av djurhomeopat Monica Littorin, ur; HFD 2000/4
Han är en fälttävlingshäst på 12 år, halvblod. Problemet är att han ramlar ikull när han slappnar av. (Hästar har en låsmekanism som gör att att de kan stå och sova). Det hade hänt ett par gånger om dagen under lång tid, dock inte varje dag. Även i transporten hade han fallit omkull ett par gånger. Vid en prisutdelning fick man pilla honom i örat med spöet för att hålla honom på fötter, trots att där var mkt stim. Orsaken till att han går omkull vet man inte. Möjligen fungerar inte låsmekanismen eller så utlöses det från hjärnan. Epilepsi på hästar är väldigt ovanligt.
Han är utbildad till fälttävlan hos mycket duktiga ryttare, men pga hans rädsla för vatten såldes han vidare. Efter tre-fyra olika hem hamnade han på ridskola. Där hade han bott i 3 år när nuvarande ägaren fick syn på honom. Hon mindes att han varit pampig och ståtlig sedan tidigare, men nu såg han hemsk ut pga att han fått stå inne så mycket, eftersom han var svårhanterad.
Han är nu 12 år, fuxfärgad. För 3 år sedan hade han Erlichia/Borrelia. Det märktes mycket då men nu var han helt OK. Han hade även haft ett stort ödem på vänster has, som inte gjorde ont. Det hade tidigare varit stort som en fotboll, men nu hade det krympt ihop. Han hade tidigare fått homeopatiska läkemedlet Apis av någon annan.
Han är grinig mot andra hästar, avundsjuk, har omväxlande humör, glad, stel och tjurig. Mycket tävlingsinriktad. Pigg, de hade aldrig sett honom ligga och sova, han var smal och svår att hålla i hull. Tuffast i hagen, tidigare t om anföll han och var bufflig. Fortfarande kommer ingen över honom i rang. Mat betyder mycket för honom och han ser alltid till att förse sej med mat. Inre rastlöshet. Han är inte speciellt kelig och blir riktigt arg när man borstar honom, speciellt på halsen. Trots att han är tuff kunde han ibland bli lite försiktig, t ex när man var påväg med honom ut i hagen. Tidigare blev han orolig när han var ensam, men det var OK att vara i boxen. Hovarna är dåliga, det lossnar bitar och han har röta. Mycket hingstbeteende. Blir väldigt förnärmad om man höjer handen åt honom. Ögonen är röda till och från. Vill gärna ut på morgonen. Rädd för vatten. Pälsen är fin, fuxfärgad. Kliar sej på svansen och länden till och från. Rinner vattnigt från nosen. Trots sin tuffhet har han ett hjärta av guld och gör vad ägaren begär.
Hästen fick en dos Lach 10M. Han blev lite tjurigare i början innan det vände och han blev mer positiv. Alla i omgivningen märkte den positiva förändringen, att han blev som en annan häst. Rörelserna blev genast bättre liksom tonusen i musklerna. Det röda i ögonen försvann liksom klådan på länden, men han kliade fortfarande på svansen. Hästen upphörde genast med att falla omkull, dessutom iakttog de att han legat ned. Nosen slutade att rinna.
Dosen höll i nästan tre månader, då ramlade han omkull igen och dosen upprepades, med samma goda resultat.
Efter ytterligare 6 mån kontaktades ägaren, och då hade han åter börjat falla omkull men bara i transporten. Han hade blivit vaccinerad i samband med tillbakagången. Lach 10M upprepades igen.
© Lotta Hägglund