Ägaren till en galopphäst sökte behandling för att hästen under 2-3 månaders tid hade haft svårt att andas vid snabbjobb. Besvären kom endast efter att den gått fort. Hästen blev mycket orolig, näst intill hysterisk och kastade sej. Ögonen blev stora som ”pingisbollar” och näsvingarna var då utspärrade.
Man kunde höra ett kluckande ljud och att det rosslade. Därefter hostade han, men det kom aldrig upp något. Veterinären hade undersökt halsen, men inte funnit något anmärkningsvärt.
Normalt sett var detta en ganska orädd häst. Den var ganska social men den hade dock mycket temperament! Han kunde bli riktigt arg och visade det tydligt med ögonen. Om en annan häst t ex kom för nära när det var träningstillfälle, så gav den gärna ifrån sej ett tjuvnyp. Den hade också försökt slåss med en häst i boxen bredvid. Tidigare hade hästen haft besvär med bl a diarré och nässelfeber.
När jag ska bestämma ett lämpligt medel ser jag på helheten, men går också till ett Repertorium och slår på de speciella symptom, som finns med i individens helhetsbild.
Under rubriken ”svårt att få luft när man rör sej” fanns både Lyc och Sulph med. Dessa två medel ligger ofta väldigt nära varann och kan vara svåra att skilja på. Konstitutionen på denna häst kunde stämma in på båda medlen, t ex att den inte ville ha någon för nära sej och även dess temperament.
Det fanns dock några egenskaper som pekade mest åt Sulph, nämligen att den haft besvär med diarré, samt att den hade det ganska stökigt i boxen. Lyc är oftast mer noggranna.
Hästen fick Sulph 10M, vilket medförde att det kom upp slem ur halsen, andningen blev bra och han kunde fortsätta träna.
Efter en månad började det rossla lite igen och han fick en ny dos Sulph, nu i 50M.
Problemen försvann och hästen har därefter kunnat tränas som vanligt.
Som kuriosa kan nämnas att brodern till galoppören behandlades för en inflammation i ett framben med ett konstitutionellt medel, Lycopodium.
”Bieffekten” var att han slutade väva (stå och gunga fram och tillbaka).
Hästen fick en dos av potensen M och hade 4 månader efter dosen inte börjat väva igen.
Artikeln införd i tidningen Homeopati för djur, 1999/4, skriven av Monica Littorin
© Lotta Hägglund