Sida 4 – Homeopati för djur

Hund med Erlichios (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Gudrun Nordin, Kovland

Jag har genom en gemensam bekant, kommit i kontakt med en matte till en sjuårig Flatcoated retriever, Boss, med återkommande besvär förorsakade av fästingbett. Veterinär hade genom provtagning konstaterat Erlichios, en mycket besvärlig infektion. Den kan ge feber, småblödningar i slemhinnor, förstorade lymfkörtlar och nedsatt antal blodplättar – trombocytopeni. Även inflammation i främre ögonkammaren, förändringar i näthinnan i ögats bakre del, förstorad lever och mjälte, rörelsestörningar pga ledinflammation mm kan förekomma.

Boss hade fått upprepade antibiotikakurer, blivit bättre ett kort tag och så hade det börjat om igen. Matte var förtvivlad och såg ingen ände på eländet. Ägarna till hunden är aktiva inom hundsporten och har tävlat med Boss med lysande resultat. Men att tävla med honom efter insjuknandet var ju helt uteslutet. Han orkade och ville ingenting.

Han tycktes drabbas av allt möjligt, bl a rävskabb. Visserligen fick också deras andra hundar det, men dessa klarade av bekämpningen av skabb bra, men Boss fick en fruktansvärt dålig päls. Den blev som tagel. Strax efter gav sig Erlichiosen tillkänna igen. Han fick röda papler som började på bakhasorna. Detta spred sig över hela kroppen och det blev även öppna sår, som kliade fruktansvärt. Hunden blev tydligt allmänpåverkad och verkade ledsen och loj.

Boss har normal benstomme och väger 34 kg. Äter i vanliga fall med god aptit och har lätt att lägga på sig, men matte har kontroll så han är i lämpligt hull. Han dricker ganska lite. Boss är varm av sig och tycker mycket om att vara ute i friska luften. En mycket snäll och godmodig hund. Bråkar aldrig med någon, men försvarar sig om han blir angripen av en annan hund.

Ägarna till Boss är uppfödare och har behållit en hanvalp efter Boss som nu är 1,5 år. Boss är otroligt tålmodig mot honom och finner sig i allt! Han gillar mest att vara med familjen, kan vara ensam hemma, men vill absolut inte bli bortlämnad! Det syns genast att han inte trivs med det. Annars är han inte rädd av sig. Gillar när matte jobbar med honom. Han är mycket förarkänslig och vill alltid vara till lags. Boss är trygg i sig själv och älskar när man kelar och pysslar med honom; en riktig mjukis. Aldrig besvärlig säger matte, han bara finns.

Han är inte särskilt förtjust i att bada, trots att han är en flat (!), men han utför det han ska vid kommando. Han är höjdrädd, men inte rädd för skott eller åska. Boss har haft öroninflammation en gång och ögonen kan rinna lite ibland. Vid rejäl motion i skogen kan han markera, det gjorde han även som valp. Boss är röntgad både bak och fram och är utan anmärkning. Avföringen är aldrig riktigt fast och är mycket lösare efter motion. Han gillar absolut inte frukt.

Att försöka hjälpa Boss var naturligtvis en utmaning. Jag funderade på Ledum och Arnica eftersom hans problem förmodligen utlösts av ett bett från fästing. Jag beslutade mig för att behandla honom konstitutionellt och för mig var två medel tänkbara, Pulsatilla och Sulphur. När jag sökte i repertoriet fanns både Puls och Sulph med i de flesta rubriker. Att jag länge hade funderingar på Sulph var att medlet är starkt på hudproblem. Jag valde till slut Puls, eftersom Boss för mig framstod som en klart lysande bild av Pulsatilla, inte minst pga hans milda väsen. Vid kontroll i repertoriet saknades Sulph i både ”Yielding desposition” (mild och undfallande) och i ”Wounds; -bites poisonous, animal, of” (Skador; av bett, av giftiga djur)

Jag började med att ge honom Pulsatilla LM1, 1 dos om dagen i tre veckor. (för att få en snabb reaktion och mindre risk för förvärring av hudproblemen). Vid kontakt med matte efter dessa tre veckor kunde hon berätta om en klar förbättring. Jag skickade då Puls LM6 eftersom jag hade det hemma. Hon fick ge detta en dos om dagen i fyra veckor.

Efter denna kur ringde matte glädjestrålande. Hunden mådde jättebra, glad och positiv, såren hade läkt och klådan var borta. Dessutom hade pälsen börjat växa ut mycket blankare, mjukare och silkigare än förut. Förutom detta var han fast och fin i magen. Vid kontakt med ägaren några månader senare, mådde hunden fortfarande alldeles utmärkt. I bättre kondition än på mycket länge. Hon var jätteglad och skulle nu börja att arbeta och tävla med honom igen.

Nu får jag hoppas att detta står sig. Om ett återfall skulle komma, kommer han förmodligen att må bra av ytterligare någon dos av samma medel. Även om detta skulle behöva upprepas någon gång, får vi se det positiva i det hela; att slippa antibiotikan, för då har vi kommit en bra bit på väg.

Veterinär homeopati i Norge, på 1800-talet?

ur tidningen HFD 2001/3, av dåvarande redaktören Lisbeth Larsson

”Veterinaer homeopati på Hedemarken på 1800-talet?” Denna rubrik hittade jag i ett nummer av tidningen Norsk Veterinaertidskrift (från 2000, 112, 1 sid 25-28). Artikeln, som är skriven av Kristian Ingebrigtsen och Arne Frøslie, berättar om veterinären Vincent Stoltenberg Steen (1830-1909), som var en mycket kunnig och efterfrågad distriktsveterinär på Hedemarken. Han var speciellt skicklig på sjukdomar på häst och i synnerhet halta hästar. En annan uppskattad egenskap var att han var mycket måttlig med kostnaderna för djurägarna.

Steen hade utbildats i Stockholm och blev klar med veterinärstudierna 1852. Därefter uppehöll han sig en kort period på veterinärskolan i Köpenhamn, innan han kom tillbaka till sin hembygd för att verka som veterinär.

”Bland Steens instrument, som bevaras på norska Veterinärmuseet, finns det ett objekt som genast tilldrar sig uppmärksamhet. Det är ett homeopatiskrin, troligen av tyskt ursprung, som innehåller ett rikt urval av stamlösningar (hela 113 medel), vilka också i våra dagar används av homeopater,”skriver norsk veterinärtidskrift. I innehållsförteckningen står det ” Medicamente zu J.C. Schäfer´s Homöopatischer Thierheilkunft”.

Ingen vet hur veterinär Steen fått kännedom om homeopati. Däremot vet man att homeopati användes till husdjur i Europa vid denna tid; det finns nämligen en ganska omfattande tyskspråkig litteratur i ämnet.

Kanske kom Steen i kontakt med homeopatin under sin vistelse i Danmark. Det finns bevarat ett häfte på danska utgivet 1855, med titeln: ”Homøopatiske Forsøg paa syge Huusdyr. Naermast udarbeidet for Landmaend”. Författaren är anonym. Skriften inleds med en översikt av homeopatin och därefter en beskrivning av 82 medel. Sedan följer råd för behandling av många åkommor på häst.

Det tycks vara den anonyme författarens ambition att senare publicera liknande häften för nötkreatur, får och svin, men det är inte känt om dessa planerade skrifter någonsin gavs ut. Då, liksom nu, var tydligen homeopati ett kontroversiellt ämne. Norsk veterinärtidskrift citerar följande passus ur den danska skriften: Kjaere Laeser, Jeg seer Dig lee højt över dette og udbryde ”er det en Hestekuur, nei der maa anderledes til; det maa indgives Paegle (gammalt danskt mått = 0,2415 liter) ja selv Potteviis naar det skal virke”. Hertil vil jeg svare med en fremmed Forfatters Ord ”hvorledes det hjaelper veed jeg ikke heller, thi dette er egentlig kun Skaperen bekjendt, men at det hjaelper staar urokkeligt fast”.

Ingen vet om veterinär Steen praktiserade homeopati. Medlen i skrinet ser oanvända ut. Men, konstaterar norsk veterinärtidskrift, ” det är ett handfast vittnesbörd om att man inom norsk veterinärmedicin på denna tid, hade kännedom om homeopati”

Flisan, Chinchillaperser 4 år (Puls)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flisan köptes av uppfödaren när hon var 6 veckor gammal. Nu är hon 4 år och en framgångsrik utställningskatt.

Flisan är alltid lättsam och glad men kan ibland bli mycket ledsen om man föser bort henne när hon vill gosa. Hon älskar när man håller på med henne, kammar och gör henne fin. När hon är färdigputsad kan hon rusa runt i bostaden och vara lycklig över att hon är så fin! En period ställdes hon ut väldigt ofta. Jag badade alltid Flisan sist av de katter som skulle med på utställningen, eftersom hon var så lättsam, hon satt snällt på badkarskanten och väntade på sin tur. När transportburarna togs fram var hon genast där och tog sin plats.

En gång fick hon inte följa med, eftersom hon löpt och var ganska tunn. Då blev hon så besviken och ledsen! Jag trodde inte man skulle få uppleva något sådant från en katt.

Flisan är enormt kelsjuk. När jag pratar i telefon kommer hon direkt och står med framtassarna på mina axlar och baktassarna i mitt knä. Stryker sitt ansikte mot mitt och trampar och trampar. Likaså när jag lägger mig i soffan för att se på tv. Då kommer hon för att bli kelad. Ofta upplever jag henne som påträngande, men man kan inte bli arg på henne. Då blir hon sårad och ledsen.

Hon äter ganska bra men bara burkmat. Sedan ”hennes” torrfoder slutade tillverkas har hon inte ätit något torrfoder. Det går inte på något sätt övertyga henne att äta av det som de andra får. Hon dricker väldigt lite. När hon kom till mig var hon mycket noga med sina mattider. Hon åt vissa klockslag, fast det fanns mat framme dygnet runt.

Hon har haft öroninflammation en gång och urinvägsinflammation en gång, men jag upplever henne som en frisk katt.

Flisan älskar att vara på utställning där mycket uppmärksamhet riktas mot henne. Hon utstrålar: ”Titta på mig – jag är vackrast” I tre år har hon varit den vinstrikaste ”chinchillan” i Sverige, och jag tror hon vet om det!

Några typiska särdrag hos Flisan, som även finns hos läkemedlet Pulsatilla:

mild och lätthanterlig
öm, ger mycket kärlek, klängig
älskar att bli pysslad med
tycker om uppmärksamhet och att stå i centrum
noga med sina rutiner
kan bli mycket nedstämd och ledsen av något
dricker lite

Ronja, Orientalisk korthårskatt (Lac-f + Puls)

ur tidningen HFD 2002/2, av vet. Tytti Harjuhahto, Finland

Ronja är en orientalisk korthårskatt. Ägaren söker hjälp eftersom hon flera gånger haft förstoppning och för att hon har nedsatt fruktsamhet.

När hon var 4 mån åt hon påskdekorationer och fick opereras. Mådde sedan bra i ett halvår, sedan kom förstoppningen tillbaka. Behandlades med paraffinolja och Nat-m med gott resultat.

När Ronja kom till mottagningen i början av oktober hade hon åter förstoppning, kräktes slem och ville inte äta. Kontraströntgen gjordes men man fann ingen synbar anledning till förstoppningen. Utom förstoppningen fanns inga synbara kliniska fel.

Normalt hade hon konstiga begär för att vara katt, honung, sötsaker, tjock fruktjuice, samt ett normalt begär – fisk. Hon ville gärna riva sönder papper.

Ronja var mycket liten när hon föddes, bara 65 g. Hon tycker om att se sej i spegeln, vill gärna vara nära folk men väljer vilka hon uppskattar. Tycker om beröring, ibland vill hon sitta i knät och ibland inte. Hon blir mycket glad om någon visar henne uppmärksamhet.

Huvudsymptomen var: förstoppning, dålig aptit, begär efter papper och sötsaker samt den dåliga starten i livet.

Jag valde att prova Lac felinum och gav Ronja en dos C200. Förstoppningen gick över och vid besök i januari följande år, hade hon inte haft mer problem med avföringen.

Ägaren ville gärna ha kattungar efter Ronja och hade försökt få henne dräktig utan resultat. Första gången hade hon blivit parad, medans andra gången var löpet för kort. Ronjas löp var kraftiga och de kommer ofta. Hon hade haft några falska dräktigheter.

Jag föreslog att ägaren skulle ge katten Pulsatilla D30 en dag före nästa parning och en dos dagen efter. När Ronja är i hankattens hem, är det praktiskt svårt att kunna ge henne homeopatiskt medel. När Ronja kom hem igen skulle hon åter få två doser, samt ytterligare två doser, två veckor efter parningen.

Jag valde Pulsatilla eftersom jag tidigare hade haft god effekt av detta medel vid nedsatt fruktsamhet hos kor. I detta fall fanns där också några kännetecken som indikerade Puls; tycker om att vara nära folk, älskvärdhet och falsk dräktighet. I juli hade hon blivit parad och två månader senare födde hon tre kattungar, till ägarens stora glädje!

Förstoppningen gick över.

Ägaren ville gärna ha kattungar men Ronja blev inte dräktig. Ronja har kraftiga och täta löp. Hon har varit skendräktig ett par gånger.

Behandling: Puls 30 en dag före parning och en dos dagen efter. Fick sedan ytterligare 2 doser när hon kom hem och en vecka efter parningen 2 doser.

Ronja blev dräktig och födde 3 ungar

Katten Jippy Smaragd (Ign)

ur tidningen HFD 2001/2 av djurhomeopat AnnaLena Nyström

En katt med förmodad gammal sorg sedan 15 år tillbaka. Hittades på en parkeringsplats ihop med syskon där barn hade kastat sten på dem. Jippy är nu hos en kärleksfull matte.

Jippy har alltid varit väldigt skygg, rädd för ljud, orädd i mörker, rädsla för att bli buren, pendlar mellan kelighet och att dra sig undan. Sväljer mycket hela tiden, nyser emellanåt, lite klistriga ögon som omedelbart blir bättre när matte tar fram ögonsalvan. Inte aggressiv men kan bli mycket upprörd när det blir för mycket. Passion för stark ost.

Behandling: Ignatia 200 i tre doser.

Jippy blir snabbt bättre mentalt, mindre rädd och nu framme och med hela tiden. Retas med de andra katterna och ser mycket gladare ut. Ögonen har blivit bättre och även nysningarna. Matte får hålla henne utan den tidigare panikångesten. Efter 3 mån börjar nysningarna komma tillbaka och matte upprepar dosen.

Katten Elvis, mentala problem efter gammal skada (Nat-m)

av Monica Littorin, ur; HFD 2000/1

Elvis var en liten trevlig, lugn och busig katt. Tyvärr råkade han komma i vägen för – och överfallen av – en pittbull-terrier. Elvis blev svårt skadad i sidan. Rent fysiskt läkte det men han fick mentala problem efteråt. Först blev han tillbakadragen och mycket räddare för allt. Senare började han rymma hemifrån och irriterade grannarna. Han flög också på alla katter. Han var renlig av sig men hamnade i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. När han attackerade vänner till familjen (som han kände) såg ägaren ingen annan utväg än att avliva honom.

En dos Natrium mur löste dock alla problem och efter 1 ½ månad var det samma gamla trevliga katt igen.

Katten, som var renlig av sig, fick Nat-m eftersom han hamnat i ett tillstånd där han var arg och enslig, ville vara ifred. Akut medel vid inre chock, som den Elvis utsattes för, är oftast Aconitum. Två doser brukar räcka. Om det blir bestående men får man ge ett individuellt läkemedel. Kanske hade Elvis sluppit sina besvär om han hade fått Aconitum direkt efter olyckshändelsen.

Kastrerad hankatt med kräkningar (Nux-v)

berättat av Liesbeth Ellinger, homeopat, NL

Hade haft kräkningar sedan 1 år tillbaka. Fick uppstötningar ganska snart efter intagande av föda. Lite mager, pälsen inte i kondition. Blir lite stressad av kattkompis. Gillar inte att vara ute i fuktigt väder. Vid veterinärundersökning hittades inget fel.

Behandlades med Nux-v 30. Kräkningarna upphörde, efter en tid är också vikten normal.

Homeopati i hönsgården

av homeopat Gunilla Birkestad, ur Homeopati för djur 2004/1

Hönan Agda var svart med skimrande grönt i sin fjäderskrud. Favorit till den gamle tuppen, som började bli lite egensinnig och anföll till slut både människor och övrigt förekommande djur på gården. Så det blev som det blev, med den argsinta tuppar, han blev nackad.

Agda som precis hade lagt ägg och börjat ruva, lämnade nu boet. En spräcklig höna tog genast över ruvningen av de fem äggen. Agda blev deprimerad. Hon hade sorg. Hon var för sig själv och låg gärna lite nedgrävd i sanden. Fjäderskruden ändrade karaktär och blev svartgrå. Livskraften avtog mer och mer. Så en dag kläcktes äggen. Det blev 5 svarta kycklingar som genast adopterades av den spräckliga hönan som ruvat fram dem. Agda brydde sig inte utan stoppade näbben under vingen.

Jag kom på besök till gården i ett annat ärende, har hand om gårdens hästars hälsa. Då passade gårdens ägare på att fråga om det gick att göra något åt hönan Agda, annars förlorar vi henne. Efter att ha tänkt lite kring döden och vilka medel som kan passa bäst, och vilka jag hade med mig i bilen, så fick det bli Aconitum D6. Andra läkemedel som kan komma ifråga i samband med döden, och om övriga symptom stämmer, kan vara Arsenicum album, Arnica, Ignatia, Natrium muriaticum.

Agda flyttade in på altanen och utfodrades där med mat och Aconitum-droppar morgon och kväll. Redan andra dagen stod hon och väntade på dropparna, som gavs med pipett i Agdas öppna mun, hon ville verkligen ha dem. Efter en vecka kacklades det mycket på altanen, så Agda fick gå ut till de andra i flocken. Nu var hon riktigt svart i fjädrarna igen, sprättade som en kraftfull höna och nu gällde det kycklingarna!

Med all kraft försökte hon ta kycklingarna från den spräckliga adoptivmamman. Kycklingarna visste juingen annan mamma än den de redan hade. Till sist insåg Agda att de hade det bra med den spräckliga hönan. Efter ytterligare en vecka kom även det skimrande gröna fram, och Agda framlevde sina dagar ett år till, då åldern tog ut sin rätt.

Blåtiran, varmblodssto, 5 år (Lac-equi)

av diplomerade djurhomeopaterna Eivor Iversen & Lotta Hägglund

Under vår utbildning till djurhomeopater, åkte vi ut på besök till Blåtiran, ett 5-årigt varmblodssto. Hon hade varit hos denna ägare sedan i somras, har leasat henne, hon passar inte i ett proffsstall för att hon spänner sej jämt, kan inte slappna av.

Har ont i ryggen och fram på bogen, mest ont på länden, vid körning och ridning. Svullen på båda armbågarna. Fått massage och stretching men det hjälper inte.

Skuttar, hoppar och tokar sej i hagen. Jagar runt de andra, vill leka? Ganska stora ögon, tunn över bringan, sett framifrån. Lite högbent bak. Har varit väldigt mager, trots att hon har gått på grönbete, får lusern sedan en månad och har börjat lägga på sej nu. Har gått undan i hagen tidigare, men sista veckan har hon börjat ta kommandot i hagen.

Är elak mot sin lillasyster, (de fryser ut henne) men är väldigt lekfull, sprallig annars. Hon är pillrig i boxen, då hon är uppbunden, står och skakar huvudet och slänger med tungan, gnager på metallen osv. Matte tycker att hon ser ut som att hon skrattar då hon pillar och leker, va´ kul detta är! Är mer vild än tam i boxen på morgonen, vill ut? Är stressad och äter inte på morgonen innan hon ska ut, vill väldigt gärna vara ute. När matte ställer in henne i boxen, får hon ett lite oroligt uttryck i ögonen, alla står en bit ifrån henne. Då vi kommer och står kring boxen får hon samma uttryck som innan, men ser ändå ganska harmonisk ut.

Har inga direkta rädslor, är mer allmänt studsig för allt, reagerar då bilar kör förbi på vägen, lyssnar. Vid hastiga rörelser rycker hon till, hoppar bakåt ibland.

Pratar mycket, svara och ropar till de andra, om man hälsar till dem i hagen svarar hon. Är mycket snäll med barn, försiktig, snäll och trevlig överhuvudtaget. Kramade katten med halsen häromdagen. Klok och vänlig. Blir väldigt rädd vid tillsägelse så man måste säja åt henne försiktigt, behöver sällan tillsägelse, gör sällan något dumt. Matten är ute med henne på promenader eftersom hon inte kan köras eller ridas, kan kännas rastlös då, vill inte stå stilla utan vill framåt.

Hatar bettet, slänger med huvudet, tuggar och pillar, är klart irriterad över bettet. Vid ridning så har det hänt att hon blivit jättearg, hon skulle göra skänkelvikning men förstod inte vad ryttaren menade, började hoppa och skutta, blev till slut arg och bara stod stilla och ville inte gå alls.

I övrigt jättesnäll vid all hantering, sympatisk. Vill att allas blickar skall vara på henne, alla ska vara hos henne, men kan stå och låta andra bli kelade med bara hon också är med. Älskar uppmärksamhet(3), vill ha mattes uppmärksamhet hela tiden, plockar i handsken, lägger huvudet mot matte, tuggar(3). Matte tycker att hon beter sej som en kattunge som blivit tagen för tidigt från mamman. Är lättstartad(3). Reagerar över saker men är ändå nyfiken.

Gillar att åka transport, går in utan problem och står stilla under färden. Inte rädd för mörker, ej skillnad på män/kvinnor tror matte, åska (vet ej), inga direkta rädslor utan mer reagerar på allt. Inte direkt rädsla, utan mer en känslighet över allt. Älskar att bli borstad men kan rycka undan huvudet då man ska borsta där.

Har ingen direkt uppfattning om hon är varm/kall, är nog hellre utan täcke tror matte. Det syns att hon inte vill ha täcket, (ser ut som ”måste jag?”), men hon gör inget för att förhindra eller ta av det.

Äter ej mycket salt, får aldrig sötsaker. Dricker knappt en hink över natten, matte tycker att det är lite. På dagen är svårt att veta, då ingen kollat. Har ej mycket gaser, hade avföring 3 ggr på ca 15 min då hon ställdes in i boxen. Skiter alltid på samma ställe. Avföring UA, urin UA, hovar UA. Är ganska renlig av sej men kan rulla sej ute, oftast då hon har täcke på sej. Blir jättelycklig då det är helt rent i boxen med en stor hög halm, kör runt som en elvisp då.

Har lätt för att svettas, börjar svettas direkt, på bogen och halsen. Kommer fram till dej i hagen, lätt att fånga in. Matte tycker att hon är lättlärd bara hon väl förstår vad man menar. Det är kul att vara ute i skogen, tråkigt att vara på travbanan, pga prestationsångest?

Har lite dålig balans då bakbenen ska verkas, ont? Högg efter skötare då hon borstade mellan frambenen, hittade inget sår, hänt en gång. Matte masserade mellan frambenen och då reagerade hon inte. Sparkade efter en skötare i boxen, hänt en gång. Går som en banan, med huvudet böjt åt vänster, är inte stel i någon sida.

(En kommunikatör som pratat med henne berättade att hästen sagt att hon har ont i ryggen därför att hon går och spänner sej därför att hon har prestationsångest, hon har även dåligt självförtroende och hon förstår inte vad folk menar. Hon känner sej dessutom försummad. Hon vill vara någons enda häst, men inte vara ensam häst. Detta samtal, skedde för en vecka sedan, har sedan dess börjat ta kommandot i hagen och äta på morgonen sedan tjejen försökt överföra goda vibbar.)

Jag tyckte att det var så märkligt att hon tuggade så mycket mot matte, mer och mer ju längre vi stod där. Är det ett sugbehov eller tecken på underkastelse? Vi pratade med Liesbeth Ellinger om fallet, vi var på föreläsning med henne i samma veva, och hon tyckte vi skulle prova med Lac equinum. Läkemedlet beställdes och hästen fick medlet vid påsk -03

Behandlades med Lac-equi C200

Förbättring skedde omedelbart. Inte ont i ryggen längre, fungerar bra, snäll. Så vitt jag vet har hon inte behövt någon mer dos.

Halvblod som ramlar ikull (Lach)

av djurhomeopat Monica Littorin, ur; HFD 2000/4

Han är en fälttävlingshäst på 12 år, halvblod. Problemet är att han ramlar ikull när han slappnar av. (Hästar har en låsmekanism som gör att att de kan stå och sova). Det hade hänt ett par gånger om dagen under lång tid, dock inte varje dag. Även i transporten hade han fallit omkull ett par gånger. Vid en prisutdelning fick man pilla honom i örat med spöet för att hålla honom på fötter, trots att där var mkt stim. Orsaken till att han går omkull vet man inte. Möjligen fungerar inte låsmekanismen eller så utlöses det från hjärnan. Epilepsi på hästar är väldigt ovanligt.

Han är utbildad till fälttävlan hos mycket duktiga ryttare, men pga hans rädsla för vatten såldes han vidare. Efter tre-fyra olika hem hamnade han på ridskola. Där hade han bott i 3 år när nuvarande ägaren fick syn på honom. Hon mindes att han varit pampig och ståtlig sedan tidigare, men nu såg han hemsk ut pga att han fått stå inne så mycket, eftersom han var svårhanterad.

Han är nu 12 år, fuxfärgad. För 3 år sedan hade han Erlichia/Borrelia. Det märktes mycket då men nu var han helt OK. Han hade även haft ett stort ödem på vänster has, som inte gjorde ont. Det hade tidigare varit stort som en fotboll, men nu hade det krympt ihop. Han hade tidigare fått homeopatiska läkemedlet Apis av någon annan.

Han är grinig mot andra hästar, avundsjuk, har omväxlande humör, glad, stel och tjurig. Mycket tävlingsinriktad. Pigg, de hade aldrig sett honom ligga och sova, han var smal och svår att hålla i hull. Tuffast i hagen, tidigare t om anföll han och var bufflig. Fortfarande kommer ingen över honom i rang. Mat betyder mycket för honom och han ser alltid till att förse sej med mat. Inre rastlöshet. Han är inte speciellt kelig och blir riktigt arg när man borstar honom, speciellt på halsen. Trots att han är tuff kunde han ibland bli lite försiktig, t ex när man var påväg med honom ut i hagen. Tidigare blev han orolig när han var ensam, men det var OK att vara i boxen. Hovarna är dåliga, det lossnar bitar och han har röta. Mycket hingstbeteende. Blir väldigt förnärmad om man höjer handen åt honom. Ögonen är röda till och från. Vill gärna ut på morgonen. Rädd för vatten. Pälsen är fin, fuxfärgad. Kliar sej på svansen och länden till och från. Rinner vattnigt från nosen. Trots sin tuffhet har han ett hjärta av guld och gör vad ägaren begär.

Hästen fick en dos Lach 10M. Han blev lite tjurigare i början innan det vände och han blev mer positiv. Alla i omgivningen märkte den positiva förändringen, att han blev som en annan häst. Rörelserna blev genast bättre liksom tonusen i musklerna. Det röda i ögonen försvann liksom klådan på länden, men han kliade fortfarande på svansen. Hästen upphörde genast med att falla omkull, dessutom iakttog de att han legat ned. Nosen slutade att rinna.

Dosen höll i nästan tre månader, då ramlade han omkull igen och dosen upprepades, med samma goda resultat.

Efter ytterligare 6 mån kontaktades ägaren, och då hade han åter börjat falla omkull men bara i transporten. Han hade blivit vaccinerad i samband med tillbakagången. Lach 10M upprepades igen.