ko – Homeopati för djur

277 Stjärna, SRB (Thuja)

av djurhomeopat Ann-Charlotte Rekke

Ko 277 Stjärna, SRB, är 4 år och andrakalvare

Hon har mjölk som vaniljsås, inga flocker, som en hård läderartad kaka i juvret och hon är svår att få tom.

Hon är nykalvad. Spenarna är korta och hon är väldigt öm i spenarna. Är mjölkpräglad, läcker mjölk. Hon är lite krokig i rygg och ben, finlemmad i kroppsbyggnad. Är lite skitig. Har mycket inkar och stora ärr efter tidigare inkar. Hon är lite blyg och försiktig, kommer aldrig fram och hälsar frivilligt, har dåligt självförtroende. Hon är inköpt till besättningen

Hon får Thuja C30 1 x 3 dagar.

Efter en vecka är det en klar förbättring på mjölken och hon mår klart bättre.

8 veckor sedan sin dos av Thuja är hon lite hängig, men äter. Mjölkmängden har minskat från 50 l till 37 liter. Mjölkar snabbt färdigt. Den hårda kakan i juvret är helt borta, är jättebra i celltal. Lite matt i pälsen men de flesta inkarna är borta.

Får Thuja C200 2 x 1 dag

En knapp vecka senare har hon blivit piggare och socialare, söker kontakt. Mjölkar bättre men läcker också mycket mjölk.

Hjälp; när kon har ”lagt” sig

Kor är fantastiska på alla sätt och vis, men ibland när man kommer ut i ladugården kan man hitta en ko som av någon anledning inte stiger upp, (eller kviga/tjur/kalv), och då gäller det att agera snabbt. Ibland handlar det om någon som gjort sig illa, kanske fläkt sig. Oftare är det dock en ko som har nära till kalvning eller som just har kalvat, som ”lagt sig” i pares – kalvningsförlamning.

Kring kalvning börjar hon att ”ställa till juvret” – producera den för kalven livsviktiga råmjölken. Juvret fylls upp och kan ibland se ut som det ska brista. Det är just denna mjölkproduktion, som ibland nästan sker över natten, som orsakar att kon får kalciumbrist i blodet och hon lägger sig i kalvningsförlamning. Det är alltså en bristsjukdom, så man måste tillföra kon kalcium. Kor som man misstänker ligger i riskzonen för kalciumbrist, vilket speciellt är tredjekalvare, kan man ge kalcium i form av kalkstav eller liknande. Om kon redan lagt sig ger man (veterinären) Calphon under huden alternativt direkt i blodet, beroende på hur dålig hon är. Det kan till och med gå så långt att kon dör om hon inte får kalcium.

Viktigt är att sätta på kon fläkband om man märker att det kan vara en pares på gång, för att undvika fläkning. Var även försiktig med att ge kalkstav om kon ligger, ge bara om hon ligger ”på bröstet”, magarna är igång och kon idisslar, annars kan den hamna fel och fräta sönder lungor om hon sväljer fel/magen om de står stilla.

Symptom vid kalciumbrist: Kon är svag i bakdelen, blir liggande, oförmögen att resa sej. Matlusten är oftast borta, mulen blir torr, öron och länd känns kalla, hon kan gapa och sträcka ut tungan, kroppstemperaturen sjunker och muskulaturen blir slapp.

Vad kan man då göra med homeopatiska läkemedel?

Det finns några olika läkemedel som man kan använda sig av: Rhus toxicodendron, Phosphorus, Lycopodium, Calcium carbonicum (främst förebyggande) . Andra tänkbara läkemedel: Causticum och ev Conium.

*Vid akut kalvningsförlamning, när kon blir kall om öronen samt tappar aptiten. Börja med Arsenicum album D30. Ge akt på om kon kissar. Det är mkt viktigt symtom. Om hon inte kan kissa, ge Plumbum vilket har dessa symptom. Övriga symptom för Plumbum är: förlamning, svaghet och darrning i lårbenen. (Tips av Göte T, från Jämtlands Homeopatiförening)

Fläkning:

Det är inte ovanligt att bakbenen åker isär när kon börjar bli svag i bakdelen, att hon fläker sig. Då är det inte säkert att hon reser sig igen, även om kalciumnivån i blodet är bra. Man kan ta blodprov för att kolla om man är tveksam på att det handlar om kalciumbrist. Om kon inte ställer sig efter 4 flaskor Calphon och väl valda homeopatiska läkemedel, kan man börja fundera på någon annan orsak än kalciumbrist till att hon förblir liggande.

De kan fläka sig av andra orsaker, t ex vid brunst då djuren rider på varandra, halkiga golv mm.

Om djuret fläkt sig, andra allvarliga skador där djuret inte klarar att stiga upp

Arnica, gärna i C200 eller M-potens (muskelskada, blödning),
Aconitum, gärna i C200 eller M-potens (chock, rädd, stressad). Det går bra att ge medlen växelvis, med ca 15 min -½ timmes mellanrum.
Hypericum kan också vara aktuellt, särskilt om djuret kommit sig upp på benen och sedan kotar över på kotleden, vilket kan tyda på nervskada/svullnad.
Bellis perennis kan vara ett alternativ, om inget annat hjälper, särskilt om det har varit en svår kalvning (djupliggande skador i bäckenområdet)

Kor har en benägenhet att kasta in handduken och ge upp. De kan ha försökt stiga upp några gånger och då de inte klarar det, så ger de upp. Därför är det oerhört viktigt att pyssla om det liggande djuret; lägg på en filt om hon vill ha den, erbjud ljummet vatten, lite gott torrhö eller färskt grönt gräs etc.
Det är av största vikt att kon får kalk, kärlek och omvårdnad, pyssla med henne så ofta man hinner, vända henne minst var fjärde timme. En ko är stor och tung och blir hon liggande så försämras cirkulationen i kroppen, med muskelskador som följd. Ligger hon dessutom platt på sidan och inte klarar att byta sida själv, blir det störningar i magarnas funktion.

Hittar man ingen orsak till att djuret inte ställer sig och inte lyckas få henne på ”bättre tankar” än att ge upp, kan man hjälpa dem komma på benen med hjälp av en ballong under buken/lyftband. Det finns även homeopatiska läkemedel som arbetar på psyket, som ev kan vara till hjälp. Dock är tiden knapp, när de är liggande, för att få ett gott resultat.

Om kon inte känns kall men ändå är förlamad, kan det bero på magnesiumbrist. Vanligen är magnesiumbrist förknippat med kramper – kallas även för beteskramp – det är mer vanligt att dikor som just släppts på bete drabbas. Då behöver kon snabbt få magnesium i blodet.

Läs om: Ko som fläkt sig, Favoritkon Björna

Ko som fläkt sig (Arn + Acon)

Från journalen: Ko, 398 som fläkt sej i lösdriften under dagen. Ägarna fann henne liggande i skrapgången, drog ut henne utanför ladugården, där hon nu legat några timmar utan att visa tecken på att stiga upp. Har lite småsår efter skrap mot underlaget i lösdriften. Har fått ensilage och vatten, men verkar inte ha någon aptit eller törst.

Ger henne Arnica 10 M, 5 piller x 1 +dos à 5 ml

Hon ser väldigt stirrig ut i ögonen, men även tom i ögonen, som att hon gett upp. Efter 15 minuter ger jag henne Aconitum M 5 piller x 1 à 5 ml +dos

Hämtar lite färskt gräs åt henne och hon ”glimtar” till i ögonen vid åsynen av gräset, börjar äta när hon får det.

Efter ca 15 min får hon ytterligare 1 +dos à 5 ml av Arnica 10M

Upprepar Aconitum-dosen en gång till. Jag och bonden står i dörren och pratar då hon plötsligt stiger upp, som att inget hade hänt, verkar rätt okej. Bonden blev så glad att han kramade om mig av bara farten!

Ko med gammal spenskada (Sil)

Ko med en gammal spenskada, hård juverdel. Kom inte igång att äta ordentligt.
Åt lite och var allmänt slö.
Behandlades med Silicea.
Det rann då ut en hel del vätska/var ur spenen.
Kon blev radikalt bättre och blev frisk. Kom igång både att äta och och mjölka

Ur: Dokumentation av homeopati för nötkreatur, 1999 av Per Arnesson, Chris Jörgenfeldt och Lisbeth Larsson

Robothuligan (Ign)

Hon är en rätt liten ko som annars är trevlig, men mjölka henne är snudd på omöjligt. Som nykalvad i kalvningsboxen var hon helt tokig, det var grimma, spännband, lyft framben och sparkbåge som gällde, till sist låg hon på rygg och mjölkades.
Sen i roboten satte hon båda fötterna i krubban och försökte hoppa ut,
men som tur var hade vi bundit grinden så hon lärde sig aldrig att rymma.
Numera står hon på golvet, men sparkar fortfarande efter 4 månader av sig hela tiden. Och det är inte måttligt som hon sparkar!
Ibland går det att man står och kliar henne och matar fram kraftfoder hela tiden, men oftast krävs sparkbåge.

Har aldrig efter snart 9 år med robot varit med om nån liknande,
dom brukar lugna ner sig när dom märker att roboten inte är farlig.
Vi har gett henne Aconitum, Nux Vomica och Natrium Mur,
D 30 av alla sorter, en sort i taget i 3-4 dar, sen byte, men ingen märkbar reaktion på nåt medel.

Hon är ganska låg i rang, som en normal liten förstakalvare, tränger sig inte före, men drar sig inte undan heller.
Inga problem att få henne till roboten, kanske lite ”dum i huvet”, fattar inte hur man öppnar envägsgrinden ut till betet, fast den är lik som andra grindar i lagårn.
Verkar inte vara öm i juver eller spenar, kanske kittlig?
”Sparkar först och frågar sen”. Och hon är likadan mot alla, inte bara mej.
Synd, för hon skulle vara en bra robotko, hon mjölkar bra, är lättmjölkad och har fint juver och bra spenar.
Hon kalvade ca 10 dar för tidigt utan problem.
Fick en väldigt liten men pigg kalv som hon slickade och tog hand om.
Men när vi skulle mjölka henne var det så oroligt så vi delade på dom.
Normalt brukar vi låta kalven stå vid kon när vi mjölkar in henne,
det brukar ha en lugnande inverkan på kon.
Men denna sparkade vilt omkring sig utan att bry sig om vad hon träffade.
Kommer inte ihåg om kalven fick dia. Hon är aktiv, går många rundor / dag.
Kommer inte fram till oss, men vi kan gå fram till henne och klappa henne utan problem.
Hon har visat bra brunst, är seminerad och troligen dräktig.
Kanske tokigt att seminera en sån galenpanna, men hon är ju inte medvetet elak, och hennes mor är riktigt bra ko.

Efter 3 doser Ignatia vid midsommar var det som att vända hand. Hon fick D30 potens, 15 piller,(Österrikiska minipiller) löste upp i ca 15 ml i en spruta.
Hon fick ca 5 ml/ dag, 3 dar på rad.
Skakade om rejält var gång. Så vad det blev för potens det vete sjutton.
Så var det väl nån droppe kvar i sprutan, fyllde på 5 ml skakade,
det fick stå en vecka, sen fick hon det också.
Nu är hon ingen huligan längre, utan en helt exemplarisk robotko!
Seminerad igen och troligen dräktig, mjölkar fortfarande efter 7 månader 35 kg.
En sak till, hon kissade alltid en liten skvätt var gång hon mjölkades, det har hon slutat med nu.

Berättat av Johan Åkerblom

Bryn, förmodad pares (Lyc)

Bryn kalvade ute på eftermiddagen, en stor tjurkalv men utan problem. Eftersom hon fick sin fjärde kalv, fick hon en kalkstav.
Morgonen efter fick hon ytterligare en kalkstav, för hon såg lite vinglig och ”myschlig” ut.
Under dagen åt hon dåligt och låg mest, men idisslade.
På aftonen fick vi inte upp henne.
Hon var varm om både öron och bakdel, temp 38.7, lite blöt om mulen. Juvret kändes okej.
Det mest troliga var ändå kalciumbrist, så hon fick Rhus tox C200 i 3 +doser med 20 minuters mellanrum, men ingen effekt.
Därefter fick hon Arnica C200 i 2 +doser, utifall att hon skulle fläkt sej då vi inte såg det. Men ingen effekt.
Hon drack väldigt lite, åt hö och lite ensilage, hade avföring som såg fin ut.
Hon låg på bröstet, så vi gav en kalkstav till och vände henne, för att hålla igång cirkulation och mage.
Vi resonerade om vi skulle ringa veterinär eller ej, men en söndag, kl 23 kändes det inte lockande att ringa veterinären, om det inte är absolut nödvändigt.

Bryn är en högrest dam, väldigt mycket grå hår i ansiktet, konvex nosrygg, uppför sej som hon ser ett spöke om jag har ”ovanlig” kläder, stirrar på mej med uppspärrade ögon för att sedan rusa iväg, är som ett varmblod i kokropp, lite av ”nerverna utanpå”.

Bestämde mej för att ge henne Lycopodium eftersom hon inte svarat på Rhus tox. Gav henne Lyc C200 2 +doser med ca 20 min mellanrum.
(Lyc, Phos och Calc är värt att prova om inte Rhus tox fungerar vid pares.)

På morgonen gick jag ut för att kolla…och då står tanten och äter, hur pigg som helst!

© Lotta Hägglund

Olga (Calc carb)

Olga – en ilsken Highland Cattleko född -93, av dipl djurhomeopat Helen Anebo

Olga har varit på gården sedan hon var ett år gammal. Varje år, efter det att hon blev betäckt första gången vid ca 2,5 års ålder, har hon fått en kalv och det har alltid gått bra. Alla korna på gården kalvar ute i det fria. De går undan i den stora hagen när det är dags att kalva och kommer tillbaka till flocken med kalven när den är ett par dagar gammal.
I år gjorde hon lika, men det stod inte rätt till med kalven. Kalven stod ofta och puffade mellan Olgas framben och såg lite frusen och kutryggig ut. Det verkade som om kalven tagit fel på ”matstället”.

Vi tog in dem bägge i ladugården för att mjölka Olga för hand för att kunna ge kalven råmjölk med flaska. Detta var med livet som insats, för hon sparkade efter oss så mycket hon kunde. Det blev lite blåmärken här och var, men vi fick ur henne ca en halv liter, som vi gav kalven.
Vi fick absolut inte närma oss kalven och vi var tvungna att binda upp Olga i hornen, som på dessa djur är både vassa och långa, som hon viftade rejält med och hotade oss med fnysningar och dreglande mun. En mycket besvärlig procedur, där man önskade att man övat lite mer på lassokastning.
Det verkade som om hon reagerade kraftigt negativt om man tittade på henne.

Olga var stor för att vara av rasen Highland Cattle och hade enorma spenar. Det lät väldigt mycket när hon andades. Det var som om hon flåsade vid varje andetag och så hade hon alltid låtit. Hon drack och kissade mycket och svettades mycket när hon var inne i ladugården, men eftersom hon inte var van att vara inne – det var många minusgrader ute – så var inte det ett säkert symtom.
Olga var ofta mycket lös i magen och färgen var lerliknande till både färg och konsistens.
Hon drack ur vattenkopp och hade fri tillgång på hösilage och saltsten.

Jag gav henne Calc D 200 x 1 dos x 3 dagar och dagen efter första dosen var hon som förbytt. Mycket lugnare och snällare och jag kunde gå in till henne utan problem. För första gången kunde jag gå in till dem bägge utan att riskera livet. Olga t o m nosade lite på min hand där jag stod på huk bara en halv meter ifrån henne utan att känna någon rädsla.

Rubriker som användes ur Synthesis:

Mind, Looked at – cannot bear to be Calc (1)
Mind, Anger Calc (2)
Mind, Rage, fury Calc (1)
Respiration, loud Calc (3)
Chest, Fullness – Mammae Calc (1)
Stool, Clayish Calc (3)

Fång hos en förstakalvare (Rhus-t)

En första kalvare som fick akut fång i maj. Det var en normalstor ko, med något trånga spenspetsar. När hon fick fång låg hon mycket, reste sej med möda och stod med frambenen i kors.
Kon fick Rhus-t, först D200 och sedan D30.

Andra dagen var hon betydligt bättre och stod upp längre stunder och tredje dagen kunde hon gå med ut på dagtid.
Efter några dagar fick hon återfall och behandlades under 2 dagar med Rhus-t igen.

Sedan var hon fullt frisk nästan en månad, men fick återfall i juni.
Under fyra dagar behandlades kon då med Rhus t D200, 2 ggr/dag.
Därefter var hon symptomfri, ända tills hon skickades på slakt mer än ett år senare. Skickades då pga de trånga spenarna.

Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/4, skriven av Lisbeth Larsson

Akut mastit (Bell + Okou)

En av korna, som varit fullt frisk på morgonen, kom inte hem till mjölkningen en kväll utan hade gått undan och lagt sej och var mycket medtagen.
Vi fick in henne och kunde konstatera att ena juverdelen var mycket hård och det kom bara lite tunn, vattnig mjölk.
Hon åt inte och avföringen var tunn.
Kon fick direkt Belladonna för mastiten hade kommit så akut och var så häftig, och Okoubaka eftersom jag misstänkte att det också var något problem med magen och ev vad hon hon ätit.
Den akuta situationen förbättrades snabbt, men jag fortsatte ge medel i knappt en vecka.
Eftersom det inte var så långt kvar till kalvning sinlades hon.

Ur tidningen Homeopati för djur 2003/ av Marie Åslew, dipl djurhomeopat

Akut mastit (Bell + Phyt)

En bonde ringde om en förstakalvare som fått akut mastit. Det var en mycket liten, tunn ko med mycket vitt i. Hon är snäll, sa bonden.

Kon hade en rejäl mastit med hög feber (40,2), vänster bak var hård och varm, mjölken såg ut som smält smör. Inflammationen hade kommit under eftermiddagen. Veterinären hade varit där och lämnat antibiotika, men ville inte att bonden skulle börja ge kon av det förrän man fått svar på mjölkprovet som togs.

Kon fick Belladonna D200, 5 piller i +dos, (piller blandas ut i vatten och man ger av samma blandning alla doser, skakas kraftigt 20 ggr innan ny dos) kl 21.00, 21.30 samt 22.00. Lämnade även Phytolacca D200 som bonden skulle ge dagen efter, 2 ggr.

Bonden ringde morgonen därpå, tidigt….den överlycklige bonden berättade att mjölken nästan såg ut som riktig mjölk, dock med en del flocker i, hon hade ingen feber, kon mådde mycket bättre. Dagen efter mådde kon fortfarande bra, juverdelen tömdes och var mjuk, dock med högt celltal. Provsvaret visade colibakterier. Kon fick Phyt D200 i ytterligare 2 dagar, celltalet gick så småningom ned till normal nivå.

Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002