Stjärna, misstänkt pares (Phos)

Stjärna kalvade en stor och fin tjurkalv. Eftersom hon var vid ”gott hull” och 3:e kalvare, fick hon en kalkstav vid kalvning. Hon var upp en sväng strax efter hon kalvat, men sedan låg hon stilla i två-tre timmar, även efterbörden satt kvar.

När jag kände på hennes öron och bakdel var hon iskall om öronen och kall om baken, tempen var 38.1 C. Hon idisslade inte, ville inte äta, men drack en halv hink vatten. Fredagkväll och pares…suck!

Jag bestämde mej för att börja med en dos Phos C200, eftersom jag tror det är hennes konstitution, men blandade även Rhus-t C200, för att ge sedan.

5 minuter efter hon fått Phos kliver hon upp…jag bara stirrade på henne, trodde inte det var sant. Hon slickar kalven och han suger lite och sedan lägger hon sej igen. En timme senare är hon om möjligt ännu kallare om öronen. Lägger på henne en filt, 10 minuter senare visar hon tydligt att hon inte vill ha någon filt så vi tar av den.Vågade inte ge henne mer kalkstav, det är för nära inpå den första kalkstaven, men ger henne en +dos Phos till och Rhus-t i vattenkoppen, ifall hon stiger upp. Hon varken äter eller dricker men efterbörden har släppt. Tänker för mej själv, att det nog bara är att ringa veterinären imorgon bitti.

Till min förvåning står hon på morgonen, inga tecken på pares alls, lite kall men äter bättre och idisslar. En dag senare är hon ute i lösdriften, på dagarna. Nätterna får hon vara med sin kalv i boxen.

© Lotta Hägglund

Kvigkalv 418 (Ant-t)

Kvigkalv 418, föddes av en kviga, vars mjölk inte var fullgod, och vi hade ingen råmjölk i frysen. Kalven vägrar äta sedan mamman blivit avskiljd, tungan bara snurrar i munnen på henne (OBS, skulle här ha fått Ign eller Puls!) Får sedan rinnande vit diarré (får Calc C30 x 4 doser i två dagar) Är ut och ger henne 5-6 gånger/dag, men dricker bara små mängder varje gång. Diarrén ändras till gulbrun men har inte så stora mängder avf, får Podoph några doser, kalven börjar äta lite bättre, dricker t om 1,5 liter på en gång, ger henne 5 gånger under dagen. Vi tycker att det ser klart hoppfullt ut!
På kvällen när jag ska gå ut och ge ”nattflaska” så ligger hon och andas tungt, måste arbeta hårt för att andas, ser ut att ha ont, ligger på sin vä sida. Temp 40.4.
Ringer veterinär och får klartecken att ge Penovet 3 ml i 5 dagar + Comforion, men har ingen lämplig smärtlindring hemma. Ger då Antimon tartaricum C30 en dos. Efter 10-15 min andas hon helt bra, börjar springa runt i boxen, äter ”nattflaskan”. Är helt bra, ingen diarré eller problem med andning sedan dess.

© Lotta Hägglund

Arja, ögoncoctail (Lach)


En annan ”ögonbehandling” för många år sedan var på en ko vid namn Arja…kon som hatade avbytaren…Hon hade plötsligt en cocktail-liknande, kraftig utgjutning i sitt vänstra öga. Det såg ut som en Hotshot-snaps fast med blod-var-vätska istället för kaffe-sprit-grädde.
Hon såg inget med ögat heller. Frågade veterinären om vad detta kunde vara och om vi kunde göra något men på kor finns det inte så mycket att göra vid ögonproblem förutom Chloromycetinsalva (som egentligen inte är ”utprovat” på kor) eller antibiotika, vilket inte kändes aktuellt med Arjas problem. Resonerade med veterinären om det kunde vara någon blödning i ögats främre kammare, men vi kom inte fram till någon bra förklaring för hon hade inte skadat ögat.
I alla fall satt jag mej och åter-studerade ögats uppbyggnad lite och funderade på användbara rubriker. EYE Inflammation –Retina .hemorrhagic eller EYE Bleeding –Retinal hemorrhage kanske kunde vara nåt?
Med tanke på Arjas personlighet valde jag i alla fall Lachesis C30 till henne.
Efter några dagar började ögat se mycket bättre ut, hon började även se med ögat igen. Ungefär 2 veckor efter behandlingens början kom en mastit på vänster sida, samma som hon haft problem med förr. Man kan ju bli lite undrande över min ”glädje” att hon fått mastit igen, på SAMMA juverdel. För mej var det bekräftelse på att Lachesis var hennes rätta medel! Inom homeopatin ser man Returnal of Old Symptoms (ROS) som ett tecken på att man behandlar med rätt läkemedel.

© Lotta Hägglund

BLinda, blind kalv (Phos)

En sommar för många år sedan hittade jag en kalv, gömd i diket ute på betet, som var max 8-10 timmar gammal. Hon var övergiven av mamman…dessutom hade jag problem att lista ut vem mamman var! Jag gick runt och kollade alla möjliga eventuella mammor, men det syntes ingen efterbörd, flytning eller juver på någon. Så kalven var ”föräldralös”.
Jag tog in henne och tinade råmjölk, som jag tack och lov hade i frysen.
Dagen efter upptäcker jag att kalven är blind, hon har en vitgrå lins på båda ögonen, och ser helt klart ingenting. Jag är till 99% säker på att hon såg dagen innan.
Kan det ha varit skräcken att vara ensam i diket som ställt till det?
I alla fall ger jag henne Aconitum och väntar några dagar, men inget händer. Pratar med veterinären som inte vet riktigt vad vi ska göra, inte heller vad problemet kan vara. Det kan ju vara medfött säjer hon, men jag är rätt säker på att hon inte var blind från början.
Ca en vecka efter hennes födelse ger jag henne Phosphorus, dels för att jag tycker hon passar bra till medlet men även för att Chris Jörgenfelt sa något om kalvar och grå hinna över ögat. Nu var det ingen hinna som låg över ögat på denhär kalven men, vad hade jag att förlora?
Någon vecka senare märker jag att hon ”följer mej med blicken” när jag går förbi. Hon är fortfarande ”vitgrå” i linsen, men baske mej om inte kalven håller på att se!!

Hon fick tillbaka synen mer och mer och hennes ögon blev normala i färg, hon såg bra så vitt jag kan bedöma… hon hade redan från början fått namnet BLinda, så det fick hon leva med!

Nyfödd kalv nära döden (Verat)

Kvigkalven föddes tidigt en morgon i -15 grader, var en lätt kalvning.
Men mamman hade horn och var inte snäll med kalven, så det blev bråttom att få mamman från kalvningsboxen.
Kalven blev förstås nedkyld då hon inte slickades torr.
Det var körigt i stallet med 3 kalvningar inom 2 timmar.
Alla korna som kalvade hade dåligt med råmjölk. Bonden var ensam i stallet och det var mjölkningsdags, situationen blev snabbt kaotisk i kylan.
Hon lade flaskor med varmvatten kring kalven för att hjälpa den att hålla värmen och torkade den torr med handduk. Kalven fick råmjölk, men kalvens temp var väldigt låg, 33.7 grader. Kalven hade även diarré.

Kalven fick då Veratrum album.
Efter en stund började kalvens temp att stiga.
Hon lades under värmelampa med täcke på.
Dagen efter var kalven helt återställd.

(Den andra kalven på bilden föddes dagen efter, hade ännu kallare kroppstemp, även den fick Verat. Den har, i skrivandets stund, inte hämtat sej ännu.)

Berättat av Matti Maanen Van, holländsk bonde i Sverige

© Lotta Hägglund

Prickan, mastit vid sinläggning (SSC)

Prickan var under sinläggning, men lättmjölkad som hon är läckte hon ordentligt med mjölk, så när hon 4 dagar efter sinläggning blev hård i höger fram blev jag inte förvånad. Jag började mjölka ur henne i hopp om att det skulle gå mjölka bort, men det blev snarare värre och värre. Från början var det stora slemmiga, gula flockor i gul, tunn mjölk, blev även tjockare, lite vaniljsås liknande mjölk. Ingen lukt. Ingen ömhet, ingen rödhet, lite hård, temp 40.3

Symptomen var: – möjliga medel

vid sinläggning: – Belladonna, Bryonia, Phytolacca?

undertryckt mjölk: – en massa medel se ”Juver-repertoriet”?

flockor: stora, gula, slemmiga – SSC? (Silicea+Sulphur+Carbo veg)?

mjölk: tjock, slemmig, gul – Hydrastis?

mjölk: vaniljsåsliknande – Hepar?

höger sida: – en massa medel, se ”Juver-repertoriet”?

Konstitutionellt skulle jag säja att hon är en Pulsatilla ko, älskar att kela, puttar på mej om hon inte får uppmärksamhet, förföljer mej, matsnål.

Med ont om tid, med magsjukt barn, var jag lat och gav Prickan SSC 30, 1 +dos / dag i 2 dagar. Gav henne inget mer eftersom ”mjölkens” utseende försämrades, men febern försvann efter 1:a dosen.

Jag tar gärna ett bakterieprov innan jag ger något medel, för att veta vad/om något växer. Nu hade jag inte möjlighet att göra det förrän efter dag 2, det växte enstaka Streptococcer. Alltid skönt att veta att det inte är Staph aureus! Men jag var lite undrande över enstaka strept, eftersom mjölken närmast liknade gröt när provet togs!

På dag 3 var det lätt gul mjölk, med enstaka mindre flockor. Dag 4 en flocka i ”nästan” mjölk. Dag 5-7 mjölk, utan flock.

Prickan som nykalvad, försjunken i djup sömn!

© Lotta Hägglund

Hypericum vid fläkning

Hypericum är ett ofta använt medel vid fläkning, med gott resultat. Ofta används Arnica, men skulle det inte ge effekt, så ha Hypericum i åtanke. Man kan även alternera Arnica och Hypericum (och Aconitum om djuret verkar chockad).
En ko som fläkt sej illa samt en nykalvad kviga som låg med benen rakt utsträckta i gödselrännan, utan en chans att komma upp.
Båda fick Hyper D30 ett par gånger /dag och båda klev upp efter någon dag, med stöd av fläkband, runt bakbenen.

Ur tidningen Homeopati för djur, 2003/3

© Lotta Hägglund

Kviga, akuta luftvägsproblem (Bry)

Kviga på 9 månader som blivit akut sjuk.
Har snabb andning, vidgade näsborrar, gul gegga i nos och ögon. Tempen är 40,5, rör sej långsamt och hon har svårt att gå.
Hon har fått Ant-t C30, totalt 5 doser, men har bara blivit något bättre.
Veterinär tillkallas och konstaterar lunginflammation. (Fick ev penicillin)
Kvigan har växt långsamt, är liten och tunn. Har konstig benställning bak, har stått spaltbox. Mentalt lite tillbakadragen och försiktig, men kelig och gillar att bli klappad, är foglig.
Fick Bryonia CM på tors eftermiddag, dosen plussades på kvällen samt ytterligare några dagar. Hostade lite. På mån har febern gått ned till 38.6, äter bättre och dricker.
Nästa morgon har hon snabb andning, hostar mera, torr och hård hosta. Dricker mer men äter bara lite. Kutar med ryggen.
Hon får då Bryonia MM och är helt bra dagen efter.

Av dipl djurhomeopat Ann-Charlotte Rekke

© Lotta Hägglund

Flunsa i lagår´n (Acon)

En kväll när jag kom ut i lagår´n för att göra kvällsmjölkningen, hostade i princip varenda ko. Det lät för hemskt! På dagen hade jag hört några hosta i ungdjursstallet, men långt ifrån alla. Nu var goda råd dyra, dagen före Nyårsafton och allt. Hade dessutom hört att två av ladugårdarna i närheten hade flunsa, båda hade två kor som dött av sviterna efter flunsan.

Jag gav alla kor Aconitum i C200 potens, (i vattenkopparna). Gav dem även hö så de skulle stimuleras att dricka. 10-15 minuter senare var det nästan kusligt tyst i lagår´n, bara någon enstaka hostade till ibland.

När jag sedan gick in på kvällen var det 7 st (av 34) som jag hade gett ytterligare doser, som var allmänpåverkade, främst med feber. Dagen efter var det 2 som fick andra medel, övriga piggnade till snabbt av Aconitum.

Aconitum är ett fantastisk läkemedel att ta/ge, när ”något” är på väg att bryta ut. Tar ”udden” av symptomen vid t ex flunsa.

© Lotta Hägglund

Ko utan värkar (Cauloph)

För många år sedan hittade jag en av korna ute i hagen, helrisig. Blev inte klok på vad det var med henne riktigt. Hade feber, hängde hela hon, såg verkligen bedrövlig ut.

Hon skulle egentligen kalva om ca tre veckor senare men då jag till slut gick in med hand/arm i slidan så kände jag ”vattenkalven”, den vattensäck man ofta kan se komma före kalven. Den kändes en handlängd in i slidan, så hon skulle definitivt kalva. Vi väntade i 6 timmar, var in och kände med nån timmes mellanrum men inget hände, hon hade inga värkar. Vi ringde veterinären som sa åt oss att dra ut kalven. Då tänkte jag att jag skulle försöka med Caulophyllum, förlossningen verkade ju ha avstannat – inga värkar.

Hon fick en dos Caulph C 200, kl 18.06. Värkarna startade 6 minuter senare. En dos till 18.20. Kalven föddes 19.15, den var död, fostervattnet var brunaktigt och luktade gräsligt. Kon var i dåligt skick så vi ringde efter veterinären, hon fick AB men hämtade sej dess värre aldrig riktigt. Hon var en vacker, mild, väldigt trevlig och kelig ko, troligen en Pulsatilla, fina kon Josefin 427.

© Lotta Hägglund