ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Gudrun Nordin, Kovland
Jag har genom en gemensam bekant, kommit i kontakt med en matte till en sjuårig Flatcoated retriever, Boss, med återkommande besvär förorsakade av fästingbett. Veterinär hade genom provtagning konstaterat Erlichios, en mycket besvärlig infektion. Den kan ge feber, småblödningar i slemhinnor, förstorade lymfkörtlar och nedsatt antal blodplättar – trombocytopeni. Även inflammation i främre ögonkammaren, förändringar i näthinnan i ögats bakre del, förstorad lever och mjälte, rörelsestörningar pga ledinflammation mm kan förekomma.
Boss hade fått upprepade antibiotikakurer, blivit bättre ett kort tag och så hade det börjat om igen. Matte var förtvivlad och såg ingen ände på eländet. Ägarna till hunden är aktiva inom hundsporten och har tävlat med Boss med lysande resultat. Men att tävla med honom efter insjuknandet var ju helt uteslutet. Han orkade och ville ingenting.
Han tycktes drabbas av allt möjligt, bl a rävskabb. Visserligen fick också deras andra hundar det, men dessa klarade av bekämpningen av skabb bra, men Boss fick en fruktansvärt dålig päls. Den blev som tagel. Strax efter gav sig Erlichiosen tillkänna igen. Han fick röda papler som började på bakhasorna. Detta spred sig över hela kroppen och det blev även öppna sår, som kliade fruktansvärt. Hunden blev tydligt allmänpåverkad och verkade ledsen och loj.
Boss har normal benstomme och väger 34 kg. Äter i vanliga fall med god aptit och har lätt att lägga på sig, men matte har kontroll så han är i lämpligt hull. Han dricker ganska lite. Boss är varm av sig och tycker mycket om att vara ute i friska luften. En mycket snäll och godmodig hund. Bråkar aldrig med någon, men försvarar sig om han blir angripen av en annan hund.
Ägarna till Boss är uppfödare och har behållit en hanvalp efter Boss som nu är 1,5 år. Boss är otroligt tålmodig mot honom och finner sig i allt! Han gillar mest att vara med familjen, kan vara ensam hemma, men vill absolut inte bli bortlämnad! Det syns genast att han inte trivs med det. Annars är han inte rädd av sig. Gillar när matte jobbar med honom. Han är mycket förarkänslig och vill alltid vara till lags. Boss är trygg i sig själv och älskar när man kelar och pysslar med honom; en riktig mjukis. Aldrig besvärlig säger matte, han bara finns.
Han är inte särskilt förtjust i att bada, trots att han är en flat (!), men han utför det han ska vid kommando. Han är höjdrädd, men inte rädd för skott eller åska. Boss har haft öroninflammation en gång och ögonen kan rinna lite ibland. Vid rejäl motion i skogen kan han markera, det gjorde han även som valp. Boss är röntgad både bak och fram och är utan anmärkning. Avföringen är aldrig riktigt fast och är mycket lösare efter motion. Han gillar absolut inte frukt.
Att försöka hjälpa Boss var naturligtvis en utmaning. Jag funderade på Ledum och Arnica eftersom hans problem förmodligen utlösts av ett bett från fästing. Jag beslutade mig för att behandla honom konstitutionellt och för mig var två medel tänkbara, Pulsatilla och Sulphur. När jag sökte i repertoriet fanns både Puls och Sulph med i de flesta rubriker. Att jag länge hade funderingar på Sulph var att medlet är starkt på hudproblem. Jag valde till slut Puls, eftersom Boss för mig framstod som en klart lysande bild av Pulsatilla, inte minst pga hans milda väsen. Vid kontroll i repertoriet saknades Sulph i både ”Yielding desposition” (mild och undfallande) och i ”Wounds; -bites poisonous, animal, of” (Skador; av bett, av giftiga djur)
Jag började med att ge honom Pulsatilla LM1, 1 dos om dagen i tre veckor. (för att få en snabb reaktion och mindre risk för förvärring av hudproblemen). Vid kontakt med matte efter dessa tre veckor kunde hon berätta om en klar förbättring. Jag skickade då Puls LM6 eftersom jag hade det hemma. Hon fick ge detta en dos om dagen i fyra veckor.
Efter denna kur ringde matte glädjestrålande. Hunden mådde jättebra, glad och positiv, såren hade läkt och klådan var borta. Dessutom hade pälsen börjat växa ut mycket blankare, mjukare och silkigare än förut. Förutom detta var han fast och fin i magen. Vid kontakt med ägaren några månader senare, mådde hunden fortfarande alldeles utmärkt. I bättre kondition än på mycket länge. Hon var jätteglad och skulle nu börja att arbeta och tävla med honom igen.
Nu får jag hoppas att detta står sig. Om ett återfall skulle komma, kommer han förmodligen att må bra av ytterligare någon dos av samma medel. Även om detta skulle behöva upprepas någon gång, får vi se det positiva i det hela; att slippa antibiotikan, för då har vi kommit en bra bit på väg.
Copyright © Homeopati för djur 2019
