Kon var en förstakalvare som hade kalvat ca 3 mån tidigare. En liten ko, som hade svårt att lägga på hullet, tidigare frisk och ganska kelig. Två dagar tidigare hade hon haft markant mindre mjölkmängd i vänster bak. Den såg inte riktigt bra ut, kon mådde dåligt. Hon hade ingen feber, snarare undertemp. Dagen innan hade hon inte rest sej alls. Veterinär tillkallades och gav kalk, kortison och vitaminer. Men hon reste sej inte. Mjölkprov som togs visade colibakterier. Den senaste veckan hade 3 kor dött på gården, av coliförgiftning, förmodligen pga dåligt ensilage så bonden var verkligen orolig.
På kvällen hade kon fortfarande inte rest sej. Man hade dragit ut henne från båspallen till ett ställe där man lättare kunde vända och behandla henne. Nu låg hon med huvudet mot magen och såg allmänt klen ut. Öron och panna var kalla, resten av kroppen var varm. Avföringen hade tidigare varit väldigt lös, nu var den lite fastare. På morgonen hade hon druckit 3 liter vatten men nu ville hon inte ha, hon var helt apatisk.
Kl 20 fick hon 2 tabletter Carb-v D30 direkt i munnen. 15 minuter senare lyfte kossan på huvudet och tittade på oss. Hon fick en ny dos och därefter 2 doser till med 15 min mellanrum. Nu ville hon ha mat och hon åt det hon fick. Vi försökte få upp henne men det misslyckades. Jag lämnade ett par doser till och åkte hem utan större hopp om att hon skulle kunna räddas.
Nästa dag ringde bonden och berättade att när de kommit ut i ladugården på morgonen, stod kossan upp och var pigg!
Jag svävade på moln hela den veckan!
Av djurhomeopat Kristina Johansson, ur tidningen Homeopati för djur, nr 1 2002
© Lotta Hägglund