Ruta-häst med många problem

Ur tidningen HFD 2003/1, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag blev uppringd av Mona, ägaren till Mr X, den 19 juni 2001. Hästen hade då problem med en hälta, efter en vrickning i maj.

Mr X var en häst, född 1991, med många skador i bagaget. Han hade fått en hörnstödsfraktur 1997, på höger bak. Efter operationen vrickade han sig under konvalescensen. Han hade haft navelbråck, fått en pinne i båda frambenen med antibiotikabehandling som följ. En infektion efter kastreration, också med antibiotika som följd. Blivit sparkad på höger bogspets med öden, och diverse andra vrickningar och skärsår. Sommaren 2000 fick han en allergisk reaktion. Han såg ut som en Michelin-gubbe och blev cortizonbehandlad. Han lyckades få en luftvägsinfektion på djursjukhuset och fick antibiotika.

Han fick problem med senan på höger bak när han var 1 år. År 2000 svullnar senan igen och han fick antibiotika. Det är en knuta på senan och det känns som det sitter något i knutan.

Mr X är en dubbelnatur. Snäll mot människor och rå mot andra hästar. Den enda han accepterar någorlunda är ägarens unghäst, som han nu går med och är väldigt bunden till. Mr X bestämmer helt över unghästen. Han är otroligt ranghög och hingstig. Ger sig inte för någon ens vid strid. Han gick med sin mamma fram till hon dog, när han var 7 år. Efter detta skrämmer han livet ur ston; tidigare var han OK med ston. Ägaren säger att allt liv försvann ur honom när mamman dog. Han blev ett tag väldigt deprimerad, trots att mamman inte stod i samma stall som Mr X, när hon togs bort.

Mr X vägrar att hoppa och det verkar som att han inte kan koordinera sig vid hoppning. Han har överhuvudtaget svårt att slappna av och spänner sig lätt. Han visar direkt när något inte passar, han ger sig aldrig när han bestämt sig för något. Mona lämnade iväg honom för inridning och då skrek han från söndag till torsdag. Han ville hem och han slet i Monas kläder när hon kom för att hälsa på honom. Han går inte in om inte unghästen går in först. Han blir helt vettlös om han blir ensam. Far runt och skriker. Han blev alldeles tokig när unghästen rymde ur hagen en gång.

Mr X älskar mat. Ger Mona mat i hagen så kissar han på ena högen hö, för att få ha båda högarna för sig själv. Han vill inte ha någon annan häst i närheten när han äter, men är aldrig aggressiv mot den som utfodrar honom. Han vill vara i centrum. Han blir aldrig trött, hur mycket han än rids. Vid bestraffning går han undan. Han skulle aldrig gå till anfall, trots sitt humör. Han är aldrig rädd för något, när Mona är med. Blir osäker om en osäker person leder honom.

Äter normalt med salt. Transport ok men han vill ur så fort de kommer fram. Jättenyfiken och blir upphetsad när de är på nya platser och vill se allt. Nya människor är spännande och han kommer gärna och hälsar. Pratar med Mona när hon kommer. Han är mycket svartsjuk och jagar bort andra hästar som kommer i närheten, dock inte unghästen. Han vill inte bli borstad på magen men annars älskar han rykt. Grinar lite illa när sadelgjorden dras. Han har roliga hovar. Den ena ser ut som en strut och den andra flyter ut. Han har haft ögonproblem på sommaren.

010625 Jag funderade över vad hans konstitution kunde vara, men kände mig inte helt säker på något medel. Jag kom ihåg att framlidna djurhomeopaten Monika Littorin, på en föreläsning om Ruta, pratar om hältor och knutor på senan och då nämnt Ruta som ett bra medel. Eftersom det var ett akut problem och han hade en knuta på senan bestämde jag mig för att prova Ruta. Jag kontrollerade om medlet kunde stämma med hans bild i övrigt och gav sedan Ruta D200, 2 doser under 1 dag.

010709 Efter några dagar kommer det en tjock gul gegga ur ögonen. Vid kastrationsärret blev det en knuta inne i huden och den började lossna som en sårskorpa. Mona drog loss den och det blödde kraftigt. Det var hårda gula knutor under. Det läkte sedan fint. Bullen på senan mjuknade; den hade funnits där och varit hård i flera år. Gallorna ökade kraftigt, men gick sedan snabbt tillbaka. Nu använder han benet mer. Han haltar, men har mer svikt i steget och har också längt steget. Nu belastar han även höger, när han ska börja gå. Tidigare började han alltid med vänster.

010720 Idag kunde Mona knappt se hältan.

010802 Mr X har tidigare haft en tendens till patellaupphakning, men denna har blivit mycket bättre nu. Han är inte så orolig när han är ensam och har också stått och kelat med unghästen. Hältan är bättre. Skrittar på med fart nu mot tidigare då han drog benen efter sig. Hugger ej efter unghästen längre när Mona tar ut den före Mr X.

010830 Unghästen hade rymt ur hagen, men Mr X stod lugnt kvar. Hältan är i princip borta. Ingen patellaupphakning. Snällare mot unghästen. Mycket glad och verkar helt förändrad. Helt annan skritt. Kastrationsärret ok igen. Knutan på senan är kvar. Ögonen helt ok, trots flugor.

011030 De har nu flyttat till ett annat ställe och Mr X är helt lugn. Skriker inte efter unghästen längre. Ögonen är bra. Ingen patellaupphakning alls. Snubblar inte längre. Tidigare var han väldigt snubblig. Glad. Ärret bra. Knutan på senan kvar.

Ett år senare Jag gav aldrig något annat medel, eftersom hästen svarade så bra på Ruta. Men visst undrar jag om han verkligen var en Ruta-konstitution. Jag ringde upp ägaren den 26 november 2002, alltså ett drygt år efter vårt senaste samtal. Mr X hade varit hel sedan oktober 2001, vilket bara det är en bedrift, med tanke på alla tidigare skador. Han vaktar inte maten och kan vara ensam inne. Han balanserar sig annorlunda i skogen. Tidigare snubblade han hela tiden. Han är mindre spänd och vågar nu gå på grus, vilket han var rädd för innan.

De rubriker ur repertoriet som användes:

MIND: Irritability (2), Discontended (1), Anger (1), Quarrelsome (1), Contradiction -disposition to contradict (1), Anxeity (2),

STOMACH: Appetite -increased (1), -ravenous (1)

EMERGENCY (Murphy): Tendons -injuries (3), -lumps and nodes after

Natrium carbonicum (nat-c) och Calcium silicata (calc-sil), två inte så allmänt använda medel

Ur tidningen HFD 2003/1, av veterinär Raija Hallamaa

Raija Hallamaa är en finsk veterinär, med egen klinik i Nummela i Finland, som använder homeopati som komplement. Hon arbetar främst med hundar och katter, men också med hästar. Hon har använt sig av homeopati sedan början av 1990-talet, utbildade sig till veterinär och tog veterinär homeopatiexamen 1999. 2001 blev hon ordförande i Finlands veterinärers homeopatiförening. Hon har forskat bl a på hästars hudtumörer samt islandshästens och finskhästens sommareksem. Vid det senare har hon använt s.k. serumvård, där läkemedlet är preparerat av hästens eget serum huvudsakligen på samma sätt som homeopatiska läkemedel. Forskningen finns vetenskapligt dokumenterad i internationella uppsatser.

Inom homeopatin finns många små medel, som man inte känner så bra och därför inte använder. I några fall kan emellertid de här medlen passa bäst till symptombilden. Jag skriver här om två medel, som jag blev intresserad av, när jag hittade dem i Repertoriet under den lilla rubriken ”Skin – discoloration – white – spots” (Hud – missfärgning – vita – fläckar). Medlen har många gemensamma symptom, men de kan också skiljas åt på grund av medlens egna speciella symptom.

Natrium carbonicum (nat-c) har jag använt bl a för att bota sår på hornhinnan och till diarré hos diande föl. Calcium silicata (calc-sil) har jag bl a använt till valpar som haft svårighet att växa.

NATRIUM CARBONICUM (nat-c)

Nat-c individer är:

snälla (Mildness) och
blyga (Timidity).
De är noggranna och bekymrade om småsaker (Conscientious about trifles).
De tål inte vissa människor, till och med i deras egen familj, men vill inte vara ensamma (Company -aversion -fear of being alone, yet, -friends, of intimate strangers, aversion to the presence of).
Individerna är rädda för många saker, men nervositeten under åskväder är mycket typiskt, till och med före åskväder (Fear -thunderstorm, of, before).
De kan darra av rädslan (Fear -tremolous).
De är mycket känsliga för musik och oväsen (Sensitive -music, to -noise – slightest, to).

Matsmältningskanalen är ett typiskt område för Nat-c.
Katarrer, sura rapningar och luft, är alla typiska för Nat-c. Ett litet fel i dieten förorsakar symptom.
Individerna tycker inte om mjölk, och mjölk försämrar symptomen (Rectum -diarrhea, -milk -after, Generals -milk -agg., -mother´s milk, -aversion mother´s).
Nat-c patienten är törstig, men kalla drycker passar inte, särskilt om han/hon är svettig och varm (Generals -cold drink, cold water -agg., heated, when).
Förstoppning och plötslig avföring är båda typiska för Nat-c.
Avföringen kan vara orange och likna en gröt (Stool -yellow -orange, pulp of an, like).
Huden är ett annat typiskt område för Nat-c.
Huden blir torr och sprickig, särskilt på handen (Skin -cracks, Extremeties -cracked skin – hands).
Koppärriga (herpetic) eksem, acne och sår (ulceration) på näsan och omkring munnen är typiska.
Bruna, röda, vita och gula prickar kan finnas på huden (Skin -discoloration – brown, red, white, yellow spots).
Vårtor, som kan vara sjukliga, blodiga och variga, kan finnas på huden (Skin -warts).
Andra symptom, som kan påträffas, är hosta, när man kommer in i ett varmt rum (Cough -warm -room, entering room from open air)
Svaga anklar (Extremities -discoloration -ankle, Extremities -weakness -ankle).
Sår på hornhinnan med ljuskänslighet (Eye -ulceration -cornea).

Nat-c patienten är mycket känslig för solen. Alla symptom blir sämre i solsken och därför är medlet viktigt att tänka på om man sköter om akuta eller kroniska symptom, som har blivit efter intensivt solsken (Generals -sun -exposure to the sun, -sunburn, -sunstroke).

I allmänhet blir symptomen sämre; * efter mjölk, *efter maten, *efter förkylning, *före och under åskväder, kyla och värme.
Patienten tycker inte om att vara ute och är inte intresserad av fysiska eller mentala aktiviteter.
Symptomen blir bättre; *efter rörelse, *svettningar, *maten, *när maten kommit till tunntarmen.

Nat-c och Sepia liknar varandra mycket, och därför kan Nat-c vara ett alternativ när Sepia inte fungerar. Nat-c kan också vara viktigt till hundar, som är rädda för åskväder eller som har varit för mycket i solgasset. Nat-c kan även vara ett medel till sommareksem, som kor kan få på juvret.

CALCAREA SILICATA (Calc-sil)

Calc-sil har många symptom, som också är typiska för Calcium carbonicum (Calc) och Silicea (Sil). Calc-sil är ett djup- och långtidsverkande ämne, där symptomen kommer långsamt.

Patienten är *svag, *avmagrad och *mycket känslig för kyla, men *tycker ändå inte om för varmt.
Patienten är snäll (Mildness)
blyg (Timidity)
och blir lätt skrämd (Starting, Startled -easily)
Sämre av att vara ensam (Company -desire for – alone agg., when, Consolation – agg)
Patienten kan vara otålig (Impatience)
och obeslutsam (Irresolute)
Medlet verkar särskilt på *hud, *slemhinnor, *ben och *körtlar
Sekreten är typiskt *tjocka och *gröngula
Sår på hornhinnan (Eye -ulceration – cornea)
Maligna sår i bröstkörtlar och sår, som har höga kanter, är typiska
Såren är blåskiftande, djupa och luktande
Huden kan bli blåskiftande, brun, röd, vit och gul
Finnar i ansiktet (Face -eruptions – acne)
Vårtor på huden och handen (Extremities -warts – hand), som kan vara sjukliga och variga, kan påträffas
Händerna kan bli torra och spruckna (Extremities -cracked skin – hands, Extremities -chapped hands)
Naglarna slutar att växa och kan bli hårda, men trots det lätt brytas (Extremities -brittle -finger – nails)
Muskler, senor och leder är svaga och vrickas lätt.
Extremiteter och leder kan vara stela, likaledes ryggen och nacken.
Benen är känsliga för beröring
Patienten känner svaghet vid att gå uppför (trappor), liksom Calc.
Matsmältningen är långsam och förstoppning är typisk.
Ändtarmsöppningen kan klia och ha fistlar (Rectum -itching, Rectum -fistula)
Slemhinnor blöder lätt Rectum -hemorrhage from anus, Rectum -hemorrhage from anus – stool – during)
Hosta under kallt och fuktigt väder eller efter kall dryck kan påträffas (Cough -cold – drinks)
I allmänhet är patienten känslig för luftdrag och tycker inte om att vara ute.
Han vill inte bada och blir sämre av det (Generals -bathing -agg., -bathing -aversion to bathing)
Vädrets försämring från varmt till kallt försämrar alla symptom

I allmänhet mår individen sämre om han varit *utan täcke, *av allehanda kyla, symptomen blir också sämre efter *överhettning
Maten, särskilt *kall mjölk (Generals -food – milk – agg., -cold), *beröring, *oväsen, *fysiska- och *mentala ansträngningar försämrar symptomen.
Patienten *svettas mycket och blir sämre om *svettningen är förhindrad, t ex i luftdrag
Symptomen blir bättre av att ligga (Generals -lying – amel., -lying – back, on – amel., -lying – bed, in)

Calc-sil liknar Silicea och har använts till barn som haft svårigheter att växa, när Sil inte fungerat. Calc-sil kan vara en möjlighet till ”växtsmärtor” hos hundar och hästar, när Calc eller Sil inte har hjälpt.

Sigge 13 år, Vorsteh med svår bronkit (puls)

Ur tidningen HFD 2007/4 av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Några dagar efter att jag börjat behandla ponnyn Dixi (Länk till Dixi) med LM och fått mycket bra resultat, dök Sigge upp på min mottagning. Han hade diagnosen kronisk bronkit och förslappat gomsegel. Gomseglet hade opererats (kortats). Hans lungor var bra, men han hade ett litet blåsljud på hjärtat. Blåsljudet hade han haft sedan 4 års ålder. Han hade inga besvär av det.

Han bronkit började i höstas. Han var jakthund och hade då varit ute på ett pass och jobbat 8 timmar med att driva. Han appporterade en tung hare och matte hörde att han andades väldigt tungt. Så brukade han inte reagera.

När han anlände till mig var han stressad och andningen var mycket dålig. Han fick knappt luft. Det tog ett bra tag innan han lugnat sig och kunde börja andas någorlunda normalt.

Numera var han helt motionsintolerant. Även förväntningar på att gå på jakt försämrade tillståndet. All stress förvärrade också. Han hade svimmat två gånger. Det började med att han andades tungt och sedan fick han inte luft. Efter svimningsanfallet vaknade han och var pigg efter ett par minuter.

Han hade fått Pulmicort och Bricanyl för bronkiten, utan effekt. Fick även penicillin 10 dagar utan effekt.

Han hade haft prostatit och kissade blod. Veterinären gav honom 7-8 sprutor prostaglandin och han fick även homeopatmedel och blev bra.

För 4 år sedan fick han bråck och opererades för det. Kastrerades samtidigt. Han återhämtade sig fort och blev ånnu trevligare i humöret. Han ökade lite i vikt.

Mentalt är han reserverad och inte så intresserad av nya människor. Mycket tillitsfull mot ägaren och har fullt förtroende för allt hon ber om. Han är en trygg hund. Han är skarp på jakt och skulle glatt gå i clinch med en vildsvinsgalt. Han har järnvilja och ”går tills han dör”. Han är en bra eftersökshund och avlivar rådjuren direkt när han hittar dem. Sedan ligger han kvar och passar. Det fungerar förstås inte alls med jakt nu. Han måste röra sig sakta för att må bra.

Han har tre personer han bryr sig om, andra är fullständigt ointressanta. Matte är bäst. Han bevärdigade mig knappt med en blick under sitt besök. Han är en herre med stor integritet. Enda gången han tittade på mig var när jag frågade matte om han visat aggressivitet nån gång. Då fick jag en mycket förorättad blick.

Han går aldrig fram till andra hundar och gör heller aldrig utfall. Han är naturligt hög i rang. Han har aldrig lekt med andra hundar. Familjen hade en Grand Danois och det var Sigges bästa kompis. Den tog hand om Sigge som valp. När Grand Danoisen dog var Sigge deprimerad. Han slutade äta och var riktigt ledsen.

Han trivs bra med valpar, barn inga problem. Han går och lägger sig om han tröttnar på dem.
Bra aptit, äter det mesta och tål det mesta. Efter prostatiten var urinen ok. Tidigare kunde han droppa lite blod.
Han är inte frusen av sig, kan ligga omväxlande i sol och skugga. Gillar solbad och även att gräva i snö.
Han rättar sig efter tillsägelser och blir lite skamsen. Öronen åker ned.
Absolut inga rädslor, förutom att han blev skrämd en nyårsafton och nu är rädd för åska och smällare.
Han föredrar kvinnor.
Älskar att bli fönad efter bad. Gillar bad och dyker gärna.
Ögon och öron inga problem. Har lite vax men annars inget.
Har en artros på höger fram, efter en skada. Syns enbart i skritt. Lite inåt-tåad på det benet.
Bra tänder, har alla tänder kvar.
Pälsen är mjuk som sammet, vilket är ovanligt för en Vorsteh.
Han älskar choklad och får en schweizernötschoklad i julklapp varje år.

Den 21 september får han Pulsatilla LM2. Jag väljer medel p g a jag tycker han är mycket mildare än en Vorsteh brukar vara. Han är hårt knuten till en person och han hade varit deprimerad när kompisen dog. Urinvägsproblem är inte ovanligt för Pulsatilla. Han är kastrerad och hormonbehandlad. Även om Puls är ett typiskt kvinnomedel har jag fått bra resultat på kastrerade hanhundar. Att han är skarp som jakthund hör till rasen och kan inte räknas in i konstitutionsbilden. Jag brukar gå på de symptom som skiljer ut sig från det rastypiska. Han är bra med både barn och valpar, vilket man kanske inte skulle tänka om en Vorsteh. Detta stämmer däremot väl med Pulsatilla.

Jag hör av matte efter två dagar och hon berättar då att Sigge redan blivit bättre.De riktigt svåra andningsbesvären hade upphört och han återhämtade sig snabbare. Han hade fått upp ett spår på en promenad, men det hade gått ganska bra. Han fick en reaktion efter någon dag och blev jättetrött. Han sov mycket, men efter det blev han piggare. Han hade verkat lite bakfull.

Vi provade att dunka färre antal gånger, om det var så att han reagerade på styrkan i medicinen. Nu blev han piggare än på länge. Han klarade t o m av att gå en promenad i skogen. Tidigare hade det inte gått alls utan stora andningsproblem. Nu ville han leka och ”slåss” om ett ben med matte. Det var ett tag sedan han orkat sådant.

Den 4 oktober skriver matte att ”Nu är det ingen tvekan längre. Sigge mår ganska mycket bättre. Han har det betydligt lättare med andningen, återhämtar sig otroligt fort, allmänt piggare och busigare”. Han hade stått mitt i en dagisgrupp och låtit barnen kela med honom. Alla ville känna på hans mjuka päls. Han kunde skälla igen, vilket han inte gjort på ett halvt år.

Den 15 oktober hörs vi av igen och han var fortfarande bättre. Han föll tillbaka lite innan det var dags att gå upp i styrka på medlet.

Vi hade fortlöpande kontakt och Sigge var hela tiden pigg och glad. Matte gav inte medlet varje dag utan vi försökte känna av när Sigge behövde en dos. Vi varierade också antal dunkningar efter hur han mådde.

Tyvärr blev Sigge dålig i mitten av november och då började han kissa blod igen. Hans tillstånd försämrades och den 26 november fick han somna in. När vi började behandlingen var både matte och jag införstådda med att Sigge levde lite på lånad tid. Han hade svåra problem och var 13 år gammal. Men om det gick att göra livet lite drägligare så ville matte prova det. Annars skulle hon ha låtit honom somna in. Hon ville inte experimentera med honom. Nu blev han ju betydligt piggare den lilla tid han fick efter besöket hos mig. Han lämnade jordelivet med flaggan lite mer i topp och hans matte hade haft förmånen att ha en fantastisk hund i 13 år.

Dixi, welshponny med svår bronkit (lyc)

Ur tidningen HFD 2007/4, av djurhomeopat Ann-Britt Bolinder

Jag fick ett samtal från Kerstin, som av en händelse hittat mig på nätet. Hennes ponny, Dixi, hade mycket svår bronkit och de hade fått en vecka på sig att vända förloppet, annars rådde veterinären till avlivning. ”Kan du hjälpa mig”, sa Kerstin. ”Jag kommer, så får vi resonera lite och jag får bilda mig en uppfattning om Dixi” sa jag. När jag kom stod Dixi i stallgången och det såg ut som att hon hickade. Hennes andning var mycket ytlig och hon hoppade till för varje andetag. Näsborrarna var uppspärrade och ögonen stora och svarta. Både Dixi och vi människor kände ångest. Men, jag såg något i hennes ögon som gjorde att jag ändå ville ge homeopatin en chans. Hon verkade ha livsgnista och vilja, den lilla ponnyn. Dixi är en welsh, 122 cm hög, skimmel och 12 år gammal.

Hennes besvär började i december 2006. Hon hade hosta, tung andning och en övre varig luftvägsinfektion. Hon hade blivit spolad två gånger i luftvägarna. Nu hade problemen satt sig i lungorna. Röntgen visade att lungorna hade blivit förstorade. Hon fick inte upp slemmet när hon hostade. Hennes näsborrar utvidgades när hon hade andningssvårigheter.

Hon har spatt på båda bak, höger utläkt och vänster så gott som utläkt. Började troligen i höger bak. Hon har lite ögonproblem, mest på morgonen, med lite gult var.

Hon mår bättre av att andas frisk luft och sämre av regn. I regn andas hon tyngre och hostar mer. Hon har fått Ventipulmin och cortison. Hon har fått Bricanyl sedan december 2006, i princip utan uppehåll. I april var hon så gott som frisk. Men sedan började hon andas tungt igen och hade gjort så i ca två månader.

Mentalt kan hon vara lite ”bitchig” och svår att fånga. Hon kunde bita och sparka när andan föll på. Reserverad för nya människor. (Matte beskrev henne t o m som elak).

Hon är en mycket klok ponny. Hon är tänkt som körhäst nu och det har varit lätt att köra in henne. Tävlades i både hoppning och dressyr tidigare och hon kunde vara het och rusa. Vill alltid göra sitt bästa. Älskar hoppning och hoppade lätt 120 cm höga hinder. Snäll vid ridning men snabb. Slängde aldrig av någon. Lite stel i höger sida och gick gärna med huvudet åt vänster när de fick henne.

Inga problem med att vara ensam. Inte nervös. Hon hade varit med på julskyltningens ponnyridning förra året, och tyckte det var kul.Hon är inte lättstressad. Lätt att lasta och står lugnt kvar i transporten.

Tuff, man måste säga till på skarpen vid tillsägelser. Hon vill vara högst i rang. Hon kör med den andra ponnyn och har jagat hästar ur hagen (genom staketet). Hon vill gå först vid uteritt, även om det är stora halvblod med.

Känslig mage och blir lätt lös i magen. Hon äter allt utan problem. Medicin har inte varit några problem. Inga fångkänningar, men har munkorg ute för att hålla sig lagom i vikt.

Hon är nyfiken och vill ha koll på allt. Iga rädslor. Älskar vatten. Gillar att plaska i vattenhinder t ex, och simmar gärna i havet. Älskar att bli pysslad med. Hon har mjuk fin päls. Inga andra sjukdomar, inga hovproblem. Mycket renlig i boxen. Lite tjurig vid brunst. Har ännu inte haft föl.

Jag tittade på hur hon uppförde sig i hagen, med den andra ponnyn, funderade lite på hennes personlighet och bestämde mig för Lycopodium.

Den 30 augusti fick hon Lyc D30 och Kerstin skulle ge detta i 3-5 dagar. Den 31 augusti fick jag följande mail: ”Detta känns nästan lite kusligt, att saker kan hända efter bara en dos. Tyckte redan i morse att Dixi såg piggare ut, men min man dämpade mig lite och sade att det är kanske för att jag vill tro. Men, ikväll kom hon travande när jag kallade på dem i hagen. Det har hon inte gjort på i alla fall en månad… Andningen lugnare, fortfarande mycket tung och lite väsande, men näsborrarna inte fullt så stora”.

Nästa dag kom detta mail: ”I morse krafsade Dixi med hovarna i boxgolvet och väntade otåligt på att få komma ut. Väl ute drog hon en repa och for iväg i galopp. Vad händer?? Kommer vi att råka ut för ett rejält bakslag?”

Dixi är en dröm-matte som troget mailar mig nästan varje dag med rapporter om Dixis hälsoläge. Den 6 september fick Dixi Lyc D200. Det var ju lite panikläge, eftersom vi hade veterinärens dödsdom hängande över oss och jag pushade lite mer än vad jag annars hade gjort. Dixi hade gått tillbaka lite och jag ville få en reaktion. Den 7 september var hon redan piggare och galopperade Kerstin till mötes.

Vi provade med plusdos någon gång, men effekten blev inte så stor. Nu tyckte jag att läget hade blivit så pass hoppfullt, och Dixi skulle inte avlivas, att jag valde att gå över på LM. Den 13 september fick hon LM2. Hon blev pigg till tusen, skrev matte. Hon hostade lite till och från, men var jättepigg. Vissa dagar var hon helt hostfri. Hade jag vågat tro på LM-potensens kraft, så hade jag förstås satt in det från början.

Vi går över på LM3 den 4 oktober. Tack vare att Kerstin mailade mig nästan varje dag kunde jag sedan sätta ihop alla rapporter, datera dem och följa exakt vad som hände när vi gav 1 tsk, 2 tsk osv. Dixi fick, i början med LM2, en dos varje dag och blev lite sämre i slutet av varje LM-vecka, innan det var dags att gå upp en tsk. När det gått ytterligare lite tid och vi kom in på LM3 verkade det som att hon föll tillbaka lite. Jag rådfrågade kollegor och vi (Kerstin och jag) laborerade med olika antal dunkningar av dosen. Ibland behövde hon fler dunk och ibland färre och senare i behandlingen fick hon inte medel varje dag heller. Kerstin har blivit ”en fena” på att ge LM. Jag tyckte vi fick bäst resultat på LM2 och vi gick tillbaka till den styrkan den 15 november, istället för att gå upp till LM4. Det kändes som hon behövde den mildaste behandlingen jag kunde hitta.

Den 13 oktober skrev Kerstin: ”För det första trodde jag att vi hållit på längre än de faktiska 5 veckorna, men det är väl för att jag levt med detta i 10 månader. Men under de här veckorna har detta hänt: Dixi mår som hon mår, oavsett väder; även om hon ibland blivit våt (en klar förbättring), hon är riktigt pigg och glad, och när hon hostar tar hon inte i nedifrån hovarna längre. Det är ju i och för sig fantastiska framsteg, så det är mest andningen som oroar mig...”

Den 14 oktober kommer detta mail: ”Det är inte alltid lätt att beskriva dagsläget, som igår. Jag skrev att Dixi inte mådde så bra på kvällen, men tre timmar senare när hon fick sitt natthö mådde hon mycket bättre och nu på morgonen var hon som vilken frisk häst som helst, och det var nog (tror jag) fjorton dagar sedan hon andades så bra som hon gjorde nu på morgonen. Intressant, men jobbigt”.

Jag rådde Kerstin att börja jobba Dixi lite försiktigt. Hon är en ponny som älskar att jobba och hon har nog saknat det. Så nu blir hon tömkörd lite försiktigt, mest i skritt (korta pass) och har härom dagen även fått trava lite. Det var första traven sedan april och hon var hel-lycklig.

Nu väntar vi på att Kerstins veterinär ska komma och titta på henne och ge oss en lägesbedömning. Vädret har varit förfärligt de sista veckorna med mycket regn och det är rått och kallt. Dixi har behövt en dos var tredje dag nu. Ibland kunde det gå lite fler dagar emellan.

En annan positiv effekt av behandlingen är att Dixi har blivit riktigt snäll och kelig. Nu går det alldeles utmärkt att stå och klappa och ”pussa på” henne i hagen. Ingen sur, sparkande rumpa vänds längre emot någon och hon verkar njuta av uppmärksamhet.

Kerstin väntar hem en ny ponny om någon vecka och då får vi se vad som händer. Förhoppningsvis behöver de inte laga staketet…

Den 5 december kollades Dixi av veterinär och fick tämligen godkänt. Hon har en luftvägskatarr, som vi ska försöka få bukt med, men i övrigt var det inte ens tal om triangelmärkning nu.

Min förhoppning är att Dixi kan få det föl, som Kerstin drömmer om, och att jag kan få se dem leka i hagen om något år.

Aspar, islänning med hovproblem (sil)

Ur tidningen HFD 2003/2 av djurhomeopat Mia Skoglund

Aspar är en danskfödd islänning, som är 11 år. Monica, som är ägarinna till Aspar, köpte honom för 6 år sedan. Enligt veterinären hade han en Borreliainfektion. Aspar stod i Skara på djursjukhuset och behandlades för denna infektion. De men, som infektionen gav honom enligt flera veterinärer, var just extremt sköra hovar.

I princip så föll hovväggen sönder. Hovslagaren fick kitta ihop delar av hovarna och delar föll ibland av. Något fel i foderstaten fanns inte, och då beslöt Monica att ge tillskott av Biotin. Detta gjorde hon i många år, men utan förbättringa av hovkvalitet. Problemen kvarstod.

Här kom jag in i bilden, då Monica frågade om jag visste något som kunde hjälpa. Att Aspar skulle vara en Silicea-häst var något som jag inte fick att stämma men Silicea var det medel som allra först dök upp i alla fall. Som ett rent symptom medel.

Aspar fick Silicea D30 i tre dagar, i skrivande stund för 6 månader sedan. Silicea är ett långsamt verkande läkemedel så att det skulle ta tid, det visste jag. Idag har Aspar en hovkvalitet, som Monica aldrig har sett maken till! Ett rent under, som hon säger. Speciellt när alla har sagt att hans hovkvalitet skulle förbli skör.

Antibiotikaresistens

Försök med homeopatisk behandling: Operationssår hos häst

Fakta

Nyopererad häst svarade ej på behandlingen med antibiotika
Oxacillin-resistent Staphylococcus haemolyticus och Actinobacillus equuli hittades vid provtagning.
Efter homeopatisk behandling med Silicea terra, försvann de kliniska symptomen.
Homeopatisk Silicea kan vara fördelaktigt vid antimikrob-resistenta bakterier.
Med tanke på det globala problemen med antibiotika resistens, borde fler studier av homeopatisk behandling göras.

Sammandrag:

En 4-årig travhäst behandlades med homeopatiska läkemedel när operationssåret inte läkte. Efter diverse tester fann man en antimikrobiskt resistent bakterie i såret – oxacillin-resistent Staphylococcus haemolyticus samt Actinobacillus equuli

Hästen svarade ej på den antibiotiska behandlingen med intravenös gentamycin och penicillin följt av oral sulfadiazine natrium och trimethoprim.

Vid presentationen inför den homeopatiska behandlingen, uppvisade hästen varig inflammation, ödem samt serom (sårvätska).

Efter behandling med det homeopatiska läkemedlet Silicea terra läkte de kliniska symptomen.

Homeopatiska Silicea terra är ett av många homeopatiska läkemedel som kan vara fördelaktiga vid behandling av variga sår, i synnerhet när det gäller variga sår som inte läker, där det är risk för resistenta bakterier. Med tanke på den överhängande globala risken för resistenta bakterier borde studier utföras i samarbete med homeopater och veterinärer och läkare.

Länk till fullständig rapport: Wound Healing Disorder in a Horse, Associated With Antimicrobial-Resistant Bacteria, Resolved With a Homeopathic Medicine – A Case Report

Varmblodssto 7 år, ”brunstmärra” (Merc)

Ur tidningen HFD 2000/2 av alternativmedicinare Mona Olsson

Stoet har i flera år haft tendens att anfalla den som hämtar in henne från hagen, och då endast den som varit s.k ny stallpersonal. Hon är generellt misstänksam och framför allt vid nya rutiner. Urinerar stora mängder, framför allt nattetid. Personalen har sett att urinen ibland har varit mörk och då start illaluktande; något märkligt att hon vid dessa tillfället vippat till med svansen precis som hon börjat urinera, samtidigt som hon får ett oroligt uttryck (förmodad smärta i början av urinering)

Har till och från vit halvtunn utsöndring från vulvan, som sårar slemhinnan. Spridda små kliande sår syns utmed vulvans innerkant. Vid betäckningen senast kastade hon fölet. Hon har synnerligen dålig andedräkt, en hel del tandsten och något svullna öronspottkörlar (vilket hon haft en period) utan feber. Hon rör sig fram och tillbaka i boxen under konsultationen.

Stoet fick Mercurius solubilis D30.

Vid återkontakten berättades att all utflödesirritation försvunnit och anfallsbenägenheten hade avtagit. Hon är fortfarande något misstänksam, vilket ledde till att hon fick ytterligare en dos av medlet fast i M potens.

Boxer 16 månader, ”soffridare” (Merc)

Ur tidningen HFD 2000/2 av alternativmedicinare Mona Olsson

Hunden valdes som åtta veckors valp för att han var kavat och dominant. Ägarna trodde att han skulle kunna klara sig bättre själv under de timmar på dagen då de jobbade. Han har alltid slickat på deras händer, älskar att gå och nosa på allt möjligt så att saliven droppar. Snäll och trevlig när man inte begär något av honom, men när de ska leka med honom blir han stegvis så exhalterad att de inte har kontroll över honom. När de ska fostra honom svarar han emot med tänderna i ägarnas händer. Han vill ogärna bli dominerad. Stressar i konflikter, blir allt tuffare, ögonen svartnar, han tjuter och attackerar. Han rider, på olika möbler och människor som är omkring honom. Har blivit dålig på att äta, under en tid på 14 dagar.

Hunden fick en dos Mercurius solubilis D200.

Vid återkontakten var ägarna mycket nöjda då han helt hade slutat dominera dem. De var inte längre rädda för honom och inlärningarna var konfliktfria.

Hundar med epilepsi

Artikel från tidningen HFD, 2000/2 av equiatriker Monica Littorin

Epilepsi är en rubbning av hjärnans funktion med återkommande krampanfall. Epilepsi kan förekomma på många hundraser, och i regel uppträder de första anfallen mellan 1-3 års ålder. Mellan anfallen är hunden helt frisk. Vid några tillfällen har jag behandlat epilepsi på hund med homeopati. De två tillfällen jag tar upp här, har behandlats med Calcium carbonicum (Calc carb) respektive Phosphorus (Phos). Andra stora medel där man kan finna epilepsi är Bufo, Cuprum, Lachesis, Silicea, Sulphur m fl. Vad man alltid letar efter är vad som är speciellt och udda för just den individen, och då är repertoriet oumbärligt!

Basset/Griffon tik, 2,5 år

En Basset/Griffon tikhade haft flera anfall av epilepsi och skulle antagligen ha traditionell medicin resten av livet. Hunden var köpt som valp och var då mycket dominant i flocken, högg och bet ofta omkring sig, men lugnade sedan ned sig. Ägaren tyckte hon var lite omogen och definitivt ingen ”knähund”. Hon var nu lite grov för sin ras, orkade inte så mycket och låg ”alltid steget bakom”.

Leverproverna var förhöjda, vilket naturligtvis förklarar en del av tröttheten. Hon hade morrat åt folk och var arg på alla utom frun i huset. Dessutom var hon reserverad när hon mötte andra hundar. Aptiten och törsten var inte särskilt bra, däremot var hon en gourmand. Hon tyckte mycket om mjölk. Föregående sommar hade hon matvägrat. På morgonen var hon väldigt trött och höll sig länge; däremot kissade hon väldigt ofta på promenad.Smällare och hastiga ljud var hon harig för, vilket inte var så käckt då hon skulle användas som jakthund. Trots att hon morrat åt folk tyckte hon dock om dem, speciellt barn. Hon var också mycket smart.

Det fanns inte så många fysiska symptom: stel bak och svårt för att vända. Klåda i öronen och någon gång runt nacken. Löpningarna var normala. Vid anfallen, som kom regelbundet, sprang hon runt först, krampade, spydde men det kom ingen fradga. Efteråt ville hon äta mat med hysteriskt stor aptit. En gång fanns det med stress innan ett anfall, men det fanns ingen specifik gemensam nämnare.

Hon fick en dos Calcium carbonicum 10M. Inte pga sjukdomen i sig utan för att det stämmer bra med hennes konstitution: trött, lätt för att lägga på sig vikt och grov. Det är heller inte ovanligt att Calc carb är dominanta. Det är ett relativt vanligt medel på växande individer, om helheten stämmer.

Efter behandlingen försvann stelheten bak och aptiten kom tillbaka. Hon började dock spy upp maten ett kort tag efter dosen, men det gav sig snart. Blev mycket mer alert och pigg. Kunde även följa med på jakt, vilket inte fungerat tidigare. Efter 6 månader har hon ännu inte fått något nytt anfall.

Setter-tik, 4,5 år

En setter-tik hade under det sista året haft regelbundna epilepsi-anfall. Ägaren hade haft hunden sedan den var valp. Även brodern har epilepsi. Mamman till hunden dog när tiken var 2 år, vilket gjorde att hon blev lite osäker och rädd för andra hundar. Hon blev vaccinerad mot parvo-virus en månad före det första epilepsi-anfallet.

Denna hund är en typisk Phosphorus hund. Mycket pigg, smal, alert med bra aptit och stor törst. Mycket social och tycker om människor. Det fanns inga andra fysiska problem. Dock tyckte hon inte om räkor eller fisk. Tiken fick Phosphorus 10M 1 dos. Efter 9 månader har hon inte haft några besvär. Hon blev mer positiv och kelig. Lade dessutom på sig mer vikt.

När detta skrevs hade det inte gått så lång tid så det kanske var lite för tidigt att summera. Kanske behövde hundarna en ny understödjande dos längre fram? Båda hade dock blivit mentalt bättre, anfallen hade försvunnit och Settern hade lagt på sig vikt, vilket inte är ovanligt vid rätt medel.

Rabiesvaccinerad St Bernhardstik, 4 år

Detta fall är ur tidningen HFD 2006/1 och är skrivet av djurhomeopat Ulla Adamsson. Hon gjorde ett projektarbete under utbildningen om homeopati och aggressiva hundar, där även denna hund medverkade. Vill du ta del av hela hennes arbete kan hon kontaktas via ullabos59@gmail.com En artikel om hennes projektarbete hittar du här: Kan homeopati bota aggressiva hundar?

050924

Tiken går inte upp i vikt, trots att hon äter tills hon blir mätt, äter inte upp all mat hon får. Vräker inte i sig och matvägrar helt en dag i veckan.

Hon är stressad, tar inte kontakt med andra människor eller djur, men det är ok om någon kommer fram till henne och tar kontakt. Hon är snäll, kelig och väldigt beroende av matte – sitter nästan i knäet på henne. i sommar har hon fått bölder under hakan och på läppen på höger sida, av mygg och knottbett. De är bättre nu sedan knott och mygg har lugnat ned sig.

Gillar inte varma rum och sol, vill helst ligga i skuggan och vara ute, vilket väder det än är. Hon säger aldrig ifrån till någon, utom den andra St Bernhardstiken där hemma, som hon fått stryk av. Den 5-årige pojken i familjen, kan göra vad som helst med henne, hon går med på allt.

Rubriker

MIND: Affectionate, Mildness, Ailments from – excitement – emotional

GENERALS: Emaciation, Vaccination – ailments after, Warm – air, agg

Bestämde mig för att ge Lyssinum till att börja med, för att neutralisera skadeverkan från rabiessprutorna. Jag tror att i det här läget så är hennes konstitution Pulsatilla, men vi får vänta och se vad Lyssinum gör. Ordination: Lyssin C200, 3 piller 1 plusdos i 5 max dagar, telefonkontakt efter 3 dagar.

Vid telefonkontakt 050929 berättade matte att tiken börjat äta efter tredje dosen. Hon äter allt som hon får. Matte ska ge tiken mat tre gånger om dagen för att se om hon går upp i vikt. Matte ska väga hunden och sedan ska vi höras på telefon om en vecka.

Telefonkontakt 051006: Tiken fortfarande bättre, hon äter bra och går upp i vikt. Har blivit mycket gladare och keligare.

Telefonkontakt 051105: Tiken äter fortfarande bättre men har stannat på en vikt nu. Matte skulle vilja se att hon gick upp lite till i vikt. Hunden verkar vara en Pulsatilla. Vill inte vara inne när värmen är på i huset. Kelig så att hon nästan kryper under mattes skinn. Snäll så det går till överdrift. Matte börjar att ge hunden Pulsatilla D200 i morgon, plusdos morgon och kväll i max 5 dagar.

Telefonkontakt 051115: Tiken äter bättre igen och har dessutom börjat vilja vara inne mer. Ligger lugnt och tycker att det är skönt inne i värmen, verkar också mer tillfreds generellt. Vi avvaktar och ser.

Telefonkontakt 051220: Hunden helt ok. Samma hund nu som innan rabiesvaccinationen, enligt matte. Fallet avslutat.