lachesis – Homeopati för djur

Halvblod som ramlar ikull (Lach)

av djurhomeopat Monica Littorin, ur; HFD 2000/4

Han är en fälttävlingshäst på 12 år, halvblod. Problemet är att han ramlar ikull när han slappnar av. (Hästar har en låsmekanism som gör att att de kan stå och sova). Det hade hänt ett par gånger om dagen under lång tid, dock inte varje dag. Även i transporten hade han fallit omkull ett par gånger. Vid en prisutdelning fick man pilla honom i örat med spöet för att hålla honom på fötter, trots att där var mkt stim. Orsaken till att han går omkull vet man inte. Möjligen fungerar inte låsmekanismen eller så utlöses det från hjärnan. Epilepsi på hästar är väldigt ovanligt.

Han är utbildad till fälttävlan hos mycket duktiga ryttare, men pga hans rädsla för vatten såldes han vidare. Efter tre-fyra olika hem hamnade han på ridskola. Där hade han bott i 3 år när nuvarande ägaren fick syn på honom. Hon mindes att han varit pampig och ståtlig sedan tidigare, men nu såg han hemsk ut pga att han fått stå inne så mycket, eftersom han var svårhanterad.

Han är nu 12 år, fuxfärgad. För 3 år sedan hade han Erlichia/Borrelia. Det märktes mycket då men nu var han helt OK. Han hade även haft ett stort ödem på vänster has, som inte gjorde ont. Det hade tidigare varit stort som en fotboll, men nu hade det krympt ihop. Han hade tidigare fått homeopatiska läkemedlet Apis av någon annan.

Han är grinig mot andra hästar, avundsjuk, har omväxlande humör, glad, stel och tjurig. Mycket tävlingsinriktad. Pigg, de hade aldrig sett honom ligga och sova, han var smal och svår att hålla i hull. Tuffast i hagen, tidigare t om anföll han och var bufflig. Fortfarande kommer ingen över honom i rang. Mat betyder mycket för honom och han ser alltid till att förse sej med mat. Inre rastlöshet. Han är inte speciellt kelig och blir riktigt arg när man borstar honom, speciellt på halsen. Trots att han är tuff kunde han ibland bli lite försiktig, t ex när man var påväg med honom ut i hagen. Tidigare blev han orolig när han var ensam, men det var OK att vara i boxen. Hovarna är dåliga, det lossnar bitar och han har röta. Mycket hingstbeteende. Blir väldigt förnärmad om man höjer handen åt honom. Ögonen är röda till och från. Vill gärna ut på morgonen. Rädd för vatten. Pälsen är fin, fuxfärgad. Kliar sej på svansen och länden till och från. Rinner vattnigt från nosen. Trots sin tuffhet har han ett hjärta av guld och gör vad ägaren begär.

Hästen fick en dos Lach 10M. Han blev lite tjurigare i början innan det vände och han blev mer positiv. Alla i omgivningen märkte den positiva förändringen, att han blev som en annan häst. Rörelserna blev genast bättre liksom tonusen i musklerna. Det röda i ögonen försvann liksom klådan på länden, men han kliade fortfarande på svansen. Hästen upphörde genast med att falla omkull, dessutom iakttog de att han legat ned. Nosen slutade att rinna.

Dosen höll i nästan tre månader, då ramlade han omkull igen och dosen upprepades, med samma goda resultat.

Efter ytterligare 6 mån kontaktades ägaren, och då hade han åter börjat falla omkull men bara i transporten. Han hade blivit vaccinerad i samband med tillbakagången. Lach 10M upprepades igen.

Travaren som tappade gnistan efter kastrering (Lach)

Hästen är ”lat och deppig” efter kastrering, är i grunden väldigt snäll. Inte så många symptom att gå på, men husse poängterar ett flertal gånger, att hästen är väldigt observant, noterar allt, och minns allt, gör aldrig fel, allt hästen lär sej sitter i ryggmärgen.
Vidare berättar han att hästen aldrig blir tillrättavisad, just för att han blir fruktansvärt arg vid tillrättavisning. De försöker istället ”lirka” med honom, muta honom.
Hästen tål heller inget tvång utan allt ska accepteras, annars blir han väldigt sur och arg.

Är en mycket renlig häst, har mycket god aptit, kan vara lite reserverad mot veterinären och andra ”främmande” människor.
Husse säjer att han kan vara håröm vid selning, man får inte luggas, för då lyfter han bakbenet, slår med svansen och lägger öronen, men visar inga tendenser till att vara håröm i övrigt.
Som 1-åring höll han koll på brunst hos stona som gick 250 meter bort. Han är surare på morgonen, vill stå inne och äta sitt hö, innan han släpps ut.
Misstänker han att det är jobb på gång är han också surare.
I övrigt en helt normal häst.

Fysiskt är han fin, lite kort kropp, lång svans, inte så stor, väldigt fint steg, travar helt underbart, så ägaren hoppas verkligen att hästen ska återfå gnistan.

Började ge hästen Natrium mur C30, just för att hästen, enligt ägaren, kändes så deppig – ingen reaktion.
Under tiden beställde jag Staphisagria, som i repertoriet är indikerat vid ”problem efter kastrering”, som hästen sedan fick i C30 potens, -ingen reaktion.
Då var det alltså bara att försöka klura ut vilket medel som var MEST indikerat, vilket jag förstås skulle gjort från början.
Efter en hel del funderande bestämde jag mej för att Lachesis var det medel som var MEST indikerat, det mest utmärkande var att han blev så arg och sur vid tillrättavisning, att han aldrig tyckte sej göra fel.
Hästen fick Lachesis C30 2 +doser/dag i 3 dagar.

På femte dagen ringer husse och skrattande säjer att han banne mej tror att ”de där små pillren” har verkat.
Hästen är definitivt mer ”på klöset” och husse bara väntar på att det ska sluta blåsa, så han vågar sej ut och köra honom.
Vid uppföljningen en månad senare var det lite lugnare, men ingenting indikerade att hästen behövde få mer av medlet. Så vi avvaktar…

Lachesis säjs ”hålla länge” på sina doser och att ge mer av medel innan symptomen visar på det, tror jag bara är att störa medlets verkan.

Hanna 74 (Calc carb)

Som kviga var denna ko rund och kompakt. Mycket matglad, snäll och trevlig. Men när hon kalvat och vi skulle mjölka henne, förvandlades hon till ett vilt monster! Trots två sparkbågar, som jag fick blåhålla, och en rem runt bröstkorgen, var det ett elända att mjölka henne. Vi måste vara två för att klara henne.

Jag provade det mesta: Aconitum, för en eventuell chock hon kunde ha fått vid kalvning och mjölkning; Chamomilla, om hon gjorde det av elakhet; Lycopodium, om hon gjorde det av rent djävulskap; Nux vomica, om hon blev stressad av allt; Lachesis, på grund av det explosionsartade förloppet. Men inget hjälpte.

Kon tyckte naturligtvis detta var jättejobbigt och blev ännu mer spänd och började äta dåligt.
Maken som jobbade utanför gården, fick lov att börja jobba senare och sluta jobba tidigare, för att hjälpa mej att mjölka henne. Jag försökte ibland ensam, men det gick inte.

Så kom dagen då maken var tvungen att jobba sent. Vi hade då krånglat med kossan i 1½-2 månader. Redan kvällen innan hade jag börjat fundera på ett nytt medel till henne. Så kom jag på att jag gett henne Calc carb när hon var kviga, för hon hade en stor vårta på halsen, och då tyckte jag hon var en Calc-typ.
Vårtan hade faktiskt försvunnit och kanske kunde det bero på medlet?

Efter morgonmjölkningen gav jag henne en dos Calc D200. På kvällen stod kon dropp stilla och har gjort det sedan dess!

Jag har tvivlat många gånger på homeopatin och funderat på om inte djuren skulle ha blivit bra ändå, utan piller, men det här måste ju bara bero på medlet! Att från morgon till kväll ändra sej i psyket, jag har då aldrig varit med om det tidigare.

Hon är fortfarande väldigt tunn men äter mycket. Nu ser hon inte alls ut att vara en Calc-typ, men i Repertoriet är medlet 3-värdigt på ”Emaciation – avmagring”, 2-värdigt på ”Mind, ailments -excitement, emotional – sjuk av känslomässig upphetsning”. Det finns också med på ”Mind; anger -easily”, fast jag tror inte hon var arg. Hon tyckte nog bara att det var hemskt. Nu är hon i varje fall väldigt kelig och trevlig!

Av djurhomeopat Kristina Johansson
Ur tidningen Homeopati för djur, nr 3, 2003

Kon Hanna, kallbrand i en juverdel (Lach + Sec)

En gammal ko som plötsligt fick mastit med kallbrand i vänster bak. Juverdelen var hård, öm, kall och blålila. Trots detta mådde hon bra i övrigt, åt med god aptit och var lika pigg som vanligt. Mjölken i juverdelen var tunn och gul.
Kallbrand har ett mycket snabbt förlopp och det går sällan att rädda dem som blir sjuka, men eftersom denna ko mådde bra i övrigt beslöt man att vänta med avlivning till morgonen därpå.
Det finns flera medel som kan användas vid kallbrand, varav Lach och Secale är två av dem. Lach är ofta vänstersidiga problem, eller går från vänster till höger sida. Secale har effekt på störningar i blodcirkulationen. Eftersom det inte fanns tid att välja mellan dessa medel gavs båda i kombination under kvällen, 6 doser med 15-30 minuter mellan doserna.
Morgonen efter var juverdelen alldeles varm och missfärgningen så gott som borta, det fanns bara en svag blå sträng kvar. Juverdelen var dock fortfarande svullen och öm, så själva inflammationen hade inte försvunnit.

Hanna fick ändå avsluta sina dagar, för när nödslakten skulle skjutas upp, var bilen bara 5 minuter därifrån.

Av djurhomeopat Kristina Johansson
Ur tidningen Homeopati för djur, nr 2, 2004

Arja, ögoncoctail (Lach)

En annan ”ögonbehandling” för många år sedan var på en ko vid namn Arja…kon som hatade avbytaren…Hon hade plötsligt en cocktail-liknande, kraftig utgjutning i sitt vänstra öga. Det såg ut som en Hotshot-snaps fast med blod-var-vätska istället för kaffe-sprit-grädde.
Hon såg inget med ögat heller. Frågade veterinären om vad detta kunde vara och om vi kunde göra något men på kor finns det inte så mycket att göra vid ögonproblem förutom Chloromycetinsalva (som egentligen inte är ”utprovat” på kor) eller antibiotika, vilket inte kändes aktuellt med Arjas problem. Resonerade med veterinären om det kunde vara någon blödning i ögats främre kammare, men vi kom inte fram till någon bra förklaring för hon hade inte skadat ögat.
I alla fall satt jag mej och åter-studerade ögats uppbyggnad lite och funderade på användbara rubriker. EYE Inflammation –Retina .hemorrhagic eller EYE Bleeding –Retinal hemorrhage kanske kunde vara nåt?
Med tanke på Arjas personlighet valde jag i alla fall Lachesis C30 till henne.
Efter några dagar började ögat se mycket bättre ut, hon började även se med ögat igen. Ungefär 2 veckor efter behandlingens början kom en mastit på vänster sida, samma som hon haft problem med förr. Man kan ju bli lite undrande över min ”glädje” att hon fått mastit igen, på SAMMA juverdel. För mej var det bekräftelse på att Lachesis var hennes rätta medel! Inom homeopatin ser man Returnal of Old Symptoms (ROS) som ett tecken på att man behandlar med rätt läkemedel.

Stumpan, den speciella kon (Acon, St.au, Sil)

Stumpan, är en ko jag skulle vilja berätta om. Hon är en dam som ingen sätter sej på, talar om vad hon vill, bestämt och direkt. Då hon mjölkades in som kviga var hon omöjlig, sparkade högt och hårt. Vi provade alla vägar, klia bak i rumpan, vilket hon i och för sej tyckte var skönt men sparkade ned mjölkorganet ändå. Knöt rep runt bröstkorg, band fast henne så att hon inte kunde backa, sparkbåge…..listan kan göras lång. Ca en månad efter hennes kalvning var jag på kurs för norske homeopaten Jon Holden som sa åt mej att ge henne Aconitum M, en kvart före mjölkning. Jag fick med mej detta pyttelilla piller hem, ett enda, och på kvällen provade vi. Stumpan stod stilla och har stått stilla vid mjölkning sedan dess. Ja, vad kan man säja om det?

Allt var frid och fröjd tills hon fick en kraftig mastit på vänster fram-spene. Så här i efterhand skulle jag nog ha gett Pyrogenium men det visste jag inte då. Jag försökte med flera medel samtidigt som hon fick antibiotika, men juverdelen fick lov att sinläggas, den gick inte att rädda. Då upptäckte vi att hon var spruträdd. Fruktansvärt rädd! Vi klarade den AB-omgången men det var med livet som insats, både våra och hennes eget. Därefter var det ganska lugnt, förutom att hon INTE tyckte om att bli borstad, ev om man var mycket försiktig kunde hon gå med på det. Klippning gillade hon inte heller. Men hon älskade att jag kliade henne.

Sedan tog hon inte kalv, så det skulle ges spruta igen. Men det var bara att glömma, det gick inte. Hon höll på att dräpa oss alla. Under åren hade jag provat Silicea, Lycopodium men hon svarade inte på något som jag gav henne. Vid en provmjölkning upptäcktes det att hon stod med över 2,5 miljoner i celler, prov togs och det visade sej vara Staph aureus. Veterinären ville skicka henne på slakt, så hon hamnade på slaktlistan. Det var ju inte särskilt aktuellt att försöka spruta henne igen, det insåg vi ju.

I samma veva upptäckte jag att det fanns ett homeopatiskt Staph aureus-medel. Jag beställde det för att prova, tyckte inte att det fanns något att förlora, hon gick ändå inte att behandla veterinärmedicinskt. Hon fick 3 piller, 2 gånger om dagen i tre dagar av Staph aureus C 30.

Vid provmjölkningen tre veckor senare hade celltalet sjunkit till 600 000. Vi tog prov på henne igen, det fanns inga Staph aureus, bara lite vanliga staffar. Ett sk frysprov togs, för att kolla om Staph aureus gått in och ”gömt” sej inne i cellerna, men provet var negativt. Frysprovet är visserligen inte 100% men Staph aureus verkade ha försvunnit. Celltalet sjönk lite mer men inte tillräckligt.

Pratade med Ann-Charlotte Rekke, som då arbetade på Center för Klassisk Homeopati och hon tyckte att jag skulle försöka med Silicea igen. Vilket jag gjorde och celltalet gick så småningom ned till under 50 000, vilket är helt OK för henne. Har varit ned på 34 000 som lägst under de sista månaderna. Efter en dryg månad var hon lite hög i cellerna igen, så hon fick Silicea i 3 dagar, det sjönk igen. Stumpan har blivit en ganska bastant dam, hon seminerades aldrig eftersom hon skulle slaktas ut. Tyvärr, för hon är ju OK nu. Hon älskar att bli uppmärksammad av mej, kliad, ”bankad” uppe på ryggen, slänger ut svansen om jag går förbi utan att prata med henne, svartsjuk om jag pratar med grannbruden, bankar till den stackaren om jag kliar henne istället för Stumpan. Om man förflyttar något framför henne snabbt, nån springer etc så kastar hon med huvudet och vrålar. Hon luktar igenom mej noga om jag inte varit i lagår´n på länge, slickar mej, nästan snuttar på mej. Vi gillar varann en hel del. Dock är inte andra alldeles överförtjust i henne, de kommer inte alltid överens, så ingen ”var-mans-ko”.

Jag vet inte om jag tycker att hon är en Silicea mentalt, skulle nog hellre satsa på Lachesis, men hon svarade ju, trots allt, på Silicea.