Ung kviga (Cauloph)

Var på besök hos en köttbonde vars kviga hade råkat bli tjuvbetäckt, ingen hade märkt det förrän hon började ställa till juvret. Hon var alldeles för ung och outvecklad för att få en kalv. Nu hade kalvningen satt igång sedan några timmar och det gick inte alls bra, kalven satt fast och kvigan hade inte längre några värkar.
Veterinär, bonden, en anställd och jag, försökte med alla medel få lös kalven. Veterinären var skeptisk och tyckte att detta går aldrig, bonden likaså.

Jag bad att jag skulle få prova med Caulophyllum och berättade hur medlet fungerade, att det stimulerade värkarbetet. Fick klartecken av både bonde och veterinär.

Kvigan fick en dos av Cauloph och återfick täta värkar. Kalven lossnade millimeter för milimeter och till slut fick vi ut en stor, dödfödd tjurkalv.

Dagen efter träffade jag den anställde och frågade hur det gick med kvigan. Han berättade att hon bara låg, varken åt eller drack. Jag bad att bonden skulle ringa mej så skulle han få lite andra medel att försöka med. Tyvärr var bonden bortrest i 2 dagar så det blev inte förrän dag 4 han fick mitt meddelande. Kvigan fick både Arnica och Aconitum och visade viss förbättring men hon var redan i så dåligt skick att bonden lät henne avsluta sina dagar.

Ångrar att jag inte var förutseende nog att ta med både Arnica och Aconitum när jag åkte dit första gången, men det var under min praktik hos veterinärer och jag kunde aldrig drömma om att jag skulle få använda homeopatmedel, Cauloph ”råkade” jag bara ha i fickan.

© Lotta Hägglund

Kicki 320

Kicki hade trampat sej på vänster bakspene och var inte det minsta intresserad av att jag skulle röra den, rengöra den, ej heller mjölka den. Hon stod på tårna och talade om att jag helst skulle hålla mej undan, för även om hon normalt var en kelig dam, så kände hon sej inte det minsta kelig just nu.

Jag gav henne en dos Arnica C200 i munnen, (pillren var upplösta i lite vatten i en spruta).
10 minuter senare la hon sej ned (ej på juverdelen) och tittade lugnt på mej medan jag rengjorde och tejpade/bandagerade spentrampet.

Ärligen blev jag alldeles förbluffad över hennes reaktion på läkemedlet och undrade nästan vad jag hade drogat henne med!

© Lotta Hägglund

Chockad fjällko med död kalv (Acon + Arn)

Av Helen Anebo, dipl djurhomeopat

En lantbrukare ringde lite i panik en tidig morgon och hade problem med en fjällko. De hade fått dra ut en jättestor död kalv under natten och nu låg kon helt paralyserad på sidan, med huvudet utsträckt rakt framför kroppen. Hon reagerade inte vid beröring.

Eftersom ägaren hade ett litet apotek med homeopatmedel hemma, så föreslog jag att han skulle ge henne Aconitum i M-potens, 1 dos, och se vad som hände. Ca 5-10 min efter dosen, reste hon huvudet och la sej i en normalt liggande ställning och började idissla. Hon ville dock inte resa sej upp.

Efter en timme ordinerade jag Arnica D200 x 1 dos varje halvtimme x 3 ggr och sedan avvakta. Redan 15 minuter efter första dosen reste sej kon upp och började gå runt lite i ladugården. Ägaren fortsatte ändå att ge de följande två doserna. Kon fick ytterligare en dos Arnica D200 på kvällen och på morgonen efter verkade allt vara bra. Hon åt och drack och såg pigg ut.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 5, 2005, av Helen Anebo

© Lotta Hägglund

Akut mastit (Bell + Okou)

En av korna, som varit fullt frisk på morgonen, kom inte hem till mjölkningen en kväll utan hade gått undan och lagt sej och var mycket medtagen.
Vi fick in henne och kunde konstatera att ena juverdelen var mycket hård och det kom bara lite tunn, vattnig mjölk.
Hon åt inte och avföringen var tunn.
Kon fick direkt Belladonna för mastiten hade kommit så akut och var så häftig, och Okoubaka eftersom jag misstänkte att det också var något problem med magen och ev vad hon hon ätit.
Den akuta situationen förbättrades snabbt, men jag fortsatte ge medel i knappt en vecka.
Eftersom det inte var så långt kvar till kalvning sinlades hon.

Ur tidningen Homeopati för djur 2003/ av Marie Åslew, dipl djurhomeopat

© Lotta Hägglund

Akut mastit (Bell + Phyt)

En bonde ringde om en förstakalvare som fått akut mastit. Det var en mycket liten, tunn ko med mycket vitt i. Hon är snäll, sa bonden.

Kon hade en rejäl mastit med hög feber (40,2), vänster bak var hård och varm, mjölken såg ut som smält smör. Inflammationen hade kommit under eftermiddagen. Veterinären hade varit där och lämnat antibiotika, men ville inte att bonden skulle börja ge kon av det förrän man fått svar på mjölkprovet som togs.

Kon fick Belladonna D200, 5 piller i +dos, (piller blandas ut i vatten och man ger av samma blandning alla doser, skakas kraftigt 20 ggr innan ny dos) kl 21.00, 21.30 samt 22.00. Lämnade även Phytolacca D200 som bonden skulle ge dagen efter, 2 ggr.

Bonden ringde morgonen därpå, tidigt….den överlycklige bonden berättade att mjölken nästan såg ut som riktig mjölk, dock med en del flocker i, hon hade ingen feber, kon mådde mycket bättre. Dagen efter mådde kon fortfarande bra, juverdelen tömdes och var mjuk, dock med högt celltal. Provsvaret visade colibakterier. Kon fick Phyt D200 i ytterligare 2 dagar, celltalet gick så småningom ned till normal nivå.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002

© Lotta Hägglund

Vad vet du om katter?

VISSTE DU ATT:

  • den 4 oktober firas till minne av det djurälskande helgonet Franciskus och kallas ibland för ”Djurens dag”.
  • magen är en katts mest intima region och genom att blotta den öppet när den vilar, visar katten sin ägare fullt förtroende och kärlek.
  • kattens nos och läppar är känsliga för höga och låga temperaturer. Dessa kroppsdelar använder katten för att känna av värme och kyla i sin omgivning inkl maten. Resten av kroppen sägs vara ganska okänslig för höga eller låga temperaturer
  • kattens skinn kan ”gå i vågor”. Kattens hud är täckt av känselpunkter (det finns ca 25 sådana/ kvadratcentimeter hud). Dessa består av extra många nervceller som är känsliga för beröring. Kanske har du själv sett din katts skinn ”gå i vågor” när små vattendroppar möter kattens hud?
  • katten ser bäst på 2-6 meters håll.
Nelson på spaning © Lotta Hägglund
  • katten har särskilda nervceller i hjärnan som reagerar på minsta rörelse som den fokuserat med sina rörelsekänsliga ögon. I kombination med kattens blixtsnabba reflexer och förmåga att mycket exakt kunna bedöma avstånd, gör katten till en ypperlig jägare. Om bytesdjuret förblir blickstilla ställer det dock till lite problem för katten.
  • musklerna i iris förändrar pupillens läge så att den alltid låter exakt rätt mängd ljus tränga in i ögat.
  • kattens pupill har olika form beroende på hur starkt ljus det är i omgivningen. I starkt ljus får pupillen formen av en smal vertikal springa. När ljuset inte längre är lika starkt vidgas pupillen för att släppa igenom mera ljus.
  • ”ögat är själens spegel”. Genom att studera kattens ögon kan man avgöra kattens humör. Rädsla, tillfredsställelse och upphetsning kan också få pupillen att vidgas. 
  • Bakom näthinnan som finns längst bak i ögat finns ett särskilt skikt med celler. Dessa återkastar allt det ljus som inte ögat tar upp på vägen in. Ögat får i och med detta en andra möjlighet att fånga upp bilden. Detta skikt kallas ”tapetum” och fungerar som en spegel. Detta ”fenomen” är orsaken till att du kan se ett gult eller grönt sken i kattens ögon, om du t ex nattetid kör bil och får strålkastarna rakt i ögonen på en katt. I det gamla Egypten ansåg man katten vara helig på grund av dess gula och gröna sken i ögonen.
  • den nyfödda kattungen föds utan syn och hörsel. Ögonen är slutna 5-12 dagar efter födseln. Synen är dock inte fullt utvecklad förrän vid 2 månaders ålder. Mellan 6-14 dagar tar det för hörselgångarna att öppnas. Luktsinnet är dock välutvecklat redan från födseln. Detta för att kattungarna ska hitta juvren. Känseln är också välutvecklad för att kattungarna skall kunna orientera sig.
  • kattungen vanligtvis fördubblar sin vikt på 1 vecka
  • den nyfödda kattungen sover ca 90% av tiden och äter däremellan.
  • kattungen under de första veckorna är dåliga på att reglera kropps-temperaturen. Det är därför viktigt att den får värme från kattmamman och att den har en torr och varm miljö. Nedkylning hämmar kattungens instinkt att dia.
  • katter kan ha 3 olika blodgrupper; A, B och AB. AB är dock ovanlig. De flesta katter har blodgrupp A
  • mellan 6-8 miljoner hundar och katter avlivas varje år i USA efter att ha fångats in till s k hundstall.
  • en katthona och hennes avkommor kan på 7 år producera 420 000 nya katter.
Wille och Kajsa © Lotta Hägglund
  • åksjuka uppstår genom överstimulering av kroppens balansorgan.
  • kattens sömn delas in i två olika typer ”Slow Wave Sleep” (SWS), vilket betyder en långsam, vågformig djup sömn som brukar vara ca ½ timme.
  • ”Rapid Eye Movement” (REM) är en snabb, aktiv drömsömn. Här rör sig ögonen ryckigt under ögonlocken. Den varar ca 6-7 minuter. Denna typ av sömn utgör ca 20-25% av kattens totala sömntid och är mycket viktig för att katten ska må bra. Katten vaknar ofta med stora rörelser efter denna sömn.
  • katten påverkas av den mörkare perioden på året. Kylan och torrt inomhusklimat gör också sitt. Katten blir mindre aktiv, sover och äter mer. Dessutom sjunker fertiliteten från november till mitten av januari. Visst har vi även märkt att pälsen kan bli torr och glanslös.
  • ordet ”feromon” kommer från grekiskan ”pherein” = bära hormon = att stimulera.
  • för att en djurindivid skall påverkas av feromoner så krävs det att ”vomeronasal-organet öppnas så att feromonets doft kan påverka individen. Man tror i dag att det är feromonet som öppnar organet. Det är dock inte till fullo konstaterat att det skulle vara så.
  • feromoner kan på en individ verka som ”primers” (igångsättare), vilket innebär att feromonet kan sätta igång en förändring i kroppens fysiologi. Ett exempel är utsöndring av hormoner. Feromoner kan vidare också te sig som ”releasers” (utlösare) och kan då omedelbart förändra beteendet hos den individ som tar emot informationen som feromonet har med sig.
  • feromoner produceras i körtlar som sitter i huden och i slemhinnorna.
  • en nyfödd kattunges magsäck är ungefär lika stor som en hasselnöt.
  • på 1 år har katten blivit 40 gånger så tung som den var när den föddes.
  • en katt är vuxen vid 1 års ålder, vilket motsvarar 20 år för en människa.
Lilla Sally © Lotta Hägglund
  • fettlösliga vitaminer såsom A, D, E och K kan vid för stora doser orsaka vitaminförgiftning för att kroppen lagrar dessa. Vattenlösliga vitaminer såsom B och C försvinner ur kroppen med urinet.
  • 75 % av katter över 3 år har munhåleproblem.
  • kattungens största viktökning sker i åldern 6-10 veckor men att den växer normalt mycket även under de 6 första månaderna.
  • morrhåren är mycket känsliga redskap och fungerar som en kombination av känsel och syn. Morrhåren sitter på överläppen ovanför ögonen, på hakan och på knäna. Dessa utgör s k kraftfält som reagerar på rörelser. Lättast vinddrag kan ”aktivera” dessa. Dessa ger katten information om sin omgivning. Man tror att morrhåren hjälper katterna att förnimma små luftströmmar som finns runt ett föremål. På detta sätt kan katten veta att det finns något där i omgivningen, trots att den inte kan se det med blotta ögat.
  • kattens öron kan vridas i 180 grader oberoende av varandra. Detta gör att katten kan uppfatta ljud från alla håll utan att behöva vrida på huvudet.
  • kattens ytteröra styrs av 30 olika muskler. Att jämföras med människan som har 6. Hörseln är också viktig när katten lokaliserar sitt byte.
  • en blind katt inte behöver vara en dålig jägare. Den använder sin känsliga hörsel samt känner av vibrationer. Tassarna fångar också upp vibrationer.
  • katter lär sig lätt att känna igen vissa återkommande ljud, t ex husses fotsteg eller klirrandet i köket när tallriken skall fram för eventuellt burkmaten eller dylikt. Ljudet som blir när man öppnar kattmatsburkar brukar också katterna lära sig.
  • katten kan också sålla bland ljudintryck för att koncentrera sig på sådana ljud som betyder fara, och utmaning.
  • över 200 miljoner celler jobbar tillsammans för att ge katten det oerhört känsliga luktsinnet, som de är utrustade med. Katterna använder hörsel och syn vid jakt och luktsinnet mer som ett kommunikations-medel.
  • det finns flera historier från bl a Kalifornien och Kina, som förtäljer om katter och andra djur som på ett eller annat sätt förvarnat människor om bl a jordbävningar, flodvågor, laviner och lavaströmmar.
  • det vid åskväder frigörs stora mängder elektricitet i molnen, vilket skapar elektromagnetiska vågor, som då sprider sig hundratals mil genom atmosfären. Luften blir då laddad med positiva joner. Dessa anses kunna påverka koncentrationen av vissa kemikalier i hjärnan. Det är detta fenomen som gör att vi människor ibland drabbas av huvudvärk före ett åskväder. Man tror att katten är mycket känsligare än vi människor för de joner som frigörs enligt ovan. Man tror också att molekyler i luften och förändringar i lufttrycket uppfattas av katten på ett tidigt stadium.
  • vibrationer från svaga skälvningar som föregås av jordbävning tror man katten känner av med hjälp av sina känsliga morrhår och tassar. Det finns flera andra historier om hur katter hittat hem kvarglömda och som sedan hittat hem, eller de som efter en flytt går tillbaks till sitt tidigare hem. Ibland undrar man om katten inte har på känna att husse eller matte kommer hem snart. Alla dessa fenomen gör att de lärde tror att katten har ”ett sjätte sinne”.
  • om katten ”vässar sina klor” väldigt intensivt när andra katter finns i närheten är det ett bevis på ett bra självförtroende och ett s k macho-beteende.
  • det påstås att urindoft från en hankatt kan uppfattas av andra katter på över hundra meters håll en vindstilla dag.
  • beroende på väder och vind kan urindoft från en hankatt sitta kvar upp till två veckor.
  • katten kommunicerar och visar sin närvaro genom att stryka sig mot något och vässa klorna.
  • katturin innehåller urinsyra, vilket kan påverka järn och metaller, få trä att ruttna och t o m döda blad och växter.
  • forskare har funnit upp till 25 olika ansiktssignaler som katten använder i 16 olika kombinationer. Man tror dock att det kan finnas ännu fler mer nyanserade ansiktsuttryck som man ej noterat.
  • äggstockscystor kan vara en orsak till att katten löper kontinuerligt, d v s att flera löpningar går i varandra.
  • en kastrerad hankatt saknar taggarna på penis, vilka stimulerar och underlättar ägglossning. Taggarna (hullingarna) har i och med kastreringen tillbakabildats.
  • på 3-4 dagens höglöpning kan ägglossning komma till stånd. Det är då honan har lättast att bli dräktig. Ägglossning sker ungefär ett dygn efter parning. Antalet gånger som katterna parat sig är också av betydelse. Ofta krävs upprepade parningar för att honans ägglossning ska komma igång. Ungefär 1 dygn efter parning sker ägglossning och inom 2 dygn därefter har äggblåsorna ombildats och producerar nu progestron, d v s dräktighetshormon.
  • vid 4 veckors ålder kallas ett embryo för foster. Vid den åldern är de ca 2,5 cm långa. Efter 7 veckor har fostren lite päls men efter 8 veckor har de fått ordentlig päls och den har då färg.
  • en vuxen katt som vid en gränstvist med en annan katt sluter ögonen och vrider på huvudet gör det för att visa underlägsenhet.
  • katter inte kan visa känslor med hjälp av ansiktsuttrycket lika bra som hundar. Kattens morrhår och öron är dock mycket rörliga men katten har inte ansiktsmuskler som är nödvändiga för att åstadkomma det minspel som hundsläktet och människo-släktet har.
  • ”endorfinerna”, kroppens egna opiater, tillverkas i kattens hjärna. De har till uppgift att reglera kattens medvetna uppfattning av smärta. Katten har antingen ett effektivare eller kraftigare endorfinsystem än om vi jämför med oss själva och hunden. Detta är anledningen till att en katt, trots en allvarlig skada från t ex en olycka, kan springa i väg och gömma sig i stället för att visa smärta genom att skrika, vilket ju borde vara det naturligaste att göra. Detta högeffektiva endorfinsystem i kattens hjärna kan dock få tragiska konsekvenser genom att vi som kattägare inte kanske alltid ser några yttre tecken på smärta eller sjukdom hos vår katt och därmed inte vet hur sjuk katten egentligen är. En hund däremot skulle agera annorlunda och på ett tydligare sätt visa att den är sjuk.
  • en katt sover nästan 2/3 av sitt liv, vilket är mer än något annat tamdjur.
Sally chillar © Lotta Hägglund
  • nerverna i kattens nervsystem utvecklar ett skyddande fettämne som kallas ”myelin”. En kattunge saknar nästan helt nerver med ”myelin”. Det är därför som en kattunges reaktioner på omvärlden är så långsamma. Myelinet utvecklas dock snabbt i takt med att kattungen blir äldre.
  • med stigande ålder börjar dock ”myelinet” att brytas ner (i mikroskop ser nerverna ut att vara malätna) och nervimpulserna överförs därmed långsammare. På gamla katter ter sig detta på så sätt att de reagerar långsammare på sinnesintryck.
  • kattungar som får mycket stimulans av sina sinnen kommer att bli större katter med större hjärnor och har därmed fler förbindelser mellan cellerna än de kattungar som inte får stimulans av sina sinnen i samma utsträckning.
  • katter med hög halt av det hanliga könshormonet testosteron brukar vara aggressivare.
  • grunden till möjligheten att kunna producera ett överskott av testosteron har redan skapats i kattungestadiet. Valde kattungen den bästa spenen? Hade den lätt för att lära sig? Hade den en bra tillvaro? Den katt som har ”förtjänat” att höja sin nivå av testosteron är således den katt som bäst kan hantera stress.
  • kattens förmåga att hantera stress eller besvärliga situationer är beroende av en effektiv biologisk återkoppling mellan hjärnan, hypofysen och adrenalinkörtlarna. Kattens beteende styrs av biologisk återkoppling och hormonproduktionen.
  • vuxna katter kan urskilja temperaturskillnader ned till 0,5 grader Celsius med hjälp av värmereceptorer i nosspegeln. Det är dessa som visar kattungen åt vilket håll den ska kravla för att hitta tryggheten den söker hos sin mor.
  • nos och tassar har känsliga receptorer för beröring och värme. Med hjälp av dessa mäter katten temperaturen på maten du erbjuder den. Katten använder tassarna bl a för att undersöka ett föremåls storlek, form och struktur. Detta sätt att undersöka föremål kan jämföras med hur vi människor använder våra fingrar.
  • katten har värme- och köldreceptorer över hela sin hud. Dessa styr om katten bestämmer sig för att leta upp en solig plats eller att kura ihop sig när det är kallt
  • morrhåren är speciellt välutvecklade på nosens båda sidor och över ögonen. De finns dock även på armbågarna. I morrhårsfästet är morrhårens rötter inbäddade i högar av nervändar. Dessa banar sin väg till hjärnan och tar samma väg som synnerverna. Kattens har tre funktioner; de skyddar, känner och ser.
  • katter med full uppsättning morrhår kan jaga både på dagen och natten men en katt med skadade morrhår kan endast fånga byten i dagsljus. Förklaringen sägs vara att fasta föremål ger mycket små luftrörelser, vilka katten kan avläsa. Katten lägger sedan ihop all information den får. Omgivningen gör det möjligt för katten att hitta rätt samt att fånga byte.
  • beröring inte är lika viktig del av det sociala språket för katten som det är för hunden. Säkert har du råkat ut för att när du klappat din katt så har katten markerat med tänderna eller bitit dig i handen.. Det verkar som om vissa katter kommer i konflikt när de blir klappade för länge eller för hårdhänt. Katten upplever smekningar över kroppen både som njutbart och hotande. Reaktionen blir ”fäkta eller fly”.
  • katter inte kan se riktigt skarpt på kortare avstånd än omkring 75 cm. De har bäst synskärpa mellan 2-6 meter från ögat.
  • en katt kan hoppa 5 gånger sin egen mankhöjd. För att kunna göra detta krävs att katten har ett överlägset balans- och koordinations-system, viket finns i innerörats balansorgan.
  • tillväxthormonet endast frigörs hos en kattunge medan den sover. Sömnen är därför viktig för vissa kroppsfunktioner.
  • katter är vanedjur och att deras vanor följer den biologiska klocka i kroppen.
  • katten sover ca 16 timmar av dygnet. Om vi utgår ifrån detta, så har en nioårig katt inte varit vaken i mer än tre år.
Elvira Madigan © Lotta Hägglund
  • vädret påverkar såväl människor som våra katter. När vädret är trist sover de längre men när vädret är soligt så är de mer aktiva. När de väl sover, så sover de desto djupare.
  • växande ungdjur sover mer än andra katter. De är ofta mer aktiva i den perioden. De blir dock snabbt sömniga efter all lek och kan i nästa stund somna på fläcken OBS! Viktigt att ej störa sovande katter och då speciellt kattungar.
  • kattens pälstjocklek ökar som skydd mot kylan under vinter-perioden. När det sedan går mot ljusare tider med fler timmar dagsljus, så börjar katten fälla päls.
  • man i veterinärkretsar inte har märkt någon ökad sjuklighet hos katter. Man rekommenderar dock att katten inte bör sitta på kalla underlag för att bl a undvika urinvägsbesvär.
  • äldre katter söker sig gärna till varmare platser att sova på. Sovtiden förlängs ofta också med åldern.
  • när vintrarna i Norden blev kallare för ca 6000 år sedan så försvann vildkatterna från Sverige.
  • kattens snuttande och slickande är ett infantilt beteende. Detta beteende kan antingen bero på att katten lämnat sin mamma för tidigt eller att den är mycket fäst vid dig och vill visa detta ännu mer genom sitt sätt att agera.
  • den sibiriska tigern är världens största kattdjur.
  • kattsnuva är ett gemensamt namn för två olika typer av virus-infektioner; felint calicivirus och felint herpesvirus. Herpesviruset ger besvär i ögonen och övre luftvägarna men inte lika stora sår i munnen som caliciviruset.
  • det finns några få anatomiska skillnader mellan tamkatten och vildkatten. Tamkatten har en något längre tarmkanal än vildkatten. Dess föda är mera varierad. Den behöver därmed mera utrymme i matsmältningskanalen. Vildkatten är en aning större än tamkatten och har en tätare päls. Katter som måste överleva genom att fånga levande byten anpassar sig till att ta det byte som erbjuds. Både norsk skogkatt och maine coon men även raser av tamkatt som får finna sig i att tåla hårda vintrar, har tät päls och är större än genom-snittet. En genetisk förändring har därmed skett med tiden.
  • katten har tillräcklig latent genetisk variation för att kunna ge olika kropps-typer, vilka på något sätt har samband med kattens psyke. Detta genetiska fenomen kallas ”koppling”. Koppling innebär att om man selekterar för en egenskap, exempelvis päls- eller ögonfärg, får man även någon annan egenskap på köpet därför att den gen som kontrollerar denna andra egenskap är kopplad till den gen som man vill bevara. Ett exempel på detta är att vita katter med blå ögon ofta är döva därför att den gen som framkallar dövhet är kopplad till den gen som är nödvändig för att ge denna kombination av päls och ögonfärg.
  • en katt som väger 4 kg har en hjärna på omkring 30 gram. Denna hjärna har ett så stort energibehov att mer än 20 % av det blod som hjärtat pumpar ut går direkt dit.
  • kattens hjärna består av miljarder celler som var och en har tusentals förbindelser med andra celler.
  • kattens hjärna har förmåga att sortera all den information den tar emot. Den sållar bort sådant som ej är intressant och lagrar resten. Om informationen är ny, styrs den till närminnet. Om informationen är viktig kan den styras vidare till långtidsminnet, efter att först ha bearbetats. Att ge katten en belöning är ett bra sätt att överföra ett intryck från närminnet till långtidsminnet.
  • koncentrationen är nödvändig för att ett långtidsminne skall skapas och det måste vara en av orsakerna till att somliga katter har så mycket lättare att lära än andra. Ängslan påverkar dock förmågan att lära och lagra minnen liksom hög ålder.

Red: Hittade denna artikel någonstans, men har tyvärr tappat bort var jag hittade den. Bilderna är dock mina.

© Lotta Hägglund

Ko utan hopp (Carb-v)

Kon var en förstakalvare som hade kalvat ca 3 mån tidigare. En liten ko, som hade svårt att lägga på hullet, tidigare frisk och ganska kelig. Två dagar tidigare hade hon haft markant mindre mjölkmängd i vänster bak. Den såg inte riktigt bra ut, kon mådde dåligt. Hon hade ingen feber, snarare undertemp. Dagen innan hade hon inte rest sej alls. Veterinär tillkallades och gav kalk, kortison och vitaminer. Men hon reste sej inte. Mjölkprov som togs visade colibakterier. Den senaste veckan hade 3 kor dött på gården, av coliförgiftning, förmodligen pga dåligt ensilage så bonden var verkligen orolig.

På kvällen hade kon fortfarande inte rest sej. Man hade dragit ut henne från båspallen till ett ställe där man lättare kunde vända och behandla henne. Nu låg hon med huvudet mot magen och såg allmänt klen ut. Öron och panna var kalla, resten av kroppen var varm. Avföringen hade tidigare varit väldigt lös, nu var den lite fastare. På morgonen hade hon druckit 3 liter vatten men nu ville hon inte ha, hon var helt apatisk.

Kl 20 fick hon 2 tabletter Carb-v D30 direkt i munnen. 15 minuter senare lyfte kossan på huvudet och tittade på oss. Hon fick en ny dos och därefter 2 doser till med 15 min mellanrum. Nu ville hon ha mat och hon åt det hon fick. Vi försökte få upp henne men det misslyckades. Jag lämnade ett par doser till och åkte hem utan större hopp om att hon skulle kunna räddas.

Nästa dag ringde bonden och berättade att när de kommit ut i ladugården på morgonen, stod kossan upp och var pigg!

Jag svävade på moln hela den veckan!

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002

© Lotta Hägglund

Ko med ont i magen? (Bell)

Kon är en blyg och harig en, som är väldigt låg i rang och inte gör så mycket väsen av sej. Men en eftermiddag när jag skulle mjölka henne trodde jag f-n själv hade flugit i henne! Hon sparkade åt alla håll med bakbenen, slet för att komma loss från fodergrindarna (låser fast korna under mjölkning), hon verkar helt galen. När det var dags att mjölka henne hade hon inte lugnat sej ett dugg och hon hade inte rört maten. Det blev spännande att mjölka henne! Hon kliades frenetiskt under hela mjölkningen och hade dessutom två sparkbågar på sej, men det gick.

Jag misstänkte att kon hade ont i magen, för hon sparkade åt det hållet. Jag ringde veterinären, som hade tre förslag; 1: nervös acetonemi (som kan drabba kor som mjölkar mycket), 2: magnesiumbrist och 3: ont i magen. De två första förslagen kunde vi utesluta ganska snabbt för kon mjölkade inte särskilt mycket och det var fel årstid för magnesiumbrist, alltså ont i magen. Vad gör en veterinär åt det, frågade jag. Det var bara att avvakta.

Jag gav kon en dos Belladonna D30. Hon lade sej ned så fort jag öppnade fodergrinden, reste sej igen och höll på så en kort stund. Sedan liksom spred sej lugnet i henne och hon låg stilla. En stund senare gick jag ut till henne igen. Det var som om ingenting hade hänt, hon har heller aldrig fått ett sånt ”ryck” igen.

Kon fick Belladonna för att det blev så akut och symptomen var så häftiga.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1, 2002

© Lotta Hägglund

Kon Stina med depression (Nat-m)

Stina var i sin krafts dagar, en stor och auktoritär ko, en självklar ledare. Hon var en SRB-ko i 850 kg klassen. Människovänlig som hon var, skulle hon alltid klappas och pratas med. Samtidigt var hon en bestämd dam, som inte accepterade vad som helst. Hon var polis i ladugården och bestämde.

Allt var frid och fröjd med Stina, under merparten av hennes liv, en problemfri ko, men vid tiden vid ombyggnaden av ladugården fick Stina en depression. Matte begrep förstås ingenting!

Stina som var känd för sin glupande aptit och fick därför i vanlig ordning klara sej på mindre foder innan sin sjätte kalvning. Det var ingalunda unikt för Stina. Ingen reagerade på Stinas tillstånd förrän det visade sej att hon helt mist sin aptit på kraftfoder, när hon så småningom serverades detta igen. Inga fysiska fel kunde observeras på henne.

Först trodde man att Stina inte fattat att transpondern ”fungerade” igen, men snart insåg man att hon helt enkelt inte ville äta. Stina magrade. Matte kelade och fjäskade, men nej! Stina fick Calc carb, ”universalmedlet” vid aptitlöshet, men Stina vägrade ändå att äta. Alfalfa, Acid phos, Nux vomica, energibalans…nix! Matte blev orolig för sin kelgris och tog sej en rejäl titt på henne och funderade.

Tunn över ryggen, mager, speciellt kring halsen, ledsen, hängig, inte särskilt kelig längre…alla tecken styrde mot Natrium mur.

Varför skulle hon behöva Nat-m? Hade något särskilt hänt?

Nej, hon hade blivit klappad som förut, sinad som förut, kalvat som förut – men, inte ätit som förut! Under större delen av Stinas liv hade ladugården varit en uppbunden kortbås ladugård. Stina hade levt sina rutiner efter detta. Plötsligt blev det en lösdrift. En mojäng om halsen bestämde om man fick mat eller inte (man kunde inte längre stjäla lite från grannen) Man blev plötsligt instängd i en annan – liten – fålla tillsammans med sina andra sinlagda kamrater och kunde inte längre sköta mjölkningsordningen i mjölkfållan. Livet var inte kul längre!

Äntligen fattade matte vad depressionen handlade om! Stina fick Nat-m D30 och började stadigt återvända till sitt gamla jag. Började äta, började kela, lade på sej, återtog det polisiära jobbet igen. Stina blev sej själv och kalvade ytterligare några gånger.

Ur tidningen Homeopati för djur, nr 4, 2000, av dipl djurhomeopat Marie Åslew

Djurhomeopat/Norr © Lotta Hägglund

Studie på e-coli diarré hos gris

Studie visar att griskultingar får mindre diarré efter homeopatisk behandling
Artikel av Marina Szöges

Forskning från Wageningen Universitet i Holland visar att Coli30K kan vara alternativ till antibiotika vid behandling av E-Koli diarré hos nyfödda grisar. Studien är placebokontrollerad, randomiserad och blind. Behandlingarna och observationerna och analys av data gjordes alltid ”blint”

Studien utfördes på en vanlig grisfarm i Holland. 52 Suggor valdes ut som inte var vaccinerade mot E-Coli och delades upp i två grupper. Den ena gruppen 26 suggor fick placebo och den andra gruppen 26 suggor fick Coli30K, som är en nosod tillverkad av kolibakterien, skakad och spädd 30 gånger. Sista månaden av dräktigheten fick suggorna en dos Coli30K två gånger i veckan och den andra gruppen fick bara placebo. E-Coli diarré är vanlig bland nyfödda grisar och meningen var att se om de som fick homeopati, skulle hålla sig friskare än kontrollgruppen.

Totalt 523 griskultingar födda av dessa 52 suggor inkluderades i studien. 260 hade i moderlivet via sin mamma fått Coli30K och kontrollgruppen på 265 hade fått placebo.

Griskultingarna observerades som ”observer-blind” alltså den som observerade kultingen om den hade diarré eller inte, visste inte om den tillhörde placebo eller verum gruppen. Normal avföring skrevs som -, och vattendiarré skrevs som + och allvarlig diarré med uttorkning skrevs som ++.

Resultatet visar att homeopatisk behandling minskar risken för diarré hos nyfödda griskultingar

I placebogruppen fick 23.8 % av griskultingarna diarré (63 av 265 stycken) medan i gruppen som fick homeopati fick bara 3.8 % diarré (10 av 260 stycken) Risken att få diarré var 6 gånger större i placebogruppen än i homeopatigruppen.

Tittar man på diagrammet sid 60 i studien ser man också att det var färre griskultingar per kull i homeopatigruppen som fick diarré och den smittade inte lika lätt mellan griskultingarna i homeopatigruppen. I placebogruppen var det alltid fler än en kulting i varje drabbad kull som blev smittad och i två av kullarna hade alla diarré.

Sammanfattningsvis, har vi här en randomiserad, blindad och placebokontrollerad studie som visar att homeopati har bra effekt. Gruppen som fick placebo hade sex gånger mer diarré än gruppen som behandlades med Coli30K. Och eftersom studien är placebokontrollerad, blindad och dessutom är gjord på nyfödda griskultingar torde risken för placeboeffekt vara väldigt liten.

Här finns studien: http://www.archibel.com.mx/downloads/LiesbethEllinger-HomInPiglets.pdf

Av Marina Szöges, homeopat och redaktör för nättidningen Dagens homeopati, www.dagenshomeopati.se