katt – Sida 2 – Homeopati för djur

Katten Nelson, 16 mån (Lac-f)

ur tidningen HFD 2002/2 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flyttade från uppfödaren till nuvarande ägaren vid 11 veckors ålder. Blev lös i magen direkt när han kom till sitt nya hem. Efter tre veckor blev det blod i avföringen. Ägarna provade med dietmat men den hade ingen effekt. Avföringen var så lös att det blev pölar. Började bajsa på hallmattan.

Nelson är smal men pigg. Har börjat springa och bajsa sina pölar överallt. Slickar och tuggar på papper så fort han får en chans. Nelsons mamma hade lämnat ungarna vid 8 veckors ålder och inte brytt sig om dem sedan.

Behandlade Nelson med läkemedlet Lac felinum (tillverkat av kattmjölk)

Det märktes skillnad på Nelson redan nästa dag. Han slutade med att springa runt och bajsa utan gick på lådan. Ett dygn efter dosen blev även hans avföring fastare. Han slutade även upp med att slicka och tugga på papper.

Gammal katt med förstoppning (Op)

Katten kom till mej efter flera vändor hos veterinären, där de gett honom paraffinolja, ett antal mikrolax, spolat tarmen i flera timmar för att lösa upp förstoppningen, samt gett honom vätska under huden. Inget verkade hjälpa. Katten hade varit förstoppad i drygt en vecka.
Han vägrade att äta och dricka sedan några dagar och var väldigt hängig, rent av apatisk.
Han hade dessutom kräkts avföring dagen innan, vilket är allvarligt.
Det var alltså ont om tid, kanske hade redan kroppen tagit skada.

Jag gjorde en sk repertorisering där jag valde ut hans symptom för att se vilket medel som skulle matcha honom bäst.
Valet stod mellan 2 medel, Nux vomica och Opium.
Eftersom han var apatisk valde jag att ge honom homeopatmedlet Opium. Hade dock bara M potens hemma, vilket kändes i kraftigaste laget.
Jag förvarnade matte och husse att han kunde få en förstförsämring.
Han fick 1 dos mitt på dagen. Han var hängig, hade mat i munnen som han vägrade svälja när de matade honom, han ville vara ensam, inte bli störd.
På kvällen pratas vi vid igen, katten har mycket riktigt fått en förstförsämring, han visade klart och tydligt att han ville vara ensam, gömmer huvudet i tassarna.
Mår illa, dreglar och kräks, men har börjat fisa…luktar väldigt illa!

Vi ger honom en dos till. (skulle normalt inte ha gjort det, men för varje timme som gick minskade hans chanser att klara sej.)
En timme senare visar han inga teckan på att vilja vara ensam, tvärtom, han tillbringar hela kvällen med husse och matte.
Hoppar upp och lägger sej på fotpallen, vilket måste vara en enorm anstängning för honom.

Dagen efter går han runt mycket, dreglar, kräks lite. Protesterar när de ska mata honom, vilket han inte gjort tidigare.
Morgonen efter bajsar han, en handfull, illaluktande skit.

Av lycka över att han kanske kan klara sej ringer matte till veterinären och får komma för att få en B-vitamin spruta som ska stimulera aptiten.
Han får dessutom antibiotika, för han har lite feber.
Nu börjar avföringen att rinna ur honom, den fräter på huden så han blir infekterad och hårlös, hela katten luktar infektion.
Tyvärr fick de honom aldrig att äta eller dricka självmant, så till slut får han somna in.

Kattflickan Fanny (Puls)

Trots att Fanny var 4 år, hade hon aldrig fått några ungar. Hon löpte regelbundet var 14:e dag (!) och hon hade kattkillar som uppvaktade och betäckte henne. Jag hade henne som elevfall under min utbildning till djurhomeopat och kom då fram till att hon troligen var en Pulsatilla.

Mild, blyg och lite skygg, lite rädd för män, nätt och späd, älskar sin matte mest, försvann om jag var borta osv. Så jag drog till och gav henne en Puls-dos i lite högre potens och sa åt henne att gå och skaffa sej barn. Samma kväll försvann hon och var borta i 1,5 dygn, vilket hon aldrig gjort förr, då jag varit hemma….
Två-tre veckor senare löpte hon igen och beviset på vad hon haft för sej kom några månader senare. De sista veckorna kunde hon inte ligga på sidan utan låg platt på magen och flyttade sej bara mellan hallen och köket, hon var enorm! Åtta kattungar kom fram ur denna lilla katt!

Sedan dess har hon fått fyra kullar till, kullarna blev mindre och mindre. Näst sista kullen var det bara en unge. Jag tyckte detta fenomen var rätt intressant och jag trodde kanske att hon skulle återgå till att inte kunna få några barn. Men ack vad jag bedrog mej.
Hela sommaren -04 löpte hon, var och rantade runt hela sommaren och inget hände. Sedan på hösten tyckte jag mej känna igen hennes ”jag är dräktig”-blick och joodå… i slutet av november fick hon en kull igen på 4 ungar.

Fanny ”glömde” att hon var en skygg flicka. Hon blev en dam som älskar att vara med, kommer en karl så vips är hon i knät, så fort man sätter sej har man henne hos sej. Har faktiskt funderat på att skaffa en ”känguruficka” på magen till henne. Till den som tar över vid datorn då man surfat brukar vi säja ”Fanny ingår”!
Tilläggas bör är att Fanny inte har fått någon mer dos av medlet.

Fanny, min kära kattflicka, i katthimlen sedan många år

F© Lotta Hägglund

Freija, en typisk Pulsatilla

Av Djurhomeopat Annalena Nyström

Pulsatilla är ett vanligt homeopatisk så kallat konstitutionellt medel för honkatter. När det gäller detta fall så är just Pulsatilla det rätta medlet och läkningen sker här både på fysisk, känslomässig och mental nivå när medlet är helt rätt. Pulsatilla arbetar på problem som blyghet, mage/tarm, ögon och slemhinnor. I detta fall så visar bilden upp en helt rättvis bild av Pulsatilla (backsippa)

Freija med magproblem född -95

Ägaren ringde till mig angående denna katt som kräktes mycket och hade diarré emellanåt.
Utredd hos veterinär med både gastroskopi och rectroskopi. Man hittade inget. Det enda var att folsyrevärdena var dåliga. Därför tar Folacin. Fått tidigare cortison och magsårsmedicin men bara blivit lite tillfälligt bättre.

Mentalt: Lite ängslig katt. Rädd för besökare, vågar gå fram efter en stund till vissa. Rädd för mattes pappa som är lite bullrig och högröstad. Blir lite putt när matte har pojkvänner hemma. Hade tidigare kompis som dog -98. Dom lekte med varandra men tvättade inte varandra eller sov i närheten. Accepterade men inte jättenära. Busade och bråkade men det var kompisen som var den som var säker medan Freija alltid varit lite rädd för nya människor men väldigt nyfiken och kunde bli instängd i skåp etc pg av det. Väldigt rädd och mådde dåligt vid bilåkning. Lekfull med matte, tycker om små möss och guldfärgade snören. Vill gärna ha sällskap på toaletten när hon skall kissa och bajsa. När hon varit sjuk vill hon gärna sitta i mattes knä även om det gjort ont i magen. Hon tycker om att bli borstad. Är ingen kelgris utan kommer bestämt och vill bli klappad och när matte leker med henne kan det slå över och hon bara spinner och vill bli smekt istället. Verkar tycka det är jobbigt när matte är borta länge.
Vill alltid ligga bredvid och rör matte sig för mycket går hon därifrån men hon skall ligga helst på mattes ben och på en filt. Lugnt och fint skall det vara och mycket nära.

Värme/kyla: Tycker inte om att det är för varmt. Söker hellre upp skugga. Ligger inte under täcket. Tycker om att vara ute och gå när det är kallt även vid snö. Dock vill inte bli blöt. Har inbyggd balkong och sitter gärna där ute fast det är ganska kallt. Verkar inte bekomma henne.

Mat/dryck: Dricker inte så bra, äter lite av allt, tycker om fisk och lite kött, mår dåligt av fet fisk och vill inte ha, lite grönsaker morötter/ärtor på burk, oliver, kyckling är gott. Inte mjölkprodukter men tyckte tidigare om vaniljsås men blev dålig av, vill inte ha fett och verkar må dåligt av det. Tycker inte om kladdig burkmat. Äter hellre när matte står bredvid.

Avföring: Ofta kladdig avföring, men kan vara hård ibland och väldigt lös ibland, vid mycket kräkningar blir avföringen lösare och luktar illa. Det pendlar mycket i konsistensen.

Kisserier: Kissar lite dåligt. Har protestkissat ibland när matte varit borta för länge. Kan lukta starkt ibland och hon kissar lite extra i mars då hon även beter sig lite mars-kattaktigt.

Mage/kräkningar: Kräks intensivt och många gånger efter varandra. Bara galla.Vill inte dricka då hon blir så här dålig och äter självklart inte heller. Verkar må illa och matte får hellre inte borsta henne då. Har tydligen ont i magen. Kräks ofta flera timmar efter mat.

Tidigare: Utväxt togs bort på höger kind, skrovliga trampdynor som är torra, kastrerad, haft ögoninflammation tidigare och flytningar/slidproblem.

Päls: Normalt har hon fin päls men när hon varit sjuk nu så har pälsen tovat ihop sig och är glanslös och delar på sig.

Utseende: Rund och go honkatt med stora ögon som är mörkmarkerade och det ser nästan ut som om eye-liner har använts.

Mitt intryck: Timid och lite blyg kattdam. Kelig när hon vågar närma sig men tittar försiktigt och undrande över vad jag kan tänkas göra med henne. När hon dock ser att jag är en så att säga snäll människa så vågar hon komma fram och även busa lite försiktigt med en fjäder jag har med mig.

Freija – behandling hur gick det?

Ja när det gällde katthonan Freija så var det första medlet Pulsatilla jag naturligtvis tänkte på eftersom bilden är så typisk av indikation på medlet. Hon är blyg, har problem med slemhinnor, tål inte fett, dricker dåligt och klarar av kyla bra.

Jag började med att ge henne en behandling med pulsatilla CH30, 2 piller en gång per dag i 4 dagar. Hon svarade mycket bra och magen lugnade ner sig relativt snart efter medlet. Hon visade även att hon mentalt blev lite modigare och vågade vara framme mer när främmande kom.
Hon fick efter några veckor byta till en starkare styrka CH200 där det gavs 2 piller under 2 dagar. Hon fortsatte efter det att bli ännu mer framåt och magen höll sig stabil fortfarande. Hon klarade sig på denna behandling under ett halvår men matte hörde sedan av sig och berättade att hon varit lite dålig igen. Hon fick då repetera CH200 och sedan har matte ibland gett bara några doser CH30 vid akuta besvär och hon svarar lika bra varje gång på sitt konstitutionella medel Pulsatilla.

Bamse, 13 år, en typisk Lycopodium katt

Artikeln skriven av Dipl djurhomeopat Annalena Nyström

När det gäller homeopatisk behandling av djur så kan man som tidigare nämnts behandla såväl fysiska som mentala problem. När det gäller ett kroniskt problem, där både mentala och fysiska symptom visar sig, är det mycket information som ofta ligger till grund för vilket homeopatiskt medel som är bäst indikerat.

I detta kattfall så är det medlet Lycopodium som är det bäst passande homeopatiska medlet och också det som löser fallet. Lycopodium tillhör de större så kallade polykrestmedlen, dessutom ett vanligt medel för hankatter. Det brukar oftast hjälpa bra vid protestkissning, stark hanighet och problem med urinvägar och njurar. Dock måste helheten passa in för att medlet skall vara fullständigt rätt. I detta fall anser jag att katten Bamse visar upp den helt rättvisa bilden av en katt som behöver Lycopodium (mattlummer)

Bamse-huskatt 13 år kastrerad

Söker för: Stingslig, sur och attackerar vissa genom att slå på tassen. Stressad. Huvudvärk. Rinner i ögonen. Lite dålig andedräkt. Smärta i ländryggen som visar sig som att det rycker i hela ländryggen, han försöker bita sig och springer runt omkring av smärta. Detta ger sig dock efter någon halvtimme.

Bakgrundshistoria: Uppvuxen med matte där han bor nu och med kattkompisen Ingvar som är ca 7 år. Matte lever ensam nu och är dagbarnvårdare så det är många barn hemma på dagarna. Skilsmässa i familjen, husse missbrukade, dock ej matte. Två barn fanns med som nu flyttat hemifrån. Bamse väldigt förtjust i husse och efter skilsmässan började han bita av sig pälsen och var hårlös, blev då surare och det tilltog efter barnen flyttade. Han har alltid tyckt mer om män än kvinnor, men är också uppvuxen med män.

Innan skilsmässan var Bamse en glad och busig katt om än lite speciell och ganska stressad sådan. Smärtan i bakkroppen tror matte kom efter han blivit klämd i ytterdörren, men vet inte säkert. Problemen kom dock inte direkt efter detta. Hon misstänker även en liten mindre bilolycka där Bamse fått en liten touch i huvudet dock ej kroppsskador.

Rinnet i ögonen har tillkommit senaste åren. Tycker om rutiner tycker matte det verkar som. När hon är ledig och går upp senare eller har semester blir han mer stressad, det skall vara rutiner och matte skall gå upp när hon ska. Bamse har dock aldrig blivit behandlad av veterinär eller sökt hjälp för sina problem tidigare. Det ligger mer åt det mentala som matte vill ha hjälp för eftersom det är så tråkigt med hans vrånga och sura personlighet.

Mentalt: Bamse är en katt som är gårdens kung, har pondus och ingen går på honom, då attackerar han tillbaka och håller därför statusen. När katten Ingvar kom tog Bamse över papparollen och var en mycket duktig sådan. Uppfostrade och tvättade och verkligen tog hand om.

Bamse började bli sur gubbe redan vid 3 årsåldern och ihop med skilsmässan. Kelig när han ville men bara med familjen. Bet till när man klappade för länge och attackerade vissa med tassen när dom hälsade. Man kunde inte klappa honom på magen, då attackerade han. Gick aldrig fram till främmande, tittade bara och brydde sig ej. Gick främmande fram så antingen attackerade han eller gick därifrån. Inte av rädsla utan han verkade bara tycka mycket illa om när människor som han inte kände kom fram till honom och ville klappa honom.

Tycker illa om när matte skall åka bort, river då ut alla kläder ur resväskan och matte får packa om. Gav ett stressat intryck och var känslig för tillsägelse och bråk i familjen, blev rädd då. Tyckte inte om att det var mycket folk hemma. Ofta fanns nära men alltid en bit ifrån. Vill ligga själv och tycker inte om att ligga bredvid matte eftersom hon rör sig så mycket.

Rädd för cyklande och för barn utomhus. Känslig vid egna tillsägelser och kan bli sur då. Tycker mycket om när matte ger healing till sina patienter och kommer då och sitter nära patienten. Mycket intresserad och ser ut som en liten buddha. Ligger och sover med barnen när det är tyst och verkar tycka om det.

Väder: Har inte tyckt om att gå ut så mycket senare år. Mer på sommaren och när det är lugnare ute på kvällen. Tycker inte om när det är kallt ute och blåsigt eller vått.

Mat och Dryck: Har druckit mycket dåligt och varit mycket kräsen på mat. Började dock äta bättre när Ingvar kom. Mycket renlig och äter gärna med tassen, tycker om majs och ärtor och plockar mycket fint upp dom och äter med tassen. Känslig i magen för torrfoder, får lätt diarree då. Tycker om kött men blir dålig av det. Kräsen som sagt och äter mest pussibullar inte något annat helst. Har dock inte fått smaka så mycket extra godsaker.

Utseende: Ganska tjock har blivit på senare år. Grå och vit och ganska högbent, dock hängig mage. Lite dålig päls, tappar lite och den ser glanslös ut.

Urin och avföring: Kissar normalt och bajsar normalt. Dock diarré vid foderbyte och av torrfoder ibland. Sitter länge och kissar. Matte hör att det tar ett tag innan urinen kommer, och det kan lukta ibland av avföringen.

Könsdrift: Stark könsdrift trots kastrering. Har alltid haft.

Övrigt: Protestkissat några gånger när det kommit in hantverkare som lagt ut papper. Även någon gång när lådan ej varit ren eftersom detta är en mycket renlig katt. Han tvättar gärna Ingvar som är en liten smutsgris. Tycker illa om när Ingvar kommer in och är smutsig. Älskar när det är nystädat och renbäddat. Vill gärna sitta och titta på och som matte säger mycket filosofisk då. Matte uppfattar honom som en mycket känslig och smart katt, med stark integritet. Inte rädd för att åka bil, dock åkt bara två gånger.

Fysiska problem: Ögonrinnet är lite brunfärgat och mer gojsigt i ögonvråna. Lite tjockt och lika på bägge ögonen. Syns mest på morgonen, men då har han också sovit. När det gäller ländryggen så kommer detta ganska ofta några gånger i veckan. Det syns genom att han intensivt börjar bita sig vid svansroten, det rycker i hela nederdelen på ryggen och han springer runt, runt. Matte kan dock inte se något som utlöser detta eller något som förvärrar. Det luktar lite illa ur munnen, men verkar dock inte vara så mycket tandsten. Pälsen ser ut som den delar på sig och har ingen glans. Han tappar ganska mycket ibland och det verkar som om när han har diarré så blir pälsen sämre. Eftersom matte jobbar med healing så vet hon att han har huvudvärk när han drar sig undan. Det är oftast senare på eftermiddagen mot kvällen, sedan blir det bättre och han går ofta ut då vid 20.00.

Mitt intryck: Mycket smart katt, känslig och inte någon katt man går direkt fram och gullar med. Vi är dock bästa kompisar och han tillhör mina favoritpatienter. När jag kommer på besök så brukar jag be matte ta fram en stol till bordet så Bamse kan sitta med och prata. Han pratar då gärna och mycket och svarar på varje fråga man ställer honom eller kommer med inlägg när man tilltalar honom.

Matte tror inte att han äter vissa saker men vid dessa besök så brukar jag fråga honom om visst vill du väl ha lite ostpaj och då får han en egen tallrik och äter med glad aptit. Dock ej annars. Kul och mycket speciell katt som man måste vinna för att få hans förtroende.Väldigt kelig men enbart mot vissa. När jag träffade honom första gången tyckte jag han hade ledsna ögon, såg glanslös ut i pälsen, såg inte ut som en katt som mår bra trots mycket snäll och omtänksam matte.

Bamse – behandling, hur gick det?

Behandling: Bamse behandlades med Lycopodium C200 i 3 doser á 2 piller under 3 dagar.
Nästan direkt märkte matte att ryckningarna i ländryggen försvann. Han blev extremt mycket trevligare och verkade inte ha kvar huvudvärken längre. Trevlig mot främmande men förstås då om det var kattvänliga personer. Annars mer ignorerande, men främmande behandlades mycket bättre. Keligare mot matte och rinnet från ögonen försvann inom några dagar. Drack betydligt bättre också. Efter någon vecka såg pälsen jättefin ut igen. Några veckor ytterligare så började Bamse gå ut igen och mycket, han hade ju varit inne ganska mycket tidigare.

Efter 4 månader fick han tillbaka sitt rinn i ögonen men det bra humöret blev inte försämrat. Han fick då 2 doser CH200 á 2 piller igen och svarade mycket bra även denna gång. Träffade honom med jämna mellanrum och såg hur jättefin han såg ut. Han gick även ner i vikt lite och grannarna frågade om det verkligen var samma katt. Dom undrade hur han har kunnat bli så trevlig plötsligt. Matte log och berättade att han går på homeopati. Hans ögon såg då lite pillemariska ut men inte sorgliga längre. En välbehandlad Lycopodium katt är en av de allra roligaste karaktärstyperna att träffa och känna. Jättekul att se hur bra han verkligen mådde efter den homeopatiska behandlingen.

Katten Alex (Staph)

Av djurhomeopat Manoe Hoekstra, Holland

Den 15 juni 2012 fick jag en förfrågan gällande Alex, en kastrerad hankatt som använts i avel. Hos uppfödaren levde han inte i hemmiljö utan i ett hönshus.

Damen som adopterade honom berättade att han levt med dem i 3 veckor och att han de första dagarna varit skräckslagen och inte velat komma ut ur transportburen.

Efter några dagar kom han ut ur buren och sprang inte omedelbart och gömde sej när någon kom in i rummet. Han gillar att bli kelad med, men bara när han känner sej trygg. Ibland kommer han fram och ligger i bädden.

Problemet började när hans nya ägare rakade bort lite av hans päls, som hade tovat sej. Alex började slicka sin päls som besatt. Han har några kala fläckar och han skadar sej också, med allt slickande.

Man vet inte så mycket om hans förflutna, bara att han kom från sin uppfödare till den andra uppfödaren. När den nya ägaren hämtade honom var han väldigt smutsig och luktade urin, så de var tvungna att tvätta honom.

Han hade alltid levt i ett hönshus. Hans hud ser normal ut, förutom där han slickat sönder sej. Alex är social med de andra katterna som bor i hushållet och på natten leker han med dem. När en av de nya ägarna kommer in i rummet han befinner sej i, får han inte panik, låter sej klappas en stund innan han går tillbaka till ett tryggt ställe.

Han verkar ha förlorat sin tillit till människor, ägarna ser att det är en fin katt, men han ser sorgsen ut i ögonen.

När jag repertoriserar honom leder det inte till så mycket. Det verkar som att hans sorgsenhet är orsakat av hur människor behandlat honom förut. Därför letade jag efter ett sorgemedel till den stackars blyge katten. Staphysagria var det medel jag tänkte på. Min känsla sa mej att han hade sorg och att hemska saker hänt honom i det förflutna, orsakat av människor.

Staphysagria är ett medel som ”låter saker hända dem”. Alex gillade inte att bli tvättad eller rakad, men han lät dem göra det.

Staphysagria har en tendens att gömma sej, vilket Alex också gör, och Staph kan inte visa sina känslor. Alex ger intrycket av att han tycker om att känna sej älskad men verkar inte kunna öppna sej för den kärlek hans nya ägare vill ge honom. Vi bestämde att Alex skulle få medlet Staphysagria.

Den 18 juni fick Alex sin första dos av medlet. Den natten, när ägaren låg i sängen, kom Alex bredvid sängen och jamade åt henne. Hon fick ta upp honom i sängen, kelade med honom och han stannade hos henne en stund. Nästa dag fick han sin andra dos och samma sak hände. Han slickade sej heller inte på sin päls som han gjort innan.

Eftersom han svarade så bra på medlet bestämde vi oss för att inte ge honom en tredje dos. Men på den tredje dagen hade han lust att gömma sej igen så vi bestämde att han skulle få en dos Staph varje dag i en vecka.

Den 2 augusti berättar ägaren att Alex verkar må jättebra!Hans sår läker och han slickar inte sin päls mer än normalt. Han gillar att kela i sängen och han vågar till och med sitta i ägarens knä. Det är nu några dagar sedan han fick sin sista Staph dos.

Den 21 augusti mår Alex fortfarande bra. När ägaren kommer på övervåningen där Alex befinner sej kommer han springande mot henne för att kela.

Hans päls har växt ut. Han vågar sitta vid fönstret och titta ut.
I februari 2013 mår Alex fortfarande alldeles utmärkt! Han njuter av att bli kelad med och behöver inte längre gömma sej. Hans ägare är väldigt glada över den fina, keliga katt han blivit!

Artikeln är fritt översatt från www.hpathy.com och Manoe Hoekstra kan nås på: info@manekinekohomeopathie.nl

@ Lotta Hägglund