aconitum – Homeopati för djur

Utvärtes behandling: Aconitum- och Arnicalösning

ur HFD 2003/04, av djurhomeopat Ann-Charlotte Rekke

Jag läste om medlet Aconitum (Acon) i George Vithoulkas ”Materia Medica Viva”. Det står lite historia om medlet, och då nämns att Acon förr användes som smärtstillande medel, som även kunde strykas på huden. Jag tyckte det lät väldigt intressant och bestämde mig för att prova.

Blandade till en flaska med destillerat vatten och en tablett Aconitum 1M. Jag fick tillfälle att prova lösningen redan nästa eftermiddag då jag halkade på ett vått golv och slog stortån i kanten på dörren och i tröskeln, det smärtade ända upp i låret.

Jag haltade till kylskåpet och tog fram flaskan, skakade den, dränkte in en bomullstuss med lösningen och lade den på tån. Det tog ett par minuter, sedan var det som att smärtan formligen rann bort. Kände inte av någonting efteråt, kunde sätta på mig skor och gick obehindrat.

Jag har provat denna lösning vid några fler tillfällen, både på mig själv och på djur som krävt snabb smärtlindring. Det har fungerat mycket bra! Det är dock en ren akutbehandling, vid mer ytlig smärta.

Har även använt det till en ko med klövspaltseksem. Kon hade ont och ville helst inte stå upp (hade även fått veterinärbehandling men det hade inte hänt så mycket). Hon fick även Hepar invärtes och så baddade husse utvärtes med Aconitum-lösning. Efter ett par timmar började hon stå upp långa stunder och sedan blev det bara bättre och bättre.

Arnica-lösning

Jag har även använt en liknande lösning av Arnica (Arn) bl a på min grannes hund, som fick ett otäckt fukteksem en sommar; kladdigt, varigt och mycket kliande. Jag klippte rent området, torkade rent med Arnica-lösningen under två dagar. Jag gav hundens konstitutionsmedel invärtes. Det tog fem dagar, sedan hade huden torkat och läkt. Efter ytterligare någon vecka, började pälsen växa ut igen.

Efter den snabba förbättringen jag fick på min grannes hund beslöt jag att använda den utvärtes lösningen av Arnica fler gånger, som en utvärtes, relativt snabb lindring av hudproblem, medan djuret behandlades konstitutionellt, med ett helt annat konstitutionsmedel invärtes.

Jag har i dagsläget använt denna kombination till några sk. eksemhundar. Deras kliande har lindrats snabbt och huden har börjat läka fint, samtidigt som deras konstitutionsmedel arbetar invärtes.

Ko som fläkt sig (Arn + Acon)

Från journalen: Ko, 398 som fläkt sej i lösdriften under dagen. Ägarna fann henne liggande i skrapgången, drog ut henne utanför ladugården, där hon nu legat några timmar utan att visa tecken på att stiga upp. Har lite småsår efter skrap mot underlaget i lösdriften. Har fått ensilage och vatten, men verkar inte ha någon aptit eller törst.

Ger henne Arnica 10 M, 5 piller x 1 +dos à 5 ml

Hon ser väldigt stirrig ut i ögonen, men även tom i ögonen, som att hon gett upp. Efter 15 minuter ger jag henne Aconitum M 5 piller x 1 à 5 ml +dos

Hämtar lite färskt gräs åt henne och hon ”glimtar” till i ögonen vid åsynen av gräset, börjar äta när hon får det.

Efter ca 15 min får hon ytterligare 1 +dos à 5 ml av Arnica 10M

Upprepar Aconitum-dosen en gång till. Jag och bonden står i dörren och pratar då hon plötsligt stiger upp, som att inget hade hänt, verkar rätt okej. Bonden blev så glad att han kramade om mig av bara farten!

Katten Elvis, mentala problem efter gammal skada (Nat-m)

av Monica Littorin, ur; HFD 2000/1

Elvis var en liten trevlig, lugn och busig katt. Tyvärr råkade han komma i vägen för – och överfallen av – en pittbull-terrier. Elvis blev svårt skadad i sidan. Rent fysiskt läkte det men han fick mentala problem efteråt. Först blev han tillbakadragen och mycket räddare för allt. Senare började han rymma hemifrån och irriterade grannarna. Han flög också på alla katter. Han var renlig av sig men hamnade i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. När han attackerade vänner till familjen (som han kände) såg ägaren ingen annan utväg än att avliva honom.

En dos Natrium mur löste dock alla problem och efter 1 ½ månad var det samma gamla trevliga katt igen.

Katten, som var renlig av sig, fick Nat-m eftersom han hamnat i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. Akut medel vid inre chock, som den Elvis utsattes för, är oftast Aconitum. Två doser brukar räcka. Om det blir bestående men får man ge ett individuellt läkemedel. Kanske hade Elvis sluppit sina besvär om han hade fått Aconitum direkt efter olyckshändelsen.

Homeopati i hönsgården

av homeopat Gunilla Birkestad, ur Homeopati för djur 2004/1

Hönan Agda var svart med skimrande grönt i sin fjäderskrud. Favorit till den gamle tuppen, som började bli lite egensinnig och anföll till slut både människor och övrigt förekommande djur på gården. Så det blev som det blev, med den argsinta tuppar, han blev nackad.

Agda som precis hade lagt ägg och börjat ruva, lämnade nu boet. En spräcklig höna tog genast över ruvningen av de fem äggen. Agda blev deprimerad. Hon hade sorg. Hon var för sig själv och låg gärna lite nedgrävd i sanden. Fjäderskruden ändrade karaktär och blev svartgrå. Livskraften avtog mer och mer. Så en dag kläcktes äggen. Det blev 5 svarta kycklingar som genast adopterades av den spräckliga hönan som ruvat fram dem. Agda brydde sig inte utan stoppade näbben under vingen.

Jag kom på besök till gården i ett annat ärende, har hand om gårdens hästars hälsa. Då passade gårdens ägare på att fråga om det gick att göra något åt hönan Agda, annars förlorar vi henne. Efter att ha tänkt lite kring döden och vilka medel som kan passa bäst, och vilka jag hade med mig i bilen, så fick det bli Aconitum D6. Andra läkemedel som kan komma ifråga i samband med döden, och om övriga symptom stämmer, kan vara Arsenicum album, Arnica, Ignatia, Natrium muriaticum.

Agda flyttade in på altanen och utfodrades där med mat och Aconitum-droppar morgon och kväll. Redan andra dagen stod hon och väntade på dropparna, som gavs med pipett i Agdas öppna mun, hon ville verkligen ha dem. Efter en vecka kacklades det mycket på altanen, så Agda fick gå ut till de andra i flocken. Nu var hon riktigt svart i fjädrarna igen, sprättade som en kraftfull höna och nu gällde det kycklingarna!

Med all kraft försökte hon ta kycklingarna från den spräckliga adoptivmamman. Kycklingarna visste juingen annan mamma än den de redan hade. Till sist insåg Agda att de hade det bra med den spräckliga hönan. Efter ytterligare en vecka kom även det skimrande gröna fram, och Agda framlevde sina dagar ett år till, då åldern tog ut sin rätt.

Chockad fjällko med död kalv (Acon + Arn)

Av Helen Anebo, dipl djurhomeopat

En lantbrukare ringde lite i panik en tidig morgon och hade problem med en fjällko. De hade fått dra ut en jättestor död kalv under natten och nu låg kon helt paralyserad på sidan, med huvudet utsträckt rakt framför kroppen. Hon reagerade inte vid beröring.

Eftersom ägaren hade ett litet apotek med homeopatmedel hemma, så föreslog jag att han skulle ge henne Aconitum i M-potens, 1 dos, och se vad som hände. Ca 5-10 min efter dosen, reste hon huvudet och la sej i en normalt liggande ställning och började idissla. Hon ville dock inte resa sej upp.

Efter en timme ordinerade jag Arnica D200 x 1 dos varje halvtimme x 3 ggr och sedan avvakta. Redan 15 minuter efter första dosen reste sej kon upp och började gå runt lite i ladugården. Ägaren fortsatte ändå att ge de följande två doserna. Kon fick ytterligare en dos Arnica D200 på kvällen och på morgonen efter verkade allt vara bra. Hon åt och drack och såg pigg ut.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 5, 2005, av Helen Anebo

Hanna 74 (Calc carb)

Som kviga var denna ko rund och kompakt. Mycket matglad, snäll och trevlig. Men när hon kalvat och vi skulle mjölka henne, förvandlades hon till ett vilt monster! Trots två sparkbågar, som jag fick blåhålla, och en rem runt bröstkorgen, var det ett elända att mjölka henne. Vi måste vara två för att klara henne.

Jag provade det mesta: Aconitum, för en eventuell chock hon kunde ha fått vid kalvning och mjölkning; Chamomilla, om hon gjorde det av elakhet; Lycopodium, om hon gjorde det av rent djävulskap; Nux vomica, om hon blev stressad av allt; Lachesis, på grund av det explosionsartade förloppet. Men inget hjälpte.

Kon tyckte naturligtvis detta var jättejobbigt och blev ännu mer spänd och började äta dåligt.
Maken som jobbade utanför gården, fick lov att börja jobba senare och sluta jobba tidigare, för att hjälpa mej att mjölka henne. Jag försökte ibland ensam, men det gick inte.

Så kom dagen då maken var tvungen att jobba sent. Vi hade då krånglat med kossan i 1½-2 månader. Redan kvällen innan hade jag börjat fundera på ett nytt medel till henne. Så kom jag på att jag gett henne Calc carb när hon var kviga, för hon hade en stor vårta på halsen, och då tyckte jag hon var en Calc-typ.
Vårtan hade faktiskt försvunnit och kanske kunde det bero på medlet?

Efter morgonmjölkningen gav jag henne en dos Calc D200. På kvällen stod kon dropp stilla och har gjort det sedan dess!

Jag har tvivlat många gånger på homeopatin och funderat på om inte djuren skulle ha blivit bra ändå, utan piller, men det här måste ju bara bero på medlet! Att från morgon till kväll ändra sej i psyket, jag har då aldrig varit med om det tidigare.

Hon är fortfarande väldigt tunn men äter mycket. Nu ser hon inte alls ut att vara en Calc-typ, men i Repertoriet är medlet 3-värdigt på ”Emaciation – avmagring”, 2-värdigt på ”Mind, ailments -excitement, emotional – sjuk av känslomässig upphetsning”. Det finns också med på ”Mind; anger -easily”, fast jag tror inte hon var arg. Hon tyckte nog bara att det var hemskt. Nu är hon i varje fall väldigt kelig och trevlig!

Av djurhomeopat Kristina Johansson
Ur tidningen Homeopati för djur, nr 3, 2003

Febriga kor (Acon, Bry, Nat-m)

Har haft några kor, som stått med feber och inga andra symptom än att de varit hängiga, inte ätit så bra, minskat i mjölk och legat mycket. Inget fel på juver eller klövar, ingen snor eller hosta. Inte heller lösa i avföring, ingenting förutom feber.

Feber är ju ingen sjukdom i sej, men en högproducerande ko som inte äter ordentligt, vill man inte ska stå med hög feber i onödan. Hade till de första korna svårt att hitta något medel, för det fanns så lite symptom att gå på. 3 st fick aldrig något medel, men hämtade sej på en vecka.

En ko fick Aconitum, just när febern bröt ut, tog bara några timmar så var febern borta och hon har inte fått tillbaka den.

En annan hade låg temp till en början, som sakteliga steg över några dagar. Hon fick Bryonia. Febern gick ned för några timmar, sedan steg den igen. Gav henne sedan Natrium mur, febern gick ned och försvann.

Ytterligare en hade hög feber redan från början (41.3 som mest). Fick Aconitum, men jag var för sent ute, hade haft feber i ca 12 timmar när hon fick Acon. Febern gick ned några timmar, sen kom den tillbaka igen. Gav henne sedan Nat-m, tempen gick ned till 39.5. Gav en dos till efter några timmar och febern försvann.

Jag gick egentligen mest på känsla när jag valde medel, men tänkte jag skulle se om det gick hitta samma medel genom att titta på varje symptom. Använde mej av dessa:

Mentalt: Slöhet; vid feber, Mage: Aptit; minskad, Feber: utan andra symptom (finns dock få medel i denna, men den var ”huvudet på spiken”), Generellt: Ligga; förbättrar samt Generellt: Svaghet; vätskeförlust (detta är ett symptom som används generellt till höglakterande.

Repertoriserade dessa symptom och fick fram Nat-m som första medel.

Flunsa i lagår´n (Acon)

En kväll när jag kom ut i lagår´n för att göra kvällsmjölkningen, hostade i princip varenda ko. Det lät för hemskt! På dagen hade jag hört några hosta i ungdjursstallet, men långt ifrån alla. Nu var goda råd dyra, dagen före Nyårsafton och allt. Hade dessutom hört att två av ladugårdarna i närheten hade flunsa, båda hade två kor som dött av sviterna efter flunsan.

Jag gav alla kor Aconitum i C200 potens, (i vattenkopparna). Gav dem även hö så de skulle stimuleras att dricka. 10-15 minuter senare var det nästan kusligt tyst i lagår´n, bara någon enstaka hostade till ibland.

När jag sedan gick in på kvällen var det 7 st (av 34) som jag hade gett ytterligare doser, som var allmänpåverkade, främst med feber. Dagen efter var det 2 som fick andra medel, övriga piggnade till snabbt av Aconitum.

Aconitum är ett fantastisk läkemedel att ta/ge, när ”något” är på väg att bryta ut. Tar ”udden” av symptomen vid t ex flunsa.

Stumpan, den speciella kon (Acon, St.au, Sil)

Stumpan, är en ko jag skulle vilja berätta om. Hon är en dam som ingen sätter sej på, talar om vad hon vill, bestämt och direkt. Då hon mjölkades in som kviga var hon omöjlig, sparkade högt och hårt. Vi provade alla vägar, klia bak i rumpan, vilket hon i och för sej tyckte var skönt men sparkade ned mjölkorganet ändå. Knöt rep runt bröstkorg, band fast henne så att hon inte kunde backa, sparkbåge…..listan kan göras lång. Ca en månad efter hennes kalvning var jag på kurs för norske homeopaten Jon Holden som sa åt mej att ge henne Aconitum M, en kvart före mjölkning. Jag fick med mej detta pyttelilla piller hem, ett enda, och på kvällen provade vi. Stumpan stod stilla och har stått stilla vid mjölkning sedan dess. Ja, vad kan man säja om det?

Allt var frid och fröjd tills hon fick en kraftig mastit på vänster fram-spene. Så här i efterhand skulle jag nog ha gett Pyrogenium men det visste jag inte då. Jag försökte med flera medel samtidigt som hon fick antibiotika, men juverdelen fick lov att sinläggas, den gick inte att rädda. Då upptäckte vi att hon var spruträdd. Fruktansvärt rädd! Vi klarade den AB-omgången men det var med livet som insats, både våra och hennes eget. Därefter var det ganska lugnt, förutom att hon INTE tyckte om att bli borstad, ev om man var mycket försiktig kunde hon gå med på det. Klippning gillade hon inte heller. Men hon älskade att jag kliade henne.

Sedan tog hon inte kalv, så det skulle ges spruta igen. Men det var bara att glömma, det gick inte. Hon höll på att dräpa oss alla. Under åren hade jag provat Silicea, Lycopodium men hon svarade inte på något som jag gav henne. Vid en provmjölkning upptäcktes det att hon stod med över 2,5 miljoner i celler, prov togs och det visade sej vara Staph aureus. Veterinären ville skicka henne på slakt, så hon hamnade på slaktlistan. Det var ju inte särskilt aktuellt att försöka spruta henne igen, det insåg vi ju.

I samma veva upptäckte jag att det fanns ett homeopatiskt Staph aureus-medel. Jag beställde det för att prova, tyckte inte att det fanns något att förlora, hon gick ändå inte att behandla veterinärmedicinskt. Hon fick 3 piller, 2 gånger om dagen i tre dagar av Staph aureus C 30.

Vid provmjölkningen tre veckor senare hade celltalet sjunkit till 600 000. Vi tog prov på henne igen, det fanns inga Staph aureus, bara lite vanliga staffar. Ett sk frysprov togs, för att kolla om Staph aureus gått in och ”gömt” sej inne i cellerna, men provet var negativt. Frysprovet är visserligen inte 100% men Staph aureus verkade ha försvunnit. Celltalet sjönk lite mer men inte tillräckligt.

Pratade med Ann-Charlotte Rekke, som då arbetade på Center för Klassisk Homeopati och hon tyckte att jag skulle försöka med Silicea igen. Vilket jag gjorde och celltalet gick så småningom ned till under 50 000, vilket är helt OK för henne. Har varit ned på 34 000 som lägst under de sista månaderna. Efter en dryg månad var hon lite hög i cellerna igen, så hon fick Silicea i 3 dagar, det sjönk igen. Stumpan har blivit en ganska bastant dam, hon seminerades aldrig eftersom hon skulle slaktas ut. Tyvärr, för hon är ju OK nu. Hon älskar att bli uppmärksammad av mej, kliad, ”bankad” uppe på ryggen, slänger ut svansen om jag går förbi utan att prata med henne, svartsjuk om jag pratar med grannbruden, bankar till den stackaren om jag kliar henne istället för Stumpan. Om man förflyttar något framför henne snabbt, nån springer etc så kastar hon med huvudet och vrålar. Hon luktar igenom mej noga om jag inte varit i lagår´n på länge, slickar mej, nästan snuttar på mej. Vi gillar varann en hel del. Dock är inte andra alldeles överförtjust i henne, de kommer inte alltid överens, så ingen ”var-mans-ko”.

Jag vet inte om jag tycker att hon är en Silicea mentalt, skulle nog hellre satsa på Lachesis, men hon svarade ju, trots allt, på Silicea.

Tjurkalv med panik (Acon)

En tjurkalv skulle ställas upp i en vanlig kalvbox. Han hade sprungit fritt med mamman i en kalvningsbox (och i lagår´n, för mamma tyckte det var rätt kul att öppna grinden i boxen). När jag satte upp honom i boxen blev han alldeles stel och bara stod och stirrade på väggen i boxen. I nästa sekund försökte han kasta sig över boxväggen. (Nu stod jag just där, så jag hann fånga upp honom innan han kom sig över.)

Kalven skakade och han ”hyperventilerade”, han var iskall om sina örontippar, fullständigt i panik. Jag vågade inte lämna honom för han skulle bara hoppa över. Han stirrade på kalven i boxen bredvid, stirrade på väggen… vad i hela friden som skrämde honom vet jag inte. Var det färgen på väggen? (Vit i boxen där han nu stod, gul i kalvningsboxen han varit i innan) Var det att han var i ett mindre utrymme? Att det stod en kalv bredvid? Jag kom fram till att den här killen ”svimmar” ju snart, om han inte lugnar ned sig, så jag ropade på hjälp, som fick stå kalvvakt medan jag hämtade Aconitum D200.

Kalven fick en dos av detta upplöst i lite vatten … på några minuter började hans öron bli varma, han slutade skaka och försökte inte hoppa ur boxen. Han tog ett steg fram mot polarn i boxen bredvid. Jag stod med honom i ca 10 minuter efter dosen för att se hur han skulle reagera… efter en stund började han gäspa, en halvtimme senare hade han lagt sig ned. Därefter är han helt lugnt i boxen, har inte gjort fler försök att hoppa över.