Läkemedel – Sida 4 – Homeopati för djur

Homeopati i hönsgården

av homeopat Gunilla Birkestad, ur Homeopati för djur 2004/1

Hönan Agda var svart med skimrande grönt i sin fjäderskrud. Favorit till den gamle tuppen, som började bli lite egensinnig och anföll till slut både människor och övrigt förekommande djur på gården. Så det blev som det blev, med den argsinta tuppar, han blev nackad.

Agda som precis hade lagt ägg och börjat ruva, lämnade nu boet. En spräcklig höna tog genast över ruvningen av de fem äggen. Agda blev deprimerad. Hon hade sorg. Hon var för sig själv och låg gärna lite nedgrävd i sanden. Fjäderskruden ändrade karaktär och blev svartgrå. Livskraften avtog mer och mer. Så en dag kläcktes äggen. Det blev 5 svarta kycklingar som genast adopterades av den spräckliga hönan som ruvat fram dem. Agda brydde sig inte utan stoppade näbben under vingen.

Jag kom på besök till gården i ett annat ärende, har hand om gårdens hästars hälsa. Då passade gårdens ägare på att fråga om det gick att göra något åt hönan Agda, annars förlorar vi henne. Efter att ha tänkt lite kring döden och vilka medel som kan passa bäst, och vilka jag hade med mig i bilen, så fick det bli Aconitum D6. Andra läkemedel som kan komma ifråga i samband med döden, och om övriga symptom stämmer, kan vara Arsenicum album, Arnica, Ignatia, Natrium muriaticum.

Agda flyttade in på altanen och utfodrades där med mat och Aconitum-droppar morgon och kväll. Redan andra dagen stod hon och väntade på dropparna, som gavs med pipett i Agdas öppna mun, hon ville verkligen ha dem. Efter en vecka kacklades det mycket på altanen, så Agda fick gå ut till de andra i flocken. Nu var hon riktigt svart i fjädrarna igen, sprättade som en kraftfull höna och nu gällde det kycklingarna!

Med all kraft försökte hon ta kycklingarna från den spräckliga adoptivmamman. Kycklingarna visste juingen annan mamma än den de redan hade. Till sist insåg Agda att de hade det bra med den spräckliga hönan. Efter ytterligare en vecka kom även det skimrande gröna fram, och Agda framlevde sina dagar ett år till, då åldern tog ut sin rätt.

Blåtiran, varmblodssto, 5 år (Lac-equi)

av diplomerade djurhomeopaterna Eivor Iversen & Lotta Hägglund

Under vår utbildning till djurhomeopater, åkte vi ut på besök till Blåtiran, ett 5-årigt varmblodssto. Hon hade varit hos denna ägare sedan i somras, har leasat henne, hon passar inte i ett proffsstall för att hon spänner sej jämt, kan inte slappna av.

Har ont i ryggen och fram på bogen, mest ont på länden, vid körning och ridning. Svullen på båda armbågarna. Fått massage och stretching men det hjälper inte.

Skuttar, hoppar och tokar sej i hagen. Jagar runt de andra, vill leka? Ganska stora ögon, tunn över bringan, sett framifrån. Lite högbent bak. Har varit väldigt mager, trots att hon har gått på grönbete, får lusern sedan en månad och har börjat lägga på sej nu. Har gått undan i hagen tidigare, men sista veckan har hon börjat ta kommandot i hagen.

Är elak mot sin lillasyster, (de fryser ut henne) men är väldigt lekfull, sprallig annars. Hon är pillrig i boxen, då hon är uppbunden, står och skakar huvudet och slänger med tungan, gnager på metallen osv. Matte tycker att hon ser ut som att hon skrattar då hon pillar och leker, va´ kul detta är! Är mer vild än tam i boxen på morgonen, vill ut? Är stressad och äter inte på morgonen innan hon ska ut, vill väldigt gärna vara ute. När matte ställer in henne i boxen, får hon ett lite oroligt uttryck i ögonen, alla står en bit ifrån henne. Då vi kommer och står kring boxen får hon samma uttryck som innan, men ser ändå ganska harmonisk ut.

Har inga direkta rädslor, är mer allmänt studsig för allt, reagerar då bilar kör förbi på vägen, lyssnar. Vid hastiga rörelser rycker hon till, hoppar bakåt ibland.

Pratar mycket, svara och ropar till de andra, om man hälsar till dem i hagen svarar hon. Är mycket snäll med barn, försiktig, snäll och trevlig överhuvudtaget. Kramade katten med halsen häromdagen. Klok och vänlig. Blir väldigt rädd vid tillsägelse så man måste säja åt henne försiktigt, behöver sällan tillsägelse, gör sällan något dumt. Matten är ute med henne på promenader eftersom hon inte kan köras eller ridas, kan kännas rastlös då, vill inte stå stilla utan vill framåt.

Hatar bettet, slänger med huvudet, tuggar och pillar, är klart irriterad över bettet. Vid ridning så har det hänt att hon blivit jättearg, hon skulle göra skänkelvikning men förstod inte vad ryttaren menade, började hoppa och skutta, blev till slut arg och bara stod stilla och ville inte gå alls.

I övrigt jättesnäll vid all hantering, sympatisk. Vill att allas blickar skall vara på henne, alla ska vara hos henne, men kan stå och låta andra bli kelade med bara hon också är med. Älskar uppmärksamhet(3), vill ha mattes uppmärksamhet hela tiden, plockar i handsken, lägger huvudet mot matte, tuggar(3). Matte tycker att hon beter sej som en kattunge som blivit tagen för tidigt från mamman. Är lättstartad(3). Reagerar över saker men är ändå nyfiken.

Gillar att åka transport, går in utan problem och står stilla under färden. Inte rädd för mörker, ej skillnad på män/kvinnor tror matte, åska (vet ej), inga direkta rädslor utan mer reagerar på allt. Inte direkt rädsla, utan mer en känslighet över allt. Älskar att bli borstad men kan rycka undan huvudet då man ska borsta där.

Har ingen direkt uppfattning om hon är varm/kall, är nog hellre utan täcke tror matte. Det syns att hon inte vill ha täcket, (ser ut som ”måste jag?”), men hon gör inget för att förhindra eller ta av det.

Äter ej mycket salt, får aldrig sötsaker. Dricker knappt en hink över natten, matte tycker att det är lite. På dagen är svårt att veta, då ingen kollat. Har ej mycket gaser, hade avföring 3 ggr på ca 15 min då hon ställdes in i boxen. Skiter alltid på samma ställe. Avföring UA, urin UA, hovar UA. Är ganska renlig av sej men kan rulla sej ute, oftast då hon har täcke på sej. Blir jättelycklig då det är helt rent i boxen med en stor hög halm, kör runt som en elvisp då.

Har lätt för att svettas, börjar svettas direkt, på bogen och halsen. Kommer fram till dej i hagen, lätt att fånga in. Matte tycker att hon är lättlärd bara hon väl förstår vad man menar. Det är kul att vara ute i skogen, tråkigt att vara på travbanan, pga prestationsångest?

Har lite dålig balans då bakbenen ska verkas, ont? Högg efter skötare då hon borstade mellan frambenen, hittade inget sår, hänt en gång. Matte masserade mellan frambenen och då reagerade hon inte. Sparkade efter en skötare i boxen, hänt en gång. Går som en banan, med huvudet böjt åt vänster, är inte stel i någon sida.

(En kommunikatör som pratat med henne berättade att hästen sagt att hon har ont i ryggen därför att hon går och spänner sej därför att hon har prestationsångest, hon har även dåligt självförtroende och hon förstår inte vad folk menar. Hon känner sej dessutom försummad. Hon vill vara någons enda häst, men inte vara ensam häst. Detta samtal, skedde för en vecka sedan, har sedan dess börjat ta kommandot i hagen och äta på morgonen sedan tjejen försökt överföra goda vibbar.)

Jag tyckte att det var så märkligt att hon tuggade så mycket mot matte, mer och mer ju längre vi stod där. Är det ett sugbehov eller tecken på underkastelse? Vi pratade med Liesbeth Ellinger om fallet, vi var på föreläsning med henne i samma veva, och hon tyckte vi skulle prova med Lac equinum. Läkemedlet beställdes och hästen fick medlet vid påsk -03

Behandlades med Lac-equi C200

Förbättring skedde omedelbart. Inte ont i ryggen längre, fungerar bra, snäll. Så vitt jag vet har hon inte behövt någon mer dos.

Halvblod som ramlar ikull (Lach)

av djurhomeopat Monica Littorin, ur; HFD 2000/4

Han är en fälttävlingshäst på 12 år, halvblod. Problemet är att han ramlar ikull när han slappnar av. (Hästar har en låsmekanism som gör att att de kan stå och sova). Det hade hänt ett par gånger om dagen under lång tid, dock inte varje dag. Även i transporten hade han fallit omkull ett par gånger. Vid en prisutdelning fick man pilla honom i örat med spöet för att hålla honom på fötter, trots att där var mkt stim. Orsaken till att han går omkull vet man inte. Möjligen fungerar inte låsmekanismen eller så utlöses det från hjärnan. Epilepsi på hästar är väldigt ovanligt.

Han är utbildad till fälttävlan hos mycket duktiga ryttare, men pga hans rädsla för vatten såldes han vidare. Efter tre-fyra olika hem hamnade han på ridskola. Där hade han bott i 3 år när nuvarande ägaren fick syn på honom. Hon mindes att han varit pampig och ståtlig sedan tidigare, men nu såg han hemsk ut pga att han fått stå inne så mycket, eftersom han var svårhanterad.

Han är nu 12 år, fuxfärgad. För 3 år sedan hade han Erlichia/Borrelia. Det märktes mycket då men nu var han helt OK. Han hade även haft ett stort ödem på vänster has, som inte gjorde ont. Det hade tidigare varit stort som en fotboll, men nu hade det krympt ihop. Han hade tidigare fått homeopatiska läkemedlet Apis av någon annan.

Han är grinig mot andra hästar, avundsjuk, har omväxlande humör, glad, stel och tjurig. Mycket tävlingsinriktad. Pigg, de hade aldrig sett honom ligga och sova, han var smal och svår att hålla i hull. Tuffast i hagen, tidigare t om anföll han och var bufflig. Fortfarande kommer ingen över honom i rang. Mat betyder mycket för honom och han ser alltid till att förse sej med mat. Inre rastlöshet. Han är inte speciellt kelig och blir riktigt arg när man borstar honom, speciellt på halsen. Trots att han är tuff kunde han ibland bli lite försiktig, t ex när man var påväg med honom ut i hagen. Tidigare blev han orolig när han var ensam, men det var OK att vara i boxen. Hovarna är dåliga, det lossnar bitar och han har röta. Mycket hingstbeteende. Blir väldigt förnärmad om man höjer handen åt honom. Ögonen är röda till och från. Vill gärna ut på morgonen. Rädd för vatten. Pälsen är fin, fuxfärgad. Kliar sej på svansen och länden till och från. Rinner vattnigt från nosen. Trots sin tuffhet har han ett hjärta av guld och gör vad ägaren begär.

Hästen fick en dos Lach 10M. Han blev lite tjurigare i början innan det vände och han blev mer positiv. Alla i omgivningen märkte den positiva förändringen, att han blev som en annan häst. Rörelserna blev genast bättre liksom tonusen i musklerna. Det röda i ögonen försvann liksom klådan på länden, men han kliade fortfarande på svansen. Hästen upphörde genast med att falla omkull, dessutom iakttog de att han legat ned. Nosen slutade att rinna.

Dosen höll i nästan tre månader, då ramlade han omkull igen och dosen upprepades, med samma goda resultat.

Efter ytterligare 6 mån kontaktades ägaren, och då hade han åter börjat falla omkull men bara i transporten. Han hade blivit vaccinerad i samband med tillbakagången. Lach 10M upprepades igen.

Homeopatisk behandling vid Pica (typ av ätstörning)

ursprunglig artikel av Dr Nahida M Mulla, (länk till artikeln i sin helhet), fritt översatt och med tillägg av Lotta

Pica är en ätstörning som karaktäriseras av att individen äter i sig ”osmältbara” ämnen, som jord och kalk, trä, plast, t om metaller osv. Slicka i sig urin eller äta avföring, äta is och liknande är inte helt ovanligt att det händer, speciellt hos hundar, men om det blir ett beteende som går till överdrift, kan man fundera över homeopatisk behandling. Det kan dessutom vara direkt skadligt och livshotande, att tugga i sig material och ämnen som kan orsaka stopp i tarmen, skada invärtes eller förgiftning. Vänd dig till en diplomerad djurhomeopat för råd.

Man bör fundera över varför djuret äter dessa osmältbara ämnen då orsaken kan vara mineralbrist, smärta eller illamående som ger sig uttryck genom ett ”hysteriskt ätande”, kanske en traumatisk upplevelse eller stress. Kan man hitta orsaken till problemet är chansen mycket större att man kan åtgärda det.

Här följer några av de homeopatiska läkemedel som kan vara användbara vid behandling, förutsatt att de matchar individen – lika botar lika.

Calcium carbonicum:
- Sug efter krita, kol, kol och pennor
- Frusna individer, som lätt blir förkylda
- Ofta överviktiga, ljusa i färgen, slapp i hud och muskulatur
- Svag och blir lätt utmattad
- (Svettas om huvudet när de sover, inget som är vanligt på djur)
- Tendens till förstorade lymfkörtlar
- Sug efter ägg, aversion/tål inte kött och mjölk
- Sur lukt av utsöndringar, t ex svett, diarré
- Räddhågsen, blyg, försiktig, ranglåg, trög och lite långsam
- Vill vara ute i friska luften
Calcium phosphoricum:
- Sug efter kalk, skiffer, pennor, jord, krita, lera etc
- Kolik-liknande smärtor när man äter
- Utspänd buk
- Dålig matsmältning
- Frusen, tunn, avmagrad, jobbigt att stå
- Svettas lätt
- Sen på att lära sig gå
- Sämre i fuktigt, kallt väder, vid väderomslag, mental ansträngning
- Sug efter salt, rökta ämnen/mat
- Rastlös, missnöjd, vandrar runt, svårt komma till ro
Lac-medel: Inom de olika medlen finns olika ”cravings” t ex Lac caninum: papper, Lac felinum: papper, kartong, tapeter etc och starkt sug efter kött, salt, chips. Den gemensamma nämnaren inom Lac-medlen verkar vara att de haft en störd diperiod. Vet man att det har varit några störningar gällande diperioden, kan även finnas aggressivitet, ”konstiga rädslor” och ett annorlunda beteende, kan man absolut läsa på mer om Lac-medlen

Natrum muriaticum:
- Starkt sug efter salt
- Störningar i matsmältning
- Blir sämre av att äta
- Undernärd
- Avmagring (syns särskilt i nackregionen), tappar hull även om den äter bra
- Fet, oljig hud/päls
- Tycker inte om bröd och fet mat
Nux vomica:
- Sug efter kol, peppar, krita
- Tunn och frusen
- Sug efter fet mat, kryddig mat
- Känslig för ljud, lukter, ljus och musik
- Nervös läggning
- Snabb, aktiv, lätt irriterad och lite nitisk
- Otålig, lite otrevlig och våldsam
Silicea:
- Sug efter kalk, sand, råa livsmedel
- Extremt frusen, alla symptom blir sämre av kyla, förutom magproblem, som blir bättre av kyla
- Ymniga, illaluktande utsöndringar
- Svettas ymnigt, speciellt om fötterna
- Får lätt varbölder, har påverkan på körtlar
- Stort huvud och utspänd buk
- Svaghet i anklar/leder, lär sig sent att gå
- Obstinat, envis, kan skrika till om de blir överraskade
- Nervös, orolig, överkänslig, irriterad, rädd

Prinsessan Filippa, irländsk setter med magkatarr (Puls)

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; HFD 2002/4

Har nästan hela sitt liv haft problem med gastrit, dvs magkatarr. Har fått både cortison och annan magsårsmedicin, men bara blivit tillfälligt bättre.

Är väldigt frusen på vintern, går med jacka. Har dålig päls. Blir väldigt trött efter ansträngning och måste vila flera timmar efter språngmarscher. Hon har aldrig varit en glad hund och har alltid haft dålig ork. Äter jättedåligt och dricker ännu sämre. Hon är en mycket vänlig tik, kommer överens med alla, tycker om valpar och katten, inte svartsjuk men vill gärna vara med och vara i centrum.

Älskar att få följa matte på NK och fika där alla beundrar henne och tycker hon är söt. Hon är väldigt söt och mjuk, går stolt på stan med matte, en liten stadspingla, feminin. Sitter bredvid och tittar en djupt i ögonen, pussar försiktigt på handen. Hon blir mammig när hon blir dålig, men är snäll och busig när hon orkar. Är envis, snäll, gosig och kelig. Det har varit lite tester om vem som bestämmer men Filippa ger sej. Lite avvaktande mot smällar, men inte rädd. Älskar att åka båt och bil till utlandet.

Kan verka lite ledsen och fundersam, verkar tänka mycket. Äter hon inte på morgonen kräks hon lätt. Badar och går ut och svalkar sej när det är varmt, lägger sej i skuggan om det är riktigt varmt. Pratar mycket. Lite rädd för okända hanhundar, blir generad då de luktar på henne. Tycker om kokt kalkon, lite glass, rårivna morötter.

Har lite rinn i ögat, mest i höger och det är vitt/gult. Blir något skendräktig, är lite håröm och reagerar när man borstar med för hård borste. Avföring ua kissar dåligt, men dricker ju dåligt. Lite mörk öronvax och kliar sej lite ibland. Lite dålig koordination och snubblade när hon var yngre. Hade lite svårt för att lära sej saker på valpkursen då hon var yngre.

Filippa fick Pulsatilla C30 3piller, 1 gång/dag i 3-6 dagar. Matte gav henne i 6 dagar. Ungefär på sjätte dagen började Filippa att dricka. Verkade piggare och gladare. Hon var inte frusen, pälsen hade växt ut jättefint, hade mer ork och var inte längre trött efter sina galoppsvängar.

Efter tre månader var hon lite hängig i samband med löp så hon fick Puls C200, 3piller, 1 gång/dag i tre dagar.

Efter ytterligare 6 månader har Filippa en svacka igen så matte fick repetera dosen.

Filippa bor nu på landet, vilket hon tycker kan bli lite trist. När Filippa sätter sej och längtansfullt tittar ut över sjön är det bara för matte att sätta sej i bilen och köra in på NK och fika.

Jojo, Jack Russel-tik med diskbråck

av djurhomeopat Ann Bonde, ur; (HFD 2003/3)

Hade haft problem med diskbråck tidigare, förlamad i bakdelen. Låg 10 dagar på djursjukhus men blev inte bättre. Avlivning tycktes vara enda utvägen.

Fick då Hypericum och på fyra dagar blev hon helt återställd.

Återfall tre år senare, var väldigt dålig, avlivning var ett alternativ som diskuterades, uppförde sej som om hon hade en hjärnskada. Veterinär sa att det troligen var diskbråck. Fick till en början sitt konstitutionsmedel Lycopodium men svarade inte på medlet. Sedan Hypericum, men svarade inte speciellt bra. Fick då Bryonia eftersom hon vägrade röra sej, såg ut att trycka sej ned mot golvet/filten, men ingen större effekt där heller. Återgick då till Hypericum och efter 5 min försökte hon sitta upp. Efter flertalet doser blev hon bättre och bättre för varje dag, fick medlet i ca en vecka. Därefter sitt medel Lyc. Är nu pigg och glad, springer som en valp. Även olydigare än nånsin!

Katten Ivan som kissade på spisen

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; tidningen HFD 2001/3

Ivan träffade jag med anledning av att han protestkissade på spisen och på andra ställen där det syntes direkt. Det fanns inga fysiska problem på katten, men detta kissande var mattes fasa. Som när hon skulle koka kaffe på morgonen och möttes av en gul ”kissblatta” på spisen.

Ivan var en bestämd katt. Tolv år, stor och lite överviktig. Han bodde med sin stora familj, en kattkollega samt en kanin. Det fanns ingen sjukdomshistoria mer än något olycksfall med skada tidigare. Det var Ivan som bestämde mest. Han var lite lat ibland, bet husse någon gång, dock ej matte. Satt mitt på vägen så att grannskapets hundägare var tvungna att gå ned i diket, för Ivan flyttade sig inte. Blev sur när matte kom hem och inte direkt hälsade på honom. Kissade då och gärna på hennes handväska. Protestkissade mindre på vintern, men då var också familjen mer hemma och samtidigt. På sommaren var det mycket spring hit och dit i familjen.Ivan tyckte om att gå runt i grannskapet och titta på när grannarna arbetade; satt då och tittade länge och intresserat enligt matte.

Ivan tiggde gärna vid bordet. Han vaktade inte maten mot den andra katten eller andra djur. Föredrog mjuk mat men i övrigt inget att säga om mat eller dryck. Värme/kyla inget där heller, kanske något mindre värmesökande. Sov på rygg mitt på golvet. Tydde sig mer till matte, respekterade hennes åsikter men ingen annans.

Jag hade ganska lite att gå på tyckte jag, när jag träffade Ivan i början av mitt homeopatyrke. Ivan kom in på mottagningen, med sin kisslåda med sig. Spatserade in med självsäker min och lade sig i soffan, när frågestunden började. Försökte bita mig när vi pratade om hans negativa vanor och när jag sade något som uppenbarligen inte passade denna macho-katt. Däremot var Ivan en väldigt social katt och verkade mycket intresserad av vårt prat.

Jag valde Lyc C200, tre doser, som första läkemedel till Ivan. Detta på grund av hans protestkissande och aggressiva läggning mot omgivningen. Efter några veckor ringde matte och sade: ”Nja, det var inte så stor skillnad”. Jag var alltså tvungen att tänka vidare vilket läkemedel jag skulle välja istället.

Med tanke på hans sociala sida och att han ofta låg på rygg, verkade obekymrad och lite lat emellanåt så blev det förstås Sulph C200 som nästa läkemedel. Jag hörde inte något från ägaren efter detta. Däremot uppsökte mattens egen mamma mig med sin hund. Hon berättade att det inte var några problem med Ivan längre. Ingen protestkissning, och samtliga familjemedlemmar var noga med att alltid vid hemkomsten ropa: ”Hej Ivan, nu är vi hemma! Hur har du haft det idag?” Kombinationen av Sulphur och lite extra ”viktighetsfaktor” verkar nu ha fallit Ivan på läppen, och alla var nöjda!

Kastrerad honkatt 8 år, Calc carb

av djurhomeopat och veterinär Liesbeth Ellinger, NL

Katten hade problem med höfterna sedan 3 år tillbaka. Inflammation i analkörtlarna och kunde inte bli dräktig efter en första dräktighet då alla ungarna dog under förlossningen. Svampangrepp i öronen och hade haft chlamydia (ögonsjukdom) som behandlats av veterinär. Katten var överviktig och inte speciellt aktiv.

Ranghög. Gillar ej annan katt i familjen. Matglad, gillar ej att bada, går aldrig ut när det regnar, annars pigg och glad

Behandlades med Calc-carb 30, efter fem månader calc 200.

Ko med gammal spenskada (Sil)

Ko med en gammal spenskada, hård juverdel. Kom inte igång att äta ordentligt.
Åt lite och var allmänt slö.
Behandlades med Silicea.
Det rann då ut en hel del vätska/var ur spenen.
Kon blev radikalt bättre och blev frisk. Kom igång både att äta och och mjölka

Ur: Dokumentation av homeopati för nötkreatur, 1999 av Per Arnesson, Chris Jörgenfeldt och Lisbeth Larsson

Katten Trisse (Nat-m)

ur tidningen HFD 2000/4, av djurhomeopat Anna-Lena Nyström

Trisse kräktes ofta och kissade dessutom enormt mycket där han inte skulle, framför allt i soffan. Han var en katt som matte hade hittat ute i – 7 C och matte var säker på att han hade slängts ut från sitt tidigare hem.

Trisse är mager och tufsig. Trots att han kommer fram och hälsar, accepterar att bli klappad, så förmedlade hans ögon både sorg och uppgivenhet. Matte berättar att han mer eller mindre alltid sett ut så.

Han kräktes upp maten direkt efter han ätit, han pratade mycket, var väldigt sällskaplig och ville gärna vara närvarande när det kom besökare. Han var mager och hade svårt att gå upp i vikt. Ett blixtrande temperament när det behövdes. Trisse ville inte kissa på toaletten när någon annan var närvarande. Han var social men ville inte bli buren. Ville bli kliad men ville inte ha någon närmare kroppskontakt. Den sorgsna blicken avgjorde djurhomeopatens val av medel!

Trisse behandlades med Natrium muriaticum i 3 dagar – homeopatins sk. sorgemedel. Redan efter den första dosen förändrades han totalt, blev kelig och glad, kissade inte en enda gång där han inte skulle. Kräktes bara en enda gång och verkade både nöjd och tillfreds med livet.