ANTIMONIUM TARTARICUM, (ant-t), Kräkvinsten, antimonsalt av vinsyra
Respirationsorganen är detta lilla, men användbara, läkemedels främsta arbetsområde.
Rossel i luftvägar och lungor är det främsta symptomet, ofta hos svaga individer som inte kan bli kvitt slemmet själva genom att hosta. Medlet verkar allmänt på slemhinnor, och har mycket slemproduktion i sin läkemedelsbild, har oftast långsam sjukdomsutveckling.
Det är bättre att ge några doser av medlet, innan det blir en utvecklad lunginflammation.
INDIKATIONER
Andningen kan vara ytlig och svag, man ser att det är jobbigt att andas, djuret vill gärna vara i upprätt position, ha sträckt nacke för att underlätta andning. Pulsen kan vara svag men snabb. Trötthet och utmattning pga syrebristen som uppstår av att inte kunna andas ordentligt. Djurslag som svettas kan vara svettiga.
Vid dessa symptom kan läkemedlet vara användbart:
* Hos svaga individer med rosslande slem, man hör hur det rosslar från luftvägarna vid varje andetag, . Individen är svag och orkar inte hosta upp slemmet.
*Till nyfödda kalvar med rossel i luftvägar. (Man kan även behöva hålla djuret och slunga ut slem också.)
* Kalvar som vid någon veckas ålder slutar att dricka mjölk, ev med diarré, kan vara början till lunginflammation.
* Till kalvar som sväljer fel och får mjölken i luftvägarna.
* Hängiga unga kalvar som inte äter ordentligt, som hostar till när de suger.
Fall:
Ett nyfött lamm är svagt och har inte en chans att komma fram till spenen. Mamman knuffar undan det och går iväg när det försöker dia. Det låter ett rasslande ljud från lungorna när det andas och lammet andas snabbt. Lammet får 4 doser av Ant-t under tre timmar, ljudet upphör och lammet får dia som sin syster.
Två nyfödda lamm hade rosslande andning. Efter att ha fått varsin dos Antimonium tartaricum (ant-t) D30 lät det mycket mindre. De fick varsin dos till och rosslandet upphörde. Om man inte gör något åt detta rosslande leder det ofta till lunginflammation och antibiotika. Ant-t funkar bra!
©Helen Anebo
Läs om fler behandlingar:
© Lotta Hägglund