Akuta tillstånd – Sida 3 – Homeopati för djur

Bryn, förmodad pares (Lyc)

Bryn kalvade ute på eftermiddagen, en stor tjurkalv men utan problem. Eftersom hon fick sin fjärde kalv, fick hon en kalkstav.
Morgonen efter fick hon ytterligare en kalkstav, för hon såg lite vinglig och ”myschlig” ut.
Under dagen åt hon dåligt och låg mest, men idisslade.
På aftonen fick vi inte upp henne.
Hon var varm om både öron och bakdel, temp 38.7, lite blöt om mulen. Juvret kändes okej.
Det mest troliga var ändå kalciumbrist, så hon fick Rhus tox C200 i 3 +doser med 20 minuters mellanrum, men ingen effekt.
Därefter fick hon Arnica C200 i 2 +doser, utifall att hon skulle fläkt sej då vi inte såg det. Men ingen effekt.
Hon drack väldigt lite, åt hö och lite ensilage, hade avföring som såg fin ut.
Hon låg på bröstet, så vi gav en kalkstav till och vände henne, för att hålla igång cirkulation och mage.
Vi resonerade om vi skulle ringa veterinär eller ej, men en söndag, kl 23 kändes det inte lockande att ringa veterinären, om det inte är absolut nödvändigt.

Bryn är en högrest dam, väldigt mycket grå hår i ansiktet, konvex nosrygg, uppför sej som hon ser ett spöke om jag har ”ovanlig” kläder, stirrar på mej med uppspärrade ögon för att sedan rusa iväg, är som ett varmblod i kokropp, lite av ”nerverna utanpå”.

Bestämde mej för att ge henne Lycopodium eftersom hon inte svarat på Rhus tox. Gav henne Lyc C200 2 +doser med ca 20 min mellanrum.
(Lyc, Phos och Calc är värt att prova om inte Rhus tox fungerar vid pares.)

På morgonen gick jag ut för att kolla…och då står tanten och äter, hur pigg som helst!

© Lotta Hägglund

Olga (Calc carb)

Olga – en ilsken Highland Cattleko född -93, av dipl djurhomeopat Helen Anebo

Olga har varit på gården sedan hon var ett år gammal. Varje år, efter det att hon blev betäckt första gången vid ca 2,5 års ålder, har hon fått en kalv och det har alltid gått bra. Alla korna på gården kalvar ute i det fria. De går undan i den stora hagen när det är dags att kalva och kommer tillbaka till flocken med kalven när den är ett par dagar gammal.
I år gjorde hon lika, men det stod inte rätt till med kalven. Kalven stod ofta och puffade mellan Olgas framben och såg lite frusen och kutryggig ut. Det verkade som om kalven tagit fel på ”matstället”.

Vi tog in dem bägge i ladugården för att mjölka Olga för hand för att kunna ge kalven råmjölk med flaska. Detta var med livet som insats, för hon sparkade efter oss så mycket hon kunde. Det blev lite blåmärken här och var, men vi fick ur henne ca en halv liter, som vi gav kalven.
Vi fick absolut inte närma oss kalven och vi var tvungna att binda upp Olga i hornen, som på dessa djur är både vassa och långa, som hon viftade rejält med och hotade oss med fnysningar och dreglande mun. En mycket besvärlig procedur, där man önskade att man övat lite mer på lassokastning.
Det verkade som om hon reagerade kraftigt negativt om man tittade på henne.

Olga var stor för att vara av rasen Highland Cattle och hade enorma spenar. Det lät väldigt mycket när hon andades. Det var som om hon flåsade vid varje andetag och så hade hon alltid låtit. Hon drack och kissade mycket och svettades mycket när hon var inne i ladugården, men eftersom hon inte var van att vara inne – det var många minusgrader ute – så var inte det ett säkert symtom.
Olga var ofta mycket lös i magen och färgen var lerliknande till både färg och konsistens.
Hon drack ur vattenkopp och hade fri tillgång på hösilage och saltsten.

Jag gav henne Calc D 200 x 1 dos x 3 dagar och dagen efter första dosen var hon som förbytt. Mycket lugnare och snällare och jag kunde gå in till henne utan problem. För första gången kunde jag gå in till dem bägge utan att riskera livet. Olga t o m nosade lite på min hand där jag stod på huk bara en halv meter ifrån henne utan att känna någon rädsla.

Rubriker som användes ur Synthesis:

Mind, Looked at – cannot bear to be Calc (1)
Mind, Anger Calc (2)
Mind, Rage, fury Calc (1)
Respiration, loud Calc (3)
Chest, Fullness – Mammae Calc (1)
Stool, Clayish Calc (3)

©Lotta Hägglund

Fång hos en förstakalvare (Rhus-t)

En första kalvare som fick akut fång i maj. Det var en normalstor ko, med något trånga spenspetsar. När hon fick fång låg hon mycket, reste sej med möda och stod med frambenen i kors.
Kon fick Rhus-t, först D200 och sedan D30.

Andra dagen var hon betydligt bättre och stod upp längre stunder och tredje dagen kunde hon gå med ut på dagtid.
Efter några dagar fick hon återfall och behandlades under 2 dagar med Rhus-t igen.

Sedan var hon fullt frisk nästan en månad, men fick återfall i juni.
Under fyra dagar behandlades kon då med Rhus t D200, 2 ggr/dag.
Därefter var hon symptomfri, ända tills hon skickades på slakt mer än ett år senare. Skickades då pga de trånga spenarna.

Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/4, skriven av Lisbeth Larsson

Ung kviga (Cauloph)

Var på besök hos en köttbonde vars kviga hade råkat bli tjuvbetäckt, ingen hade märkt det förrän hon började ställa till juvret. Hon var alldeles för ung och outvecklad för att få en kalv. Nu hade kalvningen satt igång sedan några timmar och det gick inte alls bra, kalven satt fast och kvigan hade inte längre några värkar.
Veterinär, bonden, en anställd och jag, försökte med alla medel få lös kalven. Veterinären var skeptisk och tyckte att detta går aldrig, bonden likaså.

Jag bad att jag skulle få prova med Caulophyllum och berättade hur medlet fungerade, att det stimulerade värkarbetet. Fick klartecken av både bonde och veterinär.

Kvigan fick en dos av Cauloph och återfick täta värkar. Kalven lossnade millimeter för milimeter och till slut fick vi ut en stor, dödfödd tjurkalv.

Dagen efter träffade jag den anställde och frågade hur det gick med kvigan. Han berättade att hon bara låg, varken åt eller drack. Jag bad att bonden skulle ringa mej så skulle han få lite andra medel att försöka med. Tyvärr var bonden bortrest i 2 dagar så det blev inte förrän dag 4 han fick mitt meddelande. Kvigan fick både Arnica och Aconitum och visade viss förbättring men hon var redan i så dåligt skick att bonden lät henne avsluta sina dagar.

Ångrar att jag inte var förutseende nog att ta med både Arnica och Aconitum när jag åkte dit första gången, men det var under min praktik hos veterinärer och jag kunde aldrig drömma om att jag skulle få använda homeopatmedel, Cauloph ”råkade” jag bara ha i fickan.

Kicki 320

Kicki hade trampat sej på vänster bakspene och var inte det minsta intresserad av att jag skulle röra den, rengöra den, ej heller mjölka den. Hon stod på tårna och talade om att jag helst skulle hålla mej undan, för även om hon normalt var en kelig dam, så kände hon sej inte det minsta kelig just nu.

Jag gav henne en dos Arnica C200 i munnen, (pillren var upplösta i lite vatten i en spruta).
10 minuter senare la hon sej ned (ej på juverdelen) och tittade lugnt på mej medan jag rengjorde och tejpade/bandagerade spentrampet.

Ärligen blev jag alldeles förbluffad över hennes reaktion på läkemedlet och undrade nästan vad jag hade drogat henne med!

Chockad fjällko med död kalv (Acon + Arn)

Av Helen Anebo, dipl djurhomeopat

En lantbrukare ringde lite i panik en tidig morgon och hade problem med en fjällko. De hade fått dra ut en jättestor död kalv under natten och nu låg kon helt paralyserad på sidan, med huvudet utsträckt rakt framför kroppen. Hon reagerade inte vid beröring.

Eftersom ägaren hade ett litet apotek med homeopatmedel hemma, så föreslog jag att han skulle ge henne Aconitum i M-potens, 1 dos, och se vad som hände. Ca 5-10 min efter dosen, reste hon huvudet och la sej i en normalt liggande ställning och började idissla. Hon ville dock inte resa sej upp.

Efter en timme ordinerade jag Arnica D200 x 1 dos varje halvtimme x 3 ggr och sedan avvakta. Redan 15 minuter efter första dosen reste sej kon upp och började gå runt lite i ladugården. Ägaren fortsatte ändå att ge de följande två doserna. Kon fick ytterligare en dos Arnica D200 på kvällen och på morgonen efter verkade allt vara bra. Hon åt och drack och såg pigg ut.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 5, 2005, av Helen Anebo

Akut mastit (Bell + Okou)

En av korna, som varit fullt frisk på morgonen, kom inte hem till mjölkningen en kväll utan hade gått undan och lagt sej och var mycket medtagen.
Vi fick in henne och kunde konstatera att ena juverdelen var mycket hård och det kom bara lite tunn, vattnig mjölk.
Hon åt inte och avföringen var tunn.
Kon fick direkt Belladonna för mastiten hade kommit så akut och var så häftig, och Okoubaka eftersom jag misstänkte att det också var något problem med magen och ev vad hon hon ätit.
Den akuta situationen förbättrades snabbt, men jag fortsatte ge medel i knappt en vecka.
Eftersom det inte var så långt kvar till kalvning sinlades hon.

Ur tidningen Homeopati för djur 2003/ av Marie Åslew, dipl djurhomeopat

Akut mastit (Bell + Phyt)

En bonde ringde om en förstakalvare som fått akut mastit. Det var en mycket liten, tunn ko med mycket vitt i. Hon är snäll, sa bonden.

Kon hade en rejäl mastit med hög feber (40,2), vänster bak var hård och varm, mjölken såg ut som smält smör. Inflammationen hade kommit under eftermiddagen. Veterinären hade varit där och lämnat antibiotika, men ville inte att bonden skulle börja ge kon av det förrän man fått svar på mjölkprovet som togs.

Kon fick Belladonna D200, 5 piller i +dos, (piller blandas ut i vatten och man ger av samma blandning alla doser, skakas kraftigt 20 ggr innan ny dos) kl 21.00, 21.30 samt 22.00. Lämnade även Phytolacca D200 som bonden skulle ge dagen efter, 2 ggr.

Bonden ringde morgonen därpå, tidigt….den överlycklige bonden berättade att mjölken nästan såg ut som riktig mjölk, dock med en del flocker i, hon hade ingen feber, kon mådde mycket bättre. Dagen efter mådde kon fortfarande bra, juverdelen tömdes och var mjuk, dock med högt celltal. Provsvaret visade colibakterier. Kon fick Phyt D200 i ytterligare 2 dagar, celltalet gick så småningom ned till normal nivå.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002

Ko utan hopp (Carb-v)

Kon var en förstakalvare som hade kalvat ca 3 mån tidigare. En liten ko, som hade svårt att lägga på hullet, tidigare frisk och ganska kelig. Två dagar tidigare hade hon haft markant mindre mjölkmängd i vänster bak. Den såg inte riktigt bra ut, kon mådde dåligt. Hon hade ingen feber, snarare undertemp. Dagen innan hade hon inte rest sej alls. Veterinär tillkallades och gav kalk, kortison och vitaminer. Men hon reste sej inte. Mjölkprov som togs visade colibakterier. Den senaste veckan hade 3 kor dött på gården, av coliförgiftning, förmodligen pga dåligt ensilage så bonden var verkligen orolig.

På kvällen hade kon fortfarande inte rest sej. Man hade dragit ut henne från båspallen till ett ställe där man lättare kunde vända och behandla henne. Nu låg hon med huvudet mot magen och såg allmänt klen ut. Öron och panna var kalla, resten av kroppen var varm. Avföringen hade tidigare varit väldigt lös, nu var den lite fastare. På morgonen hade hon druckit 3 liter vatten men nu ville hon inte ha, hon var helt apatisk.

Kl 20 fick hon 2 tabletter Carb-v D30 direkt i munnen. 15 minuter senare lyfte kossan på huvudet och tittade på oss. Hon fick en ny dos och därefter 2 doser till med 15 min mellanrum. Nu ville hon ha mat och hon åt det hon fick. Vi försökte få upp henne men det misslyckades. Jag lämnade ett par doser till och åkte hem utan större hopp om att hon skulle kunna räddas.

Nästa dag ringde bonden och berättade att när de kommit ut i ladugården på morgonen, stod kossan upp och var pigg!

Jag svävade på moln hela den veckan!

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002

Ko med ont i magen? (Bell)

Kon är en blyg och harig en, som är väldigt låg i rang och inte gör så mycket väsen av sej. Men en eftermiddag när jag skulle mjölka henne trodde jag f-n själv hade flugit i henne! Hon sparkade åt alla håll med bakbenen, slet för att komma loss från fodergrindarna (låser fast korna under mjölkning), hon verkar helt galen. När det var dags att mjölka henne hade hon inte lugnat sej ett dugg och hon hade inte rört maten. Det blev spännande att mjölka henne! Hon kliades frenetiskt under hela mjölkningen och hade dessutom två sparkbågar på sej, men det gick.

Jag misstänkte att kon hade ont i magen, för hon sparkade åt det hållet. Jag ringde veterinären, som hade tre förslag; 1: nervös acetonemi (som kan drabba kor som mjölkar mycket), 2: magnesiumbrist och 3: ont i magen. De två första förslagen kunde vi utesluta ganska snabbt för kon mjölkade inte särskilt mycket och det var fel årstid för magnesiumbrist, alltså ont i magen. Vad gör en veterinär åt det, frågade jag. Det var bara att avvakta.

Jag gav kon en dos Belladonna D30. Hon lade sej ned så fort jag öppnade fodergrinden, reste sej igen och höll på så en kort stund. Sedan liksom spred sej lugnet i henne och hon låg stilla. En stund senare gick jag ut till henne igen. Det var som om ingenting hade hänt, hon har heller aldrig fått ett sånt ”ryck” igen.

Kon fick Belladonna för att det blev så akut och symptomen var så häftiga.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1, 2002