Ur tidningen HFD 2003/2 av djurhomeopat Mia Skoglund
Aspar är en danskfödd islänning, som är 11 år. Monica, som är ägarinna till Aspar, köpte honom för 6 år sedan. Enligt veterinären hade han en Borreliainfektion. Aspar stod i Skara på djursjukhuset och behandlades för denna infektion. De men, som infektionen gav honom enligt flera veterinärer, var just extremt sköra hovar.
I princip så föll hovväggen sönder. Hovslagaren fick kitta ihop delar av hovarna och delar föll ibland av. Något fel i foderstaten fanns inte, och då beslöt Monica att ge tillskott av Biotin. Detta gjorde hon i många år, men utan förbättringa av hovkvalitet. Problemen kvarstod.
Här kom jag in i bilden, då Monica frågade om jag visste något som kunde hjälpa. Att Aspar skulle vara en Silicea-häst var något som jag inte fick att stämma men Silicea var det medel som allra först dök upp i alla fall. Som ett rent symptom medel.
Aspar fick Silicea D30 i tre dagar, i skrivande stund för 6 månader sedan. Silicea är ett långsamt verkande läkemedel så att det skulle ta tid, det visste jag. Idag har Aspar en hovkvalitet, som Monica aldrig har sett maken till! Ett rent under, som hon säger. Speciellt när alla har sagt att hans hovkvalitet skulle förbli skör.
Försök med homeopatisk behandling: Operationssår hos häst
Fakta
Nyopererad häst svarade ej på behandlingen med antibiotika
Oxacillin-resistent Staphylococcus haemolyticus och Actinobacillus equuli hittades vid provtagning.
Efter homeopatisk behandling med Silicea terra, försvann de kliniska symptomen.
Homeopatisk Silicea kan vara fördelaktigt vid antimikrob-resistenta bakterier.
Med tanke på det globala problemen med antibiotika resistens, borde fler studier av homeopatisk behandling göras.
Sammandrag:
En 4-årig travhäst behandlades med homeopatiska läkemedel när operationssåret inte läkte. Efter diverse tester fann man en antimikrobiskt resistent bakterie i såret – oxacillin-resistent Staphylococcus haemolyticus samt Actinobacillus equuli
Hästen svarade ej på den antibiotiska behandlingen med intravenös gentamycin och penicillin följt av oral sulfadiazine natrium och trimethoprim.
Vid presentationen inför den homeopatiska behandlingen, uppvisade hästen varig inflammation, ödem samt serom (sårvätska).
Efter behandling med det homeopatiska läkemedlet Silicea terra läkte de kliniska symptomen.
Homeopatiska Silicea terra är ett av många homeopatiska läkemedel som kan vara fördelaktiga vid behandling av variga sår, i synnerhet när det gäller variga sår som inte läker, där det är risk för resistenta bakterier. Med tanke på den överhängande globala risken för resistenta bakterier borde studier utföras i samarbete med homeopater och veterinärer och läkare.
Mastit är en inflammation i körtlar och vävnad i juver, ofta orsakas den av bakterier, men kan även uppstå efter någon form av trauma. Det är kons vanligaste sjukdom. Ibland är inflammationen så allvarlig att kon måste avlivas, hon kan till och med dö. Inflammationen kan även bli kronisk, och då kan juverdelen sinläggas, man slutar mjölka den sjuka juverdelen.
Det är av största vikt att man handlar snabbt om man ser att kons cellhalt plötsligt stiger i mjölken.
Akut form Vanligen kommer den akuta inflammationen i samband med kalvning eller när kon ska sinläggas, då är den vanligen mindre allvarlig. En inflammation ger sig tillkänna med svullnad; allt från en lättare ödemliknande svullnad – varm, röd, smärtsam och hård svullnad, kon får ofta hög feber.
Kronisk form De akuta tecknen är frånvarande vid kronisk inflammation, ofta har kon bara hög cellhalt. Hon kan ha förhårdnader i juvret och mjölken kan innehålla flockor eller vara förtjockad. .
Tecken i juver:
Svullnad – lätt till stenhård
Förhöjd temp
Hård
Röd
Smärta, ömhet – reagerar när man rör den inflammerade juverdelen.
Tecken i mjölk:
Vattnig med flockor eller var
Serös eller blodig utsöndring
Minskad mjölkproduktion
Andra tecken och symptom är
Feber- ökad temp
Sämre aptit – äter inte alls
Insjunkna ögon
Tecken på diarre eller uttorkning
Minskad rörlighet, vill inte stiga upp
Slöhet
Det viktigt att se till helheten och hitta det läkemedel som matchar kons symptom – individens reaktion på mastiten.
Man ger enklast det homeopatiska läkemedlet upplöst i en spruta, i munnen, alternativt i dricksvattnet, om kon dricker självmant.
Några av de vanligaste läkemedlen vid mastit är:
BELLADONNA
Vid den akuta formen av mastit
Svullnad, rödhet, hårdhet och ömhet
Bultande puls med tempstegring
Mastit som kommer efter kalvning
Försämras av beröring, rörelse och tryck
APIS MELLIFICA
Rödrosig inflammation
Svullnad och hårdhet som kan få varig sårbildning
En puffig svullnad, ödematös och blank med rödrosig färg
Försämras av värme, beröring, tryck och blir bättre av kalla omslag
CONIUM MACULATUM
Körtlar är förstorade och hårda Glands especially mammary gland is affected with engorgement and stony induration
Orsakat av blåmärken och slag
Kronisk form av mastit
Förhårdnad i juver efter slag eller annat trauma
BRYONIA ALBA
Juversvullnaden är hård och körtlar är förhårdnade
Vid den akuta formen minskar smärtan i juvret vid hårt tryck, kon ligger helst, på den smärtande juverdelen.
Juvret är hårt, varmt och smärtande
Mjölken stockas i juvret
Försämras av rörelse, förbättras av hårt tryck mot juverdelen och vill ligga ned
ARNICA MONTANA
Mastit är orsakad av skada mot juver
Blodig utsöndring
Försämras av rörelse och beröring
PHYTOLACCA
Användbart både vid akut och kronisk mastit
Tung, stenhård, svullen och öm juverdel
Blå-röd svullnad
Utsöndring kan vara varig, vattnig, illaluktande och frän
Vid akut form kan mjölken vara som filmjölk med flockor. Vid kronisk form kan mjölken ha små flockor
SILICEA
Kronisk inflammation, ofta orsakad av Corynebacterum pyogenes infektion med varbildningar i juver har bildats
Blodig utsöndring som försämras av mjölkning
Hårda knölar, fistlar i juver
Risk för varbildningar i juver
Varbildande process, envis inflammation med fistelgångar
Försämras av kyla och fuktighet
URTICA URENS
Akut form av mastit, med ödem eller svullnad i mellangården
Kraftig svullnad av juver med serös utsöndring följt av kopiös mjölkproduktion
Minskad mjölkmängd efter kalvning
Fall
En ko med hård svullnad av juver, serös utsöndring, slö och låter inte kalven suga. Juverdelen var stenhård med förstorade vener, rödhet och ömhet. Hon fick Conium C200, 3 gånger / dag i 3 dagar. Andra dagen fick kalven suga, rödheten och sen stenhårda svullnaden hade minskat. Efter en vecka var juvret ännu mindre hårt och efter två veckor var kon helt återställd.
Läs mer om olika symptom vid mastit och juverproblem i Juver repertoriet (som dock är lösenordsskyddat tills vidare)
Ko med en gammal spenskada, hård juverdel. Kom inte igång att äta ordentligt. Åt lite och var allmänt slö. Behandlades med Silicea. Det rann då ut en hel del vätska/var ur spenen. Kon blev radikalt bättre och blev frisk. Kom igång både att äta och och mjölka
Ur: Dokumentation av homeopati för nötkreatur, 1999 av Per Arnesson, Chris Jörgenfeldt och Lisbeth Larsson
Av Djurhomeopat Lena Elofsson, ur tidningen Homeopati för djur, 2004/3
Bonzo är en halvblodshäst, som jag känt sedan han var ett föl. Han är en mycket känslig och ganska ädel häst, trevlig och alltid snäll att hantera. Han är dock rätt så lättskrämd och har lätt att bli hispig och nervös. (i alla fall som yngre) Genom åren har Bonzo haft lindrigt ont av fång då och då. Hornkvalitén har inte alltid varit den bästa, och han har haft lite hovsprickor emellanåt.
En dag ringer ägaren till mej och sade att nu skulle hon nog vara tvungen att ta bort Bonzo, (20 år och pensionär) för han verkade vara så dålig i höger framhov. Inte så att han hade jätteont, men han kände sej fram var han skulle sätta ned den foten och gick inte mer än han måste. Hoven hade flutit ut, och blivit stor och flat, sulan verkade vara tunn och känslig. Hornkvalitén var också dålig och ganska spröd. Ägaren och jag diskuterade lite fram och tillbaka, och kom fram till att vi kunde prova med homeopatmedel. Om läget kunde förbättras inom en vecka, skulle Bonzo få en chans till att få vara kvar. Hovslagaren trodde att hovbenet hade roterat lite och att det inte skulle gå att klara hoven mer än en eller kanske två skoningar till. Han lade på en sula på den dåliga hoven för att hjälpa Bonzo lite.
Eftersom jag kände Bonzo ganska väl och problemet var dålig hov tyckte jag att Silicea kunde passa honom bra.
Han fick Silicea D200 morgon och kväll i 2 dagar. Sedan väntade vi en vecka och fortsatte därefter behandlingen med Silicea D6 en gång/dagl en vecka, sedan 2 ggr /vecka och till slut 1 dos/vecka en period.
Redan efter några dagar verkade hoven lite bättre. Bonzo gick mer än förut. Successivt blev även humöret bättre. Det blev en gladare och mer aktiv häst, nästan som ung på nytt! Efter två-tre veckor hoppade han över grinden på 120 cm, när hans kompis skulle ut på en ridtur. Han ville tydligen också ut på en promenad! Hoven bättrade sej mer och mer, både i kvalité och form. Efter drygt två år, blev hoven normal igen, trots att den var väldig stor och flat innan. Hovslagaren sa sist han skodde, att Bonzo nog hänger med några år till. Det är ganska fantastiskt att naturen kan rätta till hoven, torts att hästen var över 20 år gammal!
Av Djurhomeopat Lena Elofsson, ur tidningen Homeopati för djur, 2004/3
Stumpan, är en ko jag skulle vilja berätta om. Hon är en dam som ingen sätter sej på, talar om vad hon vill, bestämt och direkt. Då hon mjölkades in som kviga var hon omöjlig, sparkade högt och hårt. Vi provade alla vägar, klia bak i rumpan, vilket hon i och för sej tyckte var skönt men sparkade ned mjölkorganet ändå. Knöt rep runt bröstkorg, band fast henne så att hon inte kunde backa, sparkbåge…..listan kan göras lång. Ca en månad efter hennes kalvning var jag på kurs för norske homeopaten Jon Holden som sa åt mej att ge henne Aconitum M, en kvart före mjölkning. Jag fick med mej detta pyttelilla piller hem, ett enda, och på kvällen provade vi. Stumpan stod stilla och har stått stilla vid mjölkning sedan dess. Ja, vad kan man säja om det?
Stumpan, ännu en favorit-ko!
Allt var frid och fröjd tills hon fick en kraftig mastit på vänster fram-spene. Så här i efterhand skulle jag nog ha gett Pyrogenium men det visste jag inte då. Jag försökte med flera medel samtidigt som hon fick antibiotika, men juverdelen fick lov att sinläggas, den gick inte att rädda. Då upptäckte vi att hon var spruträdd. Fruktansvärt rädd! Vi klarade den AB-omgången men det var med livet som insats, både våra och hennes eget. Därefter var det ganska lugnt, förutom att hon INTE tyckte om att bli borstad, ev om man var mycket försiktig kunde hon gå med på det. Klippning gillade hon inte heller. Men hon älskade att jag kliade henne.
Sedan tog hon inte kalv, så det skulle ges spruta igen. Men det var bara att glömma, det gick inte. Hon höll på att dräpa oss alla. Under åren hade jag provat Silicea, Lycopodium men hon svarade inte på något som jag gav henne. Vid en provmjölkning upptäcktes det att hon stod med över 2,5 miljoner i celler, prov togs och det visade sej vara Staph aureus. Veterinären ville skicka henne på slakt, så hon hamnade på slaktlistan. Det var ju inte särskilt aktuellt att försöka spruta henne igen, det insåg vi ju.
I samma veva upptäckte jag att det fanns ett homeopatiskt Staph aureus-medel. Jag beställde det för att prova, tyckte inte att det fanns något att förlora, hon gick ändå inte att behandla veterinärmedicinskt. Hon fick 3 piller, 2 gånger om dagen i tre dagar av Staph aureus C 30.
Vid provmjölkningen tre veckor senare hade celltalet sjunkit till 600 000. Vi tog prov på henne igen, det fanns inga Staph aureus, bara lite vanliga staffar. Ett sk frysprov togs, för att kolla om Staph aureus gått in och ”gömt” sej inne i cellerna, men provet var negativt. Frysprovet är visserligen inte 100% men Staph aureus verkade ha försvunnit. Celltalet sjönk lite mer men inte tillräckligt.
Pratade med Ann-Charlotte Rekke, som då arbetade på Center för Klassisk Homeopati och hon tyckte att jag skulle försöka med Silicea igen. Vilket jag gjorde och celltalet gick så småningom ned till under 50 000, vilket är helt OK för henne. Har varit ned på 34 000 som lägst under de sista månaderna. Efter en dryg månad var hon lite hög i cellerna igen, så hon fick Silicea i 3 dagar, det sjönk igen. Stumpan har blivit en ganska bastant dam, hon seminerades aldrig eftersom hon skulle slaktas ut. Tyvärr, för hon är ju OK nu. Hon älskar att bli uppmärksammad av mej, kliad, ”bankad” uppe på ryggen, slänger ut svansen om jag går förbi utan att prata med henne, svartsjuk om jag pratar med grannbruden, bankar till den stackaren om jag kliar henne istället för Stumpan. Om man förflyttar något framför henne snabbt, nån springer etc så kastar hon med huvudet och vrålar. Hon luktar igenom mej noga om jag inte varit i lagår´n på länge, slickar mej, nästan snuttar på mej. Vi gillar varann en hel del. Dock är inte andra alldeles överförtjust i henne, de kommer inte alltid överens, så ingen ”var-mans-ko”.
Jag vet inte om jag tycker att hon är en Silicea mentalt, skulle nog hellre satsa på Lachesis, men hon svarade ju, trots allt, på Silicea.
