud är täckt av känselpunkter (det finns ca 25 sådana/ kvadratcentimeter hud). Dessa består av extra många nervceller som är känsliga för beröring. Kanske har du själv sett din katts skinn ”gå i vågor” när små vattendroppar möter kattens hud?
  • katten ser bäst på 2-6 meters håll.
Nelson på spaning © Lotta Hägglund
  • katten har särskilda nervceller i hjärnan som reagerar på minsta rörelse som den fokuserat med sina rörelsekänsliga ögon. I kombination med kattens blixtsnabba reflexer och förmåga att mycket exakt kunna bedöma avstånd, gör katten till en ypperlig jägare. Om bytesdjuret förblir blickstilla ställer det dock till lite problem för katten.
  • musklerna i iris förändrar pupillens läge så att den alltid låter exakt rätt mängd ljus tränga in i ögat.
  • kattens pupill har olika form beroende på hur starkt ljus det är i omgivningen. I starkt ljus får pupillen formen av en smal vertikal springa. När ljuset inte längre är lika starkt vidgas pupillen för att släppa igenom mera ljus.
  • ”ögat är själens spegel”. Genom att studera kattens ögon kan man avgöra kattens humör. Rädsla, tillfredsställelse och upphetsning kan också få pupillen att vidgas. 
  • Bakom näthinnan som finns längst bak i ögat finns ett särskilt skikt med celler. Dessa återkastar allt det ljus som inte ögat tar upp på vägen in. Ögat får i och med detta en andra möjlighet att fånga upp bilden. Detta skikt kallas ”tapetum” och fungerar som en spegel. Detta ”fenomen” är orsaken till att du kan se ett gult eller grönt sken i kattens ögon, om du t ex nattetid kör bil och får strålkastarna rakt i ögonen på en katt. I det gamla Egypten ansåg man katten vara helig på grund av dess gula och gröna sken i ögonen.
  • den nyfödda kattungen föds utan syn och hörsel. Ögonen är slutna 5-12 dagar efter födseln. Synen är dock inte fullt utvecklad förrän vid 2 månaders ålder. Mellan 6-14 dagar tar det för hörselgångarna att öppnas. Luktsinnet är dock välutvecklat redan från födseln. Detta för att kattungarna ska hitta juvren. Känseln är också välutvecklad för att kattungarna skall kunna orientera sig.
  • kattungen vanligtvis fördubblar sin vikt på 1 vecka
  • den nyfödda kattungen sover ca 90% av tiden och äter däremellan.
  • kattungen under de första veckorna är dåliga på att reglera kropps-temperaturen. Det är därför viktigt att den får värme från kattmamman och att den har en torr och varm miljö. Nedkylning hämmar kattungens instinkt att dia.
  • katter kan ha 3 olika blodgrupper; A, B och AB. AB är dock ovanlig. De flesta katter har blodgrupp A
  • mellan 6-8 miljoner hundar och katter avlivas varje år i USA efter att ha fångats in till s k hundstall.
  • en katthona och hennes avkommor kan på 7 år producera 420 000 nya katter.
Wille och Kajsa © Lotta Hägglund
  • åksjuka uppstår genom överstimulering av kroppens balansorgan.
  • kattens sömn delas in i två olika typer ”Slow Wave Sleep” (SWS), vilket betyder en långsam, vågformig djup sömn som brukar vara ca ½ timme.
  • ”Rapid Eye Movement” (REM) är en snabb, aktiv drömsömn. Här rör sig ögonen ryckigt under ögonlocken. Den varar ca 6-7 minuter. Denna typ av sömn utgör ca 20-25% av kattens totala sömntid och är mycket viktig för att katten ska må bra. Katten vaknar ofta med stora rörelser efter denna sömn.
  • katten påverkas av den mörkare perioden på året. Kylan och torrt inomhusklimat gör också sitt. Katten blir mindre aktiv, sover och äter mer. Dessutom sjunker fertiliteten från november till mitten av januari. Visst har vi även märkt att pälsen kan bli torr och glanslös.
  • ordet ”feromon” kommer från grekiskan ”pherein” = bära hormon = att stimulera.
  • för att en djurindivid skall påverkas av feromoner så krävs det att ”vomeronasal-organet öppnas så att feromonets doft kan påverka individen. Man tror i dag att det är feromonet som öppnar organet. Det är dock inte till fullo konstaterat att det skulle vara så.
  • feromoner kan på en individ verka som ”primers” (igångsättare), vilket innebär att feromonet kan sätta igång en förändring i kroppens fysiologi. Ett exempel är utsöndring av hormoner. Feromoner kan vidare också te sig som ”releasers” (utlösare) och kan då omedelbart förändra beteendet hos den individ som tar emot informationen som feromonet har med sig.
  • feromoner produceras i körtlar som sitter i huden och i slemhinnorna.
  • en nyfödd kattunges magsäck är ungefär lika stor som en hasselnöt.
  • på 1 år har katten blivit 40 gånger så tung som den var när den föddes.
  • en katt är vuxen vid 1 års ålder, vilket motsvarar 20 år för en människa.
Lilla Sally © Lotta Hägglund
  • fettlösliga vitaminer såsom A, D, E och K kan vid för stora doser orsaka vitaminförgiftning för att kroppen lagrar dessa. Vattenlösliga vitaminer såsom B och C försvinner ur kroppen med urinet.
  • 75 % av katter över 3 år har munhåleproblem.
  • kattungens största viktökning sker i åldern 6-10 veckor men att den växer normalt mycket även under de 6 första månaderna.
  • morrhåren är mycket känsliga redskap och fungerar som en kombination av känsel och syn. Morrhåren sitter på överläppen ovanför ögonen, på hakan och på knäna. Dessa utgör s k kraftfält som reagerar på rörelser. Lättast vinddrag kan ”aktivera” dessa. Dessa ger katten information om sin omgivning. Man tror att morrhåren hjälper katterna att förnimma små luftströmmar som finns runt ett föremål. På detta sätt kan katten veta att det finns något där i omgivningen, trots att den inte kan se det med blotta ögat.
  • kattens öron kan vridas i 180 grader oberoende av varandra. Detta gör att katten kan uppfatta ljud från alla håll utan att behöva vrida på huvudet.
  • kattens ytteröra styrs av 30 olika muskler. Att jämföras med människan som har 6. Hörseln är också viktig när katten lokaliserar sitt byte.
  • en blind katt inte behöver vara en dålig jägare. Den använder sin känsliga hörsel samt känner av vibrationer. Tassarna fångar också upp vibrationer.
  • katter lär sig lätt att känna igen vissa återkommande ljud, t ex husses fotsteg eller klirrandet i köket när tallriken skall fram för eventuellt burkmaten eller dylikt. Ljudet som blir när man öppnar kattmatsburkar brukar också katterna lära sig.
  • katten kan också sålla bland ljudintryck för att koncentrera sig på sådana ljud som betyder fara, och utmaning.
  • över 200 miljoner celler jobbar tillsammans för att ge katten det oerhört känsliga luktsinnet, som de är utrustade med. Katterna använder hörsel och syn vid jakt och luktsinnet mer som ett kommunikations-medel.
  • det finns flera historier från bl a Kalifornien och Kina, som förtäljer om katter och andra djur som på ett eller annat sätt förvarnat människor om bl a jordbävningar, flodvågor, laviner och lavaströmmar.
  • det vid åskväder frigörs stora mängder elektricitet i molnen, vilket skapar elektromagnetiska vågor, som då sprider sig hundratals mil genom atmosfären. Luften blir då laddad med positiva joner. Dessa anses kunna påverka koncentrationen av vissa kemikalier i hjärnan. Det är detta fenomen som gör att vi människor ibland drabbas av huvudvärk före ett åskväder. Man tror att katten är mycket känsligare än vi människor för de joner som frigörs enligt ovan. Man tror också att molekyler i luften och förändringar i lufttrycket uppfattas av katten på ett tidigt stadium.
  • vibrationer från svaga skälvningar som föregås av jordbävning tror man katten känner av med hjälp av sina känsliga morrhår och tassar. Det finns flera andra historier om hur katter hittat hem kvarglömda och som sedan hittat hem, eller de som efter en flytt går tillbaks till sitt tidigare hem. Ibland undrar man om katten inte har på känna att husse eller matte kommer hem snart. Alla dessa fenomen gör att de lärde tror att katten har ”ett sjätte sinne”.
  • om katten ”vässar sina klor” väldigt intensivt när andra katter finns i närheten är det ett bevis på ett bra självförtroende och ett s k macho-beteende.
  • det påstås att urindoft från en hankatt kan uppfattas av andra katter på över hundra meters håll en vindstilla dag.
  • beroende på väder och vind kan urindoft från en hankatt sitta kvar upp till två veckor.
  • katten kommunicerar och visar sin närvaro genom att stryka sig mot något och vässa klorna.
  • katturin innehåller urinsyra, vilket kan påverka järn och metaller, få trä att ruttna och t o m döda blad och växter.
  • forskare har funnit upp till 25 olika ansiktssignaler som katten använder i 16 olika kombinationer. Man tror dock att det kan finnas ännu fler mer nyanserade ansiktsuttryck som man ej noterat.
  • äggstockscystor kan vara en orsak till att katten löper kontinuerligt, d v s att flera löpningar går i varandra.
  • en kastrerad hankatt saknar taggarna på penis, vilka stimulerar och underlättar ägglossning. Taggarna (hullingarna) har i och med kastreringen tillbakabildats.
  • på 3-4 dagens höglöpning kan ägglossning komma till stånd. Det är då honan har lättast att bli dräktig. Ägglossning sker ungefär ett dygn efter parning. Antalet gånger som katterna parat sig är också av betydelse. Ofta krävs upprepade parningar för att honans ägglossning ska komma igång. Ungefär 1 dygn efter parning sker ägglossning och inom 2 dygn därefter har äggblåsorna ombildats och producerar nu progestron, d v s dräktighetshormon.
  • vid 4 veckors ålder kallas ett embryo för foster. Vid den åldern är de ca 2,5 cm långa. Efter 7 veckor har fostren lite päls men efter 8 veckor har de fått ordentlig päls och den har då färg.
  • en vuxen katt som vid en gränstvist med en annan katt sluter ögonen och vrider på huvudet gör det för att visa underlägsenhet.
  • katter inte kan visa känslor med hjälp av ansiktsuttrycket lika bra som hundar. Kattens morrhår och öron är dock mycket rörliga men katten har inte ansiktsmuskler som är nödvändiga för att åstadkomma det minspel som hundsläktet och människo-släktet har.
  • ”endorfinerna”, kroppens egna opiater, tillverkas i kattens hjärna. De har till uppgift att reglera kattens medvetna uppfattning av smärta. Katten har antingen ett effektivare eller kraftigare endorfinsystem än om vi jämför med oss själva och hunden. Detta är anledningen till att en katt, trots en allvarlig skada från t ex en olycka, kan springa i väg och gömma sig i stället för att visa smärta genom att skrika, vilket ju borde vara det naturligaste att göra. Detta högeffektiva endorfinsystem i kattens hjärna kan dock få tragiska konsekvenser genom att vi som kattägare inte kanske alltid ser några yttre tecken på smärta eller sjukdom hos vår katt och därmed inte vet hur sjuk katten egentligen är. En hund däremot skulle agera annorlunda och på ett tydligare sätt visa att den är sjuk.
  • en katt sover nästan 2/3 av sitt liv, vilket är mer än något annat tamdjur.
Sally chillar © Lotta Hägglund
  • nerverna i kattens nervsystem utvecklar ett skyddande fettämne som kallas ”myelin”. En kattunge saknar nästan helt nerver med ”myelin”. Det är därför som en kattunges reaktioner på omvärlden är så långsamma. Myelinet utvecklas dock snabbt i takt med att kattungen blir äldre.
  • med stigande ålder börjar dock ”myelinet” att brytas ner (i mikroskop ser nerverna ut att vara malätna) och nervimpulserna överförs därmed långsammare. På gamla katter ter sig detta på så sätt att de reagerar långsammare på sinnesintryck.
  • kattungar som får mycket stimulans av sina sinnen kommer att bli större katter med större hjärnor och har därmed fler förbindelser mellan cellerna än de kattungar som inte får stimulans av sina sinnen i samma utsträckning.
  • katter med hög halt av det hanliga könshormonet testosteron brukar vara aggressivare.
  • grunden till möjligheten att kunna producera ett överskott av testosteron har redan skapats i kattungestadiet. Valde kattungen den bästa spenen? Hade den lätt för att lära sig? Hade den en bra tillvaro? Den katt som har ”förtjänat” att höja sin nivå av testosteron är således den katt som bäst kan hantera stress.
  • kattens förmåga att hantera stress eller besvärliga situationer är beroende av en effektiv biologisk återkoppling mellan hjärnan, hypofysen och adrenalinkörtlarna. Kattens beteende styrs av biologisk återkoppling och hormonproduktionen.
  • vuxna katter kan urskilja temperaturskillnader ned till 0,5 grader Celsius med hjälp av värmereceptorer i nosspegeln. Det är dessa som visar kattungen åt vilket håll den ska kravla för att hitta tryggheten den söker hos sin mor.
  • nos och tassar har känsliga receptorer för beröring och värme. Med hjälp av dessa mäter katten temperaturen på maten du erbjuder den. Katten använder tassarna bl a för att undersöka ett föremåls storlek, form och struktur. Detta sätt att undersöka föremål kan jämföras med hur vi människor använder våra fingrar.
  • katten har värme- och köldreceptorer över hela sin hud. Dessa styr om katten bestämmer sig för att leta upp en solig plats eller att kura ihop sig när det är kallt
  • morrhåren är speciellt välutvecklade på nosens båda sidor och över ögonen. De finns dock även på armbågarna. I morrhårsfästet är morrhårens rötter inbäddade i högar av nervändar. Dessa banar sin väg till hjärnan och tar samma väg som synnerverna. Kattens har tre funktioner; de skyddar, känner och ser.
  • katter med full uppsättning morrhår kan jaga både på dagen och natten men en katt med skadade morrhår kan endast fånga byten i dagsljus. Förklaringen sägs vara att fasta föremål ger mycket små luftrörelser, vilka katten kan avläsa. Katten lägger sedan ihop all information den får. Omgivningen gör det möjligt för katten att hitta rätt samt att fånga byte.
  • beröring inte är lika viktig del av det sociala språket för katten som det är för hunden. Säkert har du råkat ut för att när du klappat din katt så har katten markerat med tänderna eller bitit dig i handen.. Det verkar som om vissa katter kommer i konflikt när de blir klappade för länge eller för hårdhänt. Katten upplever smekningar över kroppen både som njutbart och hotande. Reaktionen blir ”fäkta eller fly”.
  • katter inte kan se riktigt skarpt på kortare avstånd än omkring 75 cm. De har bäst synskärpa mellan 2-6 meter från ögat.
  • en katt kan hoppa 5 gånger sin egen mankhöjd. För att kunna göra detta krävs att katten har ett överlägset balans- och koordinations-system, viket finns i innerörats balansorgan.
  • tillväxthormonet endast frigörs hos en kattunge medan den sover. Sömnen är därför viktig för vissa kroppsfunktioner.
  • katter är vanedjur och att deras vanor följer den biologiska klocka i kroppen.
  • katten sover ca 16 timmar av dygnet. Om vi utgår ifrån detta, så har en nioårig katt inte varit vaken i mer än tre år.
Elvira Madigan © Lotta Hägglund
  • vädret påverkar såväl människor som våra katter. När vädret är trist sover de längre men när vädret är soligt så är de mer aktiva. När de väl sover, så sover de desto djupare.
  • växande ungdjur sover mer än andra katter. De är ofta mer aktiva i den perioden. De blir dock snabbt sömniga efter all lek och kan i nästa stund somna på fläcken OBS! Viktigt att ej störa sovande katter och då speciellt kattungar.
  • kattens pälstjocklek ökar som skydd mot kylan under vinter-perioden. När det sedan går mot ljusare tider med fler timmar dagsljus, så börjar katten fälla päls.
  • man i veterinärkretsar inte har märkt någon ökad sjuklighet hos katter. Man rekommenderar dock att katten inte bör sitta på kalla underlag för att bl a undvika urinvägsbesvär.
  • äldre katter söker sig gärna till varmare platser att sova på. Sovtiden förlängs ofta också med åldern.
  • när vintrarna i Norden blev kallare för ca 6000 år sedan så försvann vildkatterna från Sverige.
  • kattens snuttande och slickande är ett infantilt beteende. Detta beteende kan antingen bero på att katten lämnat sin mamma för tidigt eller att den är mycket fäst vid dig och vill visa detta ännu mer genom sitt sätt att agera.
  • den sibiriska tigern är världens största kattdjur.
  • kattsnuva är ett gemensamt namn för två olika typer av virus-infektioner; felint calicivirus och felint herpesvirus. Herpesviruset ger besvär i ögonen och övre luftvägarna men inte lika stora sår i munnen som caliciviruset.
  • det finns några få anatomiska skillnader mellan tamkatten och vildkatten. Tamkatten har en något längre tarmkanal än vildkatten. Dess föda är mera varierad. Den behöver därmed mera utrymme i matsmältningskanalen. Vildkatten är en aning större än tamkatten och har en tätare päls. Katter som måste överleva genom att fånga levande byten anpassar sig till att ta det byte som erbjuds. Både norsk skogkatt och maine coon men även raser av tamkatt som får finna sig i att tåla hårda vintrar, har tät päls och är större än genom-snittet. En genetisk förändring har därmed skett med tiden.
  • katten har tillräcklig latent genetisk variation för att kunna ge olika kropps-typer, vilka på något sätt har samband med kattens psyke. Detta genetiska fenomen kallas ”koppling”. Koppling innebär att om man selekterar för en egenskap, exempelvis päls- eller ögonfärg, får man även någon annan egenskap på köpet därför att den gen som kontrollerar denna andra egenskap är kopplad till den gen som man vill bevara. Ett exempel på detta är att vita katter med blå ögon ofta är döva därför att den gen som framkallar dövhet är kopplad till den gen som är nödvändig för att ge denna kombination av päls och ögonfärg.
  • en katt som väger 4 kg har en hjärna på omkring 30 gram. Denna hjärna har ett så stort energibehov att mer än 20 % av det blod som hjärtat pumpar ut går direkt dit.
  • kattens hjärna består av miljarder celler som var och en har tusentals förbindelser med andra celler.
  • kattens hjärna har förmåga att sortera all den information den tar emot. Den sållar bort sådant som ej är intressant och lagrar resten. Om informationen är ny, styrs den till närminnet. Om informationen är viktig kan den styras vidare till långtidsminnet, efter att först ha bearbetats. Att ge katten en belöning är ett bra sätt att överföra ett intryck från närminnet till långtidsminnet.
  • koncentrationen är nödvändig för att ett långtidsminne skall skapas och det måste vara en av orsakerna till att somliga katter har så mycket lättare att lära än andra. Ängslan påverkar dock förmågan att lära och lagra minnen liksom hög ålder.

Red: Hittade denna artikel någonstans, men har tyvärr tappat bort var jag hittade den. Bilderna är dock mina.

© Lotta Hägglund

Kon Stina med depression (Nat-m)

Stina var i sin krafts dagar, en stor och auktoritär ko, en självklar ledare. Hon var en SRB-ko i 850 kg klassen. Människovänlig som hon var, skulle hon alltid klappas och pratas med. Samtidigt var hon en bestämd dam, som inte accepterade vad som helst. Hon var polis i ladugården och bestämde.

Allt var frid och fröjd med Stina, under merparten av hennes liv, en problemfri ko, men vid tiden vid ombyggnaden av ladugården fick Stina en depression. Matte begrep förstås ingenting!

Stina som var känd för sin glupande aptit och fick därför i vanlig ordning klara sej på mindre foder innan sin sjätte kalvning. Det var ingalunda unikt för Stina. Ingen reagerade på Stinas tillstånd förrän det visade sej att hon helt mist sin aptit på kraftfoder, när hon så småningom serverades detta igen. Inga fysiska fel kunde observeras på henne.

Först trodde man att Stina inte fattat att transpondern ”fungerade” igen, men snart insåg man att hon helt enkelt inte ville äta. Stina magrade. Matte kelade och fjäskade, men nej! Stina fick Calc carb, ”universalmedlet” vid aptitlöshet, men Stina vägrade ändå att äta. Alfalfa, Acid phos, Nux vomica, energibalans…nix! Matte blev orolig för sin kelgris och tog sej en rejäl titt på henne och funderade.

Tunn över ryggen, mager, speciellt kring halsen, ledsen, hängig, inte särskilt kelig längre…alla tecken styrde mot Natrium mur.

Varför skulle hon behöva Nat-m? Hade något särskilt hänt?

Nej, hon hade blivit klappad som förut, sinad som förut, kalvat som förut – men, inte ätit som förut! Under större delen av Stinas liv hade ladugården varit en uppbunden kortbås ladugård. Stina hade levt sina rutiner efter detta. Plötsligt blev det en lösdrift. En mojäng om halsen bestämde om man fick mat eller inte (man kunde inte längre stjäla lite från grannen) Man blev plötsligt instängd i en annan – liten – fålla tillsammans med sina andra sinlagda kamrater och kunde inte längre sköta mjölkningsordningen i mjölkfållan. Livet var inte kul längre!

Äntligen fattade matte vad depressionen handlade om! Stina fick Nat-m D30 och började stadigt återvända till sitt gamla jag. Började äta, började kela, lade på sej, återtog det polisiära jobbet igen. Stina blev sej själv och kalvade ytterligare några gånger.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2000, av dipl djurhomeopat Marie Åslew

Djurhomeopat/Norr © Lotta Hägglund

Studie på e-coli diarré hos gris

Studie visar att griskultingar får mindre diarré efter homeopatisk behandling
Artikel av Marina Szöges

Forskning från Wageningen Universitet i Holland visar att Coli30K kan vara alternativ till antibiotika vid behandling av E-Koli diarré hos nyfödda grisar. Studien är placebokontrollerad, randomiserad och blind. Behandlingarna och observationerna och analys av data gjordes alltid ”blint”

Studien utfördes på en vanlig grisfarm i Holland. 52 Suggor valdes ut som inte var vaccinerade mot E-Coli och delades upp i två grupper. Den ena gruppen 26 suggor fick placebo och den andra gruppen 26 suggor fick Coli30K, som är en nosod tillverkad av kolibakterien, skakad och spädd 30 gånger. Sista månaden av dräktigheten fick suggorna en dos Coli30K två gånger i veckan och den andra gruppen fick bara placebo. E-Coli diarré är vanlig bland nyfödda grisar och meningen var att se om de som fick homeopati, skulle hålla sig friskare än kontrollgruppen.

Totalt 523 griskultingar födda av dessa 52 suggor inkluderades i studien. 260 hade i moderlivet via sin mamma fått Coli30K och kontrollgruppen på 265 hade fått placebo.

Griskultingarna observerades som ”observer-blind” alltså den som observerade kultingen om den hade diarré eller inte, visste inte om den tillhörde placebo eller verum gruppen. Normal avföring skrevs som -, och vattendiarré skrevs som + och allvarlig diarré med uttorkning skrevs som ++.

Resultatet visar att homeopatisk behandling minskar risken för diarré hos nyfödda griskultingar

I placebogruppen fick 23.8 % av griskultingarna diarré (63 av 265 stycken) medan i gruppen som fick homeopati fick bara 3.8 % diarré (10 av 260 stycken) Risken att få diarré var 6 gånger större i placebogruppen än i homeopatigruppen.

Tittar man på diagrammet sid 60 i studien ser man också att det var färre griskultingar per kull i homeopatigruppen som fick diarré och den smittade inte lika lätt mellan griskultingarna i homeopatigruppen. I placebogruppen var det alltid fler än en kulting i varje drabbad kull som blev smittad och i två av kullarna hade alla diarré.

Sammanfattningsvis, har vi här en randomiserad, blindad och placebokontrollerad studie som visar att homeopati har bra effekt. Gruppen som fick placebo hade sex gånger mer diarré än gruppen som behandlades med Coli30K. Och eftersom studien är placebokontrollerad, blindad och dessutom är gjord på nyfödda griskultingar torde risken för placeboeffekt vara väldigt liten.

Här finns studien: http://www.archibel.com.mx/downloads/LiesbethEllinger-HomInPiglets.pdf

Av Marina Szöges, homeopat och redaktör för nättidningen Dagens homeopati, www.dagenshomeopati.se

Phytolacca, hjälparen vid mastit

Av homeopat Marie Åslew

Phytolacca var det första medel jag prövade, när jag började med homeopati.
Vi hade en ko, som när hon kalvade visade sej ha kraftig mastit (juverinflammation) i 3/4 av juvret.
Blodig, grynig, gul sörja, som det knastrade om, när vi mjölkade ur den för hand.
Kon behandlades med Phyto D30 två gånger/dag i 5-6 dagar, varvid symptomen försvann.
Efter ca 1½ vecka återkom en lindrigare form av mastiten. Hon fick samma behandling en gång till.
Även denna gång återkom lite gryn i mjölken.
Efter en avslutad medicinering med Phyto D200 var hon helt frisk. Även celltalen var då normala.

Under åren som gått har många kor behandlats med Phytolacca vid mastit. I vår besättning är detta medel rent ut sagt undergörande.
Naturligtvis gäller dock samma regel här som vid all homeopatisk behandling . den är individuell.
Detta innebär att vissa besättningar inte alls får samma goda resultat med Phytolacca. Bär kanske mastiterna istället är av Belladonna karaktär, eller något annat medel.

Mina iakttagelser när det gäller Phyto är bland annat följande symtom:

  • Gulaktiga, torra gryn (som ostsmulor) i annars normal mjölk
  • Trådig eller seg mjölk (dock inte så markant som för Hydrastis)
  • Förtjockad mjölk, vit – inte helt olik filmjölk
  • Trots att böckerna talar om smärta, upplever jag att djuren nästan aldrig uppvisar smärtsymptom. De är oftast tämligen oberörda av mastiten.
  • Hårdhet eller knöl/knölar i den berörda juverdelen
  • Mjölkminskning i juverdelen
  • Blod i mjölken
  • Vanligaste tidpunkten för mastiten är vid eller under sinläggning, eller tiden närmast efter kalvning
  • Vanligast på vänster sida

Phytolacca har en känslighet för väderomslag, kyla, fukt/regn. Medlet har en känslighet för elektriska förändringar i atmosfären.
Notera gärna detta, eftersom åska skulle kunna vara en utlösande faktor, dels på grund av spänningarna och dels på grund av det omslag som brukar bli följden av åskväder.

En annan intressant anmärkning är att Phytolacca är rastlös till sin natur, men motion förbättrar inte.
Detta placerar Phyto mellan Bryonia (som blir sämre av motion) och Rhus toxicodendron (som blir sämre av kyla och väderomslag; bättre av motion)

Vi kan också iaktta andra problemområden, vilka kan indikera Phytolacca, t ex svullnad eller ödem på benen, ofta ihop med ömhet eller smärta i benen och/eller fötter..
Inflammation i halsen (tonciller, spottkörtlar) eller svullna nackkörtlar är ett annat område. Halssmärtorna skjuter upp i öronen när man sväljer.
Ofta finner vi kalvar eller ungdjur med kindsvullnader. Dessa brukar svara bra på Hepar eller Silicea, men Phytolacca kan mycket väl vara indikerat.
Det är nämligen ett av medlen vid påssjuka.
Reumatiska problem faller inom ramen för Phytolacca, och där har medlet återigen sälskap av Bryonia och Rhus tox, men även ett annat välkänt medel i djurapoteket, nämligen Ledum.
Hos handjur skulle testikelinflammation kunna botas med Phytolacca, om symptomen stämmer med medlet.

Som synes av ovanstående summering är Phytolacca definitivt mer än bara ett medel vid mastit.
Komplementärt medel: Silicea
Jämförande medel: Belladonna, Conium, Mercurius, Lachesis, Lycopodium, Silicea