katt – Homeopati för djur

Katt med varböld

Ur tidningen HFD 2002/4 av djurhomeopat Jill Björkerydh

Vår katt kom hem en dag med en mycket stor bula på huvudet; han hängde med huvudet. Jag vet inte vad han gjort , möjligen kommit i vägen för någon bil. Genast när jag såg hans tillstånd tänkte jag på medlet Myristica, som ibland också benämns ”den homeopatiska kniven” för sin förmåga att öppna upp varbölder.

Katten fick tre doser med Myristica D6 med någon timmes mellanrum. Han gick och lade sig i våra sängar och bara låg där. När jag gick och tittade till honom (det hade då gått ca 5 timmar efter första dosen) såg jag att det var kladdigt i sängen och upptäckte att varbölden spruckit.

Jag tog ned katten och pressade ur bölden. Varet stod som en fontän ur bulan, en halv kopp pressades ut. Jag visste inte om det var komiskt eller hemskt. Men katten kände sig uppenbarligen lättad när trycket från bulan minskade. Jag gav honom 2 doser till av Myristica. Sedan fick han Silicea D30 i en dos, varje dag i två dagar, som efterbehandling.

Jag har också använt Myristica vid andra tillfällen just för att öppna upp bölder, t ex vid tassfurunkulos. Efterbehandling behövs ibland med Silicea eller Hepar sulph, som också är mycket starkt indikerade vid varbölder. Jag tycker att Myristica är ett suveränt medel att öppna upp bölder med!

Läs mer om Myristica sebifera

Katt med bitsår (Hepar)

Fallbeskrivning av dipl. djurhomeopat Mona Björkbom

Oscar Storfot, min 4 år gamla, kastrerade hankatt var sig inte riktigt lik. Han låg mest och såg lite slokörad ut och deltog inte alls i familjelivet som han brukade. Gick och la sig mitt på golvet i tvättstugan där han annars aldrig ligger.
Oscar är normalt en glad och kelen kisse som är väldigt tillgiven sin familj. Varje kväll vid sängdags kommer han rusande uppför trappan när jag har ett par trappsteg kvar, och ”kör om mig” innan jag hinner in i sovrummet. Sedan sover han antingen på min morgonrock som ligger vid sidan av sängen eller i fotänden på på min sänghalva. Han skulle bli djupt kränkt och mycket olycklig om vi skulle stänga honom ute.

Nu kände vi allihop i familjen, att det var något riktigt galet med Oscar. Vi hjälptes åt att undersöka honom, men hittade inget ytligt. Jag kände dock att det var något med bakkroppen. Tänkte att han kanske hade fått cystit och beredde mig på att ta honom till veterinären för en undersökning nästa dag.

Jag gav honom en dos av hans konstitutionsmedel, så länge (Phosphorus), men såg ingen förbättring den dagen.
Dagen efter hade Oscar slickat sig väldigt på en fläck en bit innanför svansroten och när jag nu undersökte honom hittade jag ett hål med en svullnad under.
Jag antog att det rörde sig om ett klostick från en annan katt.
Såret luktade illa av instängt var och Oscar ville inte veta av någon beröring i området, så jag satte in Hepar som är ett bra medel att driva ut var med.
Det började genast rinna var och även klar, vattnig vätska ur såret. Oscar tappade all päls i området och då visade det sig, att det jag trodde var ett klostick i själva verket handlade om ett bitsår från något större djur. Han hade nämligen flera hål efter huggtänderna på ett annat djur. Storleken och framför allt bredden på bettet tydde på att det inte kunde vara en annan katt. Kort efter att Oscar fick sin första Hepar dos blev han sig själv igen. Han började gå ut igen, han åt med god aptit och han sov med oss i sovrummet igen.

Efter ett tag slutade Hepar verka och jag såg hur en ny, större ”bulle” började bildas nedanför den gamla svullnaden.
Nu bytte jag medel till Myristica sebifera, som även kallas homeopatins kniv. Nu förstår jag varför…

Dagen efter första dosen Myristica, kom Oscar in efter ett par timmar utomhus, och mitt på ”bullen” såg det ut som någon lagt ett perfekt operationssnitt på ett par cm. Huden hade ”sprättat” upp sig och nu kunde såret dräneras ordentligt. Nu satte läkningen i gång på allvar och hålen efter huggtänderna och även snittet slöts fint.

Under tiden Oscar gick på Myristica hade han ett uppdrag, att döda…snören.
Dinglade man med ett snöre framför honom, blev ögonen som pepparkorn, alldeles svarta och runda, och han bankade verkligen skiten ur det stackars snöret, som vore det denna eländiga dinglande tingest, som hade gjort honom illa där bak.

Nu har akutmedlen gjort sitt och jag har satt tillbaka Oscar på hans konstitutionsmedel. Han är samma ljuvliga Oscar han alltid har varit, förutom att hans bakdel fortfarande är hårlös som på en babian.
…och alla snören kan nu lugnt återgå till att vara bara snören…

Simson, svart perser 17 år, med urinvägsproblem (Puls)

ur tidningen HFD 2002/1 av djurhomeopat Stina Granhammar

Kastrerad, kom till ägaren när han var 5 år. Lugn och stillsam gjorde inget väsen av sej. Åt, sov, gick på lådan, är nästan intetsägande.

2 år senare kom ny katt i huset. Simson blev jättesur, svartsjuk, ville ej låta sej vidröras eller klappas under en månad, men det gick succesivt över.

Han älskar att skrämma och sätta skräck i nya katten. Alltid trevlig mot matte, lättsam och medgörlig. Snäll och vänlig mot gäster, älskar att bli kelad med och buren. Vill ligga på mattes bröst och bli klappad och kliad, blir ledsen om han blir bortföst, anser sej orättvist behandlad.

Tycker om att vara ute, ligger i skuggan. På vintern sitter han vid balkongdörren och sniffar i sig frisk luft. Går ej gärna ut i snön.

Tjuvaktig, (tjuvar mat) äter och dricker normalt. När han mår riktigt bra sover han på rygg.

Under åren har han haft återkommande urinvägsinfektioner, svamp i ett öra, som blev öroninflammation, det behandlades men sedan dess har det aldrig varit riktigt bra i örat. Kattsnuva, blev mycket sjuk. Finnar på hakan, stora som bölder och varfyllda, som gjorde ont.

På utställningar är han supercool, sitter som en kung på domarbordet och ser ut över publiken.

Då han var 16 år började han dricka mer än normalt, blev tunn över rygg och höfter. Kissade ofta och mycket, genomskinlig urin. Verkade yr och medtagen. Fick njurfoder på rekommendation av veterinären.

En storstädning med korsdrag hela dagen var mer än han tålde, han blev förkyld, började tok-nysa och kissade överallt. Vingligare än förut och mycket orolig.

Hade tänkt ge Cantharis men läkemedlet fanns inte hemma, så han fick Pulsatilla D30, en dos på kvällen och en dos på morgonen. Vid lunch ringdes veterinären, tid för avlivning bokades. Matte ville inte han skulle lida.

På kvällen tycktes den förmodade urinvägsinfektionen ha gett med sig. Han började äta dagen därpå, var mindre vinglig. Avlivningen avbokades och veterinären som tittade på honom, tyckte han såg medtagen men inte hade kroppshållningen som en sjuk katt. Efter några dagar slutade han nysa, öronen var då också helt rena och fina. Han blev starkare och starkare.

Allt eftersom tiden gick blev Simson allt piggare. Gör sina race ibland, far omkring och leker med en av de yngre katterna. Han har dock inte lagt på hullet – men det kan man nog inte räkna med då han är en gammal katt och tidigare sjukdomar. I övrigt i strålande kondition!

Efter 6 veckor fick han Pulsatilla 30 igen. Har fått någon dos emellanåt, när det syns han håller på att falla tillbaka.

Albin, Shaded Silverperser 4 år (Lyc)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Albin är en genomtrevlig herre men en enmanskatt, är mattes katt. Är i vissa situationer en fegis. t ex om det kommer gäster han inte känner, då morrar han och springer och gömmer sej, kommer inte fram förrän det verkar lugnt igen.

Har riktiga översittarfasoner mot katten Mille, som är mycket skygg. Är dock livrädd för katten Simson. Albin är en riktig fegis! Det är ofta bråk runt Albin.

Tycker inte om att kammas, vill inte stå stilla, gapar och skriker. Ställer till så det tar dubbelt så lång tid att bli färdig. En kamp vid kamning och kloklippning.

Albin har ofta problem vid avföringen. Så fort vi provar ett nytt foder äter han med förtjusning (för han tycker om det mesta) men han blir alltid dålig i magen efteråt. Det går oftast snabbt över men han har känsligare mage än de andra katterna. Äter och dricker bra, ganska ofta och lite åt gången. Översexuell – är kastrerad men vill ändå para. Ställer alltid upp för löphonor.

Gillar inte att bli instängd ensam i något rum. En gång när en hona skulle föda, blev han inlåst i sovrummet, efter som han var ganska störande. Då både kissade och bajsade han i matte säng som protest mot behandlingen. När matte blev allergisk och dörren till sovrummet stängdes, låg det varje morgon bajs på mattan utanför sovrumsdörren. Och vem hade gjort detta? Albin förstås!

Albin är enormt svartsjuk när matte pysslar med de andra katterna. Speciellt med Simson. Då går han nästan sönder av svartsjuka

Han har fått Lyc D200 en dos sedan Lyc M en dos, främst för att han urinmarkerar överallt och för att han har så känslig mage. Efter M-dosen fick han en kraftig förstförsämring på magkänsligheten, men sedan har magen definitivt blivit bättre. Han är dessutom inte lika rädd som förut och har inte riktigt så markanta översittarfasoner. Men han urinmarkerar fortfarande.

Några typiska särdrag för Lycopodium, som stämmer in på Albin:

känslig mage, som vid minsta foderförändring blir dålig, lös avföring eller diarré
översittarfasoner mot en svagare individ
feghet mot nya personer
bråk vid hantering
översexuell
svartsjuk och misstänksamhet
önskan om sällskap
tycker om makt

Flisan, Chinchillaperser 4 år (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flisan köptes av uppfödaren när hon var 6 veckor gammal. Nu är hon 4 år och en framgångsrik utställningskatt.

Flisan är alltid lättsam och glad men kan ibland bli mycket ledsen om man föser bort henne när hon vill gosa. Hon älskar när man håller på med henne, kammar och gör henne fin. När hon är färdigputsad kan hon rusa runt i bostaden och vara lycklig över att hon är så fin! En period ställdes hon ut väldigt ofta. Jag badade alltid Flisan sist av de katter som skulle med på utställningen, eftersom hon var så lättsam, hon satt snällt på badkarskanten och väntade på sin tur. När transportburarna togs fram var hon genast där och tog sin plats.

En gång fick hon inte följa med, eftersom hon löpt och var ganska tunn. Då blev hon så besviken och ledsen! Jag trodde inte man skulle få uppleva något sådant från en katt.

Flisan är enormt kelsjuk. När jag pratar i telefon kommer hon direkt och står med framtassarna på mina axlar och baktassarna i mitt knä. Stryker sitt ansikte mot mitt och trampar och trampar. Likaså när jag lägger mig i soffan för att se på tv. Då kommer hon för att bli kelad. Ofta upplever jag henne som påträngande, men man kan inte bli arg på henne. Då blir hon sårad och ledsen.

Hon äter ganska bra men bara burkmat. Sedan ”hennes” torrfoder slutade tillverkas har hon inte ätit något torrfoder. Det går inte på något sätt övertyga henne att äta av det som de andra får. Hon dricker väldigt lite. När hon kom till mig var hon mycket noga med sina mattider. Hon åt vissa klockslag, fast det fanns mat framme dygnet runt.

Hon har haft öroninflammation en gång och urinvägsinflammation en gång, men jag upplever henne som en frisk katt.

Flisan älskar att vara på utställning där mycket uppmärksamhet riktas mot henne. Hon utstrålar: ”Titta på mig – jag är vackrast” I tre år har hon varit den vinstrikaste ”chinchillan” i Sverige, och jag tror hon vet om det!

Några typiska särdrag hos Flisan, som även finns hos läkemedlet Pulsatilla:

mild och lätthanterlig
öm, ger mycket kärlek, klängig
älskar att bli pysslad med
tycker om uppmärksamhet och att stå i centrum
noga med sina rutiner
kan bli mycket nedstämd och ledsen av något
dricker lite

Katten Jippy Smaragd (Ign)

ur tidningen HFD 2001/2 av djurhomeopat AnnaLena Nyström

En katt med förmodad gammal sorg sedan 15 år tillbaka. Hittades på en parkeringsplats ihop med syskon där barn hade kastat sten på dem. Jippy är nu hos en kärleksfull matte.

Jippy har alltid varit väldigt skygg, rädd för ljud, orädd i mörker, rädsla för att bli buren, pendlar mellan kelighet och att dra sig undan. Sväljer mycket hela tiden, nyser emellanåt, lite klistriga ögon som omedelbart blir bättre när matte tar fram ögonsalvan. Inte aggressiv men kan bli mycket upprörd när det blir för mycket. Passion för stark ost.

Behandling: Ignatia 200 i tre doser.

Jippy blir snabbt bättre mentalt, mindre rädd och nu framme och med hela tiden. Retas med de andra katterna och ser mycket gladare ut. Ögonen har blivit bättre och även nysningarna. Matte får hålla henne utan den tidigare panikångesten. Efter 3 mån börjar nysningarna komma tillbaka och matte upprepar dosen.

Katten Elvis, mentala problem efter gammal skada (Nat-m)

av Monica Littorin, ur; HFD 2000/1

Elvis var en liten trevlig, lugn och busig katt. Tyvärr råkade han komma i vägen för – och överfallen av – en pittbull-terrier. Elvis blev svårt skadad i sidan. Rent fysiskt läkte det men han fick mentala problem efteråt. Först blev han tillbakadragen och mycket räddare för allt. Senare började han rymma hemifrån och irriterade grannarna. Han flög också på alla katter. Han var renlig av sig men hamnade i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. När han attackerade vänner till familjen (som han kände) såg ägaren ingen annan utväg än att avliva honom.

En dos Natrium mur löste dock alla problem och efter 1 ½ månad var det samma gamla trevliga katt igen.

Katten, som var renlig av sig, fick Nat-m eftersom han hamnat i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. Akut medel vid inre chock, som den Elvis utsattes för, är oftast Aconitum. Två doser brukar räcka. Om det blir bestående men får man ge ett individuellt läkemedel. Kanske hade Elvis sluppit sina besvär om han hade fått Aconitum direkt efter olyckshändelsen.

Kastrerad hankatt med kräkningar (Nux-v)

berättat av Liesbeth Ellinger, homeopat, NL

Hade haft kräkningar sedan 1 år tillbaka. Fick uppstötningar ganska snart efter intagande av föda. Lite mager, pälsen inte i kondition. Blir lite stressad av kattkompis. Gillar inte att vara ute i fuktigt väder. Vid veterinärundersökning hittades inget fel.

Behandlades med Nux-v 30. Kräkningarna upphörde, efter en tid är också vikten normal.

Kastrerad honkatt 8 år, Calc carb

av djurhomeopat och veterinär Liesbeth Ellinger, NL

Katten hade problem med höfterna sedan 3 år tillbaka. Inflammation i analkörtlarna och kunde inte bli dräktig efter en första dräktighet då alla ungarna dog under förlossningen. Svampangrepp i öronen och hade haft chlamydia (ögonsjukdom) som behandlats av veterinär. Katten var överviktig och inte speciellt aktiv.

Ranghög. Gillar ej annan katt i familjen. Matglad, gillar ej att bada, går aldrig ut när det regnar, annars pigg och glad

Behandlades med Calc-carb 30, efter fem månader calc 200.

Katten Trisse (Nat-m)

ur tidningen HFD 2000/4, av djurhomeopat Anna-Lena Nyström

Trisse kräktes ofta och kissade dessutom enormt mycket där han inte skulle, framför allt i soffan. Han var en katt som matte hade hittat ute i – 7 C och matte var säker på att han hade slängts ut från sitt tidigare hem.

Trisse är mager och tufsig. Trots att han kommer fram och hälsar, accepterar att bli klappad, så förmedlade hans ögon både sorg och uppgivenhet. Matte berättar att han mer eller mindre alltid sett ut så.

Han kräktes upp maten direkt efter han ätit, han pratade mycket, var väldigt sällskaplig och ville gärna vara närvarande när det kom besökare. Han var mager och hade svårt att gå upp i vikt. Ett blixtrande temperament när det behövdes. Trisse ville inte kissa på toaletten när någon annan var närvarande. Han var social men ville inte bli buren. Ville bli kliad men ville inte ha någon närmare kroppskontakt. Den sorgsna blicken avgjorde djurhomeopatens val av medel!

Trisse behandlades med Natrium muriaticum i 3 dagar – homeopatins sk. sorgemedel. Redan efter den första dosen förändrades han totalt, blev kelig och glad, kissade inte en enda gång där han inte skulle. Kräktes bara en enda gång och verkade både nöjd och tillfreds med livet.