Flisan, Chinchillaperser 4 år (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flisan köptes av uppfödaren när hon var 6 veckor gammal. Nu är hon 4 år och en framgångsrik utställningskatt.

Flisan är alltid lättsam och glad men kan ibland bli mycket ledsen om man föser bort henne när hon vill gosa. Hon älskar när man håller på med henne, kammar och gör henne fin. När hon är färdigputsad kan hon rusa runt i bostaden och vara lycklig över att hon är så fin! En period ställdes hon ut väldigt ofta. Jag badade alltid Flisan sist av de katter som skulle med på utställningen, eftersom hon var så lättsam, hon satt snällt på badkarskanten och väntade på sin tur. När transportburarna togs fram var hon genast där och tog sin plats.

En gång fick hon inte följa med, eftersom hon löpt och var ganska tunn. Då blev hon så besviken och ledsen! Jag trodde inte man skulle få uppleva något sådant från en katt.

Flisan är enormt kelsjuk. När jag pratar i telefon kommer hon direkt och står med framtassarna på mina axlar och baktassarna i mitt knä. Stryker sitt ansikte mot mitt och trampar och trampar. Likaså när jag lägger mig i soffan för att se på tv. Då kommer hon för att bli kelad. Ofta upplever jag henne som påträngande, men man kan inte bli arg på henne. Då blir hon sårad och ledsen.

Hon äter ganska bra men bara burkmat. Sedan ”hennes” torrfoder slutade tillverkas har hon inte ätit något torrfoder. Det går inte på något sätt övertyga henne att äta av det som de andra får. Hon dricker väldigt lite. När hon kom till mig var hon mycket noga med sina mattider. Hon åt vissa klockslag, fast det fanns mat framme dygnet runt.

Hon har haft öroninflammation en gång och urinvägsinflammation en gång, men jag upplever henne som en frisk katt.

Flisan älskar att vara på utställning där mycket uppmärksamhet riktas mot henne. Hon utstrålar: ”Titta på mig – jag är vackrast” I tre år har hon varit den vinstrikaste ”chinchillan” i Sverige, och jag tror hon vet om det!

Några typiska särdrag hos Flisan, som även finns hos läkemedlet Pulsatilla:

  • mild och lätthanterlig
  • öm, ger mycket kärlek, klängig
  • älskar att bli pysslad med
  • tycker om uppmärksamhet och att stå i centrum
  • noga med sina rutiner
  • kan bli mycket nedstämd och ledsen av något
  • dricker lite


Copyright © Homeopati för djur 2019

Homeopati i hönsgården

av homeopat Gunilla Birkestad, ur Homeopati för djur 2004/1

Hönan Agda var svart med skimrande grönt i sin fjäderskrud. Favorit till den gamle tuppen, som började bli lite egensinnig och anföll till slut både människor och övrigt förekommande djur på gården. Så det blev som det blev, med den argsinta tuppar, han blev nackad.

Agda som precis hade lagt ägg och börjat ruva, lämnade nu boet. En spräcklig höna tog genast över ruvningen av de fem äggen. Agda blev deprimerad. Hon hade sorg. Hon var för sig själv och låg gärna lite nedgrävd i sanden. Fjäderskruden ändrade karaktär och blev svartgrå. Livskraften avtog mer och mer. Så en dag kläcktes äggen. Det blev 5 svarta kycklingar som genast adopterades av den spräckliga hönan som ruvat fram dem. Agda brydde sig inte utan stoppade näbben under vingen.

Jag kom på besök till gården i ett annat ärende, har hand om gårdens hästars hälsa. Då passade gårdens ägare på att fråga om det gick att göra något åt hönan Agda, annars förlorar vi henne. Efter att ha tänkt lite kring döden och vilka medel som kan passa bäst, och vilka jag hade med mig i bilen, så fick det bli Aconitum D6. Andra läkemedel som kan komma ifråga i samband med döden, och om övriga symptom stämmer, kan vara Arsenicum album, Arnica, Ignatia, Natrium muriaticum.

Agda flyttade in på altanen och utfodrades där med mat och Aconitum-droppar morgon och kväll. Redan andra dagen stod hon och väntade på dropparna, som gavs med pipett i Agdas öppna mun, hon ville verkligen ha dem. Efter en vecka kacklades det mycket på altanen, så Agda fick gå ut till de andra i flocken. Nu var hon riktigt svart i fjädrarna igen, sprättade som en kraftfull höna och nu gällde det kycklingarna!

Med all kraft försökte hon ta kycklingarna från den spräckliga adoptivmamman. Kycklingarna visste juingen annan mamma än den de redan hade. Till sist insåg Agda att de hade det bra med den spräckliga hönan. Efter ytterligare en vecka kom även det skimrande gröna fram, och Agda framlevde sina dagar ett år till, då åldern tog ut sin rätt.

© Lotta Hägglund

Homeopatisk behandling vid Pica (typ av ätstörning)

ursprunglig artikel av Dr Nahida M Mulla, (länk till artikeln i sin helhet), fritt översatt och med tillägg av Lotta

Pica är en ätstörning som karaktäriseras av att individen äter i sig ”osmältbara” ämnen, som jord och kalk, trä, plast, t om metaller osv. Slicka i sig urin eller äta avföring, äta is och liknande är inte helt ovanligt att det händer, speciellt hos hundar, men om det blir ett beteende som går till överdrift, kan man fundera över homeopatisk behandling. Det kan dessutom vara direkt skadligt och livshotande, att tugga i sig material och ämnen som kan orsaka stopp i tarmen, skada invärtes eller förgiftning. Vänd dig till en diplomerad djurhomeopat för råd.

Man bör fundera över varför djuret äter dessa osmältbara ämnen då orsaken kan vara mineralbrist, smärta eller illamående som ger sig uttryck genom ett ”hysteriskt ätande”, kanske en traumatisk upplevelse eller stress. Kan man hitta orsaken till problemet är chansen mycket större att man kan åtgärda det.

Här följer några av de homeopatiska läkemedel som kan vara användbara vid behandling, förutsatt att de matchar individen – lika botar lika.

  1. Calcium carbonicum:
    • Sug efter krita, kol, kol och pennor
    • Frusna individer, som lätt blir förkylda
    • Ofta överviktiga, ljusa i färgen, slapp i hud och muskulatur
    • Svag och blir lätt utmattad
    • (Svettas om huvudet när de sover, inget som är vanligt på djur)
    • Tendens till förstorade lymfkörtlar
    • Sug efter ägg, aversion/tål inte kött och mjölk
    • Sur lukt av utsöndringar, t ex svett, diarré
    • Räddhågsen, blyg, försiktig, ranglåg, trög och lite långsam
    • Vill vara ute i friska luften
  2. Calcium phosphoricum:
    • Sug efter kalk, skiffer, pennor, jord, krita, lera etc
    • Kolik-liknande smärtor när man äter
    • Utspänd buk
    • Dålig matsmältning
    • Frusen, tunn, avmagrad, jobbigt att stå
    • Svettas lätt
    • Sen på att lära sig gå
    • Sämre i fuktigt, kallt väder, vid väderomslag, mental ansträngning
    • Sug efter salt, rökta ämnen/mat
    • Rastlös, missnöjd, vandrar runt, svårt komma till ro
  3. Lac-medel: Inom de olika medlen finns olika ”cravings” t ex Lac caninum: papper, Lac felinum: papper, kartong, tapeter etc och starkt sug efter kött, salt, chips. Den gemensamma nämnaren inom Lac-medlen verkar vara att de haft en störd diperiod. Vet man att det har varit några störningar gällande diperioden, kan även finnas aggressivitet, ”konstiga rädslor” och ett annorlunda beteende, kan man absolut läsa på mer om Lac-medlen
  1. Natrum muriaticum:
    • Starkt sug efter salt
    • Störningar i matsmältning
    • Blir sämre av att äta
    • Undernärd
    • Avmagring (syns särskilt i nackregionen), tappar hull även om den äter bra
    • Fet, oljig hud/päls
    • Tycker inte om bröd och fet mat
  2. Nux vomica:
    • Sug efter kol, peppar, krita
    • Tunn och frusen
    • Sug efter fet mat, kryddig mat
    • Känslig för ljud, lukter, ljus och musik
    • Nervös läggning
    • Snabb, aktiv, lätt irriterad och lite nitisk
    • Otålig, lite otrevlig och våldsam
  3. Silicea:
    • Sug efter kalk, sand, råa livsmedel
    • Extremt frusen, alla symptom blir sämre av kyla, förutom magproblem, som blir bättre av kyla
    • Ymniga, illaluktande utsöndringar
    • Svettas ymnigt, speciellt om fötterna
    • Får lätt varbölder, har påverkan på körtlar
    • Stort huvud och utspänd buk
    • Svaghet i anklar/leder, lär sig sent att gå
    • Obstinat, envis, kan skrika till om de blir överraskade
    • Nervös, orolig, överkänslig, irriterad, rädd

© Lotta Hägglund

Prinsessan Filippa, irländsk setter med magkatarr (Puls)

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; HFD 2002/4

Har nästan hela sitt liv haft problem med gastrit, dvs magkatarr. Har fått både cortison och annan magsårsmedicin, men bara blivit tillfälligt bättre.

Är väldigt frusen på vintern, går med jacka. Har dålig päls. Blir väldigt trött efter ansträngning och måste vila flera timmar efter språngmarscher. Hon har aldrig varit en glad hund och har alltid haft dålig ork. Äter jättedåligt och dricker ännu sämre. Hon är en mycket vänlig tik, kommer överens med alla, tycker om valpar och katten, inte svartsjuk men vill gärna vara med och vara i centrum.

Älskar att få följa matte på NK och fika där alla beundrar henne och tycker hon är söt. Hon är väldigt söt och mjuk, går stolt på stan med matte, en liten stadspingla, feminin. Sitter bredvid och tittar en djupt i ögonen, pussar försiktigt på handen. Hon blir mammig när hon blir dålig, men är snäll och busig när hon orkar. Är envis, snäll, gosig och kelig. Det har varit lite tester om vem som bestämmer men Filippa ger sej. Lite avvaktande mot smällar, men inte rädd. Älskar att åka båt och bil till utlandet.

Kan verka lite ledsen och fundersam, verkar tänka mycket. Äter hon inte på morgonen kräks hon lätt. Badar och går ut och svalkar sej när det är varmt, lägger sej i skuggan om det är riktigt varmt. Pratar mycket. Lite rädd för okända hanhundar, blir generad då de luktar på henne. Tycker om kokt kalkon, lite glass, rårivna morötter.

Har lite rinn i ögat, mest i höger och det är vitt/gult. Blir något skendräktig, är lite håröm och reagerar när man borstar med för hård borste. Avföring ua kissar dåligt, men dricker ju dåligt. Lite mörk öronvax och kliar sej lite ibland. Lite dålig koordination och snubblade när hon var yngre. Hade lite svårt för att lära sej saker på valpkursen då hon var yngre.

Filippa fick Pulsatilla C30 3piller, 1 gång/dag i 3-6 dagar. Matte gav henne i 6 dagar. Ungefär på sjätte dagen började Filippa att dricka. Verkade piggare och gladare. Hon var inte frusen, pälsen hade växt ut jättefint, hade mer ork och var inte längre trött efter sina galoppsvängar.

Efter tre månader var hon lite hängig i samband med löp så hon fick Puls C200, 3piller, 1 gång/dag i tre dagar.

Efter ytterligare 6 månader har Filippa en svacka igen så matte fick repetera dosen.

Filippa bor nu på landet, vilket hon tycker kan bli lite trist. När Filippa sätter sej och längtansfullt tittar ut över sjön är det bara för matte att sätta sej i bilen och köra in på NK och fika.

© Lotta Hägglund

Katten Ivan som kissade på spisen

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; tidningen HFD 2001/3

Ivan träffade jag med anledning av att han protestkissade på spisen och på andra ställen där det syntes direkt. Det fanns inga fysiska problem på katten, men detta kissande var mattes fasa. Som när hon skulle koka kaffe på morgonen och möttes av en gul ”kissblatta” på spisen.

Ivan var en bestämd katt. Tolv år, stor och lite överviktig. Han bodde med sin stora familj, en kattkollega samt en kanin. Det fanns ingen sjukdomshistoria mer än något olycksfall med skada tidigare. Det var Ivan som bestämde mest. Han var lite lat ibland, bet husse någon gång, dock ej matte. Satt mitt på vägen så att grannskapets hundägare var tvungna att gå ned i diket, för Ivan flyttade sig inte. Blev sur när matte kom hem och inte direkt hälsade på honom. Kissade då och gärna på hennes handväska. Protestkissade mindre på vintern, men då var också familjen mer hemma och samtidigt. På sommaren var det mycket spring hit och dit i familjen.Ivan tyckte om att gå runt i grannskapet och titta på när grannarna arbetade; satt då och tittade länge och intresserat enligt matte.

Ivan tiggde gärna vid bordet. Han vaktade inte maten mot den andra katten eller andra djur. Föredrog mjuk mat men i övrigt inget att säga om mat eller dryck. Värme/kyla inget där heller, kanske något mindre värmesökande. Sov på rygg mitt på golvet. Tydde sig mer till matte, respekterade hennes åsikter men ingen annans.

Jag hade ganska lite att gå på tyckte jag, när jag träffade Ivan i början av mitt homeopatyrke. Ivan kom in på mottagningen, med sin kisslåda med sig. Spatserade in med självsäker min och lade sig i soffan, när frågestunden började. Försökte bita mig när vi pratade om hans negativa vanor och när jag sade något som uppenbarligen inte passade denna macho-katt. Däremot var Ivan en väldigt social katt och verkade mycket intresserad av vårt prat.

Jag valde Lyc C200, tre doser, som första läkemedel till Ivan. Detta på grund av hans protestkissande och aggressiva läggning mot omgivningen. Efter några veckor ringde matte och sade: ”Nja, det var inte så stor skillnad”. Jag var alltså tvungen att tänka vidare vilket läkemedel jag skulle välja istället.

Med tanke på hans sociala sida och att han ofta låg på rygg, verkade obekymrad och lite lat emellanåt så blev det förstås Sulph C200 som nästa läkemedel. Jag hörde inte något från ägaren efter detta. Däremot uppsökte mattens egen mamma mig med sin hund. Hon berättade att det inte var några problem med Ivan längre. Ingen protestkissning, och samtliga familjemedlemmar var noga med att alltid vid hemkomsten ropa: ”Hej Ivan, nu är vi hemma! Hur har du haft det idag?” Kombinationen av Sulphur och lite extra ”viktighetsfaktor” verkar nu ha fallit Ivan på läppen, och alla var nöjda!

© Lotta Hägglund


Vanlig rang och rangordning hos några konstitutioner

Detta är ett utdrag ur tidningen Homeopati för djur, skrivet och observerat av djurhomeopat och lantbrukare Maria Beronius, Dalarna. Hon ger följande råd och vägledning till medlen:

Studera flocken vid betessläpp, när de går in/ut i ladugården, hur de uppför sej vid olika situationer, vid vattenkoppar/vattenho ute i hagen. Hur är de mot skötaren, mot andra djur, vill de beta mitt i flocken eller går de en bit ifrån. Vill de vara nära någon speciell individ? Titta även på hur de väljer att vila, tätt intill någon annan, i sol, i skugga? Drar de sej för att gå från betet, kommer alltid sist, är alltid först, går långsamt eller i snabb takt? Kan de vara ensamma eller står de bara och skriker om de blir lämnade? Nedan finns några av konstitutionernas beteende beskrivet, rangskalan ligger mellan 1 till 5 (där lägst i rang är 1 och högst i rang 5).

Calcium carbonicum, skala 3-5
Calc-individerna har ofta en naturligt hög rang, behöver sällan strida om rangen. (jmf. Lyc)
Kan strida någon gång med en Phos, men striderna brukar sällan bli långvariga, det gör snarare upp en gång för alla.
Är inte bråkig eller stökig, men kan vara väldigt envisa om något ändras i deras miljö, byter plats etc.
Calc carben gillar vanligen sol och värme, tycker inte om regn och att bli blöt och kall.
Kan hålla sej lite vid sidan om flocken, komma sist från betet i sakta mak.

Lycopodium, skala 1-5
Lyc-individerna kan vara placerade var som helst på rangskalan.
Kan vara väldigt ranglåga, med osäkerhet, dåligt självförtroende och utan minsta försök att klättra i rang.
Men de kan också vara individer som ständigt strider och försöker klättra i rang, både i flocken och över skötare.
De flesta Lyc-individerna ligger mellan 2-4 i rang och runt dessa är det ofta bråkigt. De försöker klättra över Phos och Calc, samtidigt passar de på att trampa på Sil och Puls, bara för att de kan!
En Lyc kan vara väldigt snäll mot den som är högre i rang men väldigt dum mot den som är lägre i rang.
De kan vara stöddiga när de är uppbundna och försöka nå grannkon för att bråka, men när de kommer ut och har chansen, kanske de inte vågar.
Starka Lyc kor kan vara höga i rang, de är ofta de lite äldre korna som kämpat sej upp i rang.
Lycarna är ofta de mest påstridiga och vill vara först vid in/ut släpp, kan stå och vakta vid vattenkopp utan att egentligen vilja dricka.
Vid utsläpp på grönbete kan de stolla sej och springa runt med svansen rakt upp i väders.
Som unga kan de var lite busiga.
Kan vara strider med skötare, Lyc testar gärna gränserna för hur långt den kan gå.
Lyc vill gärna vara i halvskugga-sol.
Vill vara med där det händer saker, gärna någonstans mitt i flocken. Men de kan även vara så att de drar sej undan om de tillhör de riktigt ranglåga.
Vill oftast ha sällskap och inte bli lämnade ensamma, men inte lika utpräglat rädda som Phos.

Phosphorus, skala 3-5
Phos-individerna har ofta en naturligt hög rang, som de inte behöver kämpa för att behålla (jmf Calc), speciellt vid utfodringen är de framme och hävdar sej.
Hos de äldre Phosarna visar sej den naturligt höga rangen tydligt.
De yngre individerna kan vara lite skygga, ha en viss osäkerhet.
En ung Phos kan vara ganska busig och nästan påminna om Lyc i osäkerhet och försök att klättra i rang, speciellt över skötare, men i flocken är positionen mer stabil.
När Phos-kvigan kalvar in lugnar hon ned sej, blir mindre busig och istället mer kelig, en mer stabil och ranghög individ framträder och detta förstärks oftast med åren.
Phos vill gärna ligga i halvskugga-sol.
De vill hålla sej mitt i flocken, de vill ofta inte vara ensamma eller bli separerade från flocken.

Pulsatilla, skala 2-4
Puls-individerna är vanligen någonstans mitt i rangskalan, de har oftast någon både under och över sej i rang.
De blir vanligen tuffare med åren, men blir sällan/aldrig ranghögst.
Puls kan som unga vara skygga och nästan ha Lyc-individens osäkerhet (jmf Phos), men senare blir mildheten hos Puls mer och mer framträdande.
Pulsatillorna vill inte ställa till bråk och undviker att hamna i bråk, men kan vara stridig då det gäller att få uppmärksamheten av skötare (svartsjuka) och att försvara sin avkomma eller kär skötare. Men vanligen går de hellre undan än bråkar, gosar hellre med någon än slåss.
De kan ha ett växlande humör, men är sällan argsinta, du blir sällan arg på en Pulsatilla.
Puls föredrar skugga.
Vill inte vara mitt i händelsernas centrum, men inte heller ensamma, dock inte lika utpräglat rädda för att bli lämnade som Phos.

Silicea, skala 1-3
Silicea-individerna är oftast på den nedre delen av rangskalan.
De vill inte hamna i bråk men om de gör det ger de sej oftast snabbt, är inte stridiga.
Kan ändå vara ganska envisa, de ger sej för stunden sedan envisas de igen. Men de har inte nog ruter i sej för att lyckas med sina försök.
Sil väljer oftast att gå in/ut bland de sista, nöjer sej med de mindre bra positionerna vid t ex utfodring.
De försöker vanligen inte trilskas, men vid osäkerhet eller vid nya, ovana situation kan de protestera, men det går över när de vant sej vid situationen.
Silicea-individerna vill ofta vara i solen och trivs bra med att stå lite avsides.

Sulphur, skala 3-5
Sulphur-individerna är oftast ranghöga, ganska egoistiska men familjekära.
Ganska tuffa, kan likna lite på Nux-v, vinnartyper.
De har inte samma behov av att hävda sej som Lyc-individerna, är trygga i sej själva.
De kan protestera mot sånt de inte vill, gör som de vill själva, kan var tjuriga och mycket bestämda i sina åsikter.
Sulphur ligger inte gärna i solen, vill ligga i skuggan.
De har inga problem med att vara ensamma men är ändå sociala individer.

© Lotta Hägglund

Homeopati i ladugården

Många lantbrukare runt om i Europa, använder sej av homeopatiska läkemedel, för att behandla sina djur. Ofta rör det sej om problem där veterinärmedicinska preparat inte räcker till

Vad kan man då behandla med homeopati?

Man måste alltid se till att miljön är bra, bra luft, rent och torrt, inget drag etc. eller att kalven får fullgod och tillräcklig mängd råmjölk. Man måste enkelt sagt plocka ”stenen ur skon” och rätta till brister, oavsett behandlingsmetod.

Homeopatisk behandling gäller oftast akuta problem i lagår´n som mastit, diarré på kalv, kanske kalvningsproblem, acetonemi, trumsjuka etc

Spentramp: Arnica, minskar svullnad, blödning, förhindrar inflammation, dämpar smärta. Efter kalvning, spec om den varit hård, vid fläkning, klövsulesår. Förstamedel vid mer eller mindre alla skador.

Svullet juver efter kalvning, spec hos kvigor: Apis… när svullnaden hindrar det normala flödet, att mjölken inte tar sej ut, förstadie till mastit, när du misstänker att nåt är på G…

Fula flytningar, oren livmoder efter kalvning, kommer inte i brunst, djur som är ”dum” med kalven: Sepia

Kalvningsproblem, trång, spänd livmoderhals, dåliga värkar, stimulerar värkarbetet, men man måste se till att kalven ligger i rätt läge, stimulerar kraftigt och snabbt: Caulophyllum

Pares/kalvningsförlamning: Rhus-t, ge direkt de visar minsta tecken på kalkbrist, kalla öron, kall rumpa, sträcker ut tungan… eftersom det orsakas av en brist måste/bör man även ge kalk, men kon kommer upp snabbare. Kan även börebyggas på feta kor, tredjekalvare etc med Calc i några doser före kalvning.

Vid akut kalvningsförlamning: När en ko blir kall i öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum D 30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symtom. Jag har själv lyckats med denna medicinering. Andra viktiga symtom utöver oförmåga att kissa är, förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. Vilket gör att kon ramlar och i värsta fall bryter sönder sitt bäckenben.(av G.T., se kommentarer nedan)

Inkapslade varbildningar i juver eller nån annanstans, kindbölder: Hepar medlet kännetecknas av stark smärta, varbildningen luktar unket, som gammal ost

Mastit: stort medel på mastiter är Phyt, hård, svullen, röd, öm, varm, höga celltal, vita flocker i vit mjölk, mastit efter kalvning, trådiga flocker, blodig mjölk, blodiga flocker, ostiga, grötig mjölk…täcker många symptom. Finns även en mängd andra medel, Hepar, Sil, Calc carb, Puls, Phos, Lyc, Bell, Lach, Bry… se på symptombilden, lika botar lika

Diarré hos kalvar: ofta Podophyllum (överbelastning av mage/tarm, dåligt rengjorda hinkar, diarrénvattnig, skjuts ut, mycket muller i magen) eller Calc carb (svårt tåla mjölk, sur lukt, gul diarré)

Kalvar som är ruggiga och hostiga men inte direkt sjuka: Sulph

Kalvar som är rossliga, sväljer fel när de äter: Ant-t

Foderleda/acetonemi: måste se på om det finns andra tecken, är kon ledsen, separerad från kalven (Nat-m), torr, skivig avföring (Nux-v)

Trumsjuka, både hos kalvar och äldre djur: Carbo veg…även till djur som är ”nära döden”, medlet kallas för likuppväckarmedel

Kvigor som är ”klara” men inte visar brunst: Calc carb

Kor som inte visar brunst efter kalvning: Sepia, Puls

Tar inte kalv trots brunst: Borax, stimulerar ägglossningen

Tunnväggiga cystor: Apis

Dålig klövkvalité: Silicea

Vid en mängd problem kan man använda homeopatiska läkemedel, såväl fysiska som mentala problem.

Panikslagna djur, skrämda: Acon

Mentala problem som kommer efter skada: Arnica

Ser ledsna ut, sorg, tappat livsgnistan: Ignatia, Nat-m

Ilskna kor verkligen sparkar för att komma åt dej, smärtkänsliga: Cham

Kontakta en diplomerad djurhomeopat om du har frågor, undrar var man kan köpa homeopatiska läkemedel.

© Lotta Hägglund

Traumeel S från Heel

Traumeel S är ett ”hopkok” av en mängd homeopatiska läkemedel, så med andra ord ett komplexmedel. Men ett mycket bra sådant! Tillverkas av Heel i Tyskland och finns som tabletter, droppar, salva och gel.

Traumeel S från Heel, i olika varianter

Det är användbart vid muskelstelhet, överansträngning, ledproblem som stukningar, sträckningar, kontusioner, blod- och ledutgjutningar men även vid inflammationsrelaterade problem som tendovaginit, bursit och tennisarmbåge samt förslitningssymptom och andra småskador.

Det finns flera studier som visar att effekten hos Traumeel S är jämförbar med NSAID-preparat.

Traumeel S innehåller:
Arnica, Calendula, Hamamelis, Millefolium, Belladonna, Aconitum, Mercurius solubilis, Hahnemanni, Hepar sulfuris, Chamomilla, Symphytum, Bellis perennis, Echinacea angustifolia, Echinacea purpurea, Hypericum i olika potenser och urtinkturer.

Jag har använt Traumeel S gel till kornas juver, om de fått en smäll eller liknande. Masserat och smort in ömma muskler på oss själva. Gelen tränger in i pälsen och absorberas av huden så gelen går även att smörja på pälsbeklädda områden.

Nu är min tub slut så jakten på Traumeel S tog sig ända till Danmark, till www.mecindo.se där jag beställde en ny. Tidigare såldes Traumeel S hos www.dcg.se men inte längre. Men det finns bl a hos www.helios.co.uk så om man ändå behöver inhandla homeopatiska läkemedel kan man passa på att beställa där!

När jag googlade hittade jag en muskelbyggare som verkligen gillade Traumeel, följ länken om du vill läsa vad han tycker om Traumeel S

© Lotta Hägglund

Intervju med en bonde

Förkortad artikel skriven av Lisbet Larsson, en intervju med en bonde! Artikeln finns att läsa i sin helhet i tidningen Homeopati för djur 2003/2

Hur funderar du vid val av medel?
Hur är djuret?
Det är det första jag tänker på! När man tillbringar mycket tid med korna (eller andra djur) lär man sig se förändringar i humör, störningar i juverhälsa och andra symptom. (Ha gärna en liten anteckningsbok och skriv ned det du lägger märke till)

Vilken sida sitter problemet på?
Lycopodium (Lyc) – höger
Pulsatilla (Puls) – ofta höger
Phosphorus (Phos) – vänster
Calcium carbonicum (Calc) – kan variera
Silicea (Sil) – kan variera

Smärtkänslighet?
Extremt smärtkänsliga är Hepar och Belladonna
Inte så smärtkänsliga är Pulsatilla och Calc carb
Phosphorus kan variera mycket i smärtkänslighet och humör

Hur lägger de sig?
Bryonia om de lägger sej på den onda delen

Flockor i mjölken?
Silicea – hårda gryn, mindre flockor
Pulsatilla – lite segare, längre flockor. Puls kan vara lite långsammare att se effekt hos, vid behandling och man får hålla på längre innan man ser resultat.
Phosphorus – kan ha riktigt kraftigt med flockor, svarar med snabb effekt om det är rätt medel.

Har symptomen kommit snabbt eller långsamt?
Belladonna – symptomen kommer snabbt
Bryonia, Calc Carb – symptomen utvecklas under lite längre tid

Vilken kraft finns det i symptomen?
Stark kraft – högre potens, akuta symptom
Svagare kraft – lägre potens, mindre akuta symptom
Vid återfall; lägre potens och under lite längre tid.

Aggressiva kor
Nux vomica har varit till stor nytta vid aggressiva kor, om de är rädda med nervös bakomliggande orsak. När man riktigt ser att de tänker ”vad ska hända nu”?
Jag har använt det till kvigor, som sparkar hejdlöst för att försvara sig.
Egentligen är de kärvänliga i grund och botten, och de blir mycket trevliga när de får Nux-v. Om de faller tillbaka får de en ny dos.
Beteendet kan likna andra medel, som Silicea, men hon sparkar inte riktigt på samma sätt.
Sil försöker komma undan, Nux-v försvarar sig direkt, anfall är bästa försvar! Tar det säkra före det osäkra.
Nux-v kan vara känsliga för främmande människor. De kan påminna om Lycopodium men Lyc är i regel inte så nervösa.
De är oftast tryggare i sig själva, men arga ändå. Nux-v är osäkra på sig själva.

Har även provat Chamomilla till de sparkande värstingarna men det har inte hjälpt hos oss.
Nux-v är i regel det medel jag provar först till aggressiva kor om beteendet stämmer. Lite oroliga, lite rastlösa, ställer sej i rännan, trampar omkring sig. De blir bättre på sommaren när de får vara ute och röra på sig. Ofta spensliga, lite nättare typer.
Till kvigor med extremt svullet och ömt juver, hårda spenar, har jag använt Apis.

Högt celltal
Kan vara svårt att behandla, men ibland fungerar det bra med homeopati.
Fetthalten kan vara ett kännetecken för val av medel vid höga celltal:
Låg fetthalt, under 3,5% kan indikera Silicea.
Jag ser efter vad fetthalten brukar ligga på och särskilt om kon plötsligt sjunker,
kanske från 4% till 3,5%, då kan Silicea vara ett lämpligt medel.
Jag har använt Sil, speciellt till kvigor om de kalvar in med högt celltal redan när de kalvar in.
Det är svårt att känna igen dem på utseendet, man måste gå på det mentala.
De är kvigor som är nervösa och ryggar tillbaka, när man går nära dem. De behöver ha varsam behandling, man måste vara försiktig och närma sig dem mjukt.
Det är inte ovanligt att dessa Silicea kvigor efter behandling, ändrar sig till Pulsatilla eller Phosphorus.
De blir tryggare och stiger även i fetthalt.

Hältor
Till hältor på kor som blir ömma i klövarna när de går ut, har jag givit Ledum och Pulsatilla.

Kalvningsförlamning, pares
Jag har tidigare provat Calc carb förebyggande mot kalvningsförlamning,
2 månader före kalvning för högrisk kor, men utan märkbar effekt.
Däremot har Calc carb D12 en vecka dagligen före beräknad kalvning haft
bättre förebyggande effekt.
Om korna får symptom på pares efter kalvning har de fått Rhustoxicodendron D200.

Separationsproblem
Vid separationsproblem av ko och kalv har jag provat ge Ignatia, utan effekt.
Däremot har jag gett Aconitum D200, med god effekt, om de står och gapar efter kon.
Det räcker ofta med en dos till kalven. Då kalven slutar skrika lugnar sig kon också.

Vårtor
Jag behandlar vårtor på spenar med Silicea D30, 1-2 ggr dagligen x 3 dagar.
Speciellt trådiga vårtor. På ett par veckor torkar de in och faller av.
Om kon har rikligt med vårtor kan dosen behöva upprepas, när processen stannar av.
Jag har också provat Thuja, utan effekt. (Calc carb, Fluoricum acidum kan vara andra alternativ)

Ögoninflammation
Till ögoninflammation har jag använt Pulsatilla, om kon är mild och har ögonflytningar.
Har behandlat en med Puls, som kom i brunst efter några dagar. Vi hade väntat länge på att hon skulle brunsta!

© Lotta Hägglund

Homeopati i Italien

Av Lisbeth Larsson, ur tidningen Homeopati för djur, 2002, nr 1

Vid ett seminarium anordnat av NAHWOA (Network for Animal Health and Welfare in Organic Agriculture) i Danmark 2001, berättade den italienske professorn Andrea Martina om användning av homeopati och forskning i Italien.

Vid hans egen institution ”Department of Animal Science, Florence, studerades det under två år, två mjölkbesättningar, som båda delades in i en grupp som behandlades med homeopati, respektive en grupp som behandlades med konventionell behandling.
Den homeopatiska behandlingen bestod av en typ av förebyggande behandling och dessutom klassisk homeopati vid behov. Mätbara produktions- och hälsoparametrar dokumenterades.

I studien konstaterades att homeopatin löste de mest frekventa djursjukdomarna och påverkade reproduktionen.
Enligt Andrea Martini kan homeopatin användas i ekologisk djurhållning som en effektiv och säker medicin.

Många medel som redovisades i den italienska dokumentationen är samma som används i svensk mjölkproduktion, men det förekommer även helt andra medel. De olika stilarna i sammanställningen nedan, betyder hur ofta medlen användes i studien.
Fet stil = > 3 gånger, kursiv = 2 gånger, normal = 1 gång

BÖLDER – Hepar, Silicea

BINDHINNEINFLAMMATION – Hepar

DIARRÉ – Natrium mur

LIVMODERFIBROM (tumör) – Calc carb, Silicea

OFRUKTSAMHET, LIVMODERINFEKTION – Phosphorus, Sepia, Lachesis, Apis, Pulsatilla, Calc carb, Calc phos, Podophyllum, Sabina, Sulphur

LUFTVÄGSINFEKTION – Kali carb, Natrium mur, Phosphorus

LAKTATIONER SOM BÖRJAR MED LÅG AVKASTNING – Calc carb, Natrium mur

MASTIT – Belladonna, Bryonia, Nux vomica, Phytolacca, Silicea, Calc carb, Conium, Pulsatilla, Pyrogenium, Sepia, Aconitum, Apis, Arsenicum, Calc phos, Carduus marianus, Kali bicromicum, Kali mur, Lachesis

SVAMPSJUKDOM – Bacillinum, Natrium mur, Sulphur

JUVERFÖRHÅRDNAD – Conium, Hepar, Silicea

HÄLTA – Carduus marianus, Silicea, Arnica, Calc carb, Causticum, Hekla lava, Lycopodium, Mercurius s, Natrium mur, Pulsatilla, Pyrogenium

KVARBLIVEN EFTERBÖRD OCH SJUKDOMAR EFTER FÖRLOSSNING – Sepia, Arsenicum, Pulsatilla, Sabina, Bryonia, Calc carb, Lycopodium, Pyrogenium

HÖGT CELLTAL – Silicea, Bryonia

JUVERSÅR – Mercurius s

VÅRTOR – Sulphur, Thuja

Vill du läsa NAHWOA´s sammanställning av projektet?
http://www.veeru.reading.ac.uk/organic/proc/FinalProceedingsDenmark.pdf

© Lotta Hägglund