"Om du inte använder dej av homeopati, är du bara 200 år efter din tid" Christopher Day, eng djurhomeopat
Ko med nervös acetonemi som stått och bitit sej blodig på båsmattan, hade fått både calcium och kortison.
Fick Phosphorus och efter 20 min var hon sej själv igen.
Kon var en Phosphorus konstitution
av Dipl djurhomeopat Lena Elofsson
Länk till läkemedelsinfo
© Lotta Hägglund
Stjärna kalvade en stor och fin tjurkalv. Eftersom hon var vid ”gott hull” och 3:e kalvare, fick hon en kalkstav vid kalvning. Hon var upp en sväng strax efter hon kalvat, men sedan låg hon stilla i två-tre timmar, även efterbörden satt kvar.
När jag kände på hennes öron och bakdel var hon iskall om öronen och kall om baken, tempen var 38.1 C. Hon idisslade inte, ville inte äta, men drack en halv hink vatten. Fredagkväll och pares…suck!
Jag bestämde mej för att börja med en dos Phos C200, eftersom jag tror det är hennes konstitution, men blandade även Rhus-t C200, för att ge sedan.
5 minuter efter hon fått Phos kliver hon upp…jag bara stirrade på henne, trodde inte det var sant. Hon slickar kalven och han suger lite och sedan lägger hon sej igen. En timme senare är hon om möjligt ännu kallare om öronen. Lägger på henne en filt, 10 minuter senare visar hon tydligt att hon inte vill ha någon filt så vi tar av den.Vågade inte ge henne mer kalkstav, det är för nära inpå den första kalkstaven, men ger henne en +dos Phos till och Rhus-t i vattenkoppen, ifall hon stiger upp. Hon varken äter eller dricker men efterbörden har släppt. Tänker för mej själv, att det nog bara är att ringa veterinären imorgon bitti.
Till min förvåning står hon på morgonen, inga tecken på pares alls, lite kall men äter bättre och idisslar. En dag senare är hon ute i lösdriften, på dagarna. Nätterna får hon vara med sin kalv i boxen.
© Lotta Hägglund
En sommar för många år sedan hittade jag en kalv, gömd i diket ute på betet, som var max 8-10 timmar gammal. Hon var övergiven av mamman…dessutom hade jag problem att lista ut vem mamman var! Jag gick runt och kollade alla möjliga eventuella mammor, men det syntes ingen efterbörd, flytning eller juver på någon. Så kalven var ”föräldralös”.
Jag tog in henne och tinade råmjölk, som jag tack och lov hade i frysen.
Dagen efter upptäcker jag att kalven är blind, hon har en vitgrå lins på båda ögonen, och ser helt klart ingenting. Jag är till 99% säker på att hon såg dagen innan.
Kan det ha varit skräcken att vara ensam i diket som ställt till det?
I alla fall ger jag henne Aconitum och väntar några dagar, men inget händer. Pratar med veterinären som inte vet riktigt vad vi ska göra, inte heller vad problemet kan vara. Det kan ju vara medfött säjer hon, men jag är rätt säker på att hon inte var blind från början.
Ca en vecka efter hennes födelse ger jag henne Phosphorus, dels för att jag tycker hon passar bra till medlet men även för att Chris Jörgenfelt sa något om kalvar och grå hinna över ögat. Nu var det ingen hinna som låg över ögat på denhär kalven men, vad hade jag att förlora?
Någon vecka senare märker jag att hon ”följer mej med blicken” när jag går förbi. Hon är fortfarande ”vitgrå” i linsen, men baske mej om inte kalven håller på att se!!
Hon fick tillbaka synen mer och mer och hennes ögon blev normala i färg, hon såg bra så vitt jag kan bedöma… hon hade redan från början fått namnet BLinda, så det fick hon leva med!