Björna var en ko som jag köpte för många år sedan, i Piteå. När jag var och tittade så frågade jag henne om hon kunde tänka sig att bli Västerbottning. Nästa gång jag passerade henne hade hon redan ”packat väskan” och var resklar. Hon tittade uppfordrande på mig och var redo… ska vi åka då? sa hon med sin blick. Såklart att köpte jag henne! Otroligt sympatisk brud!
När hon en månad senare kom till mej, knallade hon rakt in i lagår´n, klev in i sitt bås…sa tjena tjena till korna som stod på var sin sida…och började äta.
Den 7:e december kalvade Björna på sin båsplats, utan att någon märkte att det var dags. Hon hade dessutom lyckats trassla in sig i både bogstöd och remmar och halvlåg in på foderbordet då jag kom ut i lagår´n. Björna ser ganska stirrig ut, vill inte alls prata, ser konstig ut. Tempen är 39.1 oC, förhöjda celler på vänster fram och höger bak. Ringer veterinär för jag misstänker att hon även har pares (får alltså inte upp henne).
Hon får både Rhus tox av mej och Calphon av veterinären. Efter en timme ställer hon sig upp. Hon får gå till kalvningsboxen med kalven. Hon börjar äta. Jag har satt på fläkbandet utifall att…På natten är jag ut och kollar henne, men då har hon börjat ”bonka” på kalven, är inte alls snäll med den. Jag vet inte om hon varit tillsammans med sina kalvar tidigare (är 3:e kalvare nu), inte heller hur hon har varit mot dem. Jag ger henne Sepia D 200 för att hon inte är snäll med sin kalv.
Morgonen därpå får hon inte upp bakkärran, drar sig runt i boxen, vill absolut ligga på sin högra sida. Är varm 38.8 oC. ’ringer veterinär igen, får sin andra Calphonflaska samt Phosphorus (Phos.), som jag tror är hennes konstitution. Inget händer, hon äter lite, idisslar men kommer sig inte upp, försöker inte ens. Veterinären ger den tredje flaskan Calphon på kvällen och jag ger Rhus tox igen, som dagen innan.
Morgonen därpå ligger hon fortfarande, veterinären ger den fjärde flaskan, men inget händer under dagen. Jag börjar fundera om hon kan ha fläkt sig/gjort sig illa i alla fall. Så jag ger Arnica C200, 6p x 1 dos (vilken potens och dosering) på kvällen. Är ut på natten vid ett och pratar allvar med henne. Hon ser inte ut som vanligt i ögonen, spärrar liksom upp ögonen lite, ligger och äter. Tar bort lite av filten från henne, för jag får för mig att hon svettas, flåsar lite och andas snabbt.
Morgonen därpå har Björna har ställt sig upp! Är pratsam och som vanligt efter några dagar.
Senare under vintern blir det problem igen, visar brunst men är väldigt känslig vid seminering, steppar runt och trilskas. Det visar sig att hon har en tjockväggig cysta, stor som ett ägg, på höger äggstock. Jag försökte då med Lyc. C30, 6p x 1 x 3 dagar (vilken potens och dosering) pga känslighet vid semin, hö.sidig cysta, aversion mot kalven. Brunstade efter en vecka men cystan var kvar. Vi sprutade Dinolytic eftersom de tjockväggiga cystorna är lite svåra. Får efter en dryg vecka en fin brunst och vi seminerar henne igen. Är inte trilsk denna gång utan står fint.
I mitten av maj är visserligen cystan borta men hon är inte dräktig, men har inte visat brunst. Försöker med Puls., men inget händer så hon sprutas igång igen. Hon har redan varit dyr, både i inköp och veterinärkostnad så hon MÅSTE bli dräktig! Hon kommer i brunst efter några dagar och jag seminerar. På kvällen ställs hon ut i lösdriften igen, hon är het som en klockarkatt!
Några timmar senare hittar jaghenne liggande. Någon har förmodligen ridit på henne och hennes bakben har glidit isär, ena benet har fastnat under grinden. En rejäl fläkning, bland det värsta jag har sett, det ser inte alls bra ut.
Ger henne en dos Arnica M, pratar lite peptalk med henne, ger en dos till och några minuter senare stiger hon upp! Jag tror nästan inte mina ögon, jag trodde att det var kört. Hon får en dos till senare på kvällen. När vi kollar henne i mitten av augusti är hon dräktig, håller dock på att sina av, så det kommer att bli en lååång sinperiod. Men vad spelar det för roll, hon lever, kan gå och är dräktig, är sitt gamla vanliga jag. (Jag är minst sagt rätt förtjust i henne!) Men jag funderar på att kontakta en kiropraktor, tror inte riktigt att hon är OK i bäckenet.
Björna, sedan många år i kohimlen, men i hjärtat bevarad!
Hon har under sin sinperiod lagt på sej rätt rejält och jag försöker banta henne. Hon mår psykiskt dåligt av denna bantning, älskar att äta, men jag försöker ändå få ned henne i vikt, vilket inte lyckas så värst bra. 1 månad innan kalvning får hon Calc C30 1 x 3 dagar samt ca en vecka innan kalvning samma potens och dosering. Kalvningen går hur bra som helst men jag sätter på fläkband för hon är lite ostabil i bakkärran. Får inte vara så länge med kalven (knappt ett dygn, är en till som ska kalva), är inte heller så intresserad av kalven, vill från boxen. Inga tecken på pares. Fick mastit ca 5 v efter kalvning, stenhårt juver, mjölk gul och ful, höga celler på vä bak. Mjölkade ur ofta och det löste sej för några dagar. 5 dagar senare är mjölken gul och vattnig, ger då Phytolacca C30 5 piller x 4 doser i någon dag, tar även bakt.prov. Inget växer och mjölken ser bra ut efter någon dag.
© Lotta Hägglund