Vi hade en ko för många år sedan, hon lystrade bäst till Älskling men hon hette egentligen Lilly. Hon drabbades av acetonemi efter sin första kalv. Hon gick ner sej på nolltid och hon var verkligen i dålig skick, åt ingenting förutom rivna potatisar och morötter, kakor och jordgubbar. De tvåsistnämnda hade hon sett mej äta så det tyckte hon var okej för henne också. Hon fick stå med täcke så hon inte skulle ödsla så mycket energi på att hålla värmen. (Veterinärerna skämtade om att jag försökte dölja hur hon egentligen såg ut). Hon fick 4 kortisonsprutor, massor av homeopatiska medel, men inget hjälpte.
Så hittade jag ett medel som heter Hepar S Comp, som skulle vara bra vid acetonemi. (Finns idag även under namnet ReVet RV 5) Skit samma, tänkte jag och gav henne det. Och kon började äta! Detta var inte alls vad jag lärt mej att använda, men nöden har ingen lag…huvudsaken var att hon åt.
Hon kom i form igen, rymde ur kohagen tillsammans med 2 andra brudar, de fick vi fast men jag fick gå hem efter drömmar (som hon älskade) för att lura fast en grimma på henne. Lilly blev så pass fräsh att hon t.o.m blev dräktig.
Efter andra kalvningen fick hon acetonemi igen. Det gick så snabbt att vi knappt ens fattade att hon inte ätit. Denhär gången gick det inte alls att få igång henne ordentligt, så till slut fick hon tacka för sej och lämna oss. Jag fick i min tur ta Ignatia, var så ledsen för att jag skickade iväg henne, hon var verkligen min Älskling.
© LottaHägglund