Prinsessan Filippa, irländsk setter med magkatarr (Puls)

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; HFD 2002/4

Har nästan hela sitt liv haft problem med gastrit, dvs magkatarr. Har fått både cortison och annan magsårsmedicin, men bara blivit tillfälligt bättre.

Är väldigt frusen på vintern, går med jacka. Har dålig päls. Blir väldigt trött efter ansträngning och måste vila flera timmar efter språngmarscher. Hon har aldrig varit en glad hund och har alltid haft dålig ork. Äter jättedåligt och dricker ännu sämre. Hon är en mycket vänlig tik, kommer överens med alla, tycker om valpar och katten, inte svartsjuk men vill gärna vara med och vara i centrum.

Älskar att få följa matte på NK och fika där alla beundrar henne och tycker hon är söt. Hon är väldigt söt och mjuk, går stolt på stan med matte, en liten stadspingla, feminin. Sitter bredvid och tittar en djupt i ögonen, pussar försiktigt på handen. Hon blir mammig när hon blir dålig, men är snäll och busig när hon orkar. Är envis, snäll, gosig och kelig. Det har varit lite tester om vem som bestämmer men Filippa ger sej. Lite avvaktande mot smällar, men inte rädd. Älskar att åka båt och bil till utlandet.

Kan verka lite ledsen och fundersam, verkar tänka mycket. Äter hon inte på morgonen kräks hon lätt. Badar och går ut och svalkar sej när det är varmt, lägger sej i skuggan om det är riktigt varmt. Pratar mycket. Lite rädd för okända hanhundar, blir generad då de luktar på henne. Tycker om kokt kalkon, lite glass, rårivna morötter.

Har lite rinn i ögat, mest i höger och det är vitt/gult. Blir något skendräktig, är lite håröm och reagerar när man borstar med för hård borste. Avföring ua kissar dåligt, men dricker ju dåligt. Lite mörk öronvax och kliar sej lite ibland. Lite dålig koordination och snubblade när hon var yngre. Hade lite svårt för att lära sej saker på valpkursen då hon var yngre.

Filippa fick Pulsatilla C30 3piller, 1 gång/dag i 3-6 dagar. Matte gav henne i 6 dagar. Ungefär på sjätte dagen började Filippa att dricka. Verkade piggare och gladare. Hon var inte frusen, pälsen hade växt ut jättefint, hade mer ork och var inte längre trött efter sina galoppsvängar.

Efter tre månader var hon lite hängig i samband med löp så hon fick Puls C200, 3piller, 1 gång/dag i tre dagar.

Efter ytterligare 6 månader har Filippa en svacka igen så matte fick repetera dosen.

Filippa bor nu på landet, vilket hon tycker kan bli lite trist. När Filippa sätter sej och längtansfullt tittar ut över sjön är det bara för matte att sätta sej i bilen och köra in på NK och fika.

© Lotta Hägglund

Jojo, Jack Russel-tik med diskbråck

av djurhomeopat Ann Bonde, ur; (HFD 2003/3)

Hade haft problem med diskbråck tidigare, förlamad i bakdelen. Låg 10 dagar på djursjukhus men blev inte bättre. Avlivning tycktes vara enda utvägen.

Fick då Hypericum och på fyra dagar blev hon helt återställd.

Återfall tre år senare, var väldigt dålig, avlivning var ett alternativ som diskuterades, uppförde sej som om hon hade en hjärnskada. Veterinär sa att det troligen var diskbråck. Fick till en början sitt konstitutionsmedel Lycopodium men svarade inte på medlet. Sedan Hypericum, men svarade inte speciellt bra. Fick då Bryonia eftersom hon vägrade röra sej, såg ut att trycka sej ned mot golvet/filten, men ingen större effekt där heller. Återgick då till Hypericum och efter 5 min försökte hon sitta upp. Efter flertalet doser blev hon bättre och bättre för varje dag, fick medlet i ca en vecka. Därefter sitt medel Lyc. Är nu pigg och glad, springer som en valp. Även olydigare än nånsin!

© Lotta Hägglund

Katten Ivan som kissade på spisen

av diplomerad djurhomeopat Anna-Lena Nyström, ur; tidningen HFD 2001/3

Ivan träffade jag med anledning av att han protestkissade på spisen och på andra ställen där det syntes direkt. Det fanns inga fysiska problem på katten, men detta kissande var mattes fasa. Som när hon skulle koka kaffe på morgonen och möttes av en gul ”kissblatta” på spisen.

Ivan var en bestämd katt. Tolv år, stor och lite överviktig. Han bodde med sin stora familj, en kattkollega samt en kanin. Det fanns ingen sjukdomshistoria mer än något olycksfall med skada tidigare. Det var Ivan som bestämde mest. Han var lite lat ibland, bet husse någon gång, dock ej matte. Satt mitt på vägen så att grannskapets hundägare var tvungna att gå ned i diket, för Ivan flyttade sig inte. Blev sur när matte kom hem och inte direkt hälsade på honom. Kissade då och gärna på hennes handväska. Protestkissade mindre på vintern, men då var också familjen mer hemma och samtidigt. På sommaren var det mycket spring hit och dit i familjen.Ivan tyckte om att gå runt i grannskapet och titta på när grannarna arbetade; satt då och tittade länge och intresserat enligt matte.

Ivan tiggde gärna vid bordet. Han vaktade inte maten mot den andra katten eller andra djur. Föredrog mjuk mat men i övrigt inget att säga om mat eller dryck. Värme/kyla inget där heller, kanske något mindre värmesökande. Sov på rygg mitt på golvet. Tydde sig mer till matte, respekterade hennes åsikter men ingen annans.

Jag hade ganska lite att gå på tyckte jag, när jag träffade Ivan i början av mitt homeopatyrke. Ivan kom in på mottagningen, med sin kisslåda med sig. Spatserade in med självsäker min och lade sig i soffan, när frågestunden började. Försökte bita mig när vi pratade om hans negativa vanor och när jag sade något som uppenbarligen inte passade denna macho-katt. Däremot var Ivan en väldigt social katt och verkade mycket intresserad av vårt prat.

Jag valde Lyc C200, tre doser, som första läkemedel till Ivan. Detta på grund av hans protestkissande och aggressiva läggning mot omgivningen. Efter några veckor ringde matte och sade: ”Nja, det var inte så stor skillnad”. Jag var alltså tvungen att tänka vidare vilket läkemedel jag skulle välja istället.

Med tanke på hans sociala sida och att han ofta låg på rygg, verkade obekymrad och lite lat emellanåt så blev det förstås Sulph C200 som nästa läkemedel. Jag hörde inte något från ägaren efter detta. Däremot uppsökte mattens egen mamma mig med sin hund. Hon berättade att det inte var några problem med Ivan längre. Ingen protestkissning, och samtliga familjemedlemmar var noga med att alltid vid hemkomsten ropa: ”Hej Ivan, nu är vi hemma! Hur har du haft det idag?” Kombinationen av Sulphur och lite extra ”viktighetsfaktor” verkar nu ha fallit Ivan på läppen, och alla var nöjda!

© Lotta Hägglund


Kastrerad honkatt 8 år, Calc carb

av djurhomeopat och veterinär Liesbeth Ellinger, NL

Katten hade problem med höfterna sedan 3 år tillbaka. Inflammation i analkörtlarna och kunde inte bli dräktig efter en första dräktighet då alla ungarna dog under förlossningen. Svampangrepp i öronen och hade haft chlamydia (ögonsjukdom) som behandlats av veterinär. Katten var överviktig och inte speciellt aktiv.

Ranghög. Gillar ej annan katt i familjen. Matglad, gillar ej att bada, går aldrig ut när det regnar, annars pigg och glad

Behandlades med Calc-carb 30, efter fem månader calc 200.

© Lotta Hägglund

Ko med gammal spenskada (Sil)

Ko med en gammal spenskada, hård juverdel. Kom inte igång att äta ordentligt.
Åt lite och var allmänt slö.
Behandlades med Silicea.
Det rann då ut en hel del vätska/var ur spenen.
Kon blev radikalt bättre och blev frisk. Kom igång både att äta och och mjölka

Ur: Dokumentation av homeopati för nötkreatur, 1999 av Per Arnesson, Chris Jörgenfeldt och Lisbeth Larsson

© Lotta Hägglund

Katten Trisse (Nat-m)

ur tidningen HFD 2000/4, av djurhomeopat Anna-Lena Nyström

Trisse kräktes ofta och kissade dessutom enormt mycket där han inte skulle, framför allt i soffan. Han var en katt som matte hade hittat ute i – 7 C och matte var säker på att han hade slängts ut från sitt tidigare hem.

Trisse är mager och tufsig. Trots att han kommer fram och hälsar, accepterar att bli klappad, så förmedlade hans ögon både sorg och uppgivenhet. Matte berättar att han mer eller mindre alltid sett ut så.

Han kräktes upp maten direkt efter han ätit, han pratade mycket, var väldigt sällskaplig och ville gärna vara närvarande när det kom besökare. Han var mager och hade svårt att gå upp i vikt. Ett blixtrande temperament när det behövdes. Trisse ville inte kissa på toaletten när någon annan var närvarande. Han var social men ville inte bli buren. Ville bli kliad men ville inte ha någon närmare kroppskontakt. Den sorgsna blicken avgjorde djurhomeopatens val av medel!

Trisse behandlades med Natrium muriaticum i 3 dagar – homeopatins sk. sorgemedel. Redan efter den första dosen förändrades han totalt, blev kelig och glad, kissade inte en enda gång där han inte skulle. Kräktes bara en enda gång och verkade både nöjd och tillfreds med livet.

© Lotta Hägglund

Katten Nelson, 16 mån (Lac-f)

ur tidningen HFD 2002/2 av djurhomeopat Stina Granhammar

Flyttade från uppfödaren till nuvarande ägaren vid 11 veckors ålder. Blev lös i magen direkt när han kom till sitt nya hem. Efter tre veckor blev det blod i avföringen. Ägarna provade med dietmat men den hade ingen effekt. Avföringen var så lös att det blev pölar. Började bajsa på hallmattan.

Nelson är smal men pigg. Har börjat springa och bajsa sina pölar överallt. Slickar och tuggar på papper så fort han får en chans. Nelsons mamma hade lämnat ungarna vid 8 veckors ålder och inte brytt sig om dem sedan.

Behandlade Nelson med läkemedlet Lac felinum (tillverkat av kattmjölk)

Det märktes skillnad på Nelson redan nästa dag. Han slutade med att springa runt och bajsa utan gick på lådan. Ett dygn efter dosen blev även hans avföring fastare. Han slutade även upp med att slicka och tugga på papper.

© Lotta Hägglund

Vanlig rang och rangordning hos några konstitutioner

Detta är ett utdrag ur tidningen Homeopati för djur, skrivet och observerat av djurhomeopat och lantbrukare Maria Beronius, Dalarna. Hon ger följande råd och vägledning till medlen:

Studera flocken vid betessläpp, när de går in/ut i ladugården, hur de uppför sej vid olika situationer, vid vattenkoppar/vattenho ute i hagen. Hur är de mot skötaren, mot andra djur, vill de beta mitt i flocken eller går de en bit ifrån. Vill de vara nära någon speciell individ? Titta även på hur de väljer att vila, tätt intill någon annan, i sol, i skugga? Drar de sej för att gå från betet, kommer alltid sist, är alltid först, går långsamt eller i snabb takt? Kan de vara ensamma eller står de bara och skriker om de blir lämnade? Nedan finns några av konstitutionernas beteende beskrivet, rangskalan ligger mellan 1 till 5 (där lägst i rang är 1 och högst i rang 5).

Calcium carbonicum, skala 3-5
Calc-individerna har ofta en naturligt hög rang, behöver sällan strida om rangen. (jmf. Lyc)
Kan strida någon gång med en Phos, men striderna brukar sällan bli långvariga, det gör snarare upp en gång för alla.
Är inte bråkig eller stökig, men kan vara väldigt envisa om något ändras i deras miljö, byter plats etc.
Calc carben gillar vanligen sol och värme, tycker inte om regn och att bli blöt och kall.
Kan hålla sej lite vid sidan om flocken, komma sist från betet i sakta mak.

Lycopodium, skala 1-5
Lyc-individerna kan vara placerade var som helst på rangskalan.
Kan vara väldigt ranglåga, med osäkerhet, dåligt självförtroende och utan minsta försök att klättra i rang.
Men de kan också vara individer som ständigt strider och försöker klättra i rang, både i flocken och över skötare.
De flesta Lyc-individerna ligger mellan 2-4 i rang och runt dessa är det ofta bråkigt. De försöker klättra över Phos och Calc, samtidigt passar de på att trampa på Sil och Puls, bara för att de kan!
En Lyc kan vara väldigt snäll mot den som är högre i rang men väldigt dum mot den som är lägre i rang.
De kan vara stöddiga när de är uppbundna och försöka nå grannkon för att bråka, men när de kommer ut och har chansen, kanske de inte vågar.
Starka Lyc kor kan vara höga i rang, de är ofta de lite äldre korna som kämpat sej upp i rang.
Lycarna är ofta de mest påstridiga och vill vara först vid in/ut släpp, kan stå och vakta vid vattenkopp utan att egentligen vilja dricka.
Vid utsläpp på grönbete kan de stolla sej och springa runt med svansen rakt upp i väders.
Som unga kan de var lite busiga.
Kan vara strider med skötare, Lyc testar gärna gränserna för hur långt den kan gå.
Lyc vill gärna vara i halvskugga-sol.
Vill vara med där det händer saker, gärna någonstans mitt i flocken. Men de kan även vara så att de drar sej undan om de tillhör de riktigt ranglåga.
Vill oftast ha sällskap och inte bli lämnade ensamma, men inte lika utpräglat rädda som Phos.

Phosphorus, skala 3-5
Phos-individerna har ofta en naturligt hög rang, som de inte behöver kämpa för att behålla (jmf Calc), speciellt vid utfodringen är de framme och hävdar sej.
Hos de äldre Phosarna visar sej den naturligt höga rangen tydligt.
De yngre individerna kan vara lite skygga, ha en viss osäkerhet.
En ung Phos kan vara ganska busig och nästan påminna om Lyc i osäkerhet och försök att klättra i rang, speciellt över skötare, men i flocken är positionen mer stabil.
När Phos-kvigan kalvar in lugnar hon ned sej, blir mindre busig och istället mer kelig, en mer stabil och ranghög individ framträder och detta förstärks oftast med åren.
Phos vill gärna ligga i halvskugga-sol.
De vill hålla sej mitt i flocken, de vill ofta inte vara ensamma eller bli separerade från flocken.

Pulsatilla, skala 2-4
Puls-individerna är vanligen någonstans mitt i rangskalan, de har oftast någon både under och över sej i rang.
De blir vanligen tuffare med åren, men blir sällan/aldrig ranghögst.
Puls kan som unga vara skygga och nästan ha Lyc-individens osäkerhet (jmf Phos), men senare blir mildheten hos Puls mer och mer framträdande.
Pulsatillorna vill inte ställa till bråk och undviker att hamna i bråk, men kan vara stridig då det gäller att få uppmärksamheten av skötare (svartsjuka) och att försvara sin avkomma eller kär skötare. Men vanligen går de hellre undan än bråkar, gosar hellre med någon än slåss.
De kan ha ett växlande humör, men är sällan argsinta, du blir sällan arg på en Pulsatilla.
Puls föredrar skugga.
Vill inte vara mitt i händelsernas centrum, men inte heller ensamma, dock inte lika utpräglat rädda för att bli lämnade som Phos.

Silicea, skala 1-3
Silicea-individerna är oftast på den nedre delen av rangskalan.
De vill inte hamna i bråk men om de gör det ger de sej oftast snabbt, är inte stridiga.
Kan ändå vara ganska envisa, de ger sej för stunden sedan envisas de igen. Men de har inte nog ruter i sej för att lyckas med sina försök.
Sil väljer oftast att gå in/ut bland de sista, nöjer sej med de mindre bra positionerna vid t ex utfodring.
De försöker vanligen inte trilskas, men vid osäkerhet eller vid nya, ovana situation kan de protestera, men det går över när de vant sej vid situationen.
Silicea-individerna vill ofta vara i solen och trivs bra med att stå lite avsides.

Sulphur, skala 3-5
Sulphur-individerna är oftast ranghöga, ganska egoistiska men familjekära.
Ganska tuffa, kan likna lite på Nux-v, vinnartyper.
De har inte samma behov av att hävda sej som Lyc-individerna, är trygga i sej själva.
De kan protestera mot sånt de inte vill, gör som de vill själva, kan var tjuriga och mycket bestämda i sina åsikter.
Sulphur ligger inte gärna i solen, vill ligga i skuggan.
De har inga problem med att vara ensamma men är ändå sociala individer.

© Lotta Hägglund

Homeopati i ladugården

Många lantbrukare runt om i Europa, använder sej av homeopatiska läkemedel, för att behandla sina djur. Ofta rör det sej om problem där veterinärmedicinska preparat inte räcker till

Vad kan man då behandla med homeopati?

Man måste alltid se till att miljön är bra, bra luft, rent och torrt, inget drag etc. eller att kalven får fullgod och tillräcklig mängd råmjölk. Man måste enkelt sagt plocka ”stenen ur skon” och rätta till brister, oavsett behandlingsmetod.

Homeopatisk behandling gäller oftast akuta problem i lagår´n som mastit, diarré på kalv, kanske kalvningsproblem, acetonemi, trumsjuka etc

Spentramp: Arnica, minskar svullnad, blödning, förhindrar inflammation, dämpar smärta. Efter kalvning, spec om den varit hård, vid fläkning, klövsulesår. Förstamedel vid mer eller mindre alla skador.

Svullet juver efter kalvning, spec hos kvigor: Apis… när svullnaden hindrar det normala flödet, att mjölken inte tar sej ut, förstadie till mastit, när du misstänker att nåt är på G…

Fula flytningar, oren livmoder efter kalvning, kommer inte i brunst, djur som är ”dum” med kalven: Sepia

Kalvningsproblem, trång, spänd livmoderhals, dåliga värkar, stimulerar värkarbetet, men man måste se till att kalven ligger i rätt läge, stimulerar kraftigt och snabbt: Caulophyllum

Pares/kalvningsförlamning: Rhus-t, ge direkt de visar minsta tecken på kalkbrist, kalla öron, kall rumpa, sträcker ut tungan… eftersom det orsakas av en brist måste/bör man även ge kalk, men kon kommer upp snabbare. Kan även börebyggas på feta kor, tredjekalvare etc med Calc i några doser före kalvning.

Vid akut kalvningsförlamning: När en ko blir kall i öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum D 30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symtom. Jag har själv lyckats med denna medicinering. Andra viktiga symtom utöver oförmåga att kissa är, förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. Vilket gör att kon ramlar och i värsta fall bryter sönder sitt bäckenben.(av G.T., se kommentarer nedan)

Inkapslade varbildningar i juver eller nån annanstans, kindbölder: Hepar medlet kännetecknas av stark smärta, varbildningen luktar unket, som gammal ost

Mastit: stort medel på mastiter är Phyt, hård, svullen, röd, öm, varm, höga celltal, vita flocker i vit mjölk, mastit efter kalvning, trådiga flocker, blodig mjölk, blodiga flocker, ostiga, grötig mjölk…täcker många symptom. Finns även en mängd andra medel, Hepar, Sil, Calc carb, Puls, Phos, Lyc, Bell, Lach, Bry… se på symptombilden, lika botar lika

Diarré hos kalvar: ofta Podophyllum (överbelastning av mage/tarm, dåligt rengjorda hinkar, diarrénvattnig, skjuts ut, mycket muller i magen) eller Calc carb (svårt tåla mjölk, sur lukt, gul diarré)

Kalvar som är ruggiga och hostiga men inte direkt sjuka: Sulph

Kalvar som är rossliga, sväljer fel när de äter: Ant-t

Foderleda/acetonemi: måste se på om det finns andra tecken, är kon ledsen, separerad från kalven (Nat-m), torr, skivig avföring (Nux-v)

Trumsjuka, både hos kalvar och äldre djur: Carbo veg…även till djur som är ”nära döden”, medlet kallas för likuppväckarmedel

Kvigor som är ”klara” men inte visar brunst: Calc carb

Kor som inte visar brunst efter kalvning: Sepia, Puls

Tar inte kalv trots brunst: Borax, stimulerar ägglossningen

Tunnväggiga cystor: Apis

Dålig klövkvalité: Silicea

Vid en mängd problem kan man använda homeopatiska läkemedel, såväl fysiska som mentala problem.

Panikslagna djur, skrämda: Acon

Mentala problem som kommer efter skada: Arnica

Ser ledsna ut, sorg, tappat livsgnistan: Ignatia, Nat-m

Ilskna kor verkligen sparkar för att komma åt dej, smärtkänsliga: Cham

Kontakta en diplomerad djurhomeopat om du har frågor, undrar var man kan köpa homeopatiska läkemedel.

© Lotta Hägglund

Youri, Amazonpapegojhona

av homeopat Edward De Beukelaer

Youri hade blivit lite anorektisk och åt bara en dag av två. Papegojor reagerar vanligen med att äta dåligt eller att slita av sej fjädrar när de utsätts för någon form av stress. Men i detta fall var det alltså inte någon direkt form av stress som utlöst Youris problem.

Youri hade regelbundet bytt ägare de senaste åren. För de flesta djur är detta förstås ett problem, men för en papegoja är det ännu värre eftersom de vanligen utvecklar en väldigt stark relation till EN person i familjen (i det vilda bildar papegojor par som lever ihop tills den ena dör)

Amazon papegojor är inte alltid de mest sympatiska husdjuren. De är inte lika vänliga som de grå papegojorna. Youri var inget undantag. Hon var inte speciellt vänlig och hade en del mindre trevliga drag i sin personlighet. Den tidigare ägaren hade varnat för att hon inte tyckte om män.

Youri levde upp till sitt rykte: hon ropade på mannen i den nya familjen, så att han skulle komma och klia henne. Hon njöt i 5 minuter för att sedan plötsligt försöka bita honom. När en papegoja försöker bita i ens finger så gör man bäst i att dra undan det, för en papegoja biter lika kraftigt som en konservburksöppnare ”biter” igenom ett konservburkslock! Youri hotar honom även när han kommer för nära henne.

I övrigt är hon ovanligt tyst och sover ganska mycket. Däremot skriker hon alltid när ägarna sitter vid matbordet för att äta, hon vill vara med vid måltiderna. Hon gillar att äta chips.

Det är inte så mycket information om denna papegojdam, men man får gå på den info som finns. Homeopaten Edward
De Beukelaer använde två rubriker:

Mind, aversion to men (women): detta var helt klart, observerat av olika personer.

Mind, homesickness: Det är svårt att veta huruvida ett djur har hemlängtan eller ej, denna rubrik är använd för att den indikerar allt som har med förändring att göra, att det finns en reaktion som följer på denna förändring; den är också större än ‘ailments from homesickness’.

Det är viktigt att förstå att rubriken inte är använd i sin mest ”homeopatiska” bemärkelse i detta fall. Den vore mer ”homeopatisk” om patienten verkar reagera på minsta lilla förändring: då symptomen blir ‘strange, unusual or bizarre’.

Av de fyra första läkemedlen som kommer upp (Nat-m, Puls, Sep och Staph) väljs Sepia. Youri fick en 200K dos vilken löste problemet inom loppet av några dagar och tillät Youri att bli en papegoja med ett normalt beteende.

Av de fyra läkemedlen är Sepia det medel som uppvisar mest ”roughness” i sitt beteende. Vid behandling av djur, är Sepia indikerat där du finner situationer uppstår där djuret uppvisar ”Jag gillar dej/ Jag gillar dej inte”. ”Jag gillar dej och vill ha dej nära men inte för nära”, alltså lite tvetydigt och tveksamt beteende.Sepia är ganska osäker vad det gäller dess relation gentemot andra, speciellt när det gäller reproduktionsrelaterade relationer.

© Lotta Hägglund