Sigge 13 år, Vorsteh med svår bronkit (puls)

Ur tidningen HFD 2007/4 av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Några dagar efter att jag börjat behandla ponnyn Dixi (Länk till Dixi) med LM och fått mycket bra resultat, dök Sigge upp på min mottagning. Han hade diagnosen kronisk bronkit och förslappat gomsegel. Gomseglet hade opererats (kortats). Hans lungor var bra, men han hade ett litet blåsljud på hjärtat. Blåsljudet hade han haft sedan 4 års ålder. Han hade inga besvär av det.

Han bronkit började i höstas. Han var jakthund och hade då varit ute på ett pass och jobbat 8 timmar med att driva. Han appporterade en tung hare och matte hörde att han andades väldigt tungt. Så brukade han inte reagera.

När han anlände till mig var han stressad och andningen var mycket dålig. Han fick knappt luft. Det tog ett bra tag innan han lugnat sig och kunde börja andas någorlunda normalt.

Numera var han helt motionsintolerant. Även förväntningar på att gå på jakt försämrade tillståndet. All stress förvärrade också. Han hade svimmat två gånger. Det började med att han andades tungt och sedan fick han inte luft. Efter svimningsanfallet vaknade han och var pigg efter ett par minuter.

Han hade fått Pulmicort och Bricanyl för bronkiten, utan effekt. Fick även penicillin 10 dagar utan effekt.

Han hade haft prostatit och kissade blod. Veterinären gav honom 7-8 sprutor prostaglandin och han fick även homeopatmedel och blev bra.

För 4 år sedan fick han bråck och opererades för det. Kastrerades samtidigt. Han återhämtade sig fort och blev ånnu trevligare i humöret. Han ökade lite i vikt.

Mentalt är han reserverad och inte så intresserad av nya människor. Mycket tillitsfull mot ägaren och har fullt förtroende för allt hon ber om. Han är en trygg hund. Han är skarp på jakt och skulle glatt gå i clinch med en vildsvinsgalt. Han har järnvilja och ”går tills han dör”. Han är en bra eftersökshund och avlivar rådjuren direkt när han hittar dem. Sedan ligger han kvar och passar. Det fungerar förstås inte alls med jakt nu. Han måste röra sig sakta för att må bra.

Han har tre personer han bryr sig om, andra är fullständigt ointressanta. Matte är bäst. Han bevärdigade mig knappt med en blick under sitt besök. Han är en herre med stor integritet. Enda gången han tittade på mig var när jag frågade matte om han visat aggressivitet nån gång. Då fick jag en mycket förorättad blick.

Sigge – 13 år

Han går aldrig fram till andra hundar och gör heller aldrig utfall. Han är naturligt hög i rang. Han har aldrig lekt med andra hundar. Familjen hade en Grand Danois och det var Sigges bästa kompis. Den tog hand om Sigge som valp. När Grand Danoisen dog var Sigge deprimerad. Han slutade äta och var riktigt ledsen.

  • Han trivs bra med valpar, barn inga problem. Han går och lägger sig om han tröttnar på dem.
  • Bra aptit, äter det mesta och tål det mesta. Efter prostatiten var urinen ok. Tidigare kunde han droppa lite blod.
  • Han är inte frusen av sig, kan ligga omväxlande i sol och skugga. Gillar solbad och även att gräva i snö.
  • Han rättar sig efter tillsägelser och blir lite skamsen. Öronen åker ned.
  • Absolut inga rädslor, förutom att han blev skrämd en nyårsafton och nu är rädd för åska och smällare.
  • Han föredrar kvinnor.
  • Älskar att bli fönad efter bad. Gillar bad och dyker gärna.
  • Ögon och öron inga problem. Har lite vax men annars inget.
  • Har en artros på höger fram, efter en skada. Syns enbart i skritt. Lite inåt-tåad på det benet.
  • Bra tänder, har alla tänder kvar.
  • Pälsen är mjuk som sammet, vilket är ovanligt för en Vorsteh.
  • Han älskar choklad och får en schweizernötschoklad i julklapp varje år.

Den 21 september får han Pulsatilla LM2. Jag väljer medel p g a jag tycker han är mycket mildare än en Vorsteh brukar vara. Han är hårt knuten till en person och han hade varit deprimerad när kompisen dog. Urinvägsproblem är inte ovanligt för Pulsatilla. Han är kastrerad och hormonbehandlad. Även om Puls är ett typiskt kvinnomedel har jag fått bra resultat på kastrerade hanhundar. Att han är skarp som jakthund hör till rasen och kan inte räknas in i konstitutionsbilden. Jag brukar gå på de symptom som skiljer ut sig från det rastypiska. Han är bra med både barn och valpar, vilket man kanske inte skulle tänka om en Vorsteh. Detta stämmer däremot väl med Pulsatilla.

Jag hör av matte efter två dagar och hon berättar då att Sigge redan blivit bättre.De riktigt svåra andningsbesvären hade upphört och han återhämtade sig snabbare. Han hade fått upp ett spår på en promenad, men det hade gått ganska bra. Han fick en reaktion efter någon dag och blev jättetrött. Han sov mycket, men efter det blev han piggare. Han hade verkat lite bakfull.

Vi provade att dunka färre antal gånger, om det var så att han reagerade på styrkan i medicinen. Nu blev han piggare än på länge. Han klarade t o m av att gå en promenad i skogen. Tidigare hade det inte gått alls utan stora andningsproblem. Nu ville han leka och ”slåss” om ett ben med matte. Det var ett tag sedan han orkat sådant.

Den 4 oktober skriver matte att ”Nu är det ingen tvekan längre. Sigge mår ganska mycket bättre. Han har det betydligt lättare med andningen, återhämtar sig otroligt fort, allmänt piggare och busigare”. Han hade stått mitt i en dagisgrupp och låtit barnen kela med honom. Alla ville känna på hans mjuka päls. Han kunde skälla igen, vilket han inte gjort på ett halvt år.

Den 15 oktober hörs vi av igen och han var fortfarande bättre. Han föll tillbaka lite innan det var dags att gå upp i styrka på medlet.

Vi hade fortlöpande kontakt och Sigge var hela tiden pigg och glad. Matte gav inte medlet varje dag utan vi försökte känna av när Sigge behövde en dos. Vi varierade också antal dunkningar efter hur han mådde.

Tyvärr blev Sigge dålig i mitten av november och då började han kissa blod igen. Hans tillstånd försämrades och den 26 november fick han somna in. När vi började behandlingen var både matte och jag införstådda med att Sigge levde lite på lånad tid. Han hade svåra problem och var 13 år gammal. Men om det gick att göra livet lite drägligare så ville matte prova det. Annars skulle hon ha låtit honom somna in. Hon ville inte experimentera med honom. Nu blev han ju betydligt piggare den lilla tid han fick efter besöket hos mig. Han lämnade jordelivet med flaggan lite mer i topp och hans matte hade haft förmånen att ha en fantastisk hund i 13 år.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Simson, svart perser 17 år, med urinvägsproblem (Puls)

ur tidningen HFD 2002/1 av djurhomeopat Stina Granhammar

Kastrerad, kom till ägaren när han var 5 år. Lugn och stillsam gjorde inget väsen av sej. Åt, sov, gick på lådan, är nästan intetsägande.

2 år senare kom ny katt i huset. Simson blev jättesur, svartsjuk, ville ej låta sej vidröras eller klappas under en månad, men det gick succesivt över.

Han älskar att skrämma och sätta skräck i nya katten. Alltid trevlig mot matte, lättsam och medgörlig. Snäll och vänlig mot gäster, älskar att bli kelad med och buren. Vill ligga på mattes bröst och bli klappad och kliad, blir ledsen om han blir bortföst, anser sej orättvist behandlad.

Tycker om att vara ute, ligger i skuggan. På vintern sitter han vid balkongdörren och sniffar i sig frisk luft. Går ej gärna ut i snön.

Tjuvaktig, (tjuvar mat) äter och dricker normalt. När han mår riktigt bra sover han på rygg.

Under åren har han haft återkommande urinvägsinfektioner, svamp i ett öra, som blev öroninflammation, det behandlades men sedan dess har det aldrig varit riktigt bra i örat. Kattsnuva, blev mycket sjuk. Finnar på hakan, stora som bölder och varfyllda, som gjorde ont.

På utställningar är han supercool, sitter som en kung på domarbordet och ser ut över publiken.

Då han var 16 år började han dricka mer än normalt, blev tunn över rygg och höfter. Kissade ofta och mycket, genomskinlig urin. Verkade yr och medtagen. Fick njurfoder på rekommendation av veterinären.

En storstädning med korsdrag hela dagen var mer än han tålde, han blev förkyld, började tok-nysa och kissade överallt. Vingligare än förut och mycket orolig.

Hade tänkt ge Cantharis men läkemedlet fanns inte hemma, så han fick Pulsatilla D30, en dos på kvällen och en dos på morgonen. Vid lunch ringdes veterinären, tid för avlivning bokades. Matte ville inte han skulle lida.

På kvällen tycktes den förmodade urinvägsinfektionen ha gett med sig. Han började äta dagen därpå, var mindre vinglig. Avlivningen avbokades och veterinären som tittade på honom, tyckte han såg medtagen men inte hade kroppshållningen som en sjuk katt. Efter några dagar slutade han nysa, öronen var då också helt rena och fina. Han blev starkare och starkare.

Allt eftersom tiden gick blev Simson allt piggare. Gör sina race ibland, far omkring och leker med en av de yngre katterna. Han har dock inte lagt på hullet – men det kan man nog inte räkna med då han är en gammal katt och tidigare sjukdomar. I övrigt i strålande kondition!

Efter 6 veckor fick han Pulsatilla 30 igen. Har fått någon dos emellanåt, när det syns han håller på att falla tillbaka.


Copyright © Homeopati för djur 2019

Troy, afghanhanne, med problem i ringen (Puls)

ur tidningen HFD 2001/4, av djurhomeopat Gudrun Nordin

Troy är 2,5 år, hans problem är att han ”knyter sig” och inte vill visa upp sIg vid utställning. Problemen börjar när han kommer in i ringen och allas blickar riktas mot honom. Man skulle nästan kunna säga att han har torgskräck.

Han kastar med huvudet då domaren ska titta på tänderna, han gillar inte heller halsbandet som stramar kring halsen, han blir orolig av vissa främmande ljud, vid dessa tillfällen. Han är mycket vacker men gör sig inte rättvisa genom sin låsning. Utanför ringen är han ganska oberörd, men vid promenad i stan är han mycket spänd. Han trivs bäst hemma i sin invanda, trygga miljö så där fungerar han mycket bra.

Han är uppvuxen på en kennel och har för det mesta gått i hundgård tillsammans med andra hundar innan han kom till familjen vid knappt två års ålder. Han är jättesnäll, på gränsen till velig, han är en något känslig hund, som blir förnärmad och ledsen vid tillsägelse. Är ibland butter tjurighet, men skulle aldrig svara emot vid en reprimand. Han är snäll mot andra hundar och startar aldrig ett bråk själv.

Familjen har ytterligare en vuxen hanhund, och när Troy flyttade hem till dem, vid ca två års ålder, så gick det smärtfritt. Han är ranglåg. Bekväm av sig, nästan lat säjer matte. Något reserverad mot en del män, lite skygg, speciellt om personerna är bullriga och högröstade. Han kommer dock över det sedan han förvissat sig om att det inte var så farligt. Man kan säga att han är försiktig av sig. Rädd för traktorer och stora lastbilar.

Han är förtjust i barn och gillar närkontakt, älskar när man pysslar med honom, borstar och kammar. En mycket kelig hund, tillgiven, sympatisk och behaglig. Han har haft återkommande öroninflammationer. ingen speciell lukt. Öronlappen har varit röd och ett visst utflöde har förekommit. Ögonen rinner ibland, men inga stora problem. Han är en matglad hund som tigger och älskar allt. Lagom i hull. Dricker lite till normalt. Magen är bra.

Troy får Pulsatilla, 3 piller morgon och kväll. Han ställdes ut 14 dagar efter behandling och uppförde sig nu helt annorlunda. Tillgänglig att visa, som förbytt. Sex veckor senare har han ett mindre återfall, knyter sig igen, blir inåtvänd, tom i blicken som i en annan värld. Nästa stund fjäskar han, vet inte hur han ska bete sig för att vara tillags. Han är så godtrogen och tror alla om gott. Troy får då Pulsatilla M, en dos.

Reaktionen kommer snabbt. När jag möter honom nu reser han sig upp i hela sin längd, lägger sina stora tassar på mina axlar och huvudet mot min kind. Han bara står där länge, länge och verkar njuta i fulla drag. Är nu helt oberörd vid besök i stan, traktorer, bilar etc. är inga problem. Han visar en inre styrka och säkerhet vid alla vardagliga händelser. Har ställts ut igen och är nu som en dröm att visa upp. Mycket följsam och matte är överlycklig över resultatet.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Hund med Erlichios (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Gudrun Nordin, Kovland

Jag har genom en gemensam bekant, kommit i kontakt med en matte till en sjuårig Flatcoated retriever, Boss, med återkommande besvär förorsakade av fästingbett. Veterinär hade genom provtagning konstaterat Erlichios, en mycket besvärlig infektion. Den kan ge feber, småblödningar i slemhinnor, förstorade lymfkörtlar och nedsatt antal blodplättar – trombocytopeni. Även inflammation i främre ögonkammaren, förändringar i näthinnan i ögats bakre del, förstorad lever och mjälte, rörelsestörningar pga ledinflammation mm kan förekomma.

Boss hade fått upprepade antibiotikakurer, blivit bättre ett kort tag och så hade det börjat om igen. Matte var förtvivlad och såg ingen ände på eländet. Ägarna till hunden är aktiva inom hundsporten och har tävlat med Boss med lysande resultat. Men att tävla med honom efter insjuknandet var ju helt uteslutet. Han orkade och ville ingenting.

Han tycktes drabbas av allt möjligt, bl a rävskabb. Visserligen fick också deras andra hundar det, men dessa klarade av bekämpningen av skabb bra, men Boss fick en fruktansvärt dålig päls. Den blev som tagel. Strax efter gav sig Erlichiosen tillkänna igen. Han fick röda papler som började på bakhasorna. Detta spred sig över hela kroppen och det blev även öppna sår, som kliade fruktansvärt. Hunden blev tydligt allmänpåverkad och verkade ledsen och loj.

Boss har normal benstomme och väger 34 kg. Äter i vanliga fall med god aptit och har lätt att lägga på sig, men matte har kontroll så han är i lämpligt hull. Han dricker ganska lite. Boss är varm av sig och tycker mycket om att vara ute i friska luften. En mycket snäll och godmodig hund. Bråkar aldrig med någon, men försvarar sig om han blir angripen av en annan hund.

Ägarna till Boss är uppfödare och har behållit en hanvalp efter Boss som nu är 1,5 år. Boss är otroligt tålmodig mot honom och finner sig i allt! Han gillar mest att vara med familjen, kan vara ensam hemma, men vill absolut inte bli bortlämnad! Det syns genast att han inte trivs med det. Annars är han inte rädd av sig. Gillar när matte jobbar med honom. Han är mycket förarkänslig och vill alltid vara till lags. Boss är trygg i sig själv och älskar när man kelar och pysslar med honom; en riktig mjukis. Aldrig besvärlig säger matte, han bara finns.

Han är inte särskilt förtjust i att bada, trots att han är en flat (!), men han utför det han ska vid kommando. Han är höjdrädd, men inte rädd för skott eller åska. Boss har haft öroninflammation en gång och ögonen kan rinna lite ibland. Vid rejäl motion i skogen kan han markera, det gjorde han även som valp. Boss är röntgad både bak och fram och är utan anmärkning. Avföringen är aldrig riktigt fast och är mycket lösare efter motion. Han gillar absolut inte frukt.

Att försöka hjälpa Boss var naturligtvis en utmaning. Jag funderade på Ledum och Arnica eftersom hans problem förmodligen utlösts av ett bett från fästing. Jag beslutade mig för att behandla honom konstitutionellt och för mig var två medel tänkbara, Pulsatilla och Sulphur. När jag sökte i repertoriet fanns både Puls och Sulph med i de flesta rubriker. Att jag länge hade funderingar på Sulph var att medlet är starkt på hudproblem. Jag valde till slut Puls, eftersom Boss för mig framstod som en klart lysande bild av Pulsatilla, inte minst pga hans milda väsen. Vid kontroll i repertoriet saknades Sulph i både ”Yielding desposition” (mild och undfallande) och i ”Wounds; -bites poisonous, animal, of” (Skador; av bett, av giftiga djur)

Jag började med att ge honom Pulsatilla LM1, 1 dos om dagen i tre veckor. (för att få en snabb reaktion och mindre risk för förvärring av hudproblemen). Vid kontakt med matte efter dessa tre veckor kunde hon berätta om en klar förbättring. Jag skickade då Puls LM6 eftersom jag hade det hemma. Hon fick ge detta en dos om dagen i fyra veckor.

Efter denna kur ringde matte glädjestrålande. Hunden mådde jättebra, glad och positiv, såren hade läkt och klådan var borta. Dessutom hade pälsen börjat växa ut mycket blankare, mjukare och silkigare än förut. Förutom detta var han fast och fin i magen. Vid kontakt med ägaren några månader senare, mådde hunden fortfarande alldeles utmärkt. I bättre kondition än på mycket länge. Hon var jätteglad och skulle nu börja att arbeta och tävla med honom igen.

Nu får jag hoppas att detta står sig. Om ett återfall skulle komma, kommer han förmodligen att må bra av ytterligare någon dos av samma medel. Även om detta skulle behöva upprepas någon gång, får vi se det positiva i det hela; att slippa antibiotikan, för då har vi kommit en bra bit på väg.


Copyright © Homeopati för djur 2019

Flisan, Chinchillaperser 4 år (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flisan köptes av uppfödaren när hon var 6 veckor gammal. Nu är hon 4 år och en framgångsrik utställningskatt.

Flisan är alltid lättsam och glad men kan ibland bli mycket ledsen om man föser bort henne när hon vill gosa. Hon älskar när man håller på med henne, kammar och gör henne fin. När hon är färdigputsad kan hon rusa runt i bostaden och vara lycklig över att hon är så fin! En period ställdes hon ut väldigt ofta. Jag badade alltid Flisan sist av de katter som skulle med på utställningen, eftersom hon var så lättsam, hon satt snällt på badkarskanten och väntade på sin tur. När transportburarna togs fram var hon genast där och tog sin plats.

En gång fick hon inte följa med, eftersom hon löpt och var ganska tunn. Då blev hon så besviken och ledsen! Jag trodde inte man skulle få uppleva något sådant från en katt.

Flisan är enormt kelsjuk. När jag pratar i telefon kommer hon direkt och står med framtassarna på mina axlar och baktassarna i mitt knä. Stryker sitt ansikte mot mitt och trampar och trampar. Likaså när jag lägger mig i soffan för att se på tv. Då kommer hon för att bli kelad. Ofta upplever jag henne som påträngande, men man kan inte bli arg på henne. Då blir hon sårad och ledsen.

Hon äter ganska bra men bara burkmat. Sedan ”hennes” torrfoder slutade tillverkas har hon inte ätit något torrfoder. Det går inte på något sätt övertyga henne att äta av det som de andra får. Hon dricker väldigt lite. När hon kom till mig var hon mycket noga med sina mattider. Hon åt vissa klockslag, fast det fanns mat framme dygnet runt.

Hon har haft öroninflammation en gång och urinvägsinflammation en gång, men jag upplever henne som en frisk katt.

Flisan älskar att vara på utställning där mycket uppmärksamhet riktas mot henne. Hon utstrålar: ”Titta på mig – jag är vackrast” I tre år har hon varit den vinstrikaste ”chinchillan” i Sverige, och jag tror hon vet om det!

Några typiska särdrag hos Flisan, som även finns hos läkemedlet Pulsatilla:

  • mild och lätthanterlig
  • öm, ger mycket kärlek, klängig
  • älskar att bli pysslad med
  • tycker om uppmärksamhet och att stå i centrum
  • noga med sina rutiner
  • kan bli mycket nedstämd och ledsen av något
  • dricker lite


Copyright © Homeopati för djur 2019

Ronja, Orientalisk korthårskatt (Lac-f + Puls)

ur tidningen HFD 2002/2, av vet. Tytti Harjuhahto, Finland

Ronja är en orientalisk korthårskatt. Ägaren söker hjälp eftersom hon flera gånger haft förstoppning och för att hon har nedsatt fruktsamhet.

När hon var 4 mån åt hon påskdekorationer och fick opereras. Mådde sedan bra i ett halvår, sedan kom förstoppningen tillbaka. Behandlades med paraffinolja och Nat-m med gott resultat.

När Ronja kom till mottagningen i början av oktober hade hon åter förstoppning, kräktes slem och ville inte äta. Kontraströntgen gjordes men man fann ingen synbar anledning till förstoppningen. Utom förstoppningen fanns inga synbara kliniska fel.

Normalt hade hon konstiga begär för att vara katt, honung, sötsaker, tjock fruktjuice, samt ett normalt begär – fisk. Hon ville gärna riva sönder papper.

Ronja var mycket liten när hon föddes, bara 65 g. Hon tycker om att se sej i spegeln, vill gärna vara nära folk men väljer vilka hon uppskattar. Tycker om beröring, ibland vill hon sitta i knät och ibland inte. Hon blir mycket glad om någon visar henne uppmärksamhet.

Huvudsymptomen var: förstoppning, dålig aptit, begär efter papper och sötsaker samt den dåliga starten i livet.

Jag valde att prova Lac felinum och gav Ronja en dos C200. Förstoppningen gick över och vid besök i januari följande år, hade hon inte haft mer problem med avföringen.

Ägaren ville gärna ha kattungar efter Ronja och hade försökt få henne dräktig utan resultat. Första gången hade hon blivit parad, medans andra gången var löpet för kort. Ronjas löp var kraftiga och de kommer ofta. Hon hade haft några falska dräktigheter.

Jag föreslog att ägaren skulle ge katten Pulsatilla D30 en dag före nästa parning och en dos dagen efter. När Ronja är i hankattens hem, är det praktiskt svårt att kunna ge henne homeopatiskt medel. När Ronja kom hem igen skulle hon åter få två doser, samt ytterligare två doser, två veckor efter parningen.

Jag valde Pulsatilla eftersom jag tidigare hade haft god effekt av detta medel vid nedsatt fruktsamhet hos kor. I detta fall fanns där också några kännetecken som indikerade Puls; tycker om att vara nära folk, älskvärdhet och falsk dräktighet. I juli hade hon blivit parad och två månader senare födde hon tre kattungar, till ägarens stora glädje!

© Lotta Hägglund

Förstoppningen gick över.

Ägaren ville gärna ha kattungar men Ronja blev inte dräktig. Ronja har kraftiga och täta löp. Hon har varit skendräktig ett par gånger.

Behandling: Puls 30 en dag före parning och en dos dagen efter. Fick sedan ytterligare 2 doser när hon kom hem och en vecka efter parningen 2 doser.

Ronja blev dräktig och födde 3 ungar

Copyright © Homeopati för djur 2019

Prinsessan Filippa, irländsk setter med magkatarr (Puls)

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; HFD 2002/4

Har nästan hela sitt liv haft problem med gastrit, dvs magkatarr. Har fått både cortison och annan magsårsmedicin, men bara blivit tillfälligt bättre.

Är väldigt frusen på vintern, går med jacka. Har dålig päls. Blir väldigt trött efter ansträngning och måste vila flera timmar efter språngmarscher. Hon har aldrig varit en glad hund och har alltid haft dålig ork. Äter jättedåligt och dricker ännu sämre. Hon är en mycket vänlig tik, kommer överens med alla, tycker om valpar och katten, inte svartsjuk men vill gärna vara med och vara i centrum.

Älskar att få följa matte på NK och fika där alla beundrar henne och tycker hon är söt. Hon är väldigt söt och mjuk, går stolt på stan med matte, en liten stadspingla, feminin. Sitter bredvid och tittar en djupt i ögonen, pussar försiktigt på handen. Hon blir mammig när hon blir dålig, men är snäll och busig när hon orkar. Är envis, snäll, gosig och kelig. Det har varit lite tester om vem som bestämmer men Filippa ger sej. Lite avvaktande mot smällar, men inte rädd. Älskar att åka båt och bil till utlandet.

Kan verka lite ledsen och fundersam, verkar tänka mycket. Äter hon inte på morgonen kräks hon lätt. Badar och går ut och svalkar sej när det är varmt, lägger sej i skuggan om det är riktigt varmt. Pratar mycket. Lite rädd för okända hanhundar, blir generad då de luktar på henne. Tycker om kokt kalkon, lite glass, rårivna morötter.

Har lite rinn i ögat, mest i höger och det är vitt/gult. Blir något skendräktig, är lite håröm och reagerar när man borstar med för hård borste. Avföring ua kissar dåligt, men dricker ju dåligt. Lite mörk öronvax och kliar sej lite ibland. Lite dålig koordination och snubblade när hon var yngre. Hade lite svårt för att lära sej saker på valpkursen då hon var yngre.

Filippa fick Pulsatilla C30 3piller, 1 gång/dag i 3-6 dagar. Matte gav henne i 6 dagar. Ungefär på sjätte dagen började Filippa att dricka. Verkade piggare och gladare. Hon var inte frusen, pälsen hade växt ut jättefint, hade mer ork och var inte längre trött efter sina galoppsvängar.

Efter tre månader var hon lite hängig i samband med löp så hon fick Puls C200, 3piller, 1 gång/dag i tre dagar.

Efter ytterligare 6 månader har Filippa en svacka igen så matte fick repetera dosen.

Filippa bor nu på landet, vilket hon tycker kan bli lite trist. När Filippa sätter sej och längtansfullt tittar ut över sjön är det bara för matte att sätta sej i bilen och köra in på NK och fika.

© Lotta Hägglund

Kort om olika konstitutioner

Ett konstitutionellt läkemedel är ett medel som har en bred symptombild, som är ordentligt utprovat med generella, mentala och fysiska symptom.
Det finns ett flertal andra konstitutionella medel.
Nedan beskrivs kort om fyra av de vanligaste konstitutionerna – grundtypen för varje medel, sedan är spännvidden inom varje medel väldigt stor.

T ex en Pulsatilla-individ, den är mjuk i sinnelaget, eftergiven, kvinnlig i personlighetstyp. Är maklig, mår bäst av att röra sej sakta. Tycker om frisk luft, är helst ute, mår bättre av att vara ute. Dricker ganska lite, är sällan törstig. Äter oftast bra, har lätt för att bli lite runda. Blir lätt ledsen och sårad. Tycker om att bli ompysslad, tycker om närhet, kan trycka sej mot dej, är svartsjuk och vill ha dej för sej själv. Man kan inte bli arg på en Pulsatilla. Kan vara rädd för karlar, mansröster. Blir lätt skendräktig, får gärna en ögoninflammation där utsöndringen är tjock och gulgrön. Kan ha svårt för att bli dräktiga, kan ha hormonerna i obalans.

En annan konstitution är Phosphorus-individen, de älskar allt och alla, kan följa med vem som helst, alla älskar dem, folk tycker att de är jättesnygga och vill köpa dem av dej, är ofta högbenta, resliga, slickar dej, är väldigt sympatiska, vill inte vara ensamma. Är ofta känsliga för ljud, höga ljud, är åskrädda, är lättstartade, lätta att få igång. Blöder lätt, blöder mycket. Tycker om salt, glass, dricker stora mängder, är törstiga. Måste äta ofta, äter vanligen mycket men lägger inte på sej. Kan vara översexuella. Ligger ofta på höger sida, därför att de blir sämre/kan inte ligga på vänster sida. Problemen kommer ofta på vänster sida.

Ytterligare en är Calc carb-individen, de är ofta lite lata, gör inte mer än nödvändigt, tjurskalliga och envisa. Är inte alls korkade, men fattar kanske lite långsamt. Älskar mat, äter gärna allt, inklusive sånt som man helst inte ska äta, har lätt för att lägga på sej, behöver alltid bantas ned. Tycker om sötsaker, rå potatis, blir sämre av mjölk, tål inte riktigt mjölk. Kraftig i kroppsbyggnad, stora tassar, stort huvud. Är ofta frusna, tycker inte om att vara ute i regn, kan vara rädd för kraftigt regn, mår inte bra av kraftig motion, kommer gärna sist på promenaden, kan var höjdrädd. Svettas lätt, ofta på huvudet. (gäller inte hundar, svettas på tassar och genom munnen) Kan lukta surt om dem.

Lycopodium-individerna har ofta problem med självförtroendet, det är antingen för stort eller för litet. En del bråkar alltid för att de vill klättra i rang, är tuffa, en del är precis tvärt emot dvs väldigt ranglåga med dåligt självförtroende – fega, kan kissa inne för att straffa ägaren om de blir lämnade ensamma, om det är bråkigt i familjen så blir de jätterädda, tror att de har gjort fel. Tycker inte om då det kommer främmande. Äter några tuggor sedan vill de inte ha mer, tycker om sötsaker. Är ofta magra, rynkar pannan, har rynkor i ansiktet, blir fort grå, ser gamla ut. Problemen kommer ofta på höger sida och de blir sämre vid 16-tiden, bättre efter 20. Har mycket gaser i magen, fiser mycket. Hostar om halsbandet dras åt, tycker inte om att ha något runt halsen.

Många av de enskilda symptom som beskrivs, finns även hos andra läkemedel. Därför är det viktigt att se hela individens symptombild, när man matchar med ett läkemedel – lika botar lika.


© Lotta Hägglund

Valack med hosta (Puls)

När homeopaten såg den 10-åriga hästen första gången, hade han en torr hosta, som kom långt nerifrån lungorna, sk flankandning.
Han reagerade på höger gaffelband med smärta. Pälsen var glanslös. Hästen stod och hängde och hade mycket besvärligt att andas. Svettades mycket över hela kroppen.

Hostan hade börjat efter sommaren, 4 månader tidigare, och det gick inte att rida honom.
Vid palpation av magen reagerade han våldsamt. Vände in i boxen och avskärmade sej från oss. (En Lycopodium eller Natrium mur häst hade antagligen sparkat)

Han ville inte vara ensam, var lägst i rang, drack väldigt lite men åt ofta och lite samt saknade framåtanda.
Han hostade både inne och ute och det blev värre när han rörde på sej. Han var avundsjuk på sin stallkompis.
Enligt en veterinär hade hästen eksem. Senare framkom det, av tidigare ägare, som haft hästen i många år, att han hostat varje vinter, så länge de kunde minnas.

Hästen fick Pulsatilla LM1. Efter 3 veckor hostade hästen fortfarande, åt och drack dock mycket bättre. Mentalt var han också piggare. Han fick då Puls LM2

Vid nästa uppföljning ca 3 veckor senare, hade han blivit högst i rang, blankare och piggare. Flankandningen var borta men han hostade till och från. De började att rida honom. Hästen fick Puls 10M.

4 månader senare rids hästen för fullt. Hästen har enligt ägaren blivit mycket social och pratar hela tiden. Pigg och glad. Hostar någon enstaka gång. Har fått en avslutande dos Puls 10M.

Artikel införd i tidningen Homeopati för djur 1999/2 av Monica Littorin


© Lotta Hägglund

Kattflickan Fanny (Puls)

Trots att Fanny var 4 år, hade hon aldrig fått några ungar. Hon löpte regelbundet var 14:e dag (!) och hon hade kattkillar som uppvaktade och betäckte henne. Jag hade henne som elevfall under min utbildning till djurhomeopat och kom då fram till att hon troligen var en Pulsatilla.

Mild, blyg och lite skygg, lite rädd för män, nätt och späd, älskar sin matte mest, försvann om jag var borta osv. Så jag drog till och gav henne en Puls-dos i lite högre potens och sa åt henne att gå och skaffa sej barn. Samma kväll försvann hon och var borta i 1,5 dygn, vilket hon aldrig gjort förr, då jag varit hemma….
Två-tre veckor senare löpte hon igen och beviset på vad hon haft för sej kom några månader senare. De sista veckorna kunde hon inte ligga på sidan utan låg platt på magen och flyttade sej bara mellan hallen och köket, hon var enorm! Åtta kattungar kom fram ur denna lilla katt!

Sedan dess har hon fått fyra kullar till, kullarna blev mindre och mindre. Näst sista kullen var det bara en unge. Jag tyckte detta fenomen var rätt intressant och jag trodde kanske att hon skulle återgå till att inte kunna få några barn. Men ack vad jag bedrog mej.
Hela sommaren -04 löpte hon, var och rantade runt hela sommaren och inget hände. Sedan på hösten tyckte jag mej känna igen hennes ”jag är dräktig”-blick och joodå… i slutet av november fick hon en kull igen på 4 ungar.

Fanny ”glömde” att hon var en skygg flicka. Hon blev en dam som älskar att vara med, kommer en karl så vips är hon i knät, så fort man sätter sej har man henne hos sej. Har faktiskt funderat på att skaffa en ”känguruficka” på magen till henne. Till den som tar över vid datorn då man surfat brukar vi säja ”Fanny ingår”!
Tilläggas bör är att Fanny inte har fått någon mer dos av medlet.

Fanny, min kära kattflicka, i katthimlen sedan många år

F© Lotta Hägglund