Katt med varböld

Ur tidningen HFD 2002/4 av djurhomeopat Jill Björkerydh

Vår katt kom hem en dag med en mycket stor bula på huvudet; han hängde med huvudet. Jag vet inte vad han gjort , möjligen kommit i vägen för någon bil. Genast när jag såg hans tillstånd tänkte jag på medlet Myristica, som ibland också benämns ”den homeopatiska kniven” för sin förmåga att öppna upp varbölder.

Katten fick tre doser med Myristica D6 med någon timmes mellanrum. Han gick och lade sig i våra sängar och bara låg där. När jag gick och tittade till honom (det hade då gått ca 5 timmar efter första dosen) såg jag att det var kladdigt i sängen och upptäckte att varbölden spruckit.

Jag tog ned katten och pressade ur bölden. Varet stod som en fontän ur bulan, en halv kopp pressades ut. Jag visste inte om det var komiskt eller hemskt. Men katten kände sig uppenbarligen lättad när trycket från bulan minskade. Jag gav honom 2 doser till av Myristica. Sedan fick han Silicea D30 i en dos, varje dag i två dagar, som efterbehandling.

Jag har också använt Myristica vid andra tillfällen just för att öppna upp bölder, t ex vid tassfurunkulos. Efterbehandling behövs ibland med Silicea eller Hepar sulph, som också är mycket starkt indikerade vid varbölder. Jag tycker att Myristica är ett suveränt medel att öppna upp bölder med!

Läs mer om Myristica sebifera

Katt med bitsår (Hepar)

Fallbeskrivning av dipl. djurhomeopat Mona Björkbom

Oscar Storfot, min 4 år gamla, kastrerade hankatt var sig inte riktigt lik. Han låg mest och såg lite slokörad ut och deltog inte alls i familjelivet som han brukade. Gick och la sig mitt på golvet i tvättstugan där han annars aldrig ligger.
Oscar är normalt en glad och kelen kisse som är väldigt tillgiven sin familj. Varje kväll vid sängdags kommer han rusande uppför trappan när jag har ett par trappsteg kvar, och ”kör om mig” innan jag hinner in i sovrummet. Sedan sover han antingen på min morgonrock som ligger vid sidan av sängen eller i fotänden på på min sänghalva. Han skulle bli djupt kränkt och mycket olycklig om vi skulle stänga honom ute.

Nu kände vi allihop i familjen, att det var något riktigt galet med Oscar. Vi hjälptes åt att undersöka honom, men hittade inget ytligt. Jag kände dock att det var något med bakkroppen. Tänkte att han kanske hade fått cystit och beredde mig på att ta honom till veterinären för en undersökning nästa dag.

Jag gav honom en dos av hans konstitutionsmedel, så länge (Phosphorus), men såg ingen förbättring den dagen.
Dagen efter hade Oscar slickat sig väldigt på en fläck en bit innanför svansroten och när jag nu undersökte honom hittade jag ett hål med en svullnad under.
Jag antog att det rörde sig om ett klostick från en annan katt.
Såret luktade illa av instängt var och Oscar ville inte veta av någon beröring i området, så jag satte in Hepar som är ett bra medel att driva ut var med.
Det började genast rinna var och även klar, vattnig vätska ur såret. Oscar tappade all päls i området och då visade det sig, att det jag trodde var ett klostick i själva verket handlade om ett bitsår från något större djur. Han hade nämligen flera hål efter huggtänderna på ett annat djur. Storleken och framför allt bredden på bettet tydde på att det inte kunde vara en annan katt. Kort efter att Oscar fick sin första Hepar dos blev han sig själv igen. Han började gå ut igen, han åt med god aptit och han sov med oss i sovrummet igen.

Efter ett tag slutade Hepar verka och jag såg hur en ny, större ”bulle” började bildas nedanför den gamla svullnaden.
Nu bytte jag medel till Myristica sebifera, som även kallas homeopatins kniv. Nu förstår jag varför…

Dagen efter första dosen Myristica, kom Oscar in efter ett par timmar utomhus, och mitt på ”bullen” såg det ut som någon lagt ett perfekt operationssnitt på ett par cm. Huden hade ”sprättat” upp sig och nu kunde såret dräneras ordentligt. Nu satte läkningen i gång på allvar och hålen efter huggtänderna och även snittet slöts fint.

Under tiden Oscar gick på Myristica hade han ett uppdrag, att döda…snören.
Dinglade man med ett snöre framför honom, blev ögonen som pepparkorn, alldeles svarta och runda, och han bankade verkligen skiten ur det stackars snöret, som vore det denna eländiga dinglande tingest, som hade gjort honom illa där bak.

Nu har akutmedlen gjort sitt och jag har satt tillbaka Oscar på hans konstitutionsmedel. Han är samma ljuvliga Oscar han alltid har varit, förutom att hans bakdel fortfarande är hårlös som på en babian.
…och alla snören kan nu lugnt återgå till att vara bara snören…

Copyright © Homeopati för djur 2019

Youri, Amazonpapegoja, hona (grön med rött på huvudet)

Av homeopat Edward De Beukelaer, från www.hpathy.org

Youri hade blivit lite anorektisk och åt bara en dag av två. Papegojor reagerar vanligen med att äta dåligt eller att slita av sej fjädrar när de utsätts för någon form av stress.

I detta fall var det inte någon direkt form av stress som utlöst Youris problem.

Youri hade regelbundet bytt ägare de senaste åren. För de flesta djur är detta förstås ett problem, men för en papegoja är det ännu värre eftersom de vanligen utvecklar en väldigt stark relation till EN person i familjen (i det vilda bildar papegojor par som lever ihop tills den ena dör)

Amazon papegojor är inte alltid de mest sympatiska husdjuren. De är inte lika vänliga som de grå papegojorna. Youri var inget undantag. Hon var inte speciellt vänlig och hade en del mindre trevliga drag i sin personlighet. Den tidigare ägaren hade varnat för att hon inte tyckte om män.

Amazonpapegoja (fågeln på bilden är ej Yuori)

Youri levde upp till sitt rykte: hon ropade på mannen i den nya familjen, så att han skulle komma och klia henne. Hon njöt i 5 minuter för att sedan plötsligt försöka bita honom. När en papegoja försöker bita i ens finger så gör man bäst i att dra undan det, för en papegoja biter lika kraftigt som en konservburksöppnare ”biter” igenom ett konservburkslock! Youri hotar honom även när han kommer för nära henne.

I övrigt är hon ovanligt tyst och sover ganska mycket. Däremot skriker hon alltid när ägarna sitter vid matbordet för att äta, hon vill vara med vid måltiderna. Hon gillar att äta chips.

Det är inte så mycket information om denna papegojdam, men man får gå på den info som finns. Homeopaten Edward använde två rubriker:

Mind, aversion to men (women): detta var helt klart, observerat av olika personer.

Mind, homesickness: Det är svårt att veta huruvida ett djur har hemlängtan eller ej, denna rubrik är använd för att den indikerar allt som har med förändring att göra, att det finns en reaktion som följer på denna förändring; den är också större än ‘ailments from homesickness’.

Det är viktigt att förstå att rubriken inte är använd i sin mest ”homeopatiska” bemärkelse i detta fall. Den vore mer ”homeopatisk” om patienten verkar reagera på minsta lilla förändring: då symptomen blir ‘strange, unusual or bizarre’.

Av de fyra första läkemedlen som kommer upp (Nat-m, Puls, Sep och Staph) väljs Sepia. Youri fick en 200 dos vilken löste problemet inom loppet av några dagar och tillät Youri att bli en papegoja med ett normalt beteende.

Av de fyra läkemedlen är Sepia det medel som uppvisar mest ”roughness” i sitt beteende. Vid behandling av djur, är Sepia indikerat där du finner att situationer uppstår där djuret uppvisar ”Jag gillar dej/ Jag gillar dej inte”. ”Jag gillar dej och vill ha dej nära men inte för nära”, alltså lite tvetydigt och tveksamt beteende. Sepia är ganska osäker vad det gäller dess relation gentemot andra, speciellt när det gäller reproduktionsrelaterade relationer.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Chero – en humörhäst med huvudskakningar (Lyc)

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Margaretha Andersson Härnlund

Chero är en ridhäst, född 1977, som är mycket pigg för sin ålder. Hans problem är att han slår med huvudet, upp och ned, på sommaren och speciellt när de rider dressyr. Han hostar i paddocken, när det är torrt.

Chero går tillsammans med tre andra hästar, och det är han som bestämmer. När de får hö bestämmer han vilken hög de andra ska äta ur. Ibland vallar han de andra. När han är inne blir han sur om han inte får mat först. I så fall äter han inte. Han slänger ut maten ur krubban och mineralerna vill han inte ha.

Chero är en humörhäst. När de har klippt honom blir han sur, och han bits ibland. När de sadlar honom gillar han inte när de drar åt sadelgjorden. Han gillar dock ryktning. Han vill gärna skrämmas, och många är rädda för honom; det var även de nuvarande ägarna i början.

Chero måste få tid på sig. Man kan inte gå in direkt till honom. När jag var där, pratade vi med hästen intill först, sedan gick det bra att gå in till honom. Chero kommer inte fram till ägarna när han är i hagen. Han älskar att tävla. Han tävlar mot allt och blir sur om han inte vinner. Hoppa är det bästa han vet, men dressyr är inte lika kul.

Hans rädslor är; gubbar i keps, elstängsel, spöet, åska och smällare. Vid åska blir han stressad och springer runt. När de ska iväg på tävling blir han uppspelt och lös i magen. Han står bredbent i transporten och kissar alltid, när han är ute och åker. Han fiser mycket, det var det första jag hörde när jag kom. Han skitar ned ordentligt i boxen. Ägarna tycker att han sover mest på höger sida.

Chero är frusen och vill gå in när det är kallt. Det syns att han fryser. Han vill inte ha regn på huvudet, då ruskar han på sig. På vintern är han svår att hålla i hull och blir stel i bakbenen. Han har haft varböld i ganaschen (kinden) och han svullnar i benen om de ridit mycket.

Efter repertorisering gav jag denna häst Lycopodium (Lyc). Jag tycker hela hästen utstrålar Lyc. Han fiser mycket, vill vara först när de är ute och rider. Han vill bestämma över både hästar och människor.

Det som till sist var avgörande för mitt val av medel var symptomen; att slå med huvudet samt diarré vid känslomässig upphetsning. Dessa symptom har han alltid och inte bara ibland. På dessa rubliker i repertoriet (HEAD -motions of head -backward and forward); (RECTUM; Diarrhea -excitement, emotional) är Lyc ett av medlen.

Andra medel som kom upp vid repertorisering och som jag tänkte speciellt på var Sulphur (Sulph) och Lachesis (Lach). Lach kunde komma i fråga eftersom han vallar de andra hästarna och för att han är ranghög. Emellertid måste man ju se till helheten och inte bara till enstaka symptom. Dessutom hade han inget obehag av att ha något mot halsen, som Lach ofta har. Sulph var också indikerat vid repertorisering, men dessa individer brukar vara varma av sig, men denna hästa var väldigt frusen.

020626 Lyc D30, 10 piller, 1 gång/dag i 3 dagar

020717 Har slutat skaka med huvudet. Var på läger en vecka efter han fått dosen och det gick jättebra. Blev inte lös i magen när de skulle iväg och skakade inte på huvudet när de red dressyr. Hostan också borta. Ägarna lyckliga.

030114 Har har varit bra hela tiden och har aldrig varit så pigg som han är nu.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Arsenicum – Är det avskräckande för kackerlackor?

Detta inlägg är fritt översatt från www.homeopathyplus.com

Kackerlackor! Ingen gillar dem, och alla vill bli av med dem. Kanske kan homeopati vara till hjälp?

Kackerlacka

Alldeles nyligen har man upptäckt att det homeopatiska läkemedlet Arsenicum album kan vara avskräckande på kackerlackor. (I Sverige är kanske inte problemet så stort men emellanåt kommer rapporter om att det, även för oss, är ett ökande problem

Vad gör kackerlackor?

Innan vi tittar närmare på läkemedlet ska vi först titta lite närmare på kackerlackor. De har inte direkt ett gott rykte.

De äter i mörkret, rusar iväg och gömmer sig om det tvärt blir ljust, invaderar hemmet under den varma årstiden.

De trivs under varma, fuktiga konditioner och föredrar att leva där mat finns lätt tillgängligt, i form av smulor och foderspill.

Kackerlackor tänker man ska vara smutsiga och sprida sjukdomar, men är detta sant? Inte om man ska tro forskare; kackerlackor verkar vara förvånande renliga. De tvättar sig konstant, nästan maniskt, och är inte bärare av livsmedelsnedbrytande bakterier, som förruttnelse organismer.

Det ängsliga och maniska Arsenicum till kackerlackan?

Det var tack vare det kräsna och besatta beteendet hos kackerlackorna, som den välkände agrohomeopaten Kaviraj, började fundera om Arsenicum album kunde vara avskräckande för kackerlackor. Han hade nyligen flyttat in i ett hus som var översvämmat av dem.

Arsenicum album (ofta förkortat till Ars.) är ett läkemedel för dem som ar överdrivet kinkiga och renliga – som konstant tvättar och sorterar saker. Detta beteende är en del av den symptombild som Arsenicum uppvisade under prövningen av medlet. 

De som behöver Arsenicum känner sig även sårbara och försvarslösa, speciellt vad det gäller död och sjukdom. De är frusna, föredrar värme, och kan även ha en ljuskänslighet som ställer till det för dem.

Homeopati verkar genom att bota lika med lika. Det finns hundratals mentala-emotionella symptom som uppvisas av Arsenicum, och bland de vanligaste är de symptom som just räknades upp; kinkiga, renliga, känner sig sårbara och försvarslösa, renliga, frusna och föredrar värme – mycket likt en beskrivning av kackerlackor!

Just denna likhet gjorde att Kaviraj testade Arsenicum, på det ”kackerlacköversvämmade” nya hemmet – och, enligt honom själv, funderade det med gott resultat!

Allt sedan dess har vi bett ett flertal att testa effekten av Arsenicum på kackerlackor, om man har dem i sin närhet, och feedbacken har varit positiv. Medlet verkar faktiskt fungera avskräckande på kackerlackor.

Hur använder man läkemedlet?

Till skillnad från andra kommersiella produkter har Arsenicum album inga giftiga ingredienser varken för dig, dina djur eller plantor, djurliv eller omgivningen. Det irriterar inte om det råkar spillas på skinnet eller förgiftar ej om något barn råkar svälja det. Det är säkert att användas i huset, till och med på köksbänken. 

Instruktioner

Tillsätt ett piller av Arsenicum album 6C till en sprayflaska med 200 ml vatten, skaka kraftigt och spraya sedan en lätt dusch där kackerlackorna samlar mat eller springer. Vid behov kan en liten skvätt naturell såpa tillsättas för att verka som ”vätmedel”.

Medlet kan även sprayas på bitar av bröd eller bomullstussar, som man kan lägga där man vet kackerlackorna vistas.

Kaviraj rapporterade att kackerlackorna undvek sprayade områden med upp till 6 veckor.

Förvaring

Förvara ej piller och lösning i solsken, fukt eller i höga temperaturer. (normal rumstemp går bra). Undvik att förvara i närheten av mobil- och mikrovågsstrålning, då det försämrar homeopatiska läkemedels verkan. Undvik även att hantera pillren, häll ett piller i korken och sedan i flaskan, istället för att ta i dem med händerna. (kan också försämra verkan av medlet).

Plantor och insekter svarar på homeopati

Homeopati har använts till både människor och djur i över 200 år men användandet till plantor och insekter är fortfarande i sin linda.

Det är spännande att ansluta sig till denna ”nya rörelse” genom att läsa om och lära sig symptom hos vanliga homeopatiska läkemedel och experimentera sig fram hur de verkar på skadeinsekter och sjukdomar hos plantor. (Länk till annan artikel om hur du använder medlen i din trädgård).

Så, om du har kackerlackor du vill bli av med (vem vill inte det!), och helst vill undvika farliga kemikalier, varför inte prova Arsenicum? Hör av dig med vad det blev för resultat!

Copyright © Homeopati för djur 2019

Ruta-häst med många problem

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag blev uppringd av Mona, ägaren till Mr X, den 19 juni 2001. Hästen hade då problem med en hälta, efter en vrickning i maj.

Mr X var en häst, född 1991, med många skador i bagaget. Han hade fått en hörnstödsfraktur 1997, på höger bak. Efter operationen vrickade han sig under konvalescensen. Han hade haft navelbråck, fått en pinne i båda frambenen med antibiotikabehandling som följ. En infektion efter kastreration, också med antibiotika som följd. Blivit sparkad på höger bogspets med öden, och diverse andra vrickningar och skärsår. Sommaren 2000 fick han en allergisk reaktion. Han såg ut som en Michelin-gubbe och blev cortizonbehandlad. Han lyckades få en luftvägsinfektion på djursjukhuset och fick antibiotika.

Han fick problem med senan på höger bak när han var 1 år. År 2000 svullnar senan igen och han fick antibiotika. Det är en knuta på senan och det känns som det sitter något i knutan.

Mr X är en dubbelnatur. Snäll mot människor och rå mot andra hästar. Den enda han accepterar någorlunda är ägarens unghäst, som han nu går med och är väldigt bunden till. Mr X bestämmer helt över unghästen. Han är otroligt ranghög och hingstig. Ger sig inte för någon ens vid strid. Han gick med sin mamma fram till hon dog, när han var 7 år. Efter detta skrämmer han livet ur ston; tidigare var han OK med ston. Ägaren säger att allt liv försvann ur honom när mamman dog. Han blev ett tag väldigt deprimerad, trots att mamman inte stod i samma stall som Mr X, när hon togs bort.

Mr X vägrar att hoppa och det verkar som att han inte kan koordinera sig vid hoppning. Han har överhuvudtaget svårt att slappna av och spänner sig lätt. Han visar direkt när något inte passar, han ger sig aldrig när han bestämt sig för något. Mona lämnade iväg honom för inridning och då skrek han från söndag till torsdag. Han ville hem och han slet i Monas kläder när hon kom för att hälsa på honom. Han går inte in om inte unghästen går in först. Han blir helt vettlös om han blir ensam. Far runt och skriker. Han blev alldeles tokig när unghästen rymde ur hagen en gång.

Mr X älskar mat. Ger Mona mat i hagen så kissar han på ena högen hö, för att få ha båda högarna för sig själv. Han vill inte ha någon annan häst i närheten när han äter, men är aldrig aggressiv mot den som utfodrar honom. Han vill vara i centrum. Han blir aldrig trött, hur mycket han än rids. Vid bestraffning går han undan. Han skulle aldrig gå till anfall, trots sitt humör. Han är aldrig rädd för något, när Mona är med. Blir osäker om en osäker person leder honom.

Äter normalt med salt. Transport ok men han vill ur så fort de kommer fram. Jättenyfiken och blir upphetsad när de är på nya platser och vill se allt. Nya människor är spännande och han kommer gärna och hälsar. Pratar med Mona när hon kommer. Han är mycket svartsjuk och jagar bort andra hästar som kommer i närheten, dock inte unghästen. Han vill inte bli borstad på magen men annars älskar han rykt. Grinar lite illa när sadelgjorden dras. Han har roliga hovar. Den ena ser ut som en strut och den andra flyter ut. Han har haft ögonproblem på sommaren.

010625 Jag funderade över vad hans konstitution kunde vara, men kände mig inte helt säker på något medel. Jag kom ihåg att framlidna djurhomeopaten Monika Littorin, på en föreläsning om Ruta, pratar om hältor och knutor på senan och då nämnt Ruta som ett bra medel. Eftersom det var ett akut problem och han hade en knuta på senan bestämde jag mig för att prova Ruta. Jag kontrollerade om medlet kunde stämma med hans bild i övrigt och gav sedan Ruta D200, 2 doser under 1 dag.

010709 Efter några dagar kommer det en tjock gul gegga ur ögonen. Vid kastrationsärret blev det en knuta inne i huden och den började lossna som en sårskorpa. Mona drog loss den och det blödde kraftigt. Det var hårda gula knutor under. Det läkte sedan fint. Bullen på senan mjuknade; den hade funnits där och varit hård i flera år. Gallorna ökade kraftigt, men gick sedan snabbt tillbaka. Nu använder han benet mer. Han haltar, men har mer svikt i steget och har också längt steget. Nu belastar han även höger, när han ska börja gå. Tidigare började han alltid med vänster.

010720 Idag kunde Mona knappt se hältan.

010802 Mr X har tidigare haft en tendens till patellaupphakning, men denna har blivit mycket bättre nu. Han är inte så orolig när han är ensam och har också stått och kelat med unghästen. Hältan är bättre. Skrittar på med fart nu mot tidigare då han drog benen efter sig. Hugger ej efter unghästen längre när Mona tar ut den före Mr X.

010830 Unghästen hade rymt ur hagen, men Mr X stod lugnt kvar. Hältan är i princip borta. Ingen patellaupphakning. Snällare mot unghästen. Mycket glad och verkar helt förändrad. Helt annan skritt. Kastrationsärret ok igen. Knutan på senan är kvar. Ögonen helt ok, trots flugor.

011030 De har nu flyttat till ett annat ställe och Mr X är helt lugn. Skriker inte efter unghästen längre. Ögonen är bra. Ingen patellaupphakning alls. Snubblar inte längre. Tidigare var han väldigt snubblig. Glad. Ärret bra. Knutan på senan kvar.

Ett år senare Jag gav aldrig något annat medel, eftersom hästen svarade så bra på Ruta. Men visst undrar jag om han verkligen var en Ruta-konstitution. Jag ringde upp ägaren den 26 november 2002, alltså ett drygt år efter vårt senaste samtal. Mr X hade varit hel sedan oktober 2001, vilket bara det är en bedrift, med tanke på alla tidigare skador. Han vaktar inte maten och kan vara ensam inne. Han balanserar sig annorlunda i skogen. Tidigare snubblade han hela tiden. Han är mindre spänd och vågar nu gå på grus, vilket han var rädd för innan.

De rubriker ur repertoriet som användes:

MIND: Irritability (2), Discontended (1), Anger (1), Quarrelsome (1), Contradiction -disposition to contradict (1), Anxeity (2),

STOMACH: Appetite -increased (1), -ravenous (1)

EMERGENCY (Murphy): Tendons -injuries (3), -lumps and nodes after

Copyright © Homeopati för djur 2019

Natrium carbonicum (nat-c) och Calcium silicata (calc-sil), två inte så allmänt använda medel

Ur tidningen HFD 2003/1, av veterinär Raija Hallamaa

Raija Hallamaa är en finsk veterinär, med egen klinik i Nummela i Finland, som använder homeopati som komplement. Hon arbetar främst med hundar och katter, men också med hästar. Hon har använt sig av homeopati sedan början av 1990-talet, utbildade sig till veterinär och tog veterinär homeopatiexamen 1999. 2001 blev hon ordförande i Finlands veterinärers homeopatiförening. Hon har forskat bl a på hästars hudtumörer samt islandshästens och finskhästens sommareksem. Vid det senare har hon använt s.k. serumvård, där läkemedlet är preparerat av hästens eget serum huvudsakligen på samma sätt som homeopatiska läkemedel. Forskningen finns vetenskapligt dokumenterad i internationella uppsatser.

Inom homeopatin finns många små medel, som man inte känner så bra och därför inte använder. I några fall kan emellertid de här medlen passa bäst till symptombilden. Jag skriver här om två medel, som jag blev intresserad av, när jag hittade dem i Repertoriet under den lilla rubriken ”Skin – discoloration – white – spots” (Hud – missfärgning – vita – fläckar). Medlen har många gemensamma symptom, men de kan också skiljas åt på grund av medlens egna speciella symptom.

Natrium carbonicum (nat-c) har jag använt bl a för att bota sår på hornhinnan och till diarré hos diande föl. Calcium silicata (calc-sil) har jag bl a använt till valpar som haft svårighet att växa.

NATRIUM CARBONICUM (nat-c)

Nat-c individer är:

  • snälla (Mildness) och
  • blyga (Timidity).
  • De är noggranna och bekymrade om småsaker (Conscientious about trifles).
  • De tål inte vissa människor, till och med i deras egen familj, men vill inte vara ensamma (Company -aversion -fear of being alone, yet, -friends, of intimate strangers, aversion to the presence of).
  • Individerna är rädda för många saker, men nervositeten under åskväder är mycket typiskt, till och med före åskväder (Fear -thunderstorm, of, before).
  • De kan darra av rädslan (Fear -tremolous).
  • De är mycket känsliga för musik och oväsen (Sensitive -music, to -noise – slightest, to).
  • Matsmältningskanalen är ett typiskt område för Nat-c.
  • Katarrer, sura rapningar och luft, är alla typiska för Nat-c. Ett litet fel i dieten förorsakar symptom.
  • Individerna tycker inte om mjölk, och mjölk försämrar symptomen (Rectum -diarrhea, -milk -after, Generals -milk -agg., -mother´s milk, -aversion mother´s).
  • Nat-c patienten är törstig, men kalla drycker passar inte, särskilt om han/hon är svettig och varm (Generals -cold drink, cold water -agg., heated, when).
  • Förstoppning och plötslig avföring är båda typiska för Nat-c.
  • Avföringen kan vara orange och likna en gröt (Stool -yellow -orange, pulp of an, like).
  • Huden är ett annat typiskt område för Nat-c.
  • Huden blir torr och sprickig, särskilt på handen (Skin -cracks, Extremeties -cracked skin – hands).
  • Koppärriga (herpetic) eksem, acne och sår (ulceration) på näsan och omkring munnen är typiska.
  • Bruna, röda, vita och gula prickar kan finnas på huden (Skin -discoloration – brown, red, white, yellow spots).
  • Vårtor, som kan vara sjukliga, blodiga och variga, kan finnas på huden (Skin -warts).
  • Andra symptom, som kan påträffas, är hosta, när man kommer in i ett varmt rum (Cough -warm -room, entering room from open air)
  • Svaga anklar (Extremities -discoloration -ankle, Extremities -weakness -ankle).
  • Sår på hornhinnan med ljuskänslighet (Eye -ulceration -cornea).

Nat-c patienten är mycket känslig för solen. Alla symptom blir sämre i solsken och därför är medlet viktigt att tänka på om man sköter om akuta eller kroniska symptom, som har blivit efter intensivt solsken (Generals -sun -exposure to the sun, -sunburn, -sunstroke).

  • I allmänhet blir symptomen sämre; * efter mjölk, *efter maten, *efter förkylning, *före och under åskväder, kyla och värme.
  • Patienten tycker inte om att vara ute och är inte intresserad av fysiska eller mentala aktiviteter.
  • Symptomen blir bättre; *efter rörelse, *svettningar, *maten, *när maten kommit till tunntarmen.

Nat-c och Sepia liknar varandra mycket, och därför kan Nat-c vara ett alternativ när Sepia inte fungerar. Nat-c kan också vara viktigt till hundar, som är rädda för åskväder eller som har varit för mycket i solgasset. Nat-c kan även vara ett medel till sommareksem, som kor kan få på juvret.

CALCAREA SILICATA (Calc-sil)

Calc-sil har många symptom, som också är typiska för Calcium carbonicum (Calc) och Silicea (Sil). Calc-sil är ett djup- och långtidsverkande ämne, där symptomen kommer långsamt.

  • Patienten är *svag, *avmagrad och *mycket känslig för kyla, men *tycker ändå inte om för varmt.
  • Patienten är snäll (Mildness)
  • blyg (Timidity)
  • och blir lätt skrämd (Starting, Startled -easily)
  • Sämre av att vara ensam (Company -desire for – alone agg., when, Consolation – agg)
  • Patienten kan vara otålig (Impatience)
  • och obeslutsam (Irresolute)
  • Medlet verkar särskilt på *hud, *slemhinnor, *ben och *körtlar
  • Sekreten är typiskt *tjocka och *gröngula
  • Sår på hornhinnan (Eye -ulceration – cornea)
  • Maligna sår i bröstkörtlar och sår, som har höga kanter, är typiska
  • Såren är blåskiftande, djupa och luktande
  • Huden kan bli blåskiftande, brun, röd, vit och gul
  • Finnar i ansiktet (Face -eruptions – acne)
  • Vårtor på huden och handen (Extremities -warts – hand), som kan vara sjukliga och variga, kan påträffas
  • Händerna kan bli torra och spruckna (Extremities -cracked skin – hands, Extremities -chapped hands)
  • Naglarna slutar att växa och kan bli hårda, men trots det lätt brytas (Extremities -brittle -finger – nails)
  • Muskler, senor och leder är svaga och vrickas lätt.
  • Extremiteter och leder kan vara stela, likaledes ryggen och nacken.
  • Benen är känsliga för beröring
  • Patienten känner svaghet vid att gå uppför (trappor), liksom Calc.
  • Matsmältningen är långsam och förstoppning är typisk.
  • Ändtarmsöppningen kan klia och ha fistlar (Rectum -itching, Rectum -fistula)
  • Slemhinnor blöder lätt Rectum -hemorrhage from anus, Rectum -hemorrhage from anus – stool – during)
  • Hosta under kallt och fuktigt väder eller efter kall dryck kan påträffas (Cough -cold – drinks)
  • I allmänhet är patienten känslig för luftdrag och tycker inte om att vara ute.
  • Han vill inte bada och blir sämre av det (Generals -bathing -agg., -bathing -aversion to bathing)
  • Vädrets försämring från varmt till kallt försämrar alla symptom
  • I allmänhet mår individen sämre om han varit *utan täcke, *av allehanda kyla, symptomen blir också sämre efter *överhettning
  • Maten, särskilt *kall mjölk (Generals -food – milk – agg., -cold), *beröring, *oväsen, *fysiska- och *mentala ansträngningar försämrar symptomen.
  • Patienten *svettas mycket och blir sämre om *svettningen är förhindrad, t ex i luftdrag
  • Symptomen blir bättre av att ligga (Generals -lying – amel., -lying – back, on – amel., -lying – bed, in)

Calc-sil liknar Silicea och har använts till barn som haft svårigheter att växa, när Sil inte fungerat. Calc-sil kan vara en möjlighet till ”växtsmärtor” hos hundar och hästar, när Calc eller Sil inte har hjälpt.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Sigge 13 år, Vorsteh med svår bronkit (puls)

Ur tidningen HFD 2007/4 av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Några dagar efter att jag börjat behandla ponnyn Dixi (Länk till Dixi) med LM och fått mycket bra resultat, dök Sigge upp på min mottagning. Han hade diagnosen kronisk bronkit och förslappat gomsegel. Gomseglet hade opererats (kortats). Hans lungor var bra, men han hade ett litet blåsljud på hjärtat. Blåsljudet hade han haft sedan 4 års ålder. Han hade inga besvär av det.

Han bronkit började i höstas. Han var jakthund och hade då varit ute på ett pass och jobbat 8 timmar med att driva. Han appporterade en tung hare och matte hörde att han andades väldigt tungt. Så brukade han inte reagera.

När han anlände till mig var han stressad och andningen var mycket dålig. Han fick knappt luft. Det tog ett bra tag innan han lugnat sig och kunde börja andas någorlunda normalt.

Numera var han helt motionsintolerant. Även förväntningar på att gå på jakt försämrade tillståndet. All stress förvärrade också. Han hade svimmat två gånger. Det började med att han andades tungt och sedan fick han inte luft. Efter svimningsanfallet vaknade han och var pigg efter ett par minuter.

Han hade fått Pulmicort och Bricanyl för bronkiten, utan effekt. Fick även penicillin 10 dagar utan effekt.

Han hade haft prostatit och kissade blod. Veterinären gav honom 7-8 sprutor prostaglandin och han fick även homeopatmedel och blev bra.

För 4 år sedan fick han bråck och opererades för det. Kastrerades samtidigt. Han återhämtade sig fort och blev ånnu trevligare i humöret. Han ökade lite i vikt.

Mentalt är han reserverad och inte så intresserad av nya människor. Mycket tillitsfull mot ägaren och har fullt förtroende för allt hon ber om. Han är en trygg hund. Han är skarp på jakt och skulle glatt gå i clinch med en vildsvinsgalt. Han har järnvilja och ”går tills han dör”. Han är en bra eftersökshund och avlivar rådjuren direkt när han hittar dem. Sedan ligger han kvar och passar. Det fungerar förstås inte alls med jakt nu. Han måste röra sig sakta för att må bra.

Han har tre personer han bryr sig om, andra är fullständigt ointressanta. Matte är bäst. Han bevärdigade mig knappt med en blick under sitt besök. Han är en herre med stor integritet. Enda gången han tittade på mig var när jag frågade matte om han visat aggressivitet nån gång. Då fick jag en mycket förorättad blick.

Sigge – 13 år

Han går aldrig fram till andra hundar och gör heller aldrig utfall. Han är naturligt hög i rang. Han har aldrig lekt med andra hundar. Familjen hade en Grand Danois och det var Sigges bästa kompis. Den tog hand om Sigge som valp. När Grand Danoisen dog var Sigge deprimerad. Han slutade äta och var riktigt ledsen.

  • Han trivs bra med valpar, barn inga problem. Han går och lägger sig om han tröttnar på dem.
  • Bra aptit, äter det mesta och tål det mesta. Efter prostatiten var urinen ok. Tidigare kunde han droppa lite blod.
  • Han är inte frusen av sig, kan ligga omväxlande i sol och skugga. Gillar solbad och även att gräva i snö.
  • Han rättar sig efter tillsägelser och blir lite skamsen. Öronen åker ned.
  • Absolut inga rädslor, förutom att han blev skrämd en nyårsafton och nu är rädd för åska och smällare.
  • Han föredrar kvinnor.
  • Älskar att bli fönad efter bad. Gillar bad och dyker gärna.
  • Ögon och öron inga problem. Har lite vax men annars inget.
  • Har en artros på höger fram, efter en skada. Syns enbart i skritt. Lite inåt-tåad på det benet.
  • Bra tänder, har alla tänder kvar.
  • Pälsen är mjuk som sammet, vilket är ovanligt för en Vorsteh.
  • Han älskar choklad och får en schweizernötschoklad i julklapp varje år.

Den 21 september får han Pulsatilla LM2. Jag väljer medel p g a jag tycker han är mycket mildare än en Vorsteh brukar vara. Han är hårt knuten till en person och han hade varit deprimerad när kompisen dog. Urinvägsproblem är inte ovanligt för Pulsatilla. Han är kastrerad och hormonbehandlad. Även om Puls är ett typiskt kvinnomedel har jag fått bra resultat på kastrerade hanhundar. Att han är skarp som jakthund hör till rasen och kan inte räknas in i konstitutionsbilden. Jag brukar gå på de symptom som skiljer ut sig från det rastypiska. Han är bra med både barn och valpar, vilket man kanske inte skulle tänka om en Vorsteh. Detta stämmer däremot väl med Pulsatilla.

Jag hör av matte efter två dagar och hon berättar då att Sigge redan blivit bättre.De riktigt svåra andningsbesvären hade upphört och han återhämtade sig snabbare. Han hade fått upp ett spår på en promenad, men det hade gått ganska bra. Han fick en reaktion efter någon dag och blev jättetrött. Han sov mycket, men efter det blev han piggare. Han hade verkat lite bakfull.

Vi provade att dunka färre antal gånger, om det var så att han reagerade på styrkan i medicinen. Nu blev han piggare än på länge. Han klarade t o m av att gå en promenad i skogen. Tidigare hade det inte gått alls utan stora andningsproblem. Nu ville han leka och ”slåss” om ett ben med matte. Det var ett tag sedan han orkat sådant.

Den 4 oktober skriver matte att ”Nu är det ingen tvekan längre. Sigge mår ganska mycket bättre. Han har det betydligt lättare med andningen, återhämtar sig otroligt fort, allmänt piggare och busigare”. Han hade stått mitt i en dagisgrupp och låtit barnen kela med honom. Alla ville känna på hans mjuka päls. Han kunde skälla igen, vilket han inte gjort på ett halvt år.

Den 15 oktober hörs vi av igen och han var fortfarande bättre. Han föll tillbaka lite innan det var dags att gå upp i styrka på medlet.

Vi hade fortlöpande kontakt och Sigge var hela tiden pigg och glad. Matte gav inte medlet varje dag utan vi försökte känna av när Sigge behövde en dos. Vi varierade också antal dunkningar efter hur han mådde.

Tyvärr blev Sigge dålig i mitten av november och då började han kissa blod igen. Hans tillstånd försämrades och den 26 november fick han somna in. När vi började behandlingen var både matte och jag införstådda med att Sigge levde lite på lånad tid. Han hade svåra problem och var 13 år gammal. Men om det gick att göra livet lite drägligare så ville matte prova det. Annars skulle hon ha låtit honom somna in. Hon ville inte experimentera med honom. Nu blev han ju betydligt piggare den lilla tid han fick efter besöket hos mig. Han lämnade jordelivet med flaggan lite mer i topp och hans matte hade haft förmånen att ha en fantastisk hund i 13 år.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Dixi, welshponny med svår bronkit (lyc)

Ur tidningen HFD 2007/4, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag fick ett samtal från Kerstin, som av en händelse hittat mig på nätet. Hennes ponny, Dixi, hade mycket svår bronkit och de hade fått en vecka på sig att vända förloppet, annars rådde veterinären till avlivning. ”Kan du hjälpa mig”, sa Kerstin. ”Jag kommer, så får vi resonera lite och jag får bilda mig en uppfattning om Dixi” sa jag. När jag kom stod Dixi i stallgången och det såg ut som att hon hickade. Hennes andning var mycket ytlig och hon hoppade till för varje andetag. Näsborrarna var uppspärrade och ögonen stora och svarta. Både Dixi och vi människor kände ångest. Men, jag såg något i hennes ögon som gjorde att jag ändå ville ge homeopatin en chans. Hon verkade ha livsgnista och vilja, den lilla ponnyn. Dixi är en welsh, 122 cm hög, skimmel och 12 år gammal.

Hennes besvär började i december 2006. Hon hade hosta, tung andning och en övre varig luftvägsinfektion. Hon hade blivit spolad två gånger i luftvägarna. Nu hade problemen satt sig i lungorna. Röntgen visade att lungorna hade blivit förstorade. Hon fick inte upp slemmet när hon hostade. Hennes näsborrar utvidgades när hon hade andningssvårigheter.

Hon har spatt på båda bak, höger utläkt och vänster så gott som utläkt. Började troligen i höger bak. Hon har lite ögonproblem, mest på morgonen, med lite gult var.

Hon mår bättre av att andas frisk luft och sämre av regn. I regn andas hon tyngre och hostar mer. Hon har fått Ventipulmin och cortison. Hon har fått Bricanyl sedan december 2006, i princip utan uppehåll. I april var hon så gott som frisk. Men sedan började hon andas tungt igen och hade gjort så i ca två månader.

Mentalt kan hon vara lite ”bitchig” och svår att fånga. Hon kunde bita och sparka när andan föll på. Reserverad för nya människor. (Matte beskrev henne t o m som elak).

Hon är en mycket klok ponny. Hon är tänkt som körhäst nu och det har varit lätt att köra in henne. Tävlades i både hoppning och dressyr tidigare och hon kunde vara het och rusa. Vill alltid göra sitt bästa. Älskar hoppning och hoppade lätt 120 cm höga hinder. Snäll vid ridning men snabb. Slängde aldrig av någon. Lite stel i höger sida och gick gärna med huvudet åt vänster när de fick henne.

Inga problem med att vara ensam. Inte nervös. Hon hade varit med på julskyltningens ponnyridning förra året, och tyckte det var kul.Hon är inte lättstressad. Lätt att lasta och står lugnt kvar i transporten.

Tuff, man måste säga till på skarpen vid tillsägelser. Hon vill vara högst i rang. Hon kör med den andra ponnyn och har jagat hästar ur hagen (genom staketet). Hon vill gå först vid uteritt, även om det är stora halvblod med.

Känslig mage och blir lätt lös i magen. Hon äter allt utan problem. Medicin har inte varit några problem. Inga fångkänningar, men har munkorg ute för att hålla sig lagom i vikt.

Hon är nyfiken och vill ha koll på allt. Iga rädslor. Älskar vatten. Gillar att plaska i vattenhinder t ex, och simmar gärna i havet. Älskar att bli pysslad med. Hon har mjuk fin päls. Inga andra sjukdomar, inga hovproblem. Mycket renlig i boxen. Lite tjurig vid brunst. Har ännu inte haft föl.

Jag tittade på hur hon uppförde sig i hagen, med den andra ponnyn, funderade lite på hennes personlighet och bestämde mig för Lycopodium.

Den 30 augusti fick hon Lyc D30 och Kerstin skulle ge detta i 3-5 dagar. Den 31 augusti fick jag följande mail: ”Detta känns nästan lite kusligt, att saker kan hända efter bara en dos. Tyckte redan i morse att Dixi såg piggare ut, men min man dämpade mig lite och sade att det är kanske för att jag vill tro. Men, ikväll kom hon travande när jag kallade på dem i hagen. Det har hon inte gjort på i alla fall en månad… Andningen lugnare, fortfarande mycket tung och lite väsande, men näsborrarna inte fullt så stora”.

Nästa dag kom detta mail: ”I morse krafsade Dixi med hovarna i boxgolvet och väntade otåligt på att få komma ut. Väl ute drog hon en repa och for iväg i galopp. Vad händer?? Kommer vi att råka ut för ett rejält bakslag?

Dixi är en dröm-matte som troget mailar mig nästan varje dag med rapporter om Dixis hälsoläge. Den 6 september fick Dixi Lyc D200. Det var ju lite panikläge, eftersom vi hade veterinärens dödsdom hängande över oss och jag pushade lite mer än vad jag annars hade gjort. Dixi hade gått tillbaka lite och jag ville få en reaktion. Den 7 september var hon redan piggare och galopperade Kerstin till mötes.

Vi provade med plusdos någon gång, men effekten blev inte så stor. Nu tyckte jag att läget hade blivit så pass hoppfullt, och Dixi skulle inte avlivas, att jag valde att gå över på LM. Den 13 september fick hon LM2. Hon blev pigg till tusen, skrev matte. Hon hostade lite till och från, men var jättepigg. Vissa dagar var hon helt hostfri. Hade jag vågat tro på LM-potensens kraft, så hade jag förstås satt in det från början.

Vi går över på LM3 den 4 oktober. Tack vare att Kerstin mailade mig nästan varje dag kunde jag sedan sätta ihop alla rapporter, datera dem och följa exakt vad som hände när vi gav 1 tsk, 2 tsk osv. Dixi fick, i början med LM2, en dos varje dag och blev lite sämre i slutet av varje LM-vecka, innan det var dags att gå upp en tsk. När det gått ytterligare lite tid och vi kom in på LM3 verkade det som att hon föll tillbaka lite. Jag rådfrågade kollegor och vi (Kerstin och jag) laborerade med olika antal dunkningar av dosen. Ibland behövde hon fler dunk och ibland färre och senare i behandlingen fick hon inte medel varje dag heller. Kerstin har blivit ”en fena” på att ge LM. Jag tyckte vi fick bäst resultat på LM2 och vi gick tillbaka till den styrkan den 15 november, istället för att gå upp till LM4. Det kändes som hon behövde den mildaste behandlingen jag kunde hitta.

Den 13 oktober skrev Kerstin: ”För det första trodde jag att vi hållit på längre än de faktiska 5 veckorna, men det är väl för att jag levt med detta i 10 månader. Men under de här veckorna har detta hänt: Dixi mår som hon mår, oavsett väder; även om hon ibland blivit våt (en klar förbättring), hon är riktigt pigg och glad, och när hon hostar tar hon inte i nedifrån hovarna längre. Det är ju i och för sig fantastiska framsteg, så det är mest andningen som oroar mig...”

Den 14 oktober kommer detta mail: ”Det är inte alltid lätt att beskriva dagsläget, som igår. Jag skrev att Dixi inte mådde så bra på kvällen, men tre timmar senare när hon fick sitt natthö mådde hon mycket bättre och nu på morgonen var hon som vilken frisk häst som helst, och det var nog (tror jag) fjorton dagar sedan hon andades så bra som hon gjorde nu på morgonen. Intressant, men jobbigt”.

Jag rådde Kerstin att börja jobba Dixi lite försiktigt. Hon är en ponny som älskar att jobba och hon har nog saknat det. Så nu blir hon tömkörd lite försiktigt, mest i skritt (korta pass) och har härom dagen även fått trava lite. Det var första traven sedan april och hon var hel-lycklig.

Nu väntar vi på att Kerstins veterinär ska komma och titta på henne och ge oss en lägesbedömning. Vädret har varit förfärligt de sista veckorna med mycket regn och det är rått och kallt. Dixi har behövt en dos var tredje dag nu. Ibland kunde det gå lite fler dagar emellan.

En annan positiv effekt av behandlingen är att Dixi har blivit riktigt snäll och kelig. Nu går det alldeles utmärkt att stå och klappa och ”pussa på” henne i hagen. Ingen sur, sparkande rumpa vänds längre emot någon och hon verkar njuta av uppmärksamhet.

Kerstin väntar hem en ny ponny om någon vecka och då får vi se vad som händer. Förhoppningsvis behöver de inte laga staketet…

Den 5 december kollades Dixi av veterinär och fick tämligen godkänt. Hon har en luftvägskatarr, som vi ska försöka få bukt med, men i övrigt var det inte ens tal om triangelmärkning nu.

Min förhoppning är att Dixi kan få det föl, som Kerstin drömmer om, och att jag kan få se dem leka i hagen om något år.

Copyright © Homeopati för djur 2019

Aspar, islänning med hovproblem (sil)

Ur tidningen HFD 2003/2 av djurhomeopat Mia Skoglund

Aspar är en danskfödd islänning, som är 11 år. Monica, som är ägarinna till Aspar, köpte honom för 6 år sedan. Enligt veterinären hade han en Borreliainfektion. Aspar stod i Skara på djursjukhuset och behandlades för denna infektion. De men, som infektionen gav honom enligt flera veterinärer, var just extremt sköra hovar.

I princip så föll hovväggen sönder. Hovslagaren fick kitta ihop delar av hovarna och delar föll ibland av. Något fel i foderstaten fanns inte, och då beslöt Monica att ge tillskott av Biotin. Detta gjorde hon i många år, men utan förbättringa av hovkvalitet. Problemen kvarstod.

Här kom jag in i bilden, då Monica frågade om jag visste något som kunde hjälpa. Att Aspar skulle vara en Silicea-häst var något som jag inte fick att stämma men Silicea var det medel som allra först dök upp i alla fall. Som ett rent symptom medel.

Aspar fick Silicea D30 i tre dagar, i skrivande stund för 6 månader sedan. Silicea är ett långsamt verkande läkemedel så att det skulle ta tid, det visste jag. Idag har Aspar en hovkvalitet, som Monica aldrig har sett maken till! Ett rent under, som hon säger. Speciellt när alla har sagt att hans hovkvalitet skulle förbli skör.

Copyright © Homeopati för djur 2019