Inför fästingsäsongen

Fästingar är ett litet elände, i synnerhet för alla djurägare, som under fästingsäsongen försöker hitta de små krypen i pälsen på djuren, helst innan den sätter sig för att suga blod. Alla däggdjur, fåglar och kräldjur kan angripas av fästingar.

Fästingar övervintrar och blir som mest aktiva på våren, när dygnsmedeltemperaturen är cirka +5°C. I vissa områden har de en andra aktiv period under sensommaren – hösten. När fästingäggen har kläckts genomgår de tre stadier: larv, nymf och fullvuxen fästing. Utvecklingen till fullvuxen tar vanligen tre år, men kortare och längre utvecklingsfas förekommer. Dess stadier liknar varandra men larven (som är minst) har sex ben medan nymfen och den vuxna fästingen (som är störst) har åtta ben. I varje stadium behöver den suga blod för att utvecklas vidare.

När fästingen är aktiv sitter den ofta i långgräs eller buskar i lite fuktiga marker, kanske på ett strå 10–20 cm från marken, och väntar på att ett lämpligt djur ska passera. Värddjur är ofta möss och sorkar men även stora däggdjur samt emellanåt också människor. Den vanligaste fästingen i Sverige, Ixodes ricinus, saknar ögon. När den känner av rörelser, koldioxid eller dofter i närheten, sveper den med frambenen och griper tag i pälsen på det passerande offret.

Då fästingar ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe, kan följande råd minska risken att bli fästingbiten:

  • Kontrollera dagligen pälsen hos djuret, speciellt efter promenader i riskområden. Man kan även kamma genom pälsen och ev duscha djuret.
  • Ha på dig heltäckande klädsel och stövlar.
  • Kontrollera kläderna regelbundet och borsta bort eventuella fästingar, som lättast syns på ljusa kläder.
  • Då dessa åtgärder inte utesluter att fästingar kommit innanför kläderna rekommenderas att man efter vistelse i fästingområde inspekterar hela sin kropp.
  • Det kan också vara klokt att duscha och kamma håret. Hos barn sitter fästingarna ofta på huvudet, speciellt vid öronen och i hårfästet.

De flesta fästingarna är ej bärare av smitta. Runt 20-30% av fästingarna i södra Sverige bär på borrelia och efter bett tar det minst 12-24 timmar innan borrelia vandrar från fästingens tarm till dess spottkörtlar, då fästingen ”kräks” under blodsugandet och överförs smittan. Risken för smitta vid ett enskilt fästingbett är bara 1-2%, dock med variation beroende på var i Sverige man befinner sig. Tack vare det korta tidsspannet är det viktigt att avlägsna eventuella fästingar, så snart som möjligt.

Åtgärder vid fästingbett

Hittar man en fästing som sugit sig fast bör den tas bort så snart som möjligt, helst med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare:

  • Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Vrid inte, detta kan göra att mundelar bryts loss och fastnar i huden. Smörj inte fästingen med fett eller nagellack, detta kan få fästingen att ”kräkas”, och därmed utsöndra eventuell smitta.
  • Tvätta såret med desinfektionsmedel och tvätta händerna med tvål och vatten.
  • Om inte hela fästingen lossnat, vänta några dagar. I regel uppstår en liten inflammation och då är det ofta enkelt att med pincett eller nål få bort kvarvarande delar.
  • Kontrollera huden där du blev biten. Om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du söka läkare.

Sjukdomar som främst sprids med fästing är:

Borrelios

Orsakas av en grupp borreliabakterier som finns hos vilda gnagare och överförs med fästingar. Större däggdjur, till exempel hundar och hästar, kan också bli infekterade, men än så länge är det inte helt klarlagt hur detta leder till sjukdomssymtom. Hos djur ses inte det typiska ringformade hudutslaget och de symptom som finns beskrivna är vanligen lite diffusa ledbesvär och rörelsestörningar, ofta av kronisk karaktär.
Det kan ta lång tid innan sjukdomen uppträder. De allra flesta hundar blir inte sjuka även om en fästing överfört smitta på dem. Symptom vid borrelia är nedsatt allmäntillstånd, feber, trötthet, ömma, stela leder och hälta som ibland förflyttar sig mellan olika ben, så kallad vandrande hälta.

Det vanligaste symptomet hos människa är hudrodnad som breder ut sig vid bettstället. Andra symptom kan vara feber, huvudvärk och ledvärk. I sällsynta fall kan borrelios ge allvarligare symptom i nervsystemet, kroniska ledbesvär och hudförändringar. Borrelios smittar inte mellan människor eller direkt från djur till människa.

Granulocytär anaplasmos (ehrlichios)

Orsakas av speciella bakterier som infekterar de vita blodkropparna. Sjukdomen hos djur kännetecknas av akut hög feber och nedsatt aptit, trötthet, hängighet, dålig aptit och har tecken på smärta, ömhet och stelhet. Hundar kan få diarré och kräkas, hästar får ofta bensvullnad och kor upphör med mjölkproduktionen. Alla djur får dessutom en trombocytopeni – antalet blodplättar sjunker.

Symptom hos människa är feber, huvudvärk, muskelvärk och eventuellt illamående med influensaliknande symtom. Granulocytär anaplasmos har nyligen beskrivits hos några människor i Sverige. Den kliniska bilden hos dessa varierar men feber och influensaliknande symtom tycks höra till.

TBE, fästingburen hjärninflammation

Symptom hos människa är feber, huvudvärk och nackstelhet. I allvarliga fall kräkningar, yrsel och svår huvudvärk samt förlamningssymtom. Hos cirka en tredjedel utvecklas dock hjärninflammation med allvarligare symtom som kräver läkarvård.

Vanligast inom begränsade geografiska områden i Stockholms skärgård och de östra delarna av Mälaren. TBE-viruset finns i blodet hos framför allt vilda smågnagare och kan via fästingar spridas till människor. 

Eksem

Precis som andra småsår, kan fästingbett ge klåda och utslag, fukteksem (hotspots) med kladdig päls och smärta. Om man inte fått bort hela fästingen kan det efter någon dag bli en liten infektion/böld där delar av fästingen sitter kvar.

Vad kan man göra mer?

Det homeopatiska läkemedlet Ledum palustre kan dels användas i förebyggande syfta, för att minska antalet fästingangrepp. Läs mer om detta, under Ledum palustre samt i artikeln av djurhomeopat Annalena Nyström, om Ledum C30 i förebyggande syfte. Om djur/människa får symptom behandlar man med homeopatika efter de symptom som uppträder.

Homeopat och reflexolog Ann-Katrine Backman har ett tips om att ge KS och några korn MSM under hela fästingperioden. Hon menar att dessa ger skydd invärtes ifall man skulle få ett fästingbett, att det då är större hopp om att man stoppar smittan innan den hinner göra någon större skada och utvecklas till borrelia, ehrlichia eller TBE.

Källor: info om fästingen är hämtad från www.fasting.nu samt info om fästingburna smittor, är främst hämtad från www.sva.se

Copyright © Homeopati för djur 2019

2 reaktioner till “Inför fästingsäsongen”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.