brunst – Homeopati för djur

Islandshästen Hvot (Sep)

Sto 7 år, hormonella problem Sepia (HFD 2003/3)

Extremt tillgiven och människokär, underbar i psyke, älskar att arbeta, glad och snäll att rida, pigg och busig. När våren och brunsten kom blev hon sur och irriterad mot allt och alla. Ville inte arbeta eller umgås alls. Backade när hon skulle gå framåt, piskade ilsket med svansen, stampade met hoven i ren protest. Hästkompisar fick inte komma i närheten av henne, då jagade hon bort dem. Matte fick inte kliva upp på henne, då försökte hon nafsa henne i baken eller trampa henne på fötterna. Ville inte gå framåt, gick väldigt sakta, vägra gå eller klev ned i diken där hon växte fast. Men, om hon sprang så sprang hon jättefort, helst i galopp.

Matte tyckte att hon kändes bättre efter att hon fått rasa av sej, hon var mycket törstig under tiden hon svettades, dök ned i alla bäckar för att dricka.

Hvot fick Sepia D30, 1 dos per dag i tre dagar.

Redan efter ett par dagar blev hon på bättre humör, piggare vid ridning, mindre sur och irriterad. Brunsten därpå var hon samma glada häst och har ett år efter behandling inte haft några hormonella bakslag.

Intervju med en bonde

Förkortad artikel skriven av Lisbet Larsson, en intervju med en bonde! Artikeln finns att läsa i sin helhet i tidningen Homeopati för djur 2003/2

Hur funderar du vid val av medel?
Hur är djuret?
Det är det första jag tänker på! När man tillbringar mycket tid med korna (eller andra djur) lär man sig se förändringar i humör, störningar i juverhälsa och andra symptom. (Ha gärna en liten anteckningsbok och skriv ned det du lägger märke till)

Vilken sida sitter problemet på?
Lycopodium (Lyc) – höger
Pulsatilla (Puls) – ofta höger
Phosphorus (Phos) – vänster
Calcium carbonicum (Calc) – kan variera
Silicea (Sil) – kan variera

Smärtkänslighet?
Extremt smärtkänsliga är Hepar och Belladonna
Inte så smärtkänsliga är Pulsatilla och Calc carb
Phosphorus kan variera mycket i smärtkänslighet och humör

Hur lägger de sig?
Bryonia om de lägger sej på den onda delen

Flockor i mjölken?
Silicea – hårda gryn, mindre flockor
Pulsatilla – lite segare, längre flockor. Puls kan vara lite långsammare att se effekt hos, vid behandling och man får hålla på längre innan man ser resultat.
Phosphorus – kan ha riktigt kraftigt med flockor, svarar med snabb effekt om det är rätt medel.

Har symptomen kommit snabbt eller långsamt?
Belladonna – symptomen kommer snabbt
Bryonia, Calc Carb – symptomen utvecklas under lite längre tid

Vilken kraft finns det i symptomen?
Stark kraft – högre potens, akuta symptom
Svagare kraft – lägre potens, mindre akuta symptom
Vid återfall; lägre potens och under lite längre tid.

Aggressiva kor
Nux vomica har varit till stor nytta vid aggressiva kor, om de är rädda med nervös bakomliggande orsak. När man riktigt ser att de tänker ”vad ska hända nu”?
Jag har använt det till kvigor, som sparkar hejdlöst för att försvara sig.
Egentligen är de kärvänliga i grund och botten, och de blir mycket trevliga när de får Nux-v. Om de faller tillbaka får de en ny dos.
Beteendet kan likna andra medel, som Silicea, men hon sparkar inte riktigt på samma sätt.
Sil försöker komma undan, Nux-v försvarar sig direkt, anfall är bästa försvar! Tar det säkra före det osäkra.
Nux-v kan vara känsliga för främmande människor. De kan påminna om Lycopodium men Lyc är i regel inte så nervösa.
De är oftast tryggare i sig själva, men arga ändå. Nux-v är osäkra på sig själva.

Har även provat Chamomilla till de sparkande värstingarna men det har inte hjälpt hos oss.
Nux-v är i regel det medel jag provar först till aggressiva kor om beteendet stämmer. Lite oroliga, lite rastlösa, ställer sej i rännan, trampar omkring sig. De blir bättre på sommaren när de får vara ute och röra på sig. Ofta spensliga, lite nättare typer.
Till kvigor med extremt svullet och ömt juver, hårda spenar, har jag använt Apis.

Högt celltal
Kan vara svårt att behandla, men ibland fungerar det bra med homeopati.
Fetthalten kan vara ett kännetecken för val av medel vid höga celltal:
Låg fetthalt, under 3,5% kan indikera Silicea.
Jag ser efter vad fetthalten brukar ligga på och särskilt om kon plötsligt sjunker,
kanske från 4% till 3,5%, då kan Silicea vara ett lämpligt medel.
Jag har använt Sil, speciellt till kvigor om de kalvar in med högt celltal redan när de kalvar in.
Det är svårt att känna igen dem på utseendet, man måste gå på det mentala.
De är kvigor som är nervösa och ryggar tillbaka, när man går nära dem. De behöver ha varsam behandling, man måste vara försiktig och närma sig dem mjukt.
Det är inte ovanligt att dessa Silicea kvigor efter behandling, ändrar sig till Pulsatilla eller Phosphorus.
De blir tryggare och stiger även i fetthalt.

Hältor
Till hältor på kor som blir ömma i klövarna när de går ut, har jag givit Ledum och Pulsatilla.

Kalvningsförlamning, pares
Jag har tidigare provat Calc carb förebyggande mot kalvningsförlamning,
2 månader före kalvning för högrisk kor, men utan märkbar effekt.
Däremot har Calc carb D12 en vecka dagligen före beräknad kalvning haft
bättre förebyggande effekt.
Om korna får symptom på pares efter kalvning har de fått Rhustoxicodendron D200.

Separationsproblem
Vid separationsproblem av ko och kalv har jag provat ge Ignatia, utan effekt.
Däremot har jag gett Aconitum D200, med god effekt, om de står och gapar efter kon.
Det räcker ofta med en dos till kalven. Då kalven slutar skrika lugnar sig kon också.

Vårtor
Jag behandlar vårtor på spenar med Silicea D30, 1-2 ggr dagligen x 3 dagar.
Speciellt trådiga vårtor. På ett par veckor torkar de in och faller av.
Om kon har rikligt med vårtor kan dosen behöva upprepas, när processen stannar av.
Jag har också provat Thuja, utan effekt. (Calc carb, Fluoricum acidum kan vara andra alternativ)

Ögoninflammation
Till ögoninflammation har jag använt Pulsatilla, om kon är mild och har ögonflytningar.
Har behandlat en med Puls, som kom i brunst efter några dagar. Vi hade väntat länge på att hon skulle brunsta!

Böna, en knepig kviga (Calc carb)

Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 2000/3 av Maria Beronius

Böna är en SLB kviga på ca 2 år. Hon är matglad och normalt törstig.
Hon har en stor vit lykta i huvudet, annars ser hon ut som en vanlig låglandskviga.
Hon lägger lätt på hullet, är snäll och kelig ibland, om hon är på kelhumör.
Annars kan hon slänga med huvudet och inte vilja vara med.
Hon har däremot alltid varit förtjust i att slicka på kläder och händer.
Hon är också mycket förtjust i mineraler/saltstenen.
Böna kan behöva lång tid på sej att vänja sej vid nya situationer.
Om hon varit med om något hon funnit obehagligt, även om det kan tyckas vara en småsak, så kan det ta lång stund innan hon kommer över det.

Hon kan rikta rejäla sparkar i riktning mot dyngkärran, om hon tycker att den är i vägen. Något som de andra kvigorna aldrig gör.
Detta beteende är dock beroende på vem som är i ladugården. Hon gör nämligen skillnad på folk och folk!
Om man är där varje dag är det lätt att skilja på lek och allvar i sparkarna. Böna är alltså en lugn, men tuff och busig, slickig och matglad tjej.

När det blev dags att seminera Böna upptäcktes en vätskefylld cysta på höger äggstock. Hon hade ocks utslag som blödde och liknade variga vårtor (men inte var vårtor).
Utslagen såg inte ut att klianämnvärt, men började blöda av sej själv, verkade det som. Veterinären tillfrågades, men visste inte vad det var och hade inga råd att ge.
Utslagen var spridda på höger kroppshalva, bara någon enstaka på vänster. Även på huvudet fanns det utslag.

När cystan upptäcktes ville seminören behandla med hormoner, men jag förklarade att jag i första hand ville prova med homeopati.
Detta accepterades och hormonsprutan packades ner igen.
Jag vill i första hand behandla konstitutionellt, men jag hade svårt att klura ut medlet.

Därför började jag med ”cystmedlet” Apis D30, 10 piller/dag i 5 dagar.
Under tiden tänkte jag lite på Phosphorus, men framför allt på Lycopodium. Det var svårt att bestämma sej.

De högersidiga problemen och Bönas benägenhet att skilja på folk gjorde att jag helst ville ge Lyc.
Även Calc carb övervägdes, men när jag nästan bestämt mej för Lyc, var det svårt att se något annat.
I repertoriet såg jag att utslagen var vanliga för Calc carb och även utseendemässigt lutade det åt detta medel.
Då jag tänkte mer på helheten som Böna visade, beslöt jag att trots allt ge Calc carb. Efter att ha gett Apis började jag en konstitutionell behandling med Calc carb. Böna fick 10 piller, 2 ggr under en dag.

Sedan väntade jag och Böna kom in i en normal brunst, men denna seminerade jag inte på.
Jag beslöt att vänta till nästa och se att det inte kom några konstiga mellanbrunster.
Utslagen började så smått att torka till.

Efter 4 veckor fick Böna ännu en Calc carb D30 dos.
Efter ett tag var alla utslag borta och Böna hade en mycket fin hårrem.
Nästa brunst var normal och Böna seminerades.
Hon blev dräktig och var helt utan utslag.

Fortfarande slickig och gillar mineraler/salt, men inte så benägen att vifta med benen.

Artikel införd i tidningen Homeopati för djur, 2000/3 av Maria Beronius

Suggor utan brunst (Sep)

Mannen hade två suggor som båda fått stora kullar. De hade fått vila lite längre än vanligt och nu kom de inte i brunst. Båda suggorna fick Sepia C30, 5 piller upplösta i vatten, 2 doser var i 3 dagar. De kom båda i brunst direkt och fick sedan 10 kultingar var.