Trots att Fanny var 4 år, hade hon aldrig fått några ungar. Hon löpte regelbundet var 14:e dag (!) och hon hade kattkillar som uppvaktade och betäckte henne. Jag hade henne som elevfall under min utbildning till djurhomeopat och kom då fram till att hon troligen var en Pulsatilla.
Mild, blyg och lite skygg, lite rädd för män, nätt och späd, älskar sin matte mest, försvann om jag var borta osv. Så jag drog till och gav henne en Puls-dos i lite högre potens och sa åt henne att gå och skaffa sej barn. Samma kväll försvann hon och var borta i 1,5 dygn, vilket hon aldrig gjort förr, då jag varit hemma…. Två-tre veckor senare löpte hon igen och beviset på vad hon haft för sej kom några månader senare. De sista veckorna kunde hon inte ligga på sidan utan låg platt på magen och flyttade sej bara mellan hallen och köket, hon var enorm! Åtta kattungar kom fram ur denna lilla katt!
Sedan dess har hon fått fyra kullar till, kullarna blev mindre och mindre. Näst sista kullen var det bara en unge. Jag tyckte detta fenomen var rätt intressant och jag trodde kanske att hon skulle återgå till att inte kunna få några barn. Men ack vad jag bedrog mej. Hela sommaren -04 löpte hon, var och rantade runt hela sommaren och inget hände. Sedan på hösten tyckte jag mej känna igen hennes ”jag är dräktig”-blick och joodå… i slutet av november fick hon en kull igen på 4 ungar.
Fanny ”glömde” att hon var en skygg flicka. Hon blev en dam som älskar att vara med, kommer en karl så vips är hon i knät, så fort man sätter sej har man henne hos sej. Har faktiskt funderat på att skaffa en ”känguruficka” på magen till henne. Till den som tar över vid datorn då man surfat brukar vi säja ”Fanny ingår”! Tilläggas bör är att Fanny inte har fått någon mer dos av medlet.
Fanny, min kära kattflicka, i katthimlen sedan många år
Pulsatilla är ett vanligt homeopatisk så kallat konstitutionellt medel för honkatter. När det gäller detta fall så är just Pulsatilla det rätta medlet och läkningen sker här både på fysisk, känslomässig och mental nivå när medlet är helt rätt. Pulsatilla arbetar på problem som blyghet, mage/tarm, ögon och slemhinnor. I detta fall så visar bilden upp en helt rättvis bild av Pulsatilla (backsippa)
Freija med magproblem född -95
Ägaren ringde till mig angående denna katt som kräktes mycket och hade diarré emellanåt. Utredd hos veterinär med både gastroskopi och rectroskopi. Man hittade inget. Det enda var att folsyrevärdena var dåliga. Därför tar Folacin. Fått tidigare cortison och magsårsmedicin men bara blivit lite tillfälligt bättre.
Mentalt: Lite ängslig katt. Rädd för besökare, vågar gå fram efter en stund till vissa. Rädd för mattes pappa som är lite bullrig och högröstad. Blir lite putt när matte har pojkvänner hemma. Hade tidigare kompis som dog -98. Dom lekte med varandra men tvättade inte varandra eller sov i närheten. Accepterade men inte jättenära. Busade och bråkade men det var kompisen som var den som var säker medan Freija alltid varit lite rädd för nya människor men väldigt nyfiken och kunde bli instängd i skåp etc pg av det. Väldigt rädd och mådde dåligt vid bilåkning. Lekfull med matte, tycker om små möss och guldfärgade snören. Vill gärna ha sällskap på toaletten när hon skall kissa och bajsa. När hon varit sjuk vill hon gärna sitta i mattes knä även om det gjort ont i magen. Hon tycker om att bli borstad. Är ingen kelgris utan kommer bestämt och vill bli klappad och när matte leker med henne kan det slå över och hon bara spinner och vill bli smekt istället. Verkar tycka det är jobbigt när matte är borta länge. Vill alltid ligga bredvid och rör matte sig för mycket går hon därifrån men hon skall ligga helst på mattes ben och på en filt. Lugnt och fint skall det vara och mycket nära.
Värme/kyla: Tycker inte om att det är för varmt. Söker hellre upp skugga. Ligger inte under täcket. Tycker om att vara ute och gå när det är kallt även vid snö. Dock vill inte bli blöt. Har inbyggd balkong och sitter gärna där ute fast det är ganska kallt. Verkar inte bekomma henne.
Mat/dryck: Dricker inte så bra, äter lite av allt, tycker om fisk och lite kött, mår dåligt av fet fisk och vill inte ha, lite grönsaker morötter/ärtor på burk, oliver, kyckling är gott. Inte mjölkprodukter men tyckte tidigare om vaniljsås men blev dålig av, vill inte ha fett och verkar må dåligt av det. Tycker inte om kladdig burkmat. Äter hellre när matte står bredvid.
Avföring: Ofta kladdig avföring, men kan vara hård ibland och väldigt lös ibland, vid mycket kräkningar blir avföringen lösare och luktar illa. Det pendlar mycket i konsistensen.
Kisserier: Kissar lite dåligt. Har protestkissat ibland när matte varit borta för länge. Kan lukta starkt ibland och hon kissar lite extra i mars då hon även beter sig lite mars-kattaktigt.
Mage/kräkningar: Kräks intensivt och många gånger efter varandra. Bara galla.Vill inte dricka då hon blir så här dålig och äter självklart inte heller. Verkar må illa och matte får hellre inte borsta henne då. Har tydligen ont i magen. Kräks ofta flera timmar efter mat.
Tidigare: Utväxt togs bort på höger kind, skrovliga trampdynor som är torra, kastrerad, haft ögoninflammation tidigare och flytningar/slidproblem.
Päls: Normalt har hon fin päls men när hon varit sjuk nu så har pälsen tovat ihop sig och är glanslös och delar på sig.
Utseende: Rund och go honkatt med stora ögon som är mörkmarkerade och det ser nästan ut som om eye-liner har använts.
Mitt intryck: Timid och lite blyg kattdam. Kelig när hon vågar närma sig men tittar försiktigt och undrande över vad jag kan tänkas göra med henne. När hon dock ser att jag är en så att säga snäll människa så vågar hon komma fram och även busa lite försiktigt med en fjäder jag har med mig.
Freija – behandling hur gick det?
Ja när det gällde katthonan Freija så var det första medlet Pulsatilla jag naturligtvis tänkte på eftersom bilden är så typisk av indikation på medlet. Hon är blyg, har problem med slemhinnor, tål inte fett, dricker dåligt och klarar av kyla bra.
Jag började med att ge henne en behandling med pulsatilla CH30, 2 piller en gång per dag i 4 dagar. Hon svarade mycket bra och magen lugnade ner sig relativt snart efter medlet. Hon visade även att hon mentalt blev lite modigare och vågade vara framme mer när främmande kom. Hon fick efter några veckor byta till en starkare styrka CH200 där det gavs 2 piller under 2 dagar. Hon fortsatte efter det att bli ännu mer framåt och magen höll sig stabil fortfarande. Hon klarade sig på denna behandling under ett halvår men matte hörde sedan av sig och berättade att hon varit lite dålig igen. Hon fick då repetera CH200 och sedan har matte ibland gett bara några doser CH30 vid akuta besvär och hon svarar lika bra varje gång på sitt konstitutionella medel Pulsatilla.
Hon är en rätt liten ko som annars är trevlig, men mjölka henne är snudd på omöjligt. Som nykalvad i kalvningsboxen var hon helt tokig, det var grimma, spännband, lyft framben och sparkbåge som gällde, till sist låg hon på rygg och mjölkades. Sen i roboten satte hon båda fötterna i krubban och försökte hoppa ut, men som tur var hade vi bundit grinden så hon lärde sig aldrig att rymma. Numera står hon på golvet, men sparkar fortfarande efter 4 månader av sig hela tiden. Och det är inte måttligt som hon sparkar! Ibland går det att man står och kliar henne och matar fram kraftfoder hela tiden, men oftast krävs sparkbåge.
Har aldrig efter snart 9 år med robot varit med om nån liknande, dom brukar lugna ner sig när dom märker att roboten inte är farlig. Vi har gett henne Aconitum, Nux Vomica och Natrium Mur, D 30 av alla sorter, en sort i taget i 3-4 dar, sen byte, men ingen märkbar reaktion på nåt medel.
Hon är ganska låg i rang, som en normal liten förstakalvare, tränger sig inte före, men drar sig inte undan heller. Inga problem att få henne till roboten, kanske lite ”dum i huvet”, fattar inte hur man öppnar envägsgrinden ut till betet, fast den är lik som andra grindar i lagårn. Verkar inte vara öm i juver eller spenar, kanske kittlig? ”Sparkar först och frågar sen”. Och hon är likadan mot alla, inte bara mej. Synd, för hon skulle vara en bra robotko, hon mjölkar bra, är lättmjölkad och har fint juver och bra spenar. Hon kalvade ca 10 dar för tidigt utan problem. Fick en väldigt liten men pigg kalv som hon slickade och tog hand om. Men när vi skulle mjölka henne var det så oroligt så vi delade på dom. Normalt brukar vi låta kalven stå vid kon när vi mjölkar in henne, det brukar ha en lugnande inverkan på kon. Men denna sparkade vilt omkring sig utan att bry sig om vad hon träffade. Kommer inte ihåg om kalven fick dia. Hon är aktiv, går många rundor / dag. Kommer inte fram till oss, men vi kan gå fram till henne och klappa henne utan problem. Hon har visat bra brunst, är seminerad och troligen dräktig. Kanske tokigt att seminera en sån galenpanna, men hon är ju inte medvetet elak, och hennes mor är riktigt bra ko.
Johans Åkerbloms huligan
Efter 3 doser Ignatia vid midsommar var det som att vända hand. Hon fick D30 potens, 15 piller,(Österrikiska minipiller) löste upp i ca 15 ml i en spruta. Hon fick ca 5 ml/ dag, 3 dar på rad. Skakade om rejält var gång. Så vad det blev för potens det vete sjutton. Så var det väl nån droppe kvar i sprutan, fyllde på 5 ml skakade, det fick stå en vecka, sen fick hon det också. Nu är hon ingen huligan längre, utan en helt exemplarisk robotko! Seminerad igen och troligen dräktig, mjölkar fortfarande efter 7 månader 35 kg. En sak till, hon kissade alltid en liten skvätt var gång hon mjölkades, det har hon slutat med nu.
När homeopaten kontaktades hade stoet flera problem: ont i höger kotsenskida, den var överansträngd, hård och öm. Hon var halt i trav. En veterinärundersökning var gjord vid Ultuna och stoet bedömdes i bästa fall kunna gå i hagen i framtiden. Dessutom hade hon muskelinflammation, positiv Erlichia samt medelsvår artros (ledinflammation). Hästen var också starkare i höger sida.
Ägaren hade haft stoet i 7 år. Tidigare hade stoet haft ett svårt liv, ev med misshandel och hon hade hunnit med 12 olika hem på 10 år! Hon hade även haft ett föl. Hon gav fölet di, men inte mycket mer.
Mentala symptom Stoet är mycket lättlärd, men rädd för främmande människor. Hon har en inre stress och är skeptisk mot allt nytt. På morgonen är hon så rastlös att hon inte hinner äta upp maten, för hon vill ut. I hagen står hon vid sidan om flocken. Hon har även givit sej på en annan häst och huggit den, men om det blir bråk springer hon undan. Hon klarar av att gå ensam. Ibland är det svårt att fånga henne i hagen. Om hon blir rädd reagerar hon med skakningar.
Fysiska symptom Ägaren uppfattar hästen som mycket frusen. Hon har bra hovar. Aptiten är bra men törsten är dålig. Äter lera och dyl. utöver det vanliga. När hon rids svettas hon mycket. Det börjar med en fläck på halsen och sprider sej därefter över hela kroppen. Hon är alltid snuvig (enl veterinären är det herpes) Snuvan har varit vit, men nu är den gul och blir något bättre till kvällen. På bogen, länden och carpus (framkäet) har hästen variga, upphöjda finnar som inte kliar. När man behöver lyfta benen på henne är det svårt och hon börjar krampa. Hela hästen mår bättre på sommaren och mot kvällen, rent generellt.
Stoet får Lycopodium LM1, den 15 maj. Medlet valdes dels för att Lyc är ett stort artritmedel, (ledinflammationer), men mest för att den mentala biten överensstämmer så väl med Lyc konstitutionen.
Typiskt är att stoet är mycket smart, men bråkar med andra för att komma upp i rang. Hon är frusen, har dålig aptit på morgonen men äter för övrigt mycket bra. Svår att fånga i hagen är också mycket vanligt hos Lyc individer, samt skeptisk för nya saker och främmande människor. Sättet som stoet betedde sej mot sitt föl är också utmärkande för Lyc.
Lite mer än en månad efter första dosen, dricker hon bättre än tidigare och har även slutat äta lera. Ägaren har mycket lättare att fånga och hämta henne i hagen. Kom till och med emot ägaren och gnäggade, vilket inte hade hänt tidigare! Reagerar inte på främmande människor som tidigare. Mängder av var rann ur nosen, vilket sedan slutade.
Den 22 juni får stoet Lyc LM2. Efter ytterligare en månad fick hon utslag på karlederna. hon fick tillbaka snuvan samt utslag på hela kroppen, som sedan försvann.
Den 8 augusti får hon Lyc 50M, 1 dos morgon och kväll. Den 24 nov berättar ägaren att stoet inte är halt sedan ett tag. Ägaren har kunnat träna henne, och till och med vunnit en klass i Western-ridning! I början av kommande år tränar hästen regelbundet, äter och dricker bättre än tidigare. Under vintern har hon haft tätare och mer vinterpäls. Stoet har också klättrat upp i rang i flocken.
Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/1, av Monica Littorin
Virus är en Affenpincher kille, som förmodligen snedtände kraftig på en hormonspruta han fick, för att dämpa sin ridlust på människors armar och ben. När matte kontaktade mej var han aggressiv mot de andra hundarna och vägrade äta. Var mycket frusen, kall om benen och skakade. Han hade matvägrat i ungefär en månad, vilket gjorde att det inte fanns speciellt mycket hull på honom och det inverkade säker även att han var så frusen. Hormonsprutan togs i slutet av juni, slutade äta, 3 veckor senare blev han inlagd på djursjukhus för att han var uttorkad. Veckan därpå opererades halsmandlarna bort (hade varit röda en månad tidigare, fick då AB). Efter operationen hade han haft svårt att svälja. Matte och Virus fanns nere i södra Sverige och jag i norr, så det blev många mail och samtal för att ta anamnes på honom.
Virus är livlig och stressig, har svårt att slappna av, kan egentligen bara sova om matte sitter och håller i honom. Har alltid varit tuff men det har blivit mycket värre efter hormonsprutan. Han blir väldigt sur om han blir störd när han vill vara ifred, kan nafsa/bita till då. Om han ligger eller sitter någonstans blir han sur om någon kommer och vill ta honom, gäller mot både människor och djur. Biter mot barnen och husse men inte mot matte. Tar man i honom vid tillsägelse så kan han svara med att nafsa tillbaka. I övrigt struntar han i tillsägelser. Är tillgiven, spec mot matte, följer henne överallt dit hon går. När man sitter kommer han och vill gärna ligga i knät. Han är rädd för nya miljöer och folk som kommer, då skäller han och springer iväg. Skäller så fort någon går i dörren. Försiktig när folk kommer fram och vill hälsa. Reagerar mer negativt när det gäller män. Tycker om barn, vill fram och hälsa Är ofta hög i rang när det gäller andra hundar, går fram utan att skygga, men kan ibland även vara feg mot dem. Lyssnar dåligt på inkallning/hör inte, går åt andra hållet. Går ofta åt sitt håll, när man är ute och går. Ylar om han blir lämnad ensam. Matte tycker han är nyfiken, även om han ser något som ser farligt ut så drar han framåt och vill kolla. Är renlig och noga med sin hygien. Är aktiv och vill busa med pipleksak och den äldre hunden. Brukar bråka med den ena hannen som är 3 år. Blev väldigt rädd på nyårsaftonen 04 för smällarna och ljusskenet. Sprang och gömde sej bakom soffan och darrade. Är ev lite avig mot höjder, matte tycker att han visar viss rädsla, spec om ingen annan är bredvid honom. Älskar att åka bil, när man kommer ut drar han mot bilen. Kommer direkt matte pysslar med de andra hundarna, kan attackera om matte och han sitter i soffan och nån annan hund kommer. Tycker inte om att bli borstad, men gillar att bli gosad med och smekt. Slickar ofta på mattes hud, slickar även andra samt andra hundar Gräver i sin tygbädd när han ska lägga sej, lägger sej under dynan. Tycker inte om att klippa klorna, men har bra kvalité Ligger och sover på sida, mest på sin vänstra sida, det började han med för ca 4-5 mån sedan (i mars/april). Vill helst ligga på golvet där det är varmt och ligger gärna i solen som lyser inpå golvet. Skakar trots att han ligger i solen, börjar med det på eftermiddagarna vid 4-5 tiden, blir sedan bättre vid 8 på kvällen. Tycker inte om att ta sprutor, skriker. När han tog hormonsprutan skrek han fruktansvärt, så illa brukar det inte vara, kanske kände han att det var helt fel med hormonerna Är kryptochid, en kula nere. Matte tror att han dricker lite, han vill helst ha ljummet vatten. Gillar lite glass. När han äter tar han försiktigt en kula från matskålen och springer till korgen och äter upp den. Han verkar hungrig för han hugger efter en köttbulle, men äter inte ändå. Dock betar han gräs som en ko, både nyslaget gräs och gammalt gult torrt gräs. Hostar när han äter och dricker, detta kom vid 5-6 mån ålder. När man är ute och går eller han leker håller han upp sitt högra bakben (alltid hö bak) och hoppar på tre ben ett tag. Började med detta då han var ca 4 mån gammal Har varit översexuell, pinkade överallt och red på folk. Efter hormonsprutan har han lugnat sej med det. Mjällar vid stress. Har tappat hår så det blivit tunnare, fram på bringan, i nacken, har blivit det nu då han varit dålig. Hostar när han har på sej halsband, har inte alltid gjort det utan det kom med alla det andra problemen. Är ganska högbent för rasen. Har ofta kalla fötter. Har alltid varit tunn i hullet.
Ganska högbent för rasen enl matte
Virus indikerar det homeopatiskt läkemedlet Lycopodium väldigt starkt, men jag bestämmer mej ändå för att börja med ett annat medel, Nux vomica.
Dagen efter han fått sin första dos börjar Virus att äta. Matte är lite förundrad över att det händer så snabbt. Under dagarna som följer har det börjat komma ut gegga ur båda ögonen, nyser även mindre. Han lägger sig ofta efter maten och tar igen sej han verkar inte lika frusen längre. Humöret är det samma än så länge, han ettrig och häftig, tror att allt är hans. Äter bättre för varje dag, ½ burk blötmat/dag (vilket är mkt för en så liten hund) + 15 kulor torrfoder. Är gladare och piggare, leker med den andra hunden, vilket inte har gått tidigare. Ätandet han börjat med avtog efter en knapp vecka, sedan kom kylan i benen och skakningarna tillbaka.
En månad efter Nux vomica får Virus Lycopodium. Samma sak händer igen, han börjar äta dagen efter första dosen. Under veckan som följer äter han bra, äter mindre gräs (vilket han tidigare betat som en ko), är mindre aggressiv mot den andra hunden, inte lika frusen och skakig, lyfter inte benet lika mycket. Efter 2 veckor börjar han äta lite sämre, lite mer frusen men mentalt är det på bättringsvägen. Plötsligt får jag ett mail från matte att Virus är på djursjukhuset med dropp, hade börjat kräkas och hade lös avföring med lite blod, han hade även blivit matt. Jaha, vad i hela friden hände nu då? Allt gick väldigt snabbt. Var det möjligen ett återfall av hans ”gamla” symptom? (ROS kallas det inom homeopatin och kan vara ett gott tecken). Han hade ju faktiskt varit uttorkad tidigare, men då hade han ätit dåligt så han hade ”inget” att kräkas och få diarré av… Diagnosen var magkatarr, fick med sej specialfoder hem.
När Virus efter några dagar kom hem från djursjukhuset hade han lite svårt att svälja (vilket han tidigare haft, både efter operationen av halsmandlarna men även före hormonsprutan), men sedan började han äta bra, matte har köpt färskfoder som han älskar (ville inte ha torrfodret längre), skäller och säjer till att han är hungrig. Han har börjat leka med den andra hunden, han är glad och pigg. Humöret blir bättre och bättre för varje vecka, tål tillsägelser nu. Hältan är lite till och från, men klart bättre än tidigare. Äter nästan inte alls gräs längre. Sexdriften har kommit tillbaka. Har inte reagerat på skott när de varit på Brukshundsklubben och testat. Har börjat slicka mattes hud igen (har varit borta men kommit tillbaka). Därefter får han några doser till av Lycopodium, lugnar sej sexuellt, söker kontakt med de andra hundarna. Patella är kollad hos veterinär och det finns inget fysiskt problem. Men varför haltar han till och från?
041124 ringer matte och berättar att han slutat äta igen, är kall om benen, nyser och det rinner ur nosen, blivit sämre mentalt, blir alldeles svart i ögonen mot den andra hunden. Matte ger honom Lycopodium C200 2 piller vid 14-tiden samt ytterligare en dos samma tid nästa dag. Två veckor senare rapporterar matte att Virus fick en förstförsämring mentalt som sedan gav med sej, går på alla fyra benen, äter maten bra, inte ruggig eller kall om benen. Det har runnit lite ur ögonen, men även blåst ganska mycket ute. Hade en släng av magsjuka (alla hundarna i familjen hade det) och luktade skit i 4-5 dagar. Har även fått en hårlös fläck, ca 10 cm i diam. på skuldran där hormonsprutan togs, som de senaste dagarna blivit lite rött och hettande
Virus kala fläck, som minskade i storlek efter ena dosen Lycopodium
050114 Bra i hull, äter som en häst, haltar nån gång ibland men inte alls ofta, hårlösa fläcken har minskat till en tumme i storlek, mentalt är han kanonfin!
Virus blev kastrerad 050301, han fick hela magen uppsprättad (!!) när veterinären letade i buken efter hans andra testikel!! När matte hämtade honom var han helt apatisk. Bara stod helt stilla och stirrade, det var som att han inte kände igen matte. Matte säjer att han såg ut att vara i chocktillstånd efter operationen. När han lyftes upp pep han och gnällde, när man satte ned honom låg han och gnällde. Fick ingen smärtlindring eller AB av veterinären. Hade svårt för att pinka efter operationen, troligen spänner det i såren när han lyfter på benet. Fick efter påtryckningar från matte Rimadyl IV (intravenöst) mellan tors-fre, därefter ¼ tablett lörd, sön, mån, ej tis, men fick igen på onsdagen för att han bara låg, halvt apatisk. Matte beskriver honom nu: är väldigt frusen igen, kall om benen, vill ligga under tröja etc, ombonat. Har harklat till och från men ej kräkts. Ligger på sin högra sida, ligger inte avslappnat, ser ut som att han sover men ligger på spänn. Stora ögon, lite uppspärrade, med ett kallt uttryck, ser ut som att han inte är sej själv. Är väldigt lynnig, hugger och gör utfall. Har bitit matte, hugger flera gånger och morrar. Äter ingenting, dricker lite. Vill inte pinka, man får gå väldigt långt innan han pinkar.
Verkar som att han har fallit tillbaka rejält efter op, både fysiskt och mentalt, så matte fick ge honom Lyc M 2p x 1 x 1 dag
050320 Mail från matte: Han haltar inte just nu och matlusten är mycket bättre. Hans humör är också bättre, han bjuder upp till lek nu.
050422 Virus är jättepigg och glad, humöret är kanonbra, han leker och busar. Han äter jättebra! Växlar emellanåt med att halta med höger bakben och vänster, kan gå flera dagar mellan hans ”haltanfall” när han plötsligt drar upp benet och tar sej fram på tre ben. Detta symptom är fortfarande väldigt oregelbundet och vi har inte lyckats finna orsaken till VARFÖR han gör detta. Underlaget varierar samt tidpunkt. Den hårlösa fläcken som han har, har sakta sakta börjat minska. Ett tag var han ganska mjällig och glanslös men ser jättefin ut nu.
Det är så enormt roligt att Virus blir sej själv efter Lycopodium, man får bara vara tacksam att ”sockerpillren” har sådan otrolig verkan! Det är möjligt att hormonsprutans effekt naturligt hade börjat avta, men jag är övertygad om att Lycopodium har ett ”finger med i spelet”. Huvudsaken är att Virus är sej lik igen.
Artikeln skriven av Dipl djurhomeopat Annalena Nyström
När det gäller homeopatisk behandling av djur så kan man som tidigare nämnts behandla såväl fysiska som mentala problem. När det gäller ett kroniskt problem, där både mentala och fysiska symptom visar sig, är det mycket information som ofta ligger till grund för vilket homeopatiskt medel som är bäst indikerat.
I detta kattfall så är det medlet Lycopodium som är det bäst passande homeopatiska medlet och också det som löser fallet. Lycopodium tillhör de större så kallade polykrestmedlen, dessutom ett vanligt medel för hankatter. Det brukar oftast hjälpa bra vid protestkissning, stark hanighet och problem med urinvägar och njurar. Dock måste helheten passa in för att medlet skall vara fullständigt rätt. I detta fall anser jag att katten Bamse visar upp den helt rättvisa bilden av en katt som behöver Lycopodium (mattlummer)
Bamse-huskatt 13 år kastrerad
Söker för: Stingslig, sur och attackerar vissa genom att slå på tassen. Stressad. Huvudvärk. Rinner i ögonen. Lite dålig andedräkt. Smärta i ländryggen som visar sig som att det rycker i hela ländryggen, han försöker bita sig och springer runt omkring av smärta. Detta ger sig dock efter någon halvtimme.
Bakgrundshistoria: Uppvuxen med matte där han bor nu och med kattkompisen Ingvar som är ca 7 år. Matte lever ensam nu och är dagbarnvårdare så det är många barn hemma på dagarna. Skilsmässa i familjen, husse missbrukade, dock ej matte. Två barn fanns med som nu flyttat hemifrån. Bamse väldigt förtjust i husse och efter skilsmässan började han bita av sig pälsen och var hårlös, blev då surare och det tilltog efter barnen flyttade. Han har alltid tyckt mer om män än kvinnor, men är också uppvuxen med män.
Innan skilsmässan var Bamse en glad och busig katt om än lite speciell och ganska stressad sådan. Smärtan i bakkroppen tror matte kom efter han blivit klämd i ytterdörren, men vet inte säkert. Problemen kom dock inte direkt efter detta. Hon misstänker även en liten mindre bilolycka där Bamse fått en liten touch i huvudet dock ej kroppsskador.
Rinnet i ögonen har tillkommit senaste åren. Tycker om rutiner tycker matte det verkar som. När hon är ledig och går upp senare eller har semester blir han mer stressad, det skall vara rutiner och matte skall gå upp när hon ska. Bamse har dock aldrig blivit behandlad av veterinär eller sökt hjälp för sina problem tidigare. Det ligger mer åt det mentala som matte vill ha hjälp för eftersom det är så tråkigt med hans vrånga och sura personlighet.
Mentalt: Bamse är en katt som är gårdens kung, har pondus och ingen går på honom, då attackerar han tillbaka och håller därför statusen. När katten Ingvar kom tog Bamse över papparollen och var en mycket duktig sådan. Uppfostrade och tvättade och verkligen tog hand om.
Bamse började bli sur gubbe redan vid 3 årsåldern och ihop med skilsmässan. Kelig när han ville men bara med familjen. Bet till när man klappade för länge och attackerade vissa med tassen när dom hälsade. Man kunde inte klappa honom på magen, då attackerade han. Gick aldrig fram till främmande, tittade bara och brydde sig ej. Gick främmande fram så antingen attackerade han eller gick därifrån. Inte av rädsla utan han verkade bara tycka mycket illa om när människor som han inte kände kom fram till honom och ville klappa honom.
Tycker illa om när matte skall åka bort, river då ut alla kläder ur resväskan och matte får packa om. Gav ett stressat intryck och var känslig för tillsägelse och bråk i familjen, blev rädd då. Tyckte inte om att det var mycket folk hemma. Ofta fanns nära men alltid en bit ifrån. Vill ligga själv och tycker inte om att ligga bredvid matte eftersom hon rör sig så mycket.
Rädd för cyklande och för barn utomhus. Känslig vid egna tillsägelser och kan bli sur då. Tycker mycket om när matte ger healing till sina patienter och kommer då och sitter nära patienten. Mycket intresserad och ser ut som en liten buddha. Ligger och sover med barnen när det är tyst och verkar tycka om det.
Väder: Har inte tyckt om att gå ut så mycket senare år. Mer på sommaren och när det är lugnare ute på kvällen. Tycker inte om när det är kallt ute och blåsigt eller vått.
Mat och Dryck: Har druckit mycket dåligt och varit mycket kräsen på mat. Började dock äta bättre när Ingvar kom. Mycket renlig och äter gärna med tassen, tycker om majs och ärtor och plockar mycket fint upp dom och äter med tassen. Känslig i magen för torrfoder, får lätt diarree då. Tycker om kött men blir dålig av det. Kräsen som sagt och äter mest pussibullar inte något annat helst. Har dock inte fått smaka så mycket extra godsaker.
Utseende: Ganska tjock har blivit på senare år. Grå och vit och ganska högbent, dock hängig mage. Lite dålig päls, tappar lite och den ser glanslös ut.
Urin och avföring: Kissar normalt och bajsar normalt. Dock diarré vid foderbyte och av torrfoder ibland. Sitter länge och kissar. Matte hör att det tar ett tag innan urinen kommer, och det kan lukta ibland av avföringen.
Könsdrift: Stark könsdrift trots kastrering. Har alltid haft.
Övrigt: Protestkissat några gånger när det kommit in hantverkare som lagt ut papper. Även någon gång när lådan ej varit ren eftersom detta är en mycket renlig katt. Han tvättar gärna Ingvar som är en liten smutsgris. Tycker illa om när Ingvar kommer in och är smutsig. Älskar när det är nystädat och renbäddat. Vill gärna sitta och titta på och som matte säger mycket filosofisk då. Matte uppfattar honom som en mycket känslig och smart katt, med stark integritet. Inte rädd för att åka bil, dock åkt bara två gånger.
Fysiska problem: Ögonrinnet är lite brunfärgat och mer gojsigt i ögonvråna. Lite tjockt och lika på bägge ögonen. Syns mest på morgonen, men då har han också sovit. När det gäller ländryggen så kommer detta ganska ofta några gånger i veckan. Det syns genom att han intensivt börjar bita sig vid svansroten, det rycker i hela nederdelen på ryggen och han springer runt, runt. Matte kan dock inte se något som utlöser detta eller något som förvärrar. Det luktar lite illa ur munnen, men verkar dock inte vara så mycket tandsten. Pälsen ser ut som den delar på sig och har ingen glans. Han tappar ganska mycket ibland och det verkar som om när han har diarré så blir pälsen sämre. Eftersom matte jobbar med healing så vet hon att han har huvudvärk när han drar sig undan. Det är oftast senare på eftermiddagen mot kvällen, sedan blir det bättre och han går ofta ut då vid 20.00.
Mitt intryck: Mycket smart katt, känslig och inte någon katt man går direkt fram och gullar med. Vi är dock bästa kompisar och han tillhör mina favoritpatienter. När jag kommer på besök så brukar jag be matte ta fram en stol till bordet så Bamse kan sitta med och prata. Han pratar då gärna och mycket och svarar på varje fråga man ställer honom eller kommer med inlägg när man tilltalar honom.
Matte tror inte att han äter vissa saker men vid dessa besök så brukar jag fråga honom om visst vill du väl ha lite ostpaj och då får han en egen tallrik och äter med glad aptit. Dock ej annars. Kul och mycket speciell katt som man måste vinna för att få hans förtroende.Väldigt kelig men enbart mot vissa. När jag träffade honom första gången tyckte jag han hade ledsna ögon, såg glanslös ut i pälsen, såg inte ut som en katt som mår bra trots mycket snäll och omtänksam matte.
Bamse – behandling, hur gick det?
Behandling: Bamse behandlades med Lycopodium C200 i 3 doser á 2 piller under 3 dagar. Nästan direkt märkte matte att ryckningarna i ländryggen försvann. Han blev extremt mycket trevligare och verkade inte ha kvar huvudvärken längre. Trevlig mot främmande men förstås då om det var kattvänliga personer. Annars mer ignorerande, men främmande behandlades mycket bättre. Keligare mot matte och rinnet från ögonen försvann inom några dagar. Drack betydligt bättre också. Efter någon vecka såg pälsen jättefin ut igen. Några veckor ytterligare så började Bamse gå ut igen och mycket, han hade ju varit inne ganska mycket tidigare.
Efter 4 månader fick han tillbaka sitt rinn i ögonen men det bra humöret blev inte försämrat. Han fick då 2 doser CH200 á 2 piller igen och svarade mycket bra även denna gång. Träffade honom med jämna mellanrum och såg hur jättefin han såg ut. Han gick även ner i vikt lite och grannarna frågade om det verkligen var samma katt. Dom undrade hur han har kunnat bli så trevlig plötsligt. Matte log och berättade att han går på homeopati. Hans ögon såg då lite pillemariska ut men inte sorgliga längre. En välbehandlad Lycopodium katt är en av de allra roligaste karaktärstyperna att träffa och känna. Jättekul att se hur bra han verkligen mådde efter den homeopatiska behandlingen.
Bryn kalvade ute på eftermiddagen, en stor tjurkalv men utan problem. Eftersom hon fick sin fjärde kalv, fick hon en kalkstav. Morgonen efter fick hon ytterligare en kalkstav, för hon såg lite vinglig och ”myschlig” ut. Under dagen åt hon dåligt och låg mest, men idisslade. På aftonen fick vi inte upp henne. Hon var varm om både öron och bakdel, temp 38.7, lite blöt om mulen. Juvret kändes okej. Det mest troliga var ändå kalciumbrist, så hon fick Rhus tox C200 i 3 +doser med 20 minuters mellanrum, men ingen effekt. Därefter fick hon Arnica C200 i 2 +doser, utifall att hon skulle fläkt sej då vi inte såg det. Men ingen effekt. Hon drack väldigt lite, åt hö och lite ensilage, hade avföring som såg fin ut. Hon låg på bröstet, så vi gav en kalkstav till och vände henne, för att hålla igång cirkulation och mage. Vi resonerade om vi skulle ringa veterinär eller ej, men en söndag, kl 23 kändes det inte lockande att ringa veterinären, om det inte är absolut nödvändigt.
Bryn är en högrest dam, väldigt mycket grå hår i ansiktet, konvex nosrygg, uppför sej som hon ser ett spöke om jag har ”ovanlig” kläder, stirrar på mej med uppspärrade ögon för att sedan rusa iväg, är som ett varmblod i kokropp, lite av ”nerverna utanpå”.
Bestämde mej för att ge henne Lycopodium eftersom hon inte svarat på Rhus tox. Gav henne Lyc C200 2 +doser med ca 20 min mellanrum. (Lyc, Phos och Calc är värt att prova om inte Rhus tox fungerar vid pares.)
Bryn
På morgonen gick jag ut för att kolla…och då står tanten och äter, hur pigg som helst!
Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 2000/3 av Maria Beronius
Böna är en SLB kviga på ca 2 år. Hon är matglad och normalt törstig. Hon har en stor vit lykta i huvudet, annars ser hon ut som en vanlig låglandskviga. Hon lägger lätt på hullet, är snäll och kelig ibland, om hon är på kelhumör. Annars kan hon slänga med huvudet och inte vilja vara med. Hon har däremot alltid varit förtjust i att slicka på kläder och händer. Hon är också mycket förtjust i mineraler/saltstenen. Böna kan behöva lång tid på sej att vänja sej vid nya situationer. Om hon varit med om något hon funnit obehagligt, även om det kan tyckas vara en småsak, så kan det ta lång stund innan hon kommer över det.
Hon kan rikta rejäla sparkar i riktning mot dyngkärran, om hon tycker att den är i vägen. Något som de andra kvigorna aldrig gör. Detta beteende är dock beroende på vem som är i ladugården. Hon gör nämligen skillnad på folk och folk! Om man är där varje dag är det lätt att skilja på lek och allvar i sparkarna. Böna är alltså en lugn, men tuff och busig, slickig och matglad tjej.
När det blev dags att seminera Böna upptäcktes en vätskefylld cysta på höger äggstock. Hon hade ocks utslag som blödde och liknade variga vårtor (men inte var vårtor). Utslagen såg inte ut att klianämnvärt, men började blöda av sej själv, verkade det som. Veterinären tillfrågades, men visste inte vad det var och hade inga råd att ge. Utslagen var spridda på höger kroppshalva, bara någon enstaka på vänster. Även på huvudet fanns det utslag.
När cystan upptäcktes ville seminören behandla med hormoner, men jag förklarade att jag i första hand ville prova med homeopati. Detta accepterades och hormonsprutan packades ner igen. Jag vill i första hand behandla konstitutionellt, men jag hade svårt att klura ut medlet.
Därför började jag med ”cystmedlet” Apis D30, 10 piller/dag i 5 dagar. Under tiden tänkte jag lite på Phosphorus, men framför allt på Lycopodium. Det var svårt att bestämma sej.
De högersidiga problemen och Bönas benägenhet att skilja på folk gjorde att jag helst ville ge Lyc. Även Calc carb övervägdes, men när jag nästan bestämt mej för Lyc, var det svårt att se något annat. I repertoriet såg jag att utslagen var vanliga för Calc carb och även utseendemässigt lutade det åt detta medel. Då jag tänkte mer på helheten som Böna visade, beslöt jag att trots allt ge Calc carb. Efter att ha gett Apis började jag en konstitutionell behandling med Calc carb. Böna fick 10 piller, 2 ggr under en dag.
Sedan väntade jag och Böna kom in i en normal brunst, men denna seminerade jag inte på. Jag beslöt att vänta till nästa och se att det inte kom några konstiga mellanbrunster. Utslagen började så smått att torka till.
Efter 4 veckor fick Böna ännu en Calc carb D30 dos. Efter ett tag var alla utslag borta och Böna hade en mycket fin hårrem. Nästa brunst var normal och Böna seminerades. Hon blev dräktig och var helt utan utslag.
Fortfarande slickig och gillar mineraler/salt, men inte så benägen att vifta med benen.
Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 2000/3 av Maria Beronius
Olga – en ilsken Highland Cattleko född -93, av dipl djurhomeopat Helen Anebo
Olga har varit på gården sedan hon var ett år gammal. Varje år, efter det att hon blev betäckt första gången vid ca 2,5 års ålder, har hon fått en kalv och det har alltid gått bra. Alla korna på gården kalvar ute i det fria. De går undan i den stora hagen när det är dags att kalva och kommer tillbaka till flocken med kalven när den är ett par dagar gammal. I år gjorde hon lika, men det stod inte rätt till med kalven. Kalven stod ofta och puffade mellan Olgas framben och såg lite frusen och kutryggig ut. Det verkade som om kalven tagit fel på ”matstället”.
Vi tog in dem bägge i ladugården för att mjölka Olga för hand för att kunna ge kalven råmjölk med flaska. Detta var med livet som insats, för hon sparkade efter oss så mycket hon kunde. Det blev lite blåmärken här och var, men vi fick ur henne ca en halv liter, som vi gav kalven. Vi fick absolut inte närma oss kalven och vi var tvungna att binda upp Olga i hornen, som på dessa djur är både vassa och långa, som hon viftade rejält med och hotade oss med fnysningar och dreglande mun. En mycket besvärlig procedur, där man önskade att man övat lite mer på lassokastning. Det verkade som om hon reagerade kraftigt negativt om man tittade på henne.
Olga var stor för att vara av rasen Highland Cattle och hade enorma spenar. Det lät väldigt mycket när hon andades. Det var som om hon flåsade vid varje andetag och så hade hon alltid låtit. Hon drack och kissade mycket och svettades mycket när hon var inne i ladugården, men eftersom hon inte var van att vara inne – det var många minusgrader ute – så var inte det ett säkert symtom. Olga var ofta mycket lös i magen och färgen var lerliknande till både färg och konsistens. Hon drack ur vattenkopp och hade fri tillgång på hösilage och saltsten.
Jag gav henne Calc D 200 x 1 dos x 3 dagar och dagen efter första dosen var hon som förbytt. Mycket lugnare och snällare och jag kunde gå in till henne utan problem. För första gången kunde jag gå in till dem bägge utan att riskera livet. Olga t o m nosade lite på min hand där jag stod på huk bara en halv meter ifrån henne utan att känna någon rädsla.
En första kalvare som fick akut fång i maj. Det var en normalstor ko, med något trånga spenspetsar. När hon fick fång låg hon mycket, reste sej med möda och stod med frambenen i kors. Kon fick Rhus-t, först D200 och sedan D30.
Andra dagen var hon betydligt bättre och stod upp längre stunder och tredje dagen kunde hon gå med ut på dagtid. Efter några dagar fick hon återfall och behandlades under 2 dagar med Rhus-t igen.
Sedan var hon fullt frisk nästan en månad, men fick återfall i juni. Under fyra dagar behandlades kon då med Rhus t D200, 2 ggr/dag. Därefter var hon symptomfri, ända tills hon skickades på slakt mer än ett år senare. Skickades då pga de trånga spenarna.
Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/4, skriven av Lisbeth Larsson
