En dag kom Smokey in och haltade på sin högra framtass. Han ömmade på den stora trampdynan, den var varm och väldigt svullen men i övrigt kunde jag inte hitta något. På kvällen ville han ut, trots att han inte var direkt på hugget. Morgonen därpå satt han på broräcket. Det var den mest bedrövliga syn jag sett. Det syntes på långt håll att han hade feber. Med ett ynkligt jam bad han mej lyfta ner honom, han hade ONT och kunde inte gå på sin tass. Jag studerade ännu en gång trampdynan, den var fortfarande svullen och varm. Det liksom pulserade i den och jag kunde känna en ”rutten” lukt från tassen.
Då gav jag honom läkemedlet Pyrogenium, vars kännetecken just är en rutten lukt. Han ville inte äta utan gick bara och lade sej. Han fick några doser av läkemedlet under dagen, jag gav honom mat ”på sängen” och han piggnade till markant framåt kvällen. Dagen efter kunde jag inte känna någon lukt från tassen, svullnaden hade minskat, jag kunde se att det kommit ut en tunn vätska (men det var inte var), han haltade lite fortfarande men var i övrigt pigg igen. Han markerade en lätt hälta i några dagar, jag kunde se att han ömmade lite om han trampade ned på gruset men inget som hindrade hans busiga framfart. Matlusten var på topp och livet lekte igen.
© Lotta Hägglund