Läkemedel – Sida 3 – Homeopati för djur

Hjälp; när kon har ”lagt” sig

Kor är fantastiska på alla sätt och vis, men ibland när man kommer ut i ladugården kan man hitta en ko som av någon anledning inte stiger upp, (eller kviga/tjur/kalv), och då gäller det att agera snabbt. Ibland handlar det om någon som gjort sig illa, kanske fläkt sig. Oftare är det dock en ko som har nära till kalvning eller som just har kalvat, som ”lagt sig” i pares – kalvningsförlamning.

Kring kalvning börjar hon att ”ställa till juvret” – producera den för kalven livsviktiga råmjölken. Juvret fylls upp och kan ibland se ut som det ska brista. Det är just denna mjölkproduktion, som ibland nästan sker över natten, som orsakar att kon får kalciumbrist i blodet och hon lägger sig i kalvningsförlamning. Det är alltså en bristsjukdom, så man måste tillföra kon kalcium. Kor som man misstänker ligger i riskzonen för kalciumbrist, vilket speciellt är tredjekalvare, kan man ge kalcium i form av kalkstav eller liknande. Om kon redan lagt sig ger man (veterinären) Calphon under huden alternativt direkt i blodet, beroende på hur dålig hon är. Det kan till och med gå så långt att kon dör om hon inte får kalcium.

Viktigt är att sätta på kon fläkband om man märker att det kan vara en pares på gång, för att undvika fläkning. Var även försiktig med att ge kalkstav om kon ligger, ge bara om hon ligger ”på bröstet”, magarna är igång och kon idisslar, annars kan den hamna fel och fräta sönder lungor om hon sväljer fel/magen om de står stilla.

Symptom vid kalciumbrist: Kon är svag i bakdelen, blir liggande, oförmögen att resa sej. Matlusten är oftast borta, mulen blir torr, öron och länd känns kalla, hon kan gapa och sträcka ut tungan, kroppstemperaturen sjunker och muskulaturen blir slapp.

Vad kan man då göra med homeopatiska läkemedel?

Det finns några olika läkemedel som man kan använda sig av: Rhus toxicodendron, Phosphorus, Lycopodium, Calcium carbonicum (främst förebyggande) . Andra tänkbara läkemedel: Causticum och ev Conium.

*Vid akut kalvningsförlamning, när kon blir kall om öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum album D30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symptom. Övriga symptom för Plumbum är: förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. (Tips av Göte T, från Jämtlands Homeopatiförening)

Fläkning:

Det är inte ovanligt att bakbenen åker isär när kon börjar bli svag i bakdelen, att hon fläker sig. Då är det inte säkert att hon reser sig igen, även om kalciumnivån i blodet är bra. Man kan ta blodprov för att kolla om man är tveksam på att det handlar om kalciumbrist. Om kon inte ställer sig efter 4 flaskor Calphon och väl valda homeopatiska läkemedel, kan man börja fundera på någon annan orsak än kalciumbrist till att hon förblir liggande.

De kan fläka sig av andra orsaker, t ex vid brunst då djuren rider på varandra, halkiga golv mm.

Om djuret fläkt sig, andra allvarliga skador där djuret inte klarar att stiga upp

Arnica, gärna i C200 eller M-potens (muskelskada, blödning),
Aconitum, gärna i C200 eller M-potens (chock, rädd, stressad). Det går bra att ge medlen växelvis, med ca 15 min -½ timmes mellanrum.
Hypericum kan också vara aktuellt, särskilt om djuret kommit sig upp på benen och sedan kotar över på kotleden, vilket kan tyda på nervskada/svullnad.
Bellis perennis kan vara ett alternativ, om inget annat hjälper, särskilt om det har varit en svår kalvning (djupliggande skador i bäckenområdet)

Kor har en benägenhet att kasta in handduken och ge upp. De kan ha försökt stiga upp några gånger och då de inte klarar det, så ger de upp. Därför är det oerhört viktigt att pyssla om det liggande djuret; lägg på en filt om hon vill ha den, erbjud ljummet vatten, lite gott torrhö eller färskt grönt gräs etc.
Det är av största vikt att kon får kalk, kärlek och omvårdnad, pyssla med henne så ofta man hinner, vända henne minst var fjärde timme. En ko är stor och tung och blir hon liggande så försämras cirkulationen i kroppen, med muskelskador som följd. Ligger hon dessutom platt på sidan och inte klarar att byta sida själv, blir det störningar i magarnas funktion.

Hittar man ingen orsak till att djuret inte ställer sig och inte lyckas få henne på ”bättre tankar” än att ge upp, kan man hjälpa dem komma på benen med hjälp av en ballong under buken/lyftband. Det finns även homeopatiska läkemedel som arbetar på psyket, som ev kan vara till hjälp. Dock är tiden knapp, när de är liggande, för att få ett gott resultat.

Om kon inte känns kall men ändå är förlamad, kan det bero på magnesiumbrist. Vanligen är magnesiumbrist förknippat med kramper – kallas även för beteskramp – det är mer vanligt att dikor som just släppts på bete drabbas. Då behöver kon snabbt få magnesium i blodet.

Läs om: Ko som fläkt sig, Favoritkon Björna

Ko som fläkt sig (Arn + Acon)

Från journalen: Ko, 398 som fläkt sej i lösdriften under dagen. Ägarna fann henne liggande i skrapgången, drog ut henne utanför ladugården, där hon nu legat några timmar utan att visa tecken på att stiga upp. Har lite småsår efter skrap mot underlaget i lösdriften. Har fått ensilage och vatten, men verkar inte ha någon aptit eller törst.

Ger henne Arnica 10 M, 5 piller x 1 +dos à 5 ml

Hon ser väldigt stirrig ut i ögonen, men även tom i ögonen, som att hon gett upp. Efter 15 minuter ger jag henne Aconitum M 5 piller x 1 à 5 ml +dos

Hämtar lite färskt gräs åt henne och hon ”glimtar” till i ögonen vid åsynen av gräset, börjar äta när hon får det.

Efter ca 15 min får hon ytterligare 1 +dos à 5 ml av Arnica 10M

Upprepar Aconitum-dosen en gång till. Jag och bonden står i dörren och pratar då hon plötsligt stiger upp, som att inget hade hänt, verkar rätt okej. Bonden blev så glad att han kramade om mig av bara farten!

Ia, Chihuahua på 3,5 år (Sulph)

ur tidningen HFD 2003/1 av djurhomeopat Margaretha Andersson Härnlund

Ia är en Chihuahua-tik vars problem är tonsilit, svullna halsmandlar, ljumskbråck och dåliga ledband på vänster bakben.

Hon är en tuffing, backar inte för något, sätter sej upp mot andra och större hundar. Inte rädd för nya platser, tycker bara att det är kul med nya lukter och att få markera på nya ställen! Kan även markera inomhus t ex på mattor, bara några droppar. Om matte då blir arg på henne, tittar Ia på henne som om hon ville säga: jag var ju tvungen.

Mattes Rottweiler fick valpar. När valparna blev lite större och sprang över Ia, fick hon flytta till mattes mamma. Men det var okej för Ia. Hon trivs med livet, bara hon får mat och har ett knä att ligga i. Hon är väldigt förtjust i valpar men har inte fått några egna. Hon körde bort tiken och lade sig själv hos valparna tidigare. Hon gillar besök, alla människor är välkomna, tycker om att bli klappad och ”åmar” sej. Ia är inte rädd, gillar värme (vilken Chihuahua gör inte det), och sover gärna i sängen.

Ia är väldigt förtjust i mat, vilket är ovanligt för en Chihuahua, äter allt och är glupsk, sätter nästan i halsen. Familjen tycker att hon är smart. Om hon t ex får ett ben, som hon inte vill äta just då, gömmer hon det och ser noga till att ingen vet var hon gömt det. När matte sedan letar efter benet och inte hittar det, står Ia mitt på golvet och ser lurig ut. På kvällen kommer hon sedan bara plötsligt fram med benet igen.

Sammanfattningsvis är hon orädd, tuff, kelig, smart och kaxig mot andra hundar och älskar mat.

Efter att ha repertoriserat henne gav jag denna hund Sulphur, vilket var ett av de medel som kunde vara tänkbara. Jag valde Sulph på helhetsbilden, därför att Ia är så orädd och tuff, men samtidigt väldigt kelig. På grund av hennes oräddhet stämmer inte bilden av Lycopodium, som också var ett medel som kom upp vid repertoriseringen. Lyc brukar vara mer rädda och en del är fega. Lyc brukar också bråka, men det gör inte Ia, hon är bara tuff och smart.

När jag först hörde beskrivningen tänkte jag Sulph och Lachesis. Jag uteslöt dock Lach, eftersom Ia varken är svartsjuk eller misstänksam. Hon visar heller inga obehag av halsbandet eller att bli klappad, som Lach ofta gör. Det är bara mot andra hundar, som hon är så kaxig. Mot familjen är hon snäll.

Hon fick Sulphur D30 0,5 tablett i 5 dagar. En vecka senare luktar hon inte så illa ur munnen, halsmandlarna är inte svullna. Morrhåren har börjat växa.

Tre veckor senare får hon en dos Sulph D30 0,5 tabletter i 3 dagar, då hon verkar ha ont i halsen igen, hade börjat lukta ur munnen igen och slickade mer på ägarnas händer.

Två månader senare får hon Sulph D200, 2 piller morgon och kväll då hon har ont i halsen igen.

Tre veckor senare: Mår bra, luktar inte illa ur munnen längre, mandlarna ej svullna, fått mer hårväxt på magen, morrhår växer och äter ännu bättre.

Två månader senare får Ia en dos till av Sulph D200, 2 piller morgon och kväll. Vid koll 4 mån senare berättar matte att Ia snabbt blev bättre efter sista dosen, hårväxten fortsätter att frodas och Ia mår bra.

Sorken, 9-årig golden hanne med furunkulos (Nat-m)

ur tidningen HFD 2002/1 av djurhomeopat Annica Uddenäs

Han söker för sin tassfurunkulos. (sjukdom med bölder som kommer på tassarna, mellan tårna, ofta hos boxer). Han kom till sitt nuvarande hem då han var 9-10 mån gammal pga att han var misskött hos uppfödaren.

När han kom var han jätterädd och man fick inte röra honom, speciellt på bakdelen. Då skrek han och kissade. Förmodligen hade han fått stryk.

Numera är Sorken en glad, lugn och positiv hund, som alla tycker om, människor och djur. Han är jättekelig, som ett ”kardborreband”, han blir sällan arg men om han blir det är han som ett åskmoln. Sorken är åskrädd och rädd för smällare. Han kommer då upp i sängen och sover hos husse och matte. Han har varit högst i rang men orkar inte riktigt hålla den positionen längre. Det är dock han som tar kommandot då det verkligen gäller.

Sorken pratar mycket, han är varm av sej och ligger gärna ute i regn och rusk. Han kan halta lite när han börjar att röra på sej om han ligger stilla för länge och det är kallt. Då går han in och vill ligga mjukt. Hältan blir bättre efter en stunds rörelse. Han är väldigt lättlärd men han har svårt att hålla intresset uppe om man tar samma övning 2-3 gånger. Då pratar han hellre med andra människor. Sorken är mycket rädd om sina saker, han har aldrig bitit sönder något. Han snarkar när han sover, är mycket matglad och har normal törst.

När Sorken var 4 år gammal dog hans bästa hundkompis och han blev väldigt ledsen. Matte och husse fick tvinga honom ut på promenad, han ville inte äta eller göra något utan låg bara stilla. Det vände efter några månader och han blev bättre när familjen skaffade en ny hund. Sorken är idag sitt gamla jag, ibland söker han sällskap, ibland vill han vara för sej själv, det är inga problem att lämna honom ensam. Han är inte speciellt intresserad av andra hundar, varken att leka eller bråka med, han går undan. Han är en stor hund, men inte tjock, han kan gå upp i vikt men inte så att det besvärar honom. Choklad och kakor äter han men annars inte något människogodis, salt äter han inte. Han äter mycket gräs, men inte jord, sand, kalk eller dylikt. Av ben får han diarré. Han sover nog mest på vänster sida, aldrig på rygg. Inga problem att klippa klorna, Sorken går med på allt vad husse och matte vill.

För 4-5 år sedan, i samma veva som kompisen blev sjuk och dog, tappade Sorken päls på ryggen och fick utslag, röda prickar, på insidan låren och på magen. Pälsen kan vara lite fet men i övrigt UA. Han gillar att bada i hav, åar och att leka med vattnet från vattenslangen.

Furunkulosen har han haft i 5-6 år, kommer mellan klorna, mest på framtassarna och mer på höger sida. Svulsterna brukar komma vid förändringar i vädret, speciellt i övergången mellan vår och sommar samt vid rötmånaden. Hans svulster på tassarna blir inte sämre av att han blir blöt om tassarna. Precis innan bölderna spricker har han lite svårt att gå, då de spruckit verkar det som att smärtan lättar, då blir han bättre i humöret. Sorken har blivit behandlad av veterinär många gånger, ofta länge och väl, men problemet kommer ändå tillbaka med jämna mellanrum. I övrigt har han bara haft lite problem med tandsten samt öroninflammationer då och då.

Det första man som homeopat kommer att tänka på i det här fallet är att problemen började efter att kompisen dött. Både det att han tappade pälsen och att han fick problem med tassarna. Problem pga sorg och håravfall är starka tecken på medlet Natrium mur, att han är varm av sej och att han blev mer eller mindre apatisk när han blev ledsen pekar också mot Nat-m. Så han fick det.

Ca 1 mån efter sina första doser av medlet berättar matte att Sorken mår bra, han har haft lite problem med öronen (vilket han haft tidigare), han slutade att slicka på tassarna efter han fått medlet, bölderna på tassarna har läkt ut. Han får läkemedlet igen, pga öroninflammationen. 11 dagar senare rapporterar matte att örat blivit bra, han mår jättebra, är väldigt glad, är som om han vore valp igen. En månad senare ny rapport: nu har han återtagit sin ställning som kung i huset, är kaxig igen. Två månader senare mår han fortfarande bra, både fysiskt och mentalt.

Hund med Erlichios (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Gudrun Nordin, Kovland

Jag har genom en gemensam bekant, kommit i kontakt med en matte till en sjuårig Flatcoated retriever, Boss, med återkommande besvär förorsakade av fästingbett. Veterinär hade genom provtagning konstaterat Erlichios, en mycket besvärlig infektion. Den kan ge feber, småblödningar i slemhinnor, förstorade lymfkörtlar och nedsatt antal blodplättar – trombocytopeni. Även inflammation i främre ögonkammaren, förändringar i näthinnan i ögats bakre del, förstorad lever och mjälte, rörelsestörningar pga ledinflammation mm kan förekomma.

Boss hade fått upprepade antibiotikakurer, blivit bättre ett kort tag och så hade det börjat om igen. Matte var förtvivlad och såg ingen ände på eländet. Ägarna till hunden är aktiva inom hundsporten och har tävlat med Boss med lysande resultat. Men att tävla med honom efter insjuknandet var ju helt uteslutet. Han orkade och ville ingenting.

Han tycktes drabbas av allt möjligt, bl a rävskabb. Visserligen fick också deras andra hundar det, men dessa klarade av bekämpningen av skabb bra, men Boss fick en fruktansvärt dålig päls. Den blev som tagel. Strax efter gav sig Erlichiosen tillkänna igen. Han fick röda papler som började på bakhasorna. Detta spred sig över hela kroppen och det blev även öppna sår, som kliade fruktansvärt. Hunden blev tydligt allmänpåverkad och verkade ledsen och loj.

Boss har normal benstomme och väger 34 kg. Äter i vanliga fall med god aptit och har lätt att lägga på sig, men matte har kontroll så han är i lämpligt hull. Han dricker ganska lite. Boss är varm av sig och tycker mycket om att vara ute i friska luften. En mycket snäll och godmodig hund. Bråkar aldrig med någon, men försvarar sig om han blir angripen av en annan hund.

Ägarna till Boss är uppfödare och har behållit en hanvalp efter Boss som nu är 1,5 år. Boss är otroligt tålmodig mot honom och finner sig i allt! Han gillar mest att vara med familjen, kan vara ensam hemma, men vill absolut inte bli bortlämnad! Det syns genast att han inte trivs med det. Annars är han inte rädd av sig. Gillar när matte jobbar med honom. Han är mycket förarkänslig och vill alltid vara till lags. Boss är trygg i sig själv och älskar när man kelar och pysslar med honom; en riktig mjukis. Aldrig besvärlig säger matte, han bara finns.

Han är inte särskilt förtjust i att bada, trots att han är en flat (!), men han utför det han ska vid kommando. Han är höjdrädd, men inte rädd för skott eller åska. Boss har haft öroninflammation en gång och ögonen kan rinna lite ibland. Vid rejäl motion i skogen kan han markera, det gjorde han även som valp. Boss är röntgad både bak och fram och är utan anmärkning. Avföringen är aldrig riktigt fast och är mycket lösare efter motion. Han gillar absolut inte frukt.

Att försöka hjälpa Boss var naturligtvis en utmaning. Jag funderade på Ledum och Arnica eftersom hans problem förmodligen utlösts av ett bett från fästing. Jag beslutade mig för att behandla honom konstitutionellt och för mig var två medel tänkbara, Pulsatilla och Sulphur. När jag sökte i repertoriet fanns både Puls och Sulph med i de flesta rubriker. Att jag länge hade funderingar på Sulph var att medlet är starkt på hudproblem. Jag valde till slut Puls, eftersom Boss för mig framstod som en klart lysande bild av Pulsatilla, inte minst pga hans milda väsen. Vid kontroll i repertoriet saknades Sulph i både ”Yielding desposition” (mild och undfallande) och i ”Wounds; -bites poisonous, animal, of” (Skador; av bett, av giftiga djur)

Jag började med att ge honom Pulsatilla LM1, 1 dos om dagen i tre veckor. (för att få en snabb reaktion och mindre risk för förvärring av hudproblemen). Vid kontakt med matte efter dessa tre veckor kunde hon berätta om en klar förbättring. Jag skickade då Puls LM6 eftersom jag hade det hemma. Hon fick ge detta en dos om dagen i fyra veckor.

Efter denna kur ringde matte glädjestrålande. Hunden mådde jättebra, glad och positiv, såren hade läkt och klådan var borta. Dessutom hade pälsen börjat växa ut mycket blankare, mjukare och silkigare än förut. Förutom detta var han fast och fin i magen. Vid kontakt med ägaren några månader senare, mådde hunden fortfarande alldeles utmärkt. I bättre kondition än på mycket länge. Hon var jätteglad och skulle nu börja att arbeta och tävla med honom igen.

Nu får jag hoppas att detta står sig. Om ett återfall skulle komma, kommer han förmodligen att må bra av ytterligare någon dos av samma medel. Även om detta skulle behöva upprepas någon gång, får vi se det positiva i det hela; att slippa antibiotikan, för då har vi kommit en bra bit på väg.

Flisan, Chinchillaperser 4 år (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flisan köptes av uppfödaren när hon var 6 veckor gammal. Nu är hon 4 år och en framgångsrik utställningskatt.

Flisan är alltid lättsam och glad men kan ibland bli mycket ledsen om man föser bort henne när hon vill gosa. Hon älskar när man håller på med henne, kammar och gör henne fin. När hon är färdigputsad kan hon rusa runt i bostaden och vara lycklig över att hon är så fin! En period ställdes hon ut väldigt ofta. Jag badade alltid Flisan sist av de katter som skulle med på utställningen, eftersom hon var så lättsam, hon satt snällt på badkarskanten och väntade på sin tur. När transportburarna togs fram var hon genast där och tog sin plats.

En gång fick hon inte följa med, eftersom hon löpt och var ganska tunn. Då blev hon så besviken och ledsen! Jag trodde inte man skulle få uppleva något sådant från en katt.

Flisan är enormt kelsjuk. När jag pratar i telefon kommer hon direkt och står med framtassarna på mina axlar och baktassarna i mitt knä. Stryker sitt ansikte mot mitt och trampar och trampar. Likaså när jag lägger mig i soffan för att se på tv. Då kommer hon för att bli kelad. Ofta upplever jag henne som påträngande, men man kan inte bli arg på henne. Då blir hon sårad och ledsen.

Hon äter ganska bra men bara burkmat. Sedan ”hennes” torrfoder slutade tillverkas har hon inte ätit något torrfoder. Det går inte på något sätt övertyga henne att äta av det som de andra får. Hon dricker väldigt lite. När hon kom till mig var hon mycket noga med sina mattider. Hon åt vissa klockslag, fast det fanns mat framme dygnet runt.

Hon har haft öroninflammation en gång och urinvägsinflammation en gång, men jag upplever henne som en frisk katt.

Flisan älskar att vara på utställning där mycket uppmärksamhet riktas mot henne. Hon utstrålar: ”Titta på mig – jag är vackrast” I tre år har hon varit den vinstrikaste ”chinchillan” i Sverige, och jag tror hon vet om det!

Några typiska särdrag hos Flisan, som även finns hos läkemedlet Pulsatilla:

mild och lätthanterlig
öm, ger mycket kärlek, klängig
älskar att bli pysslad med
tycker om uppmärksamhet och att stå i centrum
noga med sina rutiner
kan bli mycket nedstämd och ledsen av något
dricker lite

Ronja, Orientalisk korthårskatt (Lac-f + Puls)

ur tidningen HFD 2002/2, av vet. Tytti Harjuhahto, Finland

Ronja är en orientalisk korthårskatt. Ägaren söker hjälp eftersom hon flera gånger haft förstoppning och för att hon har nedsatt fruktsamhet.

När hon var 4 mån åt hon påskdekorationer och fick opereras. Mådde sedan bra i ett halvår, sedan kom förstoppningen tillbaka. Behandlades med paraffinolja och Nat-m med gott resultat.

När Ronja kom till mottagningen i början av oktober hade hon åter förstoppning, kräktes slem och ville inte äta. Kontraströntgen gjordes men man fann ingen synbar anledning till förstoppningen. Utom förstoppningen fanns inga synbara kliniska fel.

Normalt hade hon konstiga begär för att vara katt, honung, sötsaker, tjock fruktjuice, samt ett normalt begär – fisk. Hon ville gärna riva sönder papper.

Ronja var mycket liten när hon föddes, bara 65 g. Hon tycker om att se sej i spegeln, vill gärna vara nära folk men väljer vilka hon uppskattar. Tycker om beröring, ibland vill hon sitta i knät och ibland inte. Hon blir mycket glad om någon visar henne uppmärksamhet.

Huvudsymptomen var: förstoppning, dålig aptit, begär efter papper och sötsaker samt den dåliga starten i livet.

Jag valde att prova Lac felinum och gav Ronja en dos C200. Förstoppningen gick över och vid besök i januari följande år, hade hon inte haft mer problem med avföringen.

Ägaren ville gärna ha kattungar efter Ronja och hade försökt få henne dräktig utan resultat. Första gången hade hon blivit parad, medans andra gången var löpet för kort. Ronjas löp var kraftiga och de kommer ofta. Hon hade haft några falska dräktigheter.

Jag föreslog att ägaren skulle ge katten Pulsatilla D30 en dag före nästa parning och en dos dagen efter. När Ronja är i hankattens hem, är det praktiskt svårt att kunna ge henne homeopatiskt medel. När Ronja kom hem igen skulle hon åter få två doser, samt ytterligare två doser, två veckor efter parningen.

Jag valde Pulsatilla eftersom jag tidigare hade haft god effekt av detta medel vid nedsatt fruktsamhet hos kor. I detta fall fanns där också några kännetecken som indikerade Puls; tycker om att vara nära folk, älskvärdhet och falsk dräktighet. I juli hade hon blivit parad och två månader senare födde hon tre kattungar, till ägarens stora glädje!

Förstoppningen gick över.

Ägaren ville gärna ha kattungar men Ronja blev inte dräktig. Ronja har kraftiga och täta löp. Hon har varit skendräktig ett par gånger.

Behandling: Puls 30 en dag före parning och en dos dagen efter. Fick sedan ytterligare 2 doser när hon kom hem och en vecka efter parningen 2 doser.

Ronja blev dräktig och födde 3 ungar

Katten Jippy Smaragd (Ign)

ur tidningen HFD 2001/2 av djurhomeopat AnnaLena Nyström

En katt med förmodad gammal sorg sedan 15 år tillbaka. Hittades på en parkeringsplats ihop med syskon där barn hade kastat sten på dem. Jippy är nu hos en kärleksfull matte.

Jippy har alltid varit väldigt skygg, rädd för ljud, orädd i mörker, rädsla för att bli buren, pendlar mellan kelighet och att dra sig undan. Sväljer mycket hela tiden, nyser emellanåt, lite klistriga ögon som omedelbart blir bättre när matte tar fram ögonsalvan. Inte aggressiv men kan bli mycket upprörd när det blir för mycket. Passion för stark ost.

Behandling: Ignatia 200 i tre doser.

Jippy blir snabbt bättre mentalt, mindre rädd och nu framme och med hela tiden. Retas med de andra katterna och ser mycket gladare ut. Ögonen har blivit bättre och även nysningarna. Matte får hålla henne utan den tidigare panikångesten. Efter 3 mån börjar nysningarna komma tillbaka och matte upprepar dosen.

Katten Elvis, mentala problem efter gammal skada (Nat-m)

av Monica Littorin, ur; HFD 2000/1

Elvis var en liten trevlig, lugn och busig katt. Tyvärr råkade han komma i vägen för – och överfallen av – en pittbull-terrier. Elvis blev svårt skadad i sidan. Rent fysiskt läkte det men han fick mentala problem efteråt. Först blev han tillbakadragen och mycket räddare för allt. Senare började han rymma hemifrån och irriterade grannarna. Han flög också på alla katter. Han var renlig av sig men hamnade i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. När han attackerade vänner till familjen (som han kände) såg ägaren ingen annan utväg än att avliva honom.

En dos Natrium mur löste dock alla problem och efter 1 ½ månad var det samma gamla trevliga katt igen.

Katten, som var renlig av sig, fick Nat-m eftersom han hamnat i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. Akut medel vid inre chock, som den Elvis utsattes för, är oftast Aconitum. Två doser brukar räcka. Om det blir bestående men får man ge ett individuellt läkemedel. Kanske hade Elvis sluppit sina besvär om han hade fått Aconitum direkt efter olyckshändelsen.

Kastrerad hankatt med kräkningar (Nux-v)

berättat av Liesbeth Ellinger, homeopat, NL

Hade haft kräkningar sedan 1 år tillbaka. Fick uppstötningar ganska snart efter intagande av föda. Lite mager, pälsen inte i kondition. Blir lite stressad av kattkompis. Gillar inte att vara ute i fuktigt väder. Vid veterinärundersökning hittades inget fel.

Behandlades med Nux-v 30. Kräkningarna upphörde, efter en tid är också vikten normal.