Denna lilla hund, en sju månaders schäfertik, är en variant av Nux-v.
Hon var den tuffaste valpen i flocken och är nu även stökig mot andra hundar. Hon var stressad och for runt, tuff utåt men vek inombords.
Sedan tre veckor tillbaka åt hon avföring från hästar, ensilage och stenar och det mesta hon kom över, ägaren sade att hon var som ett sopnedkast.
Speciellt om hon blev frustrerad sökte hon sej till matskålen. Resultatet blev att hon blev mycket lös i magen och det luktade illa. Det bubblade i tarmarna och hon bajsade inne under natten då hon hade svårt att hålla sej. Törsten var stor.
Rent fysiskt hade hon något röda ögon, dålig lukt från halsen, var fet och mjällig i pälsen. Det kliade mycket men hade inga utslag. Hon var väldigt åksjuk.
Något som är vanligt bland dessa individer är att de är smärtkänsliga, deras smärttröskel kan vara låg, och det var det även hos denna lilla dam.
Det enda kända fysiska problem hon haft tidigare var öroninflammation.
Hon fick Nux-v D30 i 5 dagar. Andra till tredje dagen blev hon sämre, men slutade sedan äta bajs och kunde åka bilen utan att spy.
Hon fick sedan Nux-v D200 efter en tid och då slutade hon att bajsa inne och blev lugn och trygg. Öronbekymren kom tillbaka, det gick alltså rätt väg, de sista problemen försvann först och de problem som var först dök nu upp sist.
Dosen D200 upprepades då ägaren använt konventionell skolmedicin och homeopaten ville inte störa den läkning som visade sej gått åt rätt håll.
Artikel från tidningen Homeopati för djur 2001/2, skriven av Monica Littorin
© Lotta Hägglund