Behandlingar – Sida 5 – Homeopati för djur

Kastrerad honkatt 8 år, Calc carb

av djurhomeopat och veterinär Liesbeth Ellinger, NL

Katten hade problem med höfterna sedan 3 år tillbaka. Inflammation i analkörtlarna och kunde inte bli dräktig efter en första dräktighet då alla ungarna dog under förlossningen. Svampangrepp i öronen och hade haft chlamydia (ögonsjukdom) som behandlats av veterinär. Katten var överviktig och inte speciellt aktiv.

Ranghög. Gillar ej annan katt i familjen. Matglad, gillar ej att bada, går aldrig ut när det regnar, annars pigg och glad

Behandlades med Calc-carb 30, efter fem månader calc 200.

Ko med gammal spenskada (Sil)

Ko med en gammal spenskada, hård juverdel. Kom inte igång att äta ordentligt.
Åt lite och var allmänt slö.
Behandlades med Silicea.
Det rann då ut en hel del vätska/var ur spenen.
Kon blev radikalt bättre och blev frisk. Kom igång både att äta och och mjölka

Ur: Dokumentation av homeopati för nötkreatur, 1999 av Per Arnesson, Chris Jörgenfeldt och Lisbeth Larsson

Katten Trisse (Nat-m)

ur tidningen HFD 2000/4, av djurhomeopat Anna-Lena Nyström

Trisse kräktes ofta och kissade dessutom enormt mycket där han inte skulle, framför allt i soffan. Han var en katt som matte hade hittat ute i – 7 C och matte var säker på att han hade slängts ut från sitt tidigare hem.

Trisse är mager och tufsig. Trots att han kommer fram och hälsar, accepterar att bli klappad, så förmedlade hans ögon både sorg och uppgivenhet. Matte berättar att han mer eller mindre alltid sett ut så.

Han kräktes upp maten direkt efter han ätit, han pratade mycket, var väldigt sällskaplig och ville gärna vara närvarande när det kom besökare. Han var mager och hade svårt att gå upp i vikt. Ett blixtrande temperament när det behövdes. Trisse ville inte kissa på toaletten när någon annan var närvarande. Han var social men ville inte bli buren. Ville bli kliad men ville inte ha någon närmare kroppskontakt. Den sorgsna blicken avgjorde djurhomeopatens val av medel!

Trisse behandlades med Natrium muriaticum i 3 dagar – homeopatins sk. sorgemedel. Redan efter den första dosen förändrades han totalt, blev kelig och glad, kissade inte en enda gång där han inte skulle. Kräktes bara en enda gång och verkade både nöjd och tillfreds med livet.

Katten Nelson, 16 mån (Lac-f)

ur tidningen HFD 2002/2 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flyttade från uppfödaren till nuvarande ägaren vid 11 veckors ålder. Blev lös i magen direkt när han kom till sitt nya hem. Efter tre veckor blev det blod i avföringen. Ägarna provade med dietmat men den hade ingen effekt. Avföringen var så lös att det blev pölar. Började bajsa på hallmattan.

Nelson är smal men pigg. Har börjat springa och bajsa sina pölar överallt. Slickar och tuggar på papper så fort han får en chans. Nelsons mamma hade lämnat ungarna vid 8 veckors ålder och inte brytt sig om dem sedan.

Behandlade Nelson med läkemedlet Lac felinum (tillverkat av kattmjölk)

Det märktes skillnad på Nelson redan nästa dag. Han slutade med att springa runt och bajsa utan gick på lådan. Ett dygn efter dosen blev även hans avföring fastare. Han slutade även upp med att slicka och tugga på papper.

Homeopati i ladugården

Många lantbrukare runt om i Europa, använder sej av homeopatiska läkemedel, för att behandla sina djur. Ofta rör det sej om problem där veterinärmedicinska preparat inte räcker till

Vad kan man då behandla med homeopati?

Man måste alltid se till att miljön är bra, bra luft, rent och torrt, inget drag etc. eller att kalven får fullgod och tillräcklig mängd råmjölk. Man måste enkelt sagt plocka ”stenen ur skon” och rätta till brister, oavsett behandlingsmetod.

Homeopatisk behandling gäller oftast akuta problem i lagår´n som mastit, diarré på kalv, kanske kalvningsproblem, acetonemi, trumsjuka etc

Spentramp: Arnica, minskar svullnad, blödning, förhindrar inflammation, dämpar smärta. Efter kalvning, spec om den varit hård, vid fläkning, klövsulesår. Förstamedel vid mer eller mindre alla skador.

Svullet juver efter kalvning, spec hos kvigor: Apis… när svullnaden hindrar det normala flödet, att mjölken inte tar sej ut, förstadie till mastit, när du misstänker att nåt är på G…

Fula flytningar, oren livmoder efter kalvning, kommer inte i brunst, djur som är ”dum” med kalven: Sepia

Kalvningsproblem, trång, spänd livmoderhals, dåliga värkar, stimulerar värkarbetet, men man måste se till att kalven ligger i rätt läge, stimulerar kraftigt och snabbt: Caulophyllum

Pares/kalvningsförlamning: Rhus-t, ge direkt de visar minsta tecken på kalkbrist, kalla öron, kall rumpa, sträcker ut tungan… eftersom det orsakas av en brist måste/bör man även ge kalk, men kon kommer upp snabbare. Kan även börebyggas på feta kor, tredjekalvare etc med Calc i några doser före kalvning.

Vid akut kalvningsförlamning: När en ko blir kall i öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum D 30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symtom. Jag har själv lyckats med denna medicinering. Andra viktiga symtom utöver oförmåga att kissa är, förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. Vilket gör att kon ramlar och i värsta fall bryter sönder sitt bäckenben.(av G.T., se kommentarer nedan)

Inkapslade varbildningar i juver eller nån annanstans, kindbölder: Hepar medlet kännetecknas av stark smärta, varbildningen luktar unket, som gammal ost

Mastit: stort medel på mastiter är Phyt, hård, svullen, röd, öm, varm, höga celltal, vita flocker i vit mjölk, mastit efter kalvning, trådiga flocker, blodig mjölk, blodiga flocker, ostiga, grötig mjölk…täcker många symptom. Finns även en mängd andra medel, Hepar, Sil, Calc carb, Puls, Phos, Lyc, Bell, Lach, Bry… se på symptombilden, lika botar lika

Diarré hos kalvar: ofta Podophyllum (överbelastning av mage/tarm, dåligt rengjorda hinkar, diarrénvattnig, skjuts ut, mycket muller i magen) eller Calc carb (svårt tåla mjölk, sur lukt, gul diarré)

Kalvar som är ruggiga och hostiga men inte direkt sjuka: Sulph

Kalvar som är rossliga, sväljer fel när de äter: Ant-t

Foderleda/acetonemi: måste se på om det finns andra tecken, är kon ledsen, separerad från kalven (Nat-m), torr, skivig avföring (Nux-v)

Trumsjuka, både hos kalvar och äldre djur: Carbo veg…även till djur som är ”nära döden”, medlet kallas för likuppväckarmedel

Kvigor som är ”klara” men inte visar brunst: Calc carb

Kor som inte visar brunst efter kalvning: Sepia, Puls

Tar inte kalv trots brunst: Borax, stimulerar ägglossningen

Tunnväggiga cystor: Apis

Dålig klövkvalité: Silicea

Vid en mängd problem kan man använda homeopatiska läkemedel, såväl fysiska som mentala problem.

Panikslagna djur, skrämda: Acon

Mentala problem som kommer efter skada: Arnica

Ser ledsna ut, sorg, tappat livsgnistan: Ignatia, Nat-m

Ilskna kor verkligen sparkar för att komma åt dej, smärtkänsliga: Cham

Kontakta en diplomerad djurhomeopat om du har frågor, undrar var man kan köpa homeopatiska läkemedel.

Youri, Amazonpapegojhona

av homeopat Edward De Beukelaer

Youri hade blivit lite anorektisk och åt bara en dag av två. Papegojor reagerar vanligen med att äta dåligt eller att slita av sej fjädrar när de utsätts för någon form av stress. Men i detta fall var det alltså inte någon direkt form av stress som utlöst Youris problem.

Youri hade regelbundet bytt ägare de senaste åren. För de flesta djur är detta förstås ett problem, men för en papegoja är det ännu värre eftersom de vanligen utvecklar en väldigt stark relation till EN person i familjen (i det vilda bildar papegojor par som lever ihop tills den ena dör)

Amazon papegojor är inte alltid de mest sympatiska husdjuren. De är inte lika vänliga som de grå papegojorna. Youri var inget undantag. Hon var inte speciellt vänlig och hade en del mindre trevliga drag i sin personlighet. Den tidigare ägaren hade varnat för att hon inte tyckte om män.

Youri levde upp till sitt rykte: hon ropade på mannen i den nya familjen, så att han skulle komma och klia henne. Hon njöt i 5 minuter för att sedan plötsligt försöka bita honom. När en papegoja försöker bita i ens finger så gör man bäst i att dra undan det, för en papegoja biter lika kraftigt som en konservburksöppnare ”biter” igenom ett konservburkslock! Youri hotar honom även när han kommer för nära henne.

I övrigt är hon ovanligt tyst och sover ganska mycket. Däremot skriker hon alltid när ägarna sitter vid matbordet för att äta, hon vill vara med vid måltiderna. Hon gillar att äta chips.

Det är inte så mycket information om denna papegojdam, men man får gå på den info som finns. Homeopaten Edward
De Beukelaer använde två rubriker:

Mind, aversion to men (women): detta var helt klart, observerat av olika personer.

Mind, homesickness: Det är svårt att veta huruvida ett djur har hemlängtan eller ej, denna rubrik är använd för att den indikerar allt som har med förändring att göra, att det finns en reaktion som följer på denna förändring; den är också större än ‘ailments from homesickness’.

Det är viktigt att förstå att rubriken inte är använd i sin mest ”homeopatiska” bemärkelse i detta fall. Den vore mer ”homeopatisk” om patienten verkar reagera på minsta lilla förändring: då symptomen blir ‘strange, unusual or bizarre’.

Av de fyra första läkemedlen som kommer upp (Nat-m, Puls, Sep och Staph) väljs Sepia. Youri fick en 200K dos vilken löste problemet inom loppet av några dagar och tillät Youri att bli en papegoja med ett normalt beteende.

Av de fyra läkemedlen är Sepia det medel som uppvisar mest ”roughness” i sitt beteende. Vid behandling av djur, är Sepia indikerat där du finner situationer uppstår där djuret uppvisar ”Jag gillar dej/ Jag gillar dej inte”. ”Jag gillar dej och vill ha dej nära men inte för nära”, alltså lite tvetydigt och tveksamt beteende.Sepia är ganska osäker vad det gäller dess relation gentemot andra, speciellt när det gäller reproduktionsrelaterade relationer.

Connemarasto 9 år (Sep)

Ägaren söker för att stoet har ringorm.

Bakgrund: Omplaceringshäst. Blivit misshandlad och dåligt skött tidigare. Kom från en hästhandlare som drivit henne hårt.:

Symtom: Lugn, stabil och mycket klok häst. Riktigt finurlig.
Väldigt avvaktande mot andra människor, endast tillgiven mot dottern i familjen.
Reserverad men ingen ”mespropp”.
Blev betäckt som 2-åring och fick sedan flera föl i rask följd.
Var en bra mor.
Fin i pälsen förutom ringorm.
Gillar betfor, men får kolik av äpple och havre.
Lite lös i magen ibland. Bajsar väldigt mycket i förhållande till sin storlek.:

Stoet får en dos Sepia per dag i 3 dagar av ett medel och 14 dagar senare är hon glad, lugn och nöjd.
4 veckor efter dosen var hon inte så reserverad mer, ringormen hade ett tag blossat upp men var nu nästan helt borta. Mer ordning i boxen, bajsar i hörnen och står på en ren yta. Det gjorde hon inte förut. Avföringen har en fastare konsistens. Tidigare var den lite grönaktig, men nu har den en friskare färg.

Efter 5 veckor är ringormen helt borta och hon söker mer kontakt än tidigare.

(Hittar tyvärr inte info om vilken djurhomeopat som behandlade hästen)

Islandshästen Hvot (Sep)

Sto 7 år, hormonella problem Sepia (HFD 2003/3)

Extremt tillgiven och människokär, underbar i psyke, älskar att arbeta, glad och snäll att rida, pigg och busig. När våren och brunsten kom blev hon sur och irriterad mot allt och alla. Ville inte arbeta eller umgås alls. Backade när hon skulle gå framåt, piskade ilsket med svansen, stampade met hoven i ren protest. Hästkompisar fick inte komma i närheten av henne, då jagade hon bort dem. Matte fick inte kliva upp på henne, då försökte hon nafsa henne i baken eller trampa henne på fötterna. Ville inte gå framåt, gick väldigt sakta, vägra gå eller klev ned i diken där hon växte fast. Men, om hon sprang så sprang hon jättefort, helst i galopp.

Matte tyckte att hon kändes bättre efter att hon fått rasa av sej, hon var mycket törstig under tiden hon svettades, dök ned i alla bäckar för att dricka.

Hvot fick Sepia D30, 1 dos per dag i tre dagar.

Redan efter ett par dagar blev hon på bättre humör, piggare vid ridning, mindre sur och irriterad. Brunsten därpå var hon samma glada häst och har ett år efter behandling inte haft några hormonella bakslag.

Ledum C30 i förebyggande syfte mot fästingar

Ur tidningen Homeopati för djur, 2005/2, av Annalena Nyström, dipl djurhomeopat

Ledum har visat sej kunna användas i förebyggande syfte, för att minska antalet fästingbett.
Självklart hjälper det inte i alla fall, men det har visat sej att många anser att djuren får mindre fästingar, under behandling med Ledum.
Dessutom blir det ofta mindre svullnad efter befintliga angrepp.
Att ge Ledum i förebyggande syfte känns ju också bra när det gäller minimering av risken för fästingrelaterade sjukdomar.

Hur doserar man?
Denna behandling med det homeopatiska medlet Ledum c30 är uppdelat i 3 steg, enligt följande:
Steg 1: Ge varje djur 3 piller Ledum C30 en gång/dag i 3 dagar
Steg 2:Efter steg 1 ger man 3 piller enbart en gång/vecka i 3 veckor
Steg 3: Efter steg 2 ger du 3 piller var 14:e dag i 3 månaders tid

Observera: Om du märker att fästingangreppen ökar när du går från steg 2 till steg 3, så fortsätter du istället med att ge enligt steg 2, dvs 1 gång/vecka.

Man kan även använda Ledum för baddning. Mycket bra för att lindra klåda och ta ned svullnad efter myggbett och andra insekter.
En annan djurhomeopat blev huggormsbiten och ville inte avbryta den dåvarande homeopatiska behandlingen.
Hon baddade då sitt ben med Ledum-lösning och såret läktes ihop fint och slutade vätska sej på bara en vecka.
Enligt Materia Medica är Ledum också indikerat när problem uppstår efter penetrering av huden, från ett giftigt bett eller annat föremål.

Lösning för baddning:
Använd en destillerad glasflaska till lösning. Häll i 1 dl kokat, kallt vatten.
Lägg i 6 piller i flaskan och tillsätt gärna några droppar ren sprit, så håller det sej bättre.
Förvara i kylskåpet! Är du osäker om lösningen fortfarande går att använda, så titta mot ljuset.
Är vätskan klar, är den okej, men ser du flagor som simmar runt, då häller du ut vätskan, destillerar flaskan och gör en ny lösning.

Travaren som tappade gnistan efter kastrering (Lach)

Hästen är ”lat och deppig” efter kastrering, är i grunden väldigt snäll. Inte så många symptom att gå på, men husse poängterar ett flertal gånger, att hästen är väldigt observant, noterar allt, och minns allt, gör aldrig fel, allt hästen lär sej sitter i ryggmärgen.
Vidare berättar han att hästen aldrig blir tillrättavisad, just för att han blir fruktansvärt arg vid tillrättavisning. De försöker istället ”lirka” med honom, muta honom.
Hästen tål heller inget tvång utan allt ska accepteras, annars blir han väldigt sur och arg.

Är en mycket renlig häst, har mycket god aptit, kan vara lite reserverad mot veterinären och andra ”främmande” människor.
Husse säjer att han kan vara håröm vid selning, man får inte luggas, för då lyfter han bakbenet, slår med svansen och lägger öronen, men visar inga tendenser till att vara håröm i övrigt.
Som 1-åring höll han koll på brunst hos stona som gick 250 meter bort. Han är surare på morgonen, vill stå inne och äta sitt hö, innan han släpps ut.
Misstänker han att det är jobb på gång är han också surare.
I övrigt en helt normal häst.

Fysiskt är han fin, lite kort kropp, lång svans, inte så stor, väldigt fint steg, travar helt underbart, så ägaren hoppas verkligen att hästen ska återfå gnistan.

Började ge hästen Natrium mur C30, just för att hästen, enligt ägaren, kändes så deppig – ingen reaktion.
Under tiden beställde jag Staphisagria, som i repertoriet är indikerat vid ”problem efter kastrering”, som hästen sedan fick i C30 potens, -ingen reaktion.
Då var det alltså bara att försöka klura ut vilket medel som var MEST indikerat, vilket jag förstås skulle gjort från början.
Efter en hel del funderande bestämde jag mej för att Lachesis var det medel som var MEST indikerat, det mest utmärkande var att han blev så arg och sur vid tillrättavisning, att han aldrig tyckte sej göra fel.
Hästen fick Lachesis C30 2 +doser/dag i 3 dagar.

På femte dagen ringer husse och skrattande säjer att han banne mej tror att ”de där små pillren” har verkat.
Hästen är definitivt mer ”på klöset” och husse bara väntar på att det ska sluta blåsa, så han vågar sej ut och köra honom.
Vid uppföljningen en månad senare var det lite lugnare, men ingenting indikerade att hästen behövde få mer av medlet. Så vi avvaktar…

Lachesis säjs ”hålla länge” på sina doser och att ge mer av medel innan symptomen visar på det, tror jag bara är att störa medlets verkan.