Trots att Fanny var 4 år, hade hon aldrig fått några ungar. Hon löpte regelbundet var 14:e dag (!) och hon hade kattkillar som uppvaktade och betäckte henne. Jag hade henne som elevfall under min utbildning till djurhomeopat och kom då fram till att hon troligen var en Pulsatilla.
Mild, blyg och lite skygg, lite rädd för män, nätt och späd, älskar sin matte mest, försvann om jag var borta osv. Så jag drog till och gav henne en Puls-dos i lite högre potens och sa åt henne att gå och skaffa sej barn. Samma kväll försvann hon och var borta i 1,5 dygn, vilket hon aldrig gjort förr, då jag varit hemma….
Två-tre veckor senare löpte hon igen och beviset på vad hon haft för sej kom några månader senare. De sista veckorna kunde hon inte ligga på sidan utan låg platt på magen och flyttade sej bara mellan hallen och köket, hon var enorm! Åtta kattungar kom fram ur denna lilla katt!
Sedan dess har hon fått fyra kullar till, kullarna blev mindre och mindre. Näst sista kullen var det bara en unge. Jag tyckte detta fenomen var rätt intressant och jag trodde kanske att hon skulle återgå till att inte kunna få några barn. Men ack vad jag bedrog mej.
Hela sommaren -04 löpte hon, var och rantade runt hela sommaren och inget hände. Sedan på hösten tyckte jag mej känna igen hennes ”jag är dräktig”-blick och joodå… i slutet av november fick hon en kull igen på 4 ungar.
Fanny ”glömde” att hon var en skygg flicka. Hon blev en dam som älskar att vara med, kommer en karl så vips är hon i knät, så fort man sätter sej har man henne hos sej. Har faktiskt funderat på att skaffa en ”känguruficka” på magen till henne. Till den som tar över vid datorn då man surfat brukar vi säja ”Fanny ingår”!
Tilläggas bör är att Fanny inte har fått någon mer dos av medlet.
F© Lotta Hägglund