En sommar för många år sedan hittade jag en kalv, gömd i diket ute på betet, som var max 8-10 timmar gammal. Hon var övergiven av mamman…dessutom hade jag problem att lista ut vem mamman var! Jag gick runt och kollade alla möjliga eventuella mammor, men det syntes ingen efterbörd, flytning eller juver på någon. Så kalven var ”föräldralös”.
Jag tog in henne och tinade råmjölk, som jag tack och lov hade i frysen.
Dagen efter upptäcker jag att kalven är blind, hon har en vitgrå lins på båda ögonen, och ser helt klart ingenting. Jag är till 99% säker på att hon såg dagen innan.
Kan det ha varit skräcken att vara ensam i diket som ställt till det?
I alla fall ger jag henne Aconitum och väntar några dagar, men inget händer. Pratar med veterinären som inte vet riktigt vad vi ska göra, inte heller vad problemet kan vara. Det kan ju vara medfött säjer hon, men jag är rätt säker på att hon inte var blind från början.
Ca en vecka efter hennes födelse ger jag henne Phosphorus, dels för att jag tycker hon passar bra till medlet men även för att Chris Jörgenfelt sa något om kalvar och grå hinna över ögat. Nu var det ingen hinna som låg över ögat på denhär kalven men, vad hade jag att förlora?
Någon vecka senare märker jag att hon ”följer mej med blicken” när jag går förbi. Hon är fortfarande ”vitgrå” i linsen, men baske mej om inte kalven håller på att se!!
Hon fick tillbaka synen mer och mer och hennes ögon blev normala i färg, hon såg bra så vitt jag kan bedöma… hon hade redan från början fått namnet BLinda, så det fick hon leva med!