Akuta tillstånd – Sida 2 – Homeopati för djur

Ko som fläkt sig (Arn + Acon)

Från journalen: Ko, 398 som fläkt sej i lösdriften under dagen. Ägarna fann henne liggande i skrapgången, drog ut henne utanför ladugården, där hon nu legat några timmar utan att visa tecken på att stiga upp. Har lite småsår efter skrap mot underlaget i lösdriften. Har fått ensilage och vatten, men verkar inte ha någon aptit eller törst.

Ger henne Arnica 10 M, 5 piller x 1 +dos à 5 ml

Hon ser väldigt stirrig ut i ögonen, men även tom i ögonen, som att hon gett upp. Efter 15 minuter ger jag henne Aconitum M 5 piller x 1 à 5 ml +dos

Hämtar lite färskt gräs åt henne och hon ”glimtar” till i ögonen vid åsynen av gräset, börjar äta när hon får det.

Efter ca 15 min får hon ytterligare 1 +dos à 5 ml av Arnica 10M

Upprepar Aconitum-dosen en gång till. Jag och bonden står i dörren och pratar då hon plötsligt stiger upp, som att inget hade hänt, verkar rätt okej. Bonden blev så glad att han kramade om mig av bara farten!

Ia, Chihuahua på 3,5 år (Sulph)

ur tidningen HFD 2003/1 av djurhomeopat Margaretha Andersson Härnlund

Ia är en Chihuahua-tik vars problem är tonsilit, svullna halsmandlar, ljumskbråck och dåliga ledband på vänster bakben.

Hon är en tuffing, backar inte för något, sätter sej upp mot andra och större hundar. Inte rädd för nya platser, tycker bara att det är kul med nya lukter och att få markera på nya ställen! Kan även markera inomhus t ex på mattor, bara några droppar. Om matte då blir arg på henne, tittar Ia på henne som om hon ville säga: jag var ju tvungen.

Mattes Rottweiler fick valpar. När valparna blev lite större och sprang över Ia, fick hon flytta till mattes mamma. Men det var okej för Ia. Hon trivs med livet, bara hon får mat och har ett knä att ligga i. Hon är väldigt förtjust i valpar men har inte fått några egna. Hon körde bort tiken och lade sig själv hos valparna tidigare. Hon gillar besök, alla människor är välkomna, tycker om att bli klappad och ”åmar” sej. Ia är inte rädd, gillar värme (vilken Chihuahua gör inte det), och sover gärna i sängen.

Ia är väldigt förtjust i mat, vilket är ovanligt för en Chihuahua, äter allt och är glupsk, sätter nästan i halsen. Familjen tycker att hon är smart. Om hon t ex får ett ben, som hon inte vill äta just då, gömmer hon det och ser noga till att ingen vet var hon gömt det. När matte sedan letar efter benet och inte hittar det, står Ia mitt på golvet och ser lurig ut. På kvällen kommer hon sedan bara plötsligt fram med benet igen.

Sammanfattningsvis är hon orädd, tuff, kelig, smart och kaxig mot andra hundar och älskar mat.

Efter att ha repertoriserat henne gav jag denna hund Sulphur, vilket var ett av de medel som kunde vara tänkbara. Jag valde Sulph på helhetsbilden, därför att Ia är så orädd och tuff, men samtidigt väldigt kelig. På grund av hennes oräddhet stämmer inte bilden av Lycopodium, som också var ett medel som kom upp vid repertoriseringen. Lyc brukar vara mer rädda och en del är fega. Lyc brukar också bråka, men det gör inte Ia, hon är bara tuff och smart.

När jag först hörde beskrivningen tänkte jag Sulph och Lachesis. Jag uteslöt dock Lach, eftersom Ia varken är svartsjuk eller misstänksam. Hon visar heller inga obehag av halsbandet eller att bli klappad, som Lach ofta gör. Det är bara mot andra hundar, som hon är så kaxig. Mot familjen är hon snäll.

Hon fick Sulphur D30 0,5 tablett i 5 dagar. En vecka senare luktar hon inte så illa ur munnen, halsmandlarna är inte svullna. Morrhåren har börjat växa.

Tre veckor senare får hon en dos Sulph D30 0,5 tabletter i 3 dagar, då hon verkar ha ont i halsen igen, hade börjat lukta ur munnen igen och slickade mer på ägarnas händer.

Två månader senare får hon Sulph D200, 2 piller morgon och kväll då hon har ont i halsen igen.

Tre veckor senare: Mår bra, luktar inte illa ur munnen längre, mandlarna ej svullna, fått mer hårväxt på magen, morrhår växer och äter ännu bättre.

Två månader senare får Ia en dos till av Sulph D200, 2 piller morgon och kväll. Vid koll 4 mån senare berättar matte att Ia snabbt blev bättre efter sista dosen, hårväxten fortsätter att frodas och Ia mår bra.

Ronja, Orientalisk korthårskatt (Lac-f + Puls)

ur tidningen HFD 2002/2, av vet. Tytti Harjuhahto, Finland

Ronja är en orientalisk korthårskatt. Ägaren söker hjälp eftersom hon flera gånger haft förstoppning och för att hon har nedsatt fruktsamhet.

När hon var 4 mån åt hon påskdekorationer och fick opereras. Mådde sedan bra i ett halvår, sedan kom förstoppningen tillbaka. Behandlades med paraffinolja och Nat-m med gott resultat.

När Ronja kom till mottagningen i början av oktober hade hon åter förstoppning, kräktes slem och ville inte äta. Kontraströntgen gjordes men man fann ingen synbar anledning till förstoppningen. Utom förstoppningen fanns inga synbara kliniska fel.

Normalt hade hon konstiga begär för att vara katt, honung, sötsaker, tjock fruktjuice, samt ett normalt begär – fisk. Hon ville gärna riva sönder papper.

Ronja var mycket liten när hon föddes, bara 65 g. Hon tycker om att se sej i spegeln, vill gärna vara nära folk men väljer vilka hon uppskattar. Tycker om beröring, ibland vill hon sitta i knät och ibland inte. Hon blir mycket glad om någon visar henne uppmärksamhet.

Huvudsymptomen var: förstoppning, dålig aptit, begär efter papper och sötsaker samt den dåliga starten i livet.

Jag valde att prova Lac felinum och gav Ronja en dos C200. Förstoppningen gick över och vid besök i januari följande år, hade hon inte haft mer problem med avföringen.

Ägaren ville gärna ha kattungar efter Ronja och hade försökt få henne dräktig utan resultat. Första gången hade hon blivit parad, medans andra gången var löpet för kort. Ronjas löp var kraftiga och de kommer ofta. Hon hade haft några falska dräktigheter.

Jag föreslog att ägaren skulle ge katten Pulsatilla D30 en dag före nästa parning och en dos dagen efter. När Ronja är i hankattens hem, är det praktiskt svårt att kunna ge henne homeopatiskt medel. När Ronja kom hem igen skulle hon åter få två doser, samt ytterligare två doser, två veckor efter parningen.

Jag valde Pulsatilla eftersom jag tidigare hade haft god effekt av detta medel vid nedsatt fruktsamhet hos kor. I detta fall fanns där också några kännetecken som indikerade Puls; tycker om att vara nära folk, älskvärdhet och falsk dräktighet. I juli hade hon blivit parad och två månader senare födde hon tre kattungar, till ägarens stora glädje!

Förstoppningen gick över.

Ägaren ville gärna ha kattungar men Ronja blev inte dräktig. Ronja har kraftiga och täta löp. Hon har varit skendräktig ett par gånger.

Behandling: Puls 30 en dag före parning och en dos dagen efter. Fick sedan ytterligare 2 doser när hon kom hem och en vecka efter parningen 2 doser.

Ronja blev dräktig och födde 3 ungar

Homeopati i hönsgården

av homeopat Gunilla Birkestad, ur Homeopati för djur 2004/1

Hönan Agda var svart med skimrande grönt i sin fjäderskrud. Favorit till den gamle tuppen, som började bli lite egensinnig och anföll till slut både människor och övrigt förekommande djur på gården. Så det blev som det blev, med den argsinta tuppar, han blev nackad.

Agda som precis hade lagt ägg och börjat ruva, lämnade nu boet. En spräcklig höna tog genast över ruvningen av de fem äggen. Agda blev deprimerad. Hon hade sorg. Hon var för sig själv och låg gärna lite nedgrävd i sanden. Fjäderskruden ändrade karaktär och blev svartgrå. Livskraften avtog mer och mer. Så en dag kläcktes äggen. Det blev 5 svarta kycklingar som genast adopterades av den spräckliga hönan som ruvat fram dem. Agda brydde sig inte utan stoppade näbben under vingen.

Jag kom på besök till gården i ett annat ärende, har hand om gårdens hästars hälsa. Då passade gårdens ägare på att fråga om det gick att göra något åt hönan Agda, annars förlorar vi henne. Efter att ha tänkt lite kring döden och vilka medel som kan passa bäst, och vilka jag hade med mig i bilen, så fick det bli Aconitum D6. Andra läkemedel som kan komma ifråga i samband med döden, och om övriga symptom stämmer, kan vara Arsenicum album, Arnica, Ignatia, Natrium muriaticum.

Agda flyttade in på altanen och utfodrades där med mat och Aconitum-droppar morgon och kväll. Redan andra dagen stod hon och väntade på dropparna, som gavs med pipett i Agdas öppna mun, hon ville verkligen ha dem. Efter en vecka kacklades det mycket på altanen, så Agda fick gå ut till de andra i flocken. Nu var hon riktigt svart i fjädrarna igen, sprättade som en kraftfull höna och nu gällde det kycklingarna!

Med all kraft försökte hon ta kycklingarna från den spräckliga adoptivmamman. Kycklingarna visste juingen annan mamma än den de redan hade. Till sist insåg Agda att de hade det bra med den spräckliga hönan. Efter ytterligare en vecka kom även det skimrande gröna fram, och Agda framlevde sina dagar ett år till, då åldern tog ut sin rätt.

Jojo, Jack Russel-tik med diskbråck

av djurhomeopat Ann Bonde, ur; (HFD 2003/3)

Hade haft problem med diskbråck tidigare, förlamad i bakdelen. Låg 10 dagar på djursjukhus men blev inte bättre. Avlivning tycktes vara enda utvägen.

Fick då Hypericum och på fyra dagar blev hon helt återställd.

Återfall tre år senare, var väldigt dålig, avlivning var ett alternativ som diskuterades, uppförde sej som om hon hade en hjärnskada. Veterinär sa att det troligen var diskbråck. Fick till en början sitt konstitutionsmedel Lycopodium men svarade inte på medlet. Sedan Hypericum, men svarade inte speciellt bra. Fick då Bryonia eftersom hon vägrade röra sej, såg ut att trycka sej ned mot golvet/filten, men ingen större effekt där heller. Återgick då till Hypericum och efter 5 min försökte hon sitta upp. Efter flertalet doser blev hon bättre och bättre för varje dag, fick medlet i ca en vecka. Därefter sitt medel Lyc. Är nu pigg och glad, springer som en valp. Även olydigare än nånsin!

Katten Nelson, 16 mån (Lac-f)

ur tidningen HFD 2002/2 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flyttade från uppfödaren till nuvarande ägaren vid 11 veckors ålder. Blev lös i magen direkt när han kom till sitt nya hem. Efter tre veckor blev det blod i avföringen. Ägarna provade med dietmat men den hade ingen effekt. Avföringen var så lös att det blev pölar. Började bajsa på hallmattan.

Nelson är smal men pigg. Har börjat springa och bajsa sina pölar överallt. Slickar och tuggar på papper så fort han får en chans. Nelsons mamma hade lämnat ungarna vid 8 veckors ålder och inte brytt sig om dem sedan.

Behandlade Nelson med läkemedlet Lac felinum (tillverkat av kattmjölk)

Det märktes skillnad på Nelson redan nästa dag. Han slutade med att springa runt och bajsa utan gick på lådan. Ett dygn efter dosen blev även hans avföring fastare. Han slutade även upp med att slicka och tugga på papper.

Homeopati i ladugården

Många lantbrukare runt om i Europa, använder sej av homeopatiska läkemedel, för att behandla sina djur. Ofta rör det sej om problem där veterinärmedicinska preparat inte räcker till

Vad kan man då behandla med homeopati?

Man måste alltid se till att miljön är bra, bra luft, rent och torrt, inget drag etc. eller att kalven får fullgod och tillräcklig mängd råmjölk. Man måste enkelt sagt plocka ”stenen ur skon” och rätta till brister, oavsett behandlingsmetod.

Homeopatisk behandling gäller oftast akuta problem i lagår´n som mastit, diarré på kalv, kanske kalvningsproblem, acetonemi, trumsjuka etc

Spentramp: Arnica, minskar svullnad, blödning, förhindrar inflammation, dämpar smärta. Efter kalvning, spec om den varit hård, vid fläkning, klövsulesår. Förstamedel vid mer eller mindre alla skador.

Svullet juver efter kalvning, spec hos kvigor: Apis… när svullnaden hindrar det normala flödet, att mjölken inte tar sej ut, förstadie till mastit, när du misstänker att nåt är på G…

Fula flytningar, oren livmoder efter kalvning, kommer inte i brunst, djur som är ”dum” med kalven: Sepia

Kalvningsproblem, trång, spänd livmoderhals, dåliga värkar, stimulerar värkarbetet, men man måste se till att kalven ligger i rätt läge, stimulerar kraftigt och snabbt: Caulophyllum

Pares/kalvningsförlamning: Rhus-t, ge direkt de visar minsta tecken på kalkbrist, kalla öron, kall rumpa, sträcker ut tungan… eftersom det orsakas av en brist måste/bör man även ge kalk, men kon kommer upp snabbare. Kan även börebyggas på feta kor, tredjekalvare etc med Calc i några doser före kalvning.

Vid akut kalvningsförlamning: När en ko blir kall i öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum D 30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symtom. Jag har själv lyckats med denna medicinering. Andra viktiga symtom utöver oförmåga att kissa är, förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. Vilket gör att kon ramlar och i värsta fall bryter sönder sitt bäckenben.(av G.T., se kommentarer nedan)

Inkapslade varbildningar i juver eller nån annanstans, kindbölder: Hepar medlet kännetecknas av stark smärta, varbildningen luktar unket, som gammal ost

Mastit: stort medel på mastiter är Phyt, hård, svullen, röd, öm, varm, höga celltal, vita flocker i vit mjölk, mastit efter kalvning, trådiga flocker, blodig mjölk, blodiga flocker, ostiga, grötig mjölk…täcker många symptom. Finns även en mängd andra medel, Hepar, Sil, Calc carb, Puls, Phos, Lyc, Bell, Lach, Bry… se på symptombilden, lika botar lika

Diarré hos kalvar: ofta Podophyllum (överbelastning av mage/tarm, dåligt rengjorda hinkar, diarrénvattnig, skjuts ut, mycket muller i magen) eller Calc carb (svårt tåla mjölk, sur lukt, gul diarré)

Kalvar som är ruggiga och hostiga men inte direkt sjuka: Sulph

Kalvar som är rossliga, sväljer fel när de äter: Ant-t

Foderleda/acetonemi: måste se på om det finns andra tecken, är kon ledsen, separerad från kalven (Nat-m), torr, skivig avföring (Nux-v)

Trumsjuka, både hos kalvar och äldre djur: Carbo veg…även till djur som är ”nära döden”, medlet kallas för likuppväckarmedel

Kvigor som är ”klara” men inte visar brunst: Calc carb

Kor som inte visar brunst efter kalvning: Sepia, Puls

Tar inte kalv trots brunst: Borax, stimulerar ägglossningen

Tunnväggiga cystor: Apis

Dålig klövkvalité: Silicea

Vid en mängd problem kan man använda homeopatiska läkemedel, såväl fysiska som mentala problem.

Panikslagna djur, skrämda: Acon

Mentala problem som kommer efter skada: Arnica

Ser ledsna ut, sorg, tappat livsgnistan: Ignatia, Nat-m

Ilskna kor verkligen sparkar för att komma åt dej, smärtkänsliga: Cham

Kontakta en diplomerad djurhomeopat om du har frågor, undrar var man kan köpa homeopatiska läkemedel.

LÄKEMEDEL vid FÖRLOSSNING

Calcium carbonicum är ett läkemedel man kan ge till dräktiga honor när det föreligger extra behov av kalcium. Läkemedlet hjälper till att förbättra upptaget av kalcium.

Caulophyllum är ett läkemedel som stimulerar värkarbetet om värkarna avtagit. OBS! Medlet är kraftfull och har snabb effekt, innan man ger medlet måste man vara helt förvissad om att ungen ligger i rätt läge och inget hinder finns. Medlet kan vara till hjälp t ex om förlossningen är utdragen och honan är trött. Kan även ges om någon unge fastnat i slidöppningen. Om det finns kvarblivna efterbörder kan läkemedlen Caulophyllum, Sepia eller Cantharis vara till hjälp.

Antimonium tartaricum är bra att ha om någon unge har fått fostervatten i andningsvägar/lungorna och man måste slunga den. Rosslande ljud i andningsvägarna indikerar läkemedlet.

Laurocerasus är indikerat hos ungar som lider av syrebrist efter förlossning. Att ungens tunga, nos, tassar är blåaktiga är en indikation för läkemedlet (liknande sk. blue babies hos människor).

Carbo vegetabilis kallas ibland för ”likuppväckarmedlet”. Är användbart när ungen inte visar några livstecken men man ändå vill ge den en sista chans.

Sepia är ett läkemedel som är till hjälp vid flera tillfällen där hormoner är i obalans. Vid kvarblivna efterbörder eller rester i livmodern, vid låg mjölkproduktion hos nyblivna mödrar, honor som stöter bort sina ungar.

Arnica är ett av de bästa homeopatiska läkemedel man kan ha i sitt husapotek. Om honan är orolig innan förlossning, till mamman efter förlossning vid eftervärkar, svullnad, ömhet, blödning. Till ungar som blivit klämda under förlossningen. Även till djur som slagits, som verkar ”ömma i kroppen” efter olika händelser. Medlet kan dämpa svullnad, stoppa blödning och förhindra varbildning i det skadade området. Efter kastrering eller operationer.

Kontakta en diplomerad djurhomeopat om du är intresserad av att veta mer om läkemedlen!

Ledum C30 i förebyggande syfte mot fästingar

Ur tidningen Homeopati för djur, 2005/2, av Annalena Nyström, dipl djurhomeopat

Ledum har visat sej kunna användas i förebyggande syfte, för att minska antalet fästingbett.
Självklart hjälper det inte i alla fall, men det har visat sej att många anser att djuren får mindre fästingar, under behandling med Ledum.
Dessutom blir det ofta mindre svullnad efter befintliga angrepp.
Att ge Ledum i förebyggande syfte känns ju också bra när det gäller minimering av risken för fästingrelaterade sjukdomar.

Hur doserar man?
Denna behandling med det homeopatiska medlet Ledum c30 är uppdelat i 3 steg, enligt följande:
Steg 1: Ge varje djur 3 piller Ledum C30 en gång/dag i 3 dagar
Steg 2:Efter steg 1 ger man 3 piller enbart en gång/vecka i 3 veckor
Steg 3: Efter steg 2 ger du 3 piller var 14:e dag i 3 månaders tid

Observera: Om du märker att fästingangreppen ökar när du går från steg 2 till steg 3, så fortsätter du istället med att ge enligt steg 2, dvs 1 gång/vecka.

Man kan även använda Ledum för baddning. Mycket bra för att lindra klåda och ta ned svullnad efter myggbett och andra insekter.
En annan djurhomeopat blev huggormsbiten och ville inte avbryta den dåvarande homeopatiska behandlingen.
Hon baddade då sitt ben med Ledum-lösning och såret läktes ihop fint och slutade vätska sej på bara en vecka.
Enligt Materia Medica är Ledum också indikerat när problem uppstår efter penetrering av huden, från ett giftigt bett eller annat föremål.

Lösning för baddning:
Använd en destillerad glasflaska till lösning. Häll i 1 dl kokat, kallt vatten.
Lägg i 6 piller i flaskan och tillsätt gärna några droppar ren sprit, så håller det sej bättre.
Förvara i kylskåpet! Är du osäker om lösningen fortfarande går att använda, så titta mot ljuset.
Är vätskan klar, är den okej, men ser du flagor som simmar runt, då häller du ut vätskan, destillerar flaskan och gör en ny lösning.

Akut fång på islandshäst (Bry)

Inom homeopatin återkommer vi väldigt ofta till att djuret behöver sitt konstitutionella medel. Men ibland uppkommer det akuta situationer som man får lösa först, innan man går in på de kroniska problemen.

En islandshäst, 14 år, fick en dag plötsligt ett akut fånganfall. Två dagar innan anfallet hade hästen flyttats till ett nytt bete. Det var grönt, på sensommaren och inte speciellt kraftigt. Tre andra hästar gick där utan problem och hästarna hade tidigare gått på kraftigare bete. Något annorlunda arbete än tidigare hade islandshästen inte utfört.
Det började med att hästen dagen innan hade lagt sej ned under ridturen. När jag såg hästen hade det gått ytterligare ca 24 timmar.

Hästen var då ”världsfrånvänd”, lugn men avskärmad och ville ligga med benen rakt ut mest hela tiden. De stunder han stod upp såg man att han hade svårt att stå på benen.
Det sträckte i senorna och hästen ”kotade över” och ville avlasta benen. Han såg överfull ut vid skapet och verkade kissnödig, men det kom inget. Ordentliga tarmljud fanns.

Hästen fick 10 piller Bryonia D30. Medlet löstes i vatten och sprutades i munnen var 10:e minut. Vi tog tid och efter 50 minuter var hästen på benen, kissade, bajsade och hade sitt normala utseende.
Vi riktigt kunde se hur han kom tillbaka från sitt inåtvända beteende.
Hästen fortsatte sedan att beta som om inget hade hänt. Han belastade sina ben normalt. Fånget har inte kommit tillbaka efter detta anfall.

Att han fick Bryonia var för att man så tydligt kunde se att tryck förbättrade. När han lade sej ned, såg man att han försökte pressa magen mot marken. Andra symptom som pekade mot Bryonia var att hästen ville vara ifred och att rörelse förvärrade.

Vid ett flertal tillfällen när hästar fått akut fång har jag med gott resultat behandlat med Bryonia. Det gemensamma för dessa hästar är att ägarna beskrivit att ”hästarna bara gått och lagt sej” .
Det är heller inte något ombyte i foder eller överansträngning som är den utlösande faktorn, utan fånganfallet bara kommer.

Några hästar som fått akut fång, beroende av förändringar i bete eller utfodringen, har jag behandlat med Nux vomica, med bra resultat.
Vid behov kan man, när det akuta fånget är bra, gå vidare med en konstitutionsbehandling, med ett passande medel.

Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/4, skriven av Monica Littorin