Sida 3 – Homeopati för djur

Molle 2,5 år, labbe med elefanthud (Calc)

ur tidningen HFD 2002/3, av djurhomeopat Gudrun Nordin

Ägarna söker hjälp för att Molle sedan ca 4 månader har något som ser ut som elefanthud på insidan av låret, mot snoppen och en bit fram under buken. Hudförändringen ser inte trevlig ut, blekgrå, grov och veckig. Han slickar på det ibland, men är i övrigt en till synes frisk hund. Eftersom hunden gått med det så pass länge lovar ägarna att söka veterinärhjälp, om inte den homeopatiska behandlingen snabbt skulle ge resultat.

Vid konsultationen berättar ägarna att de köpt Molle som 8 veckors valp. Han var stor och kraftig som valp, framåt, öppen och tillgänglig. En otroligt enkel hund att ha, bet aldrig sönder något, går alltid lös hemma på gården och vid promenader i naturen, inga rymmartendenser, inte ens om det finns löptikar i närheten. Kolugn och okomplicerad.

När djurhomeopatens hundar i hundgården skäller på honom, reser han ragg och tittar nyfiket på dem, men visar ingen tendens till att vilja gå dit och bråka med dem. inne på mottagningen nosar han runt, går sedan och lägger sig och sover lugnt och avslappnat.

Han slår nästan knut på sig själv vid besöket på mottagningen, är jätteglad och viftar på labradorers vis på hela kroppen. Han är kraftfull och stabil i kroppen och har lagt på sig några kilo för mycket. Han är glad åt alla, gillar barn och är tålmodig med dem. Ingen vakthund utan släpper in precis vem som helst. Har bra självförtroende, kan vara ensam. Husse har provat provocera honom för att få honom att visa humör, men han bryr sig inte. Han kan dock vara lite skvättig och hoppa till om något faller i golvet, annars visar han ingen rädsla för något.

På kvällen ligger han nedanför husses säng, på mattan. Gillar att bli ompysslad men går sin väg då han tycker att det räcker. Vill vara med så att han ser vad övriga familjen har för sig. Har en enorm aptit, (han är ju trots allt labbe!), äter allt utom ägg som han får kväljningar av.

Men, något som skiljer honom från de flesta av hans ras är att han absolut inte gillar att bada ute. Labrador är en apporterande fågelhund, som normalt är mycket badglad. Molle har dålig kondition vid rörelse uppför och som helhet är han lite trög och sävlig.

Molle fick Calc carb D30 5 p 2 ggr/dag i 7 dagar samt ringblomsalva att smörja med. Denna salva stör inte den homeopatiska behandlingen. Ägarna fick också råd om att banta ned hunden.

En klar förbättring av hudproblemet kunde ses efter 14 dagar, ytterligare fem veckor senare fanns inget spår efter elefanthuden. Ägarna hade dessutom lyckats få ned honom till lämpligt hull.

Albin, Shaded Silverperser 4 år (Lyc)

ur tidningen HFD 2001/3 av djurhomeopat Stina Granhammar

Albin är en genomtrevlig herre men en enmanskatt, är mattes katt. Är i vissa situationer en fegis. t ex om det kommer gäster han inte känner, då morrar han och springer och gömmer sej, kommer inte fram förrän det verkar lugnt igen.

Har riktiga översittarfasoner mot katten Mille, som är mycket skygg. Är dock livrädd för katten Simson. Albin är en riktig fegis! Det är ofta bråk runt Albin.

Tycker inte om att kammas, vill inte stå stilla, gapar och skriker. Ställer till så det tar dubbelt så lång tid att bli färdig. En kamp vid kamning och kloklippning.

Albin har ofta problem vid avföringen. Så fort vi provar ett nytt foder äter han med förtjusning (för han tycker om det mesta) men han blir alltid dålig i magen efteråt. Det går oftast snabbt över men han har känsligare mage än de andra katterna. Äter och dricker bra, ganska ofta och lite åt gången. Översexuell – är kastrerad men vill ändå para. Ställer alltid upp för löphonor.

Gillar inte att bli instängd ensam i något rum. En gång när en hona skulle föda, blev han inlåst i sovrummet, efter som han var ganska störande. Då både kissade och bajsade han i matte säng som protest mot behandlingen. När matte blev allergisk och dörren till sovrummet stängdes, låg det varje morgon bajs på mattan utanför sovrumsdörren. Och vem hade gjort detta? Albin förstås!

Albin är enormt svartsjuk när matte pysslar med de andra katterna. Speciellt med Simson. Då går han nästan sönder av svartsjuka

Han har fått Lyc D200 en dos sedan Lyc M en dos, främst för att han urinmarkerar överallt och för att han har så känslig mage. Efter M-dosen fick han en kraftig förstförsämring på magkänsligheten, men sedan har magen definitivt blivit bättre. Han är dessutom inte lika rädd som förut och har inte riktigt så markanta översittarfasoner. Men han urinmarkerar fortfarande.

Några typiska särdrag för Lycopodium, som stämmer in på Albin:

känslig mage, som vid minsta foderförändring blir dålig, lös avföring eller diarré
översittarfasoner mot en svagare individ
feghet mot nya personer
bråk vid hantering
översexuell
svartsjuk och misstänksamhet
önskan om sällskap
tycker om makt

Analys av aggression hos tre suggor

Fritt översatt artikel från www.hpathy.com, skriven av Dr Szecsődi Ferenc

Dr Ferenc Szecsõdi har behandlat tre suggor som attackerade kultingarna. Han analyserar med Sankaran´s metod och repertoriserar med Radar och Synthesis, där läkemedlet bekräftas.

Alla tre suggorna uppvisar samma symptom och de fick samma läkemedel, som hade effekt hos dem alla inom 30 minuter. .

De tre suggorna var alla förstföderskor och grisade för första gången. De var rastlösa under förlossningen, när en kulting kom nära. Tack vare denna rastlöshet beslöt bonden att ta kultingarna från mammorna under grisningen, och satte tillbaka kultingarna hos mammorna när grisningen var klar. Dock så attackerade alla tre suggorna sina kultingarna, istället för att låta dem dia.

Observation hos två av suggorna: de var i separata hagar. De låg på sida, men när bonden satte in en kulting till dem, ställde de sig omedelbart och började skaka och backa från sin kulting. När de inte kunde backa längre attackerade de sin kulting med mordisk blick.

Observation hos den tredje suggan:

Den tredje suggan var i stian. När bonden satte in en kulting fixerade suggan blicken på kultingen, attackerade den plötsligt och bet ihjäl den.

Suggornas reaktion: Hoppar upp och skakar (panik), flyr, fixerar med blicken, biter eller attackerar.

Denna observation analyseras med hjälp av Sankaran´s metod och analysen leder till Solanaceae plant famil. Situationen var akut så Belladonna verkade passa bäst till dem. Eftersom suggornas energinivå var hög användes läkemedlet i 10M potens.

Följande rubriker används för att hitta läkemedel:

MIND-ANGER-violent

MIND-BITING-delirium, during

MIND-ESCAPE, attempts to

MIND-INSANITY-puerperal

MIND-KILL; desire to

Källa: Radar 10, Synthesis 9.2.1 (by Schroyens)

Behandling: två av suggorna fick det upplösta läkemedlet i slemhinnan i slidan. Den tredje suggan fick läkemedlet med hjälp av en spruta, från 1,5 meters avstånd.

Resultat: alla tre suggorna lugnade ned sig inom 20 minuter och lät kultingarna dia.

Några vanliga läkemedel vid mastit hos kor

Mastit är en inflammation i körtlar och vävnad i juver, ofta orsakas den av bakterier, men kan även uppstå efter någon form av trauma. Det är kons vanligaste sjukdom. Ibland är inflammationen så allvarlig att kon måste avlivas, hon kan till och med dö. Inflammationen kan även bli kronisk, och då kan juverdelen sinläggas, man slutar mjölka den sjuka juverdelen.

Det är av största vikt att man handlar snabbt om man ser att kons cellhalt plötsligt stiger i mjölken.

Akut form
Vanligen kommer den akuta inflammationen i samband med kalvning eller när kon ska sinläggas, då är den vanligen mindre allvarlig. En inflammation ger sig tillkänna med svullnad; allt från en lättare ödemliknande svullnad – varm, röd, smärtsam och hård svullnad, kon får ofta hög feber.

Kronisk form
De akuta tecknen är frånvarande vid kronisk inflammation, ofta har kon bara hög cellhalt. Hon kan ha förhårdnader i juvret och mjölken kan innehålla flockor eller vara förtjockad. .

Tecken i juver:

Svullnad – lätt till stenhård
Förhöjd temp
Hård
Röd
Smärta, ömhet – reagerar när man rör den inflammerade juverdelen.

Tecken i mjölk:

Vattnig med flockor eller var
Serös eller blodig utsöndring
Minskad mjölkproduktion

Andra tecken och symptom är

Feber- ökad temp
Sämre aptit – äter inte alls
Insjunkna ögon
Tecken på diarre eller uttorkning
Minskad rörlighet, vill inte stiga upp
Slöhet

Det viktigt att se till helheten och hitta det läkemedel som matchar kons symptom – individens reaktion på mastiten.

Man ger enklast det homeopatiska läkemedlet upplöst i en spruta, i munnen, alternativt i dricksvattnet, om kon dricker självmant.

Några av de vanligaste läkemedlen vid mastit är:

BELLADONNA

Vid den akuta formen av mastit
Svullnad, rödhet, hårdhet och ömhet
Bultande puls med tempstegring
Mastit som kommer efter kalvning
Försämras av beröring, rörelse och tryck

APIS MELLIFICA

Rödrosig inflammation
Svullnad och hårdhet som kan få varig sårbildning
En puffig svullnad, ödematös och blank med rödrosig färg
Försämras av värme, beröring, tryck och blir bättre av kalla omslag

CONIUM MACULATUM

Körtlar är förstorade och hårda Glands especially mammary gland is affected with engorgement and stony induration
Orsakat av blåmärken och slag
Kronisk form av mastit
Förhårdnad i juver efter slag eller annat trauma

BRYONIA ALBA

Juversvullnaden är hård och körtlar är förhårdnade
Vid den akuta formen minskar smärtan i juvret vid hårt tryck, kon ligger helst, på den smärtande juverdelen.
Juvret är hårt, varmt och smärtande
Mjölken stockas i juvret
Försämras av rörelse, förbättras av hårt tryck mot juverdelen och vill ligga ned

ARNICA MONTANA

Mastit är orsakad av skada mot juver
Blodig utsöndring
Försämras av rörelse och beröring

PHYTOLACCA

Användbart både vid akut och kronisk mastit
Tung, stenhård, svullen och öm juverdel
Blå-röd svullnad
Utsöndring kan vara varig, vattnig, illaluktande och frän

Vid akut form kan mjölken vara som filmjölk med flockor. Vid kronisk form kan mjölken ha små flockor

SILICEA

Kronisk inflammation, ofta orsakad av Corynebacterum pyogenes infektion med varbildningar i juver har bildats
Blodig utsöndring som försämras av mjölkning
Hårda knölar, fistlar i juver
Risk för varbildningar i juver
Varbildande process, envis inflammation med fistelgångar
Försämras av kyla och fuktighet

URTICA URENS

Akut form av mastit, med ödem eller svullnad i mellangården
Kraftig svullnad av juver med serös utsöndring följt av kopiös mjölkproduktion
Minskad mjölkmängd efter kalvning

Fall

En ko med hård svullnad av juver, serös utsöndring, slö och låter inte kalven suga. Juverdelen var stenhård med förstorade vener, rödhet och ömhet. Hon fick Conium C200, 3 gånger / dag i 3 dagar. Andra dagen fick kalven suga, rödheten och sen stenhårda svullnaden hade minskat. Efter en vecka var juvret ännu mindre hårt och efter två veckor var kon helt återställd.

Läs mer om olika symptom vid mastit och juverproblem i Juver repertoriet (som dock är lösenordsskyddat tills vidare)

Cilla, 5-årig tik med hudproblem (Sulph och Natr-m)

ur tidningen HFD 2004/3 av djurhomeopat Eivor Iversen

Cilla är en 5 årig tik, blandras (schäfer-flatcoated retriever). En mycket intelligent och livlig hund. Hon har tidigare fått Sulph 200 som hon svarade jättebra på när hon gick till överdrift med sina mobbingtendenser. Hon har aldrig haft klåda eller några fysiska problem tidigare.

I mitten av juli kontaktade hennes ägare mej och berättade att hon hade kliat och slickat upp sår på båda låren inom bara något dygn. All päls var borta på ett område på ca 1-1.5 kvadratdecimeter på vardera lår. Huden var tunn och svampig, det både vätskade och kom enstaka bloddroppar från området. Cilla kliade sej även på övriga kroppen och fällde stora mängder päls. Hon hade också sårskorpor runt munnen och neråt halsen.

Min första tanke var förstås att ge Sulph, så hon fick Sulph 30 i plusdos i 3 dagar. Efter att hon fått Sulph-doserna gjorde jag, på inrådan av en kollega, en flaska Arnika-lösning att spraya på såren ett par gånger om dagen.

1 vecka efter första Sulph-dosen hade såret på vänster sida slutat att vätska, medan det andra fortfarande vätskade något. Cilla hade blivit väldigt slö och ville inte ens gå ut för att rastas.

Jag hade då funderat lite och när jag frågade om Cilla varit ledsen så berättade ägaren att under loppet av några månader så hade de två yngsta döttrarna flyttat hemifrån. Den yngsta flickan, Ida, var Cillas speciella favorit och hon hade flyttat i juni månad. Man påminde sej även om att Cilla inte varit så glad och lekfull den sista tiden och att hon varje kväll gick upp och la sej ensam i Idas gamla flickrum.

Saken var då klar för mej och Cilla fick Natrium muriaticum i M-dos en gång. Redan på eftermiddagen hade hon kommit med sin älsklingsleksak i munnen! Dagen efter Nat-m-dosen ringde ägaren och ville komma och visa upp ”något förunderligt”. När han och Cilla dök upp så visade det sej att på vänster sida hade ny hud bildats och att det hade slutat vätska på höger sida.

4 dagar senare ringde ägaren och berättade att riktig hud hade bildats på båda sidorna och att Cilla börjat få tillbaka pälsen, på vänster lår var pälsen halvcentimeterlång!!

Är det fysiskt möjligt? Ägaren vidhöll att vare sej det var möjligt eller ej så var det ett faktum. Även på höger lår började ett tunt lager ny päls skönjas. Hon kliade sej inte och hon fällde nästan ingen päls längre.

Ägaren är övertygad om att det snabba tillfrisknandet naturligtvis berodde på homeopatmedlet men också på det faktum att Cilla visste att familjen nu var medveten om att hon saknade flickorna och att flickorna kom hem och hälsade på henne.

Ibland får man så snabba och fantastiska resultat av homeopatbehandlingar att man har svårt att själv tro att det är möjligt. Fantastiskt är också att denna snabba läkning skedde under rötmånaden.

277 Stjärna, SRB (Thuja)

av djurhomeopat Ann-Charlotte Rekke

Ko 277 Stjärna, SRB, är 4 år och andrakalvare

Hon har mjölk som vaniljsås, inga flocker, som en hård läderartad kaka i juvret och hon är svår att få tom.

Hon är nykalvad. Spenarna är korta och hon är väldigt öm i spenarna. Är mjölkpräglad, läcker mjölk. Hon är lite krokig i rygg och ben, finlemmad i kroppsbyggnad. Är lite skitig. Har mycket inkar och stora ärr efter tidigare inkar. Hon är lite blyg och försiktig, kommer aldrig fram och hälsar frivilligt, har dåligt självförtroende. Hon är inköpt till besättningen

Hon får Thuja C30 1 x 3 dagar.

Efter en vecka är det en klar förbättring på mjölken och hon mår klart bättre.

8 veckor sedan sin dos av Thuja är hon lite hängig, men äter. Mjölkmängden har minskat från 50 l till 37 liter. Mjölkar snabbt färdigt. Den hårda kakan i juvret är helt borta, är jättebra i celltal. Lite matt i pälsen men de flesta inkarna är borta.

Får Thuja C200 2 x 1 dag

En knapp vecka senare har hon blivit piggare och socialare, söker kontakt. Mjölkar bättre men läcker också mycket mjölk.

Hjälp; när kon har ”lagt” sig

Kor är fantastiska på alla sätt och vis, men ibland när man kommer ut i ladugården kan man hitta en ko som av någon anledning inte stiger upp, (eller kviga/tjur/kalv), och då gäller det att agera snabbt. Ibland handlar det om någon som gjort sig illa, kanske fläkt sig. Oftare är det dock en ko som har nära till kalvning eller som just har kalvat, som ”lagt sig” i pares – kalvningsförlamning.

Kring kalvning börjar hon att ”ställa till juvret” – producera den för kalven livsviktiga råmjölken. Juvret fylls upp och kan ibland se ut som det ska brista. Det är just denna mjölkproduktion, som ibland nästan sker över natten, som orsakar att kon får kalciumbrist i blodet och hon lägger sig i kalvningsförlamning. Det är alltså en bristsjukdom, så man måste tillföra kon kalcium. Kor som man misstänker ligger i riskzonen för kalciumbrist, vilket speciellt är tredjekalvare, kan man ge kalcium i form av kalkstav eller liknande. Om kon redan lagt sig ger man (veterinären) Calphon under huden alternativt direkt i blodet, beroende på hur dålig hon är. Det kan till och med gå så långt att kon dör om hon inte får kalcium.

Viktigt är att sätta på kon fläkband om man märker att det kan vara en pares på gång, för att undvika fläkning. Var även försiktig med att ge kalkstav om kon ligger, ge bara om hon ligger ”på bröstet”, magarna är igång och kon idisslar, annars kan den hamna fel och fräta sönder lungor om hon sväljer fel/magen om de står stilla.

Symptom vid kalciumbrist: Kon är svag i bakdelen, blir liggande, oförmögen att resa sej. Matlusten är oftast borta, mulen blir torr, öron och länd känns kalla, hon kan gapa och sträcka ut tungan, kroppstemperaturen sjunker och muskulaturen blir slapp.

Vad kan man då göra med homeopatiska läkemedel?

Det finns några olika läkemedel som man kan använda sig av: Rhus toxicodendron, Phosphorus, Lycopodium, Calcium carbonicum (främst förebyggande) . Andra tänkbara läkemedel: Causticum och ev Conium.

*Vid akut kalvningsförlamning, när kon blir kall om öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum album D30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symptom. Övriga symptom för Plumbum är: förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. (Tips av Göte T, från Jämtlands Homeopatiförening)

Fläkning:

Det är inte ovanligt att bakbenen åker isär när kon börjar bli svag i bakdelen, att hon fläker sig. Då är det inte säkert att hon reser sig igen, även om kalciumnivån i blodet är bra. Man kan ta blodprov för att kolla om man är tveksam på att det handlar om kalciumbrist. Om kon inte ställer sig efter 4 flaskor Calphon och väl valda homeopatiska läkemedel, kan man börja fundera på någon annan orsak än kalciumbrist till att hon förblir liggande.

De kan fläka sig av andra orsaker, t ex vid brunst då djuren rider på varandra, halkiga golv mm.

Om djuret fläkt sig, andra allvarliga skador där djuret inte klarar att stiga upp

Arnica, gärna i C200 eller M-potens (muskelskada, blödning),
Aconitum, gärna i C200 eller M-potens (chock, rädd, stressad). Det går bra att ge medlen växelvis, med ca 15 min -½ timmes mellanrum.
Hypericum kan också vara aktuellt, särskilt om djuret kommit sig upp på benen och sedan kotar över på kotleden, vilket kan tyda på nervskada/svullnad.
Bellis perennis kan vara ett alternativ, om inget annat hjälper, särskilt om det har varit en svår kalvning (djupliggande skador i bäckenområdet)

Kor har en benägenhet att kasta in handduken och ge upp. De kan ha försökt stiga upp några gånger och då de inte klarar det, så ger de upp. Därför är det oerhört viktigt att pyssla om det liggande djuret; lägg på en filt om hon vill ha den, erbjud ljummet vatten, lite gott torrhö eller färskt grönt gräs etc.
Det är av största vikt att kon får kalk, kärlek och omvårdnad, pyssla med henne så ofta man hinner, vända henne minst var fjärde timme. En ko är stor och tung och blir hon liggande så försämras cirkulationen i kroppen, med muskelskador som följd. Ligger hon dessutom platt på sidan och inte klarar att byta sida själv, blir det störningar i magarnas funktion.

Hittar man ingen orsak till att djuret inte ställer sig och inte lyckas få henne på ”bättre tankar” än att ge upp, kan man hjälpa dem komma på benen med hjälp av en ballong under buken/lyftband. Det finns även homeopatiska läkemedel som arbetar på psyket, som ev kan vara till hjälp. Dock är tiden knapp, när de är liggande, för att få ett gott resultat.

Om kon inte känns kall men ändå är förlamad, kan det bero på magnesiumbrist. Vanligen är magnesiumbrist förknippat med kramper – kallas även för beteskramp – det är mer vanligt att dikor som just släppts på bete drabbas. Då behöver kon snabbt få magnesium i blodet.

Läs om: Ko som fläkt sig, Favoritkon Björna

Ko som fläkt sig (Arn + Acon)

Från journalen: Ko, 398 som fläkt sej i lösdriften under dagen. Ägarna fann henne liggande i skrapgången, drog ut henne utanför ladugården, där hon nu legat några timmar utan att visa tecken på att stiga upp. Har lite småsår efter skrap mot underlaget i lösdriften. Har fått ensilage och vatten, men verkar inte ha någon aptit eller törst.

Ger henne Arnica 10 M, 5 piller x 1 +dos à 5 ml

Hon ser väldigt stirrig ut i ögonen, men även tom i ögonen, som att hon gett upp. Efter 15 minuter ger jag henne Aconitum M 5 piller x 1 à 5 ml +dos

Hämtar lite färskt gräs åt henne och hon ”glimtar” till i ögonen vid åsynen av gräset, börjar äta när hon får det.

Efter ca 15 min får hon ytterligare 1 +dos à 5 ml av Arnica 10M

Upprepar Aconitum-dosen en gång till. Jag och bonden står i dörren och pratar då hon plötsligt stiger upp, som att inget hade hänt, verkar rätt okej. Bonden blev så glad att han kramade om mig av bara farten!

Ia, Chihuahua på 3,5 år (Sulph)

ur tidningen HFD 2003/1 av djurhomeopat Margaretha Andersson Härnlund

Ia är en Chihuahua-tik vars problem är tonsilit, svullna halsmandlar, ljumskbråck och dåliga ledband på vänster bakben.

Hon är en tuffing, backar inte för något, sätter sej upp mot andra och större hundar. Inte rädd för nya platser, tycker bara att det är kul med nya lukter och att få markera på nya ställen! Kan även markera inomhus t ex på mattor, bara några droppar. Om matte då blir arg på henne, tittar Ia på henne som om hon ville säga: jag var ju tvungen.

Mattes Rottweiler fick valpar. När valparna blev lite större och sprang över Ia, fick hon flytta till mattes mamma. Men det var okej för Ia. Hon trivs med livet, bara hon får mat och har ett knä att ligga i. Hon är väldigt förtjust i valpar men har inte fått några egna. Hon körde bort tiken och lade sig själv hos valparna tidigare. Hon gillar besök, alla människor är välkomna, tycker om att bli klappad och ”åmar” sej. Ia är inte rädd, gillar värme (vilken Chihuahua gör inte det), och sover gärna i sängen.

Ia är väldigt förtjust i mat, vilket är ovanligt för en Chihuahua, äter allt och är glupsk, sätter nästan i halsen. Familjen tycker att hon är smart. Om hon t ex får ett ben, som hon inte vill äta just då, gömmer hon det och ser noga till att ingen vet var hon gömt det. När matte sedan letar efter benet och inte hittar det, står Ia mitt på golvet och ser lurig ut. På kvällen kommer hon sedan bara plötsligt fram med benet igen.

Sammanfattningsvis är hon orädd, tuff, kelig, smart och kaxig mot andra hundar och älskar mat.

Efter att ha repertoriserat henne gav jag denna hund Sulphur, vilket var ett av de medel som kunde vara tänkbara. Jag valde Sulph på helhetsbilden, därför att Ia är så orädd och tuff, men samtidigt väldigt kelig. På grund av hennes oräddhet stämmer inte bilden av Lycopodium, som också var ett medel som kom upp vid repertoriseringen. Lyc brukar vara mer rädda och en del är fega. Lyc brukar också bråka, men det gör inte Ia, hon är bara tuff och smart.

När jag först hörde beskrivningen tänkte jag Sulph och Lachesis. Jag uteslöt dock Lach, eftersom Ia varken är svartsjuk eller misstänksam. Hon visar heller inga obehag av halsbandet eller att bli klappad, som Lach ofta gör. Det är bara mot andra hundar, som hon är så kaxig. Mot familjen är hon snäll.

Hon fick Sulphur D30 0,5 tablett i 5 dagar. En vecka senare luktar hon inte så illa ur munnen, halsmandlarna är inte svullna. Morrhåren har börjat växa.

Tre veckor senare får hon en dos Sulph D30 0,5 tabletter i 3 dagar, då hon verkar ha ont i halsen igen, hade börjat lukta ur munnen igen och slickade mer på ägarnas händer.

Två månader senare får hon Sulph D200, 2 piller morgon och kväll då hon har ont i halsen igen.

Tre veckor senare: Mår bra, luktar inte illa ur munnen längre, mandlarna ej svullna, fått mer hårväxt på magen, morrhår växer och äter ännu bättre.

Två månader senare får Ia en dos till av Sulph D200, 2 piller morgon och kväll. Vid koll 4 mån senare berättar matte att Ia snabbt blev bättre efter sista dosen, hårväxten fortsätter att frodas och Ia mår bra.

Sorken, 9-årig golden hanne med furunkulos (Nat-m)

ur tidningen HFD 2002/1 av djurhomeopat Annica Uddenäs

Han söker för sin tassfurunkulos. (sjukdom med bölder som kommer på tassarna, mellan tårna, ofta hos boxer). Han kom till sitt nuvarande hem då han var 9-10 mån gammal pga att han var misskött hos uppfödaren.

När han kom var han jätterädd och man fick inte röra honom, speciellt på bakdelen. Då skrek han och kissade. Förmodligen hade han fått stryk.

Numera är Sorken en glad, lugn och positiv hund, som alla tycker om, människor och djur. Han är jättekelig, som ett ”kardborreband”, han blir sällan arg men om han blir det är han som ett åskmoln. Sorken är åskrädd och rädd för smällare. Han kommer då upp i sängen och sover hos husse och matte. Han har varit högst i rang men orkar inte riktigt hålla den positionen längre. Det är dock han som tar kommandot då det verkligen gäller.

Sorken pratar mycket, han är varm av sej och ligger gärna ute i regn och rusk. Han kan halta lite när han börjar att röra på sej om han ligger stilla för länge och det är kallt. Då går han in och vill ligga mjukt. Hältan blir bättre efter en stunds rörelse. Han är väldigt lättlärd men han har svårt att hålla intresset uppe om man tar samma övning 2-3 gånger. Då pratar han hellre med andra människor. Sorken är mycket rädd om sina saker, han har aldrig bitit sönder något. Han snarkar när han sover, är mycket matglad och har normal törst.

När Sorken var 4 år gammal dog hans bästa hundkompis och han blev väldigt ledsen. Matte och husse fick tvinga honom ut på promenad, han ville inte äta eller göra något utan låg bara stilla. Det vände efter några månader och han blev bättre när familjen skaffade en ny hund. Sorken är idag sitt gamla jag, ibland söker han sällskap, ibland vill han vara för sej själv, det är inga problem att lämna honom ensam. Han är inte speciellt intresserad av andra hundar, varken att leka eller bråka med, han går undan. Han är en stor hund, men inte tjock, han kan gå upp i vikt men inte så att det besvärar honom. Choklad och kakor äter han men annars inte något människogodis, salt äter han inte. Han äter mycket gräs, men inte jord, sand, kalk eller dylikt. Av ben får han diarré. Han sover nog mest på vänster sida, aldrig på rygg. Inga problem att klippa klorna, Sorken går med på allt vad husse och matte vill.

För 4-5 år sedan, i samma veva som kompisen blev sjuk och dog, tappade Sorken päls på ryggen och fick utslag, röda prickar, på insidan låren och på magen. Pälsen kan vara lite fet men i övrigt UA. Han gillar att bada i hav, åar och att leka med vattnet från vattenslangen.

Furunkulosen har han haft i 5-6 år, kommer mellan klorna, mest på framtassarna och mer på höger sida. Svulsterna brukar komma vid förändringar i vädret, speciellt i övergången mellan vår och sommar samt vid rötmånaden. Hans svulster på tassarna blir inte sämre av att han blir blöt om tassarna. Precis innan bölderna spricker har han lite svårt att gå, då de spruckit verkar det som att smärtan lättar, då blir han bättre i humöret. Sorken har blivit behandlad av veterinär många gånger, ofta länge och väl, men problemet kommer ändå tillbaka med jämna mellanrum. I övrigt har han bara haft lite problem med tandsten samt öroninflammationer då och då.

Det första man som homeopat kommer att tänka på i det här fallet är att problemen började efter att kompisen dött. Både det att han tappade pälsen och att han fick problem med tassarna. Problem pga sorg och håravfall är starka tecken på medlet Natrium mur, att han är varm av sej och att han blev mer eller mindre apatisk när han blev ledsen pekar också mot Nat-m. Så han fick det.

Ca 1 mån efter sina första doser av medlet berättar matte att Sorken mår bra, han har haft lite problem med öronen (vilket han haft tidigare), han slutade att slicka på tassarna efter han fått medlet, bölderna på tassarna har läkt ut. Han får läkemedlet igen, pga öroninflammationen. 11 dagar senare rapporterar matte att örat blivit bra, han mår jättebra, är väldigt glad, är som om han vore valp igen. En månad senare ny rapport: nu har han återtagit sin ställning som kung i huset, är kaxig igen. Två månader senare mår han fortfarande bra, både fysiskt och mentalt.