Mer om homeopati – Homeopati för djur

Homeopati är en läkekonst som är över 200 år gammal. Det var Samuel Hahnemann som i slutet av 1700-talet arbetade fram homeopatins grundlagar och gjorde sk. prövningar (han testade ut medel, ca 100 medel), dels på sig själv men även på andra friska människor. Hahnemann var välkänd och aktad som läkare och låg före sin tid på många områden. Förutom att han utarbetade homeopatin till en medicinsk vetenskap, var Hahneman även erkänd kemist, apotekare och översättare av medicinska fackböcker.

Samuel Hahneman var en person som präglades av medmänsklighet. Han led av att dåtidens mediciner ibland orsakade värre smärta och ibland även död, hos hans patienter. Hans arbete med homeopatin bottnade i en önskan att kunna bota människor snabbt, milt, och varaktigt. (Men redan Hippokrates, som sägs vara läkekonstens fader sa ”Genom lika ting uppkommer sjukdom och genom lika ting givna åt de sjuka botas de från sina sjukdomar”. Kort sagt Lika botar Lika. Det är det som är kärnan i homeopatin, själva grundstenen.)

Dagens mediciner är kanske vida bättre än 1800-talets men även dagens mediciner har biverkningar, bakteriestammar blir resistenta och medicinerna har många gånger en oförmåga att bota på djupet. Kanhända är det orsaken till att intresset för homeopati ökar starkt igen.

I de allra flesta EU länderna, får veterinärer använda sig av homeopati, men inte i Sverige. Än. (Drottning Elisabeth i England hade ett eget homeopatiskt sjukhus, Kung Charles är känd för att föredra homeopatisk behandling, lika så hans livsmedicus. I vissa länder får man välja om man vill gå till en konventionell läkare, homeopatisk eller naturmedicinsk.)

Vad är då homeopati?

Homeopati är en behandlingsmetod där man använder naturliga ämnen från växt-, djur- eller mineralriket.

Läkemedlen tillverkas genom en speciell metod där de förtunnas och skakas enligt fasta principer, så kallad potensering.

Man startar med en urtinktur, där ämnet blivit upplöst i tex sprit. Därefter – 1 droppe urtinktur i 99 droppar sprit/vatten, skakas kraftigt 100 ggr = C1 Sedan fortsätter man med 1 droppe C1 i 99 droppar – skakas = C2 etc.

I c-skalan (centecimal) passerar man Avogadros tal mellan 13/14, därefter finns inga partiklar kvar av urtinkturen. Men, ju högre potens – mer utspädd – desto kraftfullare, läkemedlet går mer på djupet/psyket/själen, ju högre potensen blir. Man skjuter med hagel i C30, en kula mitt i prick med M-potens. När man förtunnat och potenserat sig upp till önskad potens, duschas de små pillren av rörsocker, med tinkturen.

Tack vare att de förtunnas kan läkemedel användas, som i sitt ursprung är giftigt. Så bli inte rädda om homeopaten använder Belladonna vid en hög feber eller Lachesis (som är ett ormgift), vid en konstitutionell behandling. Homeopatiska läkemedel är giftfria tack vare denna förtunning.

Homeopatins grundsten är likhetslagen, dvs– lika botar lika. Likhetslagen innebär att ett ämne kan bota samma symtom som det kan framkalla. T ex för att bota en diarré, så använder man ett medel som även kan framkalla diarré, om man ger medlet i opotenserad form och i överdos (man får då en prövning på medlet.) Lika botar lika.

Homeopati arbetar med naturen, genom att stimulera och stärka kroppens egen läkningsförmåga. Att bota med homeopati innebär inte att dämpa symptomen, då är behandlingen bara allopatisk.

När man behandlar homeopatiskt så tar man hänsyn till helhetsbilden av individen. Detta gör att homeopati är holistiskt, läkemedlet fungerar på tre nivåer samtidigt: mentalt, känslomässigt och fysiskt. Detta märks speciellt vid en väl utförd konstitutionell behandling. Vad en konstitutionell behandling är ska jag återkomma till senare.

Behandlingar fungerar på både akuta och kroniska sjukdomar, så länge patienten går att bota.

Biverkningsfritt, under förutsättning att homeopatins riktlinjerna följs.

Inga plågsamma djurförsök behöver användas, det är redan utprovat på människor (för omväxlings skull).

Viktigt att tänka på: att man går till veterinären vid problem som inte går över inom rimlig tid, eller om djuret har ont och behöver kraftig smärtlindring. Det är inget som hindrar att man använder både homeopatiska läkemedel och konventionell medicin samtidigt. Tala bara om för din homeopat/veterinär vad djuret behandlas med.

Det är bra om djuret/ägaren har varit i kontakt med veterinär. Även om en homeopat inte behöver en diagnos, ett namn på vad som är fel med ditt djur för att kunna behandla, så är det viktigt att man vet vad man har för slags sjukdom att göra med. Man måste komma ihåg att djurets välbefinnande är viktigast, både ägare, homeopat och veterinär vill att djuret ska bli friskt (om det går) och inte lida under sjukdomsperioden.

Hur fungerar det?

Sjukdom är ett tillstånd av obalans. Grovt kan man likna det med att varje individ har en egen ton. Vid sjukdom blir tonen blir ostämd, kanske till och med falsk om det är riktigt illa. Homeopatiskt läkemedel stämmer till din ton, intonerar den så att den klingar rätt, rättar till obalansen hos individen. En homeopat pratar hela tiden om symptom. Symptom är individens språk/signaler, på att det finns en obalans.

Dessa symptom kan alltså vara fysiska men även mentala eller känslomässiga. Homeopatiska läkemedel stimulerar individen till att återfå balans.

Homeopati arbetar inifrån och ut: låt säga en häst, som har sommareksem, som fått kortison för att lindra eksemet. Kortisonet gör att eksemet tidvis är bättre men efter några år får hästen problem med luftvägarna (eller kanske mentalt knepig). För en homeopat betyder det att eksemet har tryckts in i kroppen. Sjukdomen har förvärrats, den har gått djupare in i kroppen.

När man börjar behandla homeopatiskt, så arbetar det på djupet, börjar inifrån och går utåt. Om hästen blir bättre i luftvägarna, bättre mentalt men eksemet försämras, då har man funnit rätt medel – på rätt väg för att lindra/bota.

Homeopatin arbetar även uppifrån och ned: t ex en hälta där problemet sitter i ett knät. Vid en homeopatisk behandling kanske hältan flyttar sig nedåt i lederna, för att slutligen försvinna bort. Då har homeopatin verkat på djupet och botat, arbetat uppifrån och ned.

Gamla symptom eller sjukdomar kan komma tillbaka: t ex om djuret har haft en öroninflammation, under en homeopatisk behandling kommer den tillbaka…för homeopaten visar det att medlet är rätt. Sjukdomssymptom som återvänder, som patienten haft tidigare, visar att individen läker på rätt sätt. Individen är på väg att bli botad.

Kronisk sjukdomar, dvs problem som patienten haft under lång tid och som kanske motstått annan medicinsk behandling, behöver tid för att läka. Det homeopatiska läkemedlet börjar visserligen verka omedelbart, men eftersom homeopati fungerar som en katalysator och stimulerar kroppens egna läkekrafter, kan det dröja innan man ser dess positiva verkan.

Hur snabbt en individ förbättras är mycket individuellt. Det är mycket viktigt för homeopaten att få patientens historia innan behandlingens början, så att man kan gå tillbaka och kontrollera, hur var det nu det var, innan behandlingen började.

Vissa medel, framför allt läkemedel tillverkade av mineraler, har lång reaktionstid, då tar det lite längre tid innan man ser effekten av dem.

En stor portion tålamod är bra att ha, både som homeopat och som djurägare.

Homeopatins ”problem” är att den är ganska komplicerad; dels är det kanske inte alltid så lätt att finna det medel som är homeopatiskt till individen, dvs uppvisar samma symptom som individen, dels är en behandling högst individuell. Två hundar med olika besvär kan få samma medel likaväl som två hundar med samma besvär kan få olika medel. Det är sällan man bara rakt av kan ge ett medel för en viss åkomma/diagnos.

Det finns en mängd homeopatiska läkemedel, flera tusen. Men det är några som är större, mer använda, och de är de konstitutionella läkemedlen.

Ett konstitutionellt medel passar in på hela den bild som individen visar genom sina symptom.

Inte bara fysiska problem, utan även mentalt, själsligt och generellt, sånt som påverkar hela individen.För att bestämma vilken konstitution individen har tittar man på en mängd olika saker:

Kroppsbyggnad, är individen mager, har den lätt för att lägga på sig osv.

Personlighetstyp, vek, aggressiv, orolig, rastlös, lat…

Reaktionstyp, dvs hur reagerar den på värme, kyla, mat…

Man tittar på sjukdomens art, är den kronisk, akut, hur yttrar sig sjukdomen med symptom, är hostan sämre på kvällen eller när den äter….

Tidigare sjukdomar och medicinering

Har något utlöst nuvarande problem?

Vi hade i skolan en hundpatient, Mitzi, en border collietik som tappade håret, livlös päls, hade solk i ögat som rann, var alltid nära husse, kändes lite tung i sinnet…. vi frågade och frågade en massa, husse berättade att hunden älskar stekt saltsill med lök. Det var i sig lite underligt…ganska salt mat som hon hade begär efter. Efter många frågor till så säjer husse, ”då jag avlivade den andra hunden så tittade Mitzi inte på mej på tre veckor”. Där hade vi plötsligt en möjlig orsak till vad som hade utlöst Mitzis problem. Hon hade haft en stor sorg.

För en homeopat kan denna bild som Mitzi uppvisade peka på ett medel som heter Natrium muriaticum.

Nat-m är ett sorgemedel, för individer som inte kommer ur sorgen. Utmärkande för medlet är ett starkt sug efter salt. Mitzi hade begär efter salt, tappar hår vilket också visar på Nat-m, glanslös päls, rinner ur ögat, beroende av husse, tungsint. Då husse säger att Mitzi inte tittade på honom på tre veckor då faller pusselbitarna på plats….hon sörjde ju sin kompis!

Mitzi fick förstås Nat-m och hunden blev gladare, hon fick tillbaka sin päls som blev blank och fin. Det rinner fortfarande lite ur ögat och hon äter fortfarande saltsillen med lök. Men hon är inte tung i sinnet längre, pälsen är blank och fin.

När man gör en konstitutionell behandling på en individ så frågar homeopaten massor av frågor, av djurägarens svar görs en anamnes (sammanställning av patientens hela sjukdomsbeskrivning). Man gör det för att få en så grundlig bild av hela individen som möjligt, helhetsbild/konstitution.

Det som är utmärkande med individen, det som är strange, rare and peculiar är speciellt viktigt för homeopaten. ( utmärkande, ovanligt och karaktäristiskt, för just denna individ.)

När man då har helhetsbilden hos individen så jämför man den med läkemedlens helhetsbild. Då man funnit den bild hos läkemedlet som överensstämmer med individen så har man kommit rätt. Då kan ett och samma medel bota nära nog alla sjukdomstillstånd. Under förutsättning att medlet helt stämmer överens med patienten, eftersom lika botar lika, och förstås, att patienten är botbar.

Om problemen har yttre orsaker, foder, miljö etc så måste de givetvis åtgärdas innan behandling, homeopatin kan inte bota problem som är orsakade av yttre faktorer.

Det mycket viktigt att ägaren/skötaren känner sitt djur, utan och innan, för att man ska kunna göra en homeopatisk behandling.

Olika konstitutioner:

T ex en Pulsatilla-individ, den är mjuk i sinnelaget, eftergiven, kvinnlig i personlighetstyp. Är maklig, mår bäst av att röra sig sakta. Tycker om frisk luft, är helst ute, mår bättre av att vara ute. Dricker ganska lite, är sällan törstig. Äter oftast bra, har lätt för att bli lite runda. Blir lätt ledsen och sårad. Tycker om att bli ompysslad, tycker om närhet, kan trycka sig mot dig, är svartsjuk och vill ha dig för sig själv. Man kan inte bli arg på en Pulsatilla. Kan vara rädd för karlar, mansröster. Blir lätt skendräktig, får gärna en ögoninflammation där utsöndringen är tjock och gulgrön. Kan ha svårt för att bli dräktiga, kan ha hormonerna i obalans.

En annan konstitution är Phosphorus-individen, de älskar allt och alla, kan följa med vem som helst, alla älskar dem, folk tycker att de är jättesnygga och vill köpa dem av dig, är ofta högbenta, resliga, slickar dig, är väldigt sympatiska, vill inte vara ensamma. Är ofta känsliga för ljud, höga ljud, är åskrädda, är lättstartade, lätta att få igång. Blöder lätt, blöder mycket. Tycker om salt, glass, dricker stora mängder, är törstiga. Måste äta ofta, äter vanligen mycket men lägger inte på sig. Kan vara översexuella. Ligger ofta på höger sida, därför att de blir sämre/kan inte ligga på vänster sida. Problemen kommer ofta på vänster sida.

Ytterligare en är Calc carb-individen, de är ofta lite lata, gör inte mer än nödvändigt, tjurskalliga och envisa. Är inte alls korkade, men fattar kanske lite långsamt. Älskar mat, äter gärna allt, inklusive sånt som man helst inte ska äta, har lätt för att lägga på sig, behöver alltid bantas ned. Tycker om sötsaker, rå potatis, blir sämre av mjölk, tål inte riktigt mjölk. Kraftig i kroppsbyggnad, stora tassar, stort huvud. Är ofta frusna, tycker inte om att vara ute i regn, kan vara rädd för kraftigt regn, mår inte bra av kraftig motion, kommer gärna sist på promenaden, kan var höjdrädd. Svettas lätt, ofta på huvudet. (gäller inte hundar, som svettas på tassar och genom munnen). Kan lukta surt om dem.

Lycopodium-individerna har ofta problem med självförtroendet, det är antingen för stort eller för litet. En del bråkar alltid för att de vill klättra i rang, är tuffa, en del är precis tvärt emot dvs väldigt ranglåga med dåligt självförtroende – fega, kan kissa inne för att straffa ägaren om de blir lämnade ensamma, om det är bråkigt i familjen så blir de jätterädda, tror att de har gjort fel. Tycker inte om då det kommer främmande. Äter några tuggor sedan vill de inte ha mer, tycker om sötsaker. Är ofta magra, rynkar pannan, har rynkor i ansiktet, blir fort grå, ser gamla ut. Problemen kommer ofta på höger sida och de blir sämre vid 16-tiden, bättre efter 20. Har mycket gaser i magen, fiser mycket. Hostar om halsbandet dras åt, tycker inte om att ha något runt halsen.

Det finns ett flertal andra konstitutionella medel. Det få som har beskrivit ovan är grundtypen för varje medel, sedan är spännvidden inom varje medel väldigt stor.

Vissa tillstånd/problem kan utlösas av en händelse:

T ex, en hund som en kollega behandlade, hunden var på hundutställning, under utställningen kom flygplan på låg höjd in över utställningsområdet. Utställningen fick avbrytas pga att så många hundar blev helt förstörda – det gick inte visa upp dem – de var så upprörda/rädda. Hunden i fråga, blev sämre och sämre, vågade till slut inte längre gå ut och pinka, han låg bara under sängen och gömde sig. Han blev behandlad med ett läkemedel vars huvudarbetsområde är just rädslor, där individen har blivit så rädd att den inte kan fungerar normalt, där rädslan har tagit överhand. Medlet heter Aconitum och kan användas till mycket mer än bara rädslor, men om en skrämmande upplevelse orsakat problemet, fungerar medlet som ett sudd, som suddar ut den skrämmande upplevelsen ur individen.

Ett annat medel som är vanligt bland hondjur är Sepia (även kastrerade hanar). En individ som svarar bra på Sepia har ofta hormonella problem, kan utlösas efter dräktighet, abortsprutor, p-piller, kastrering etc.

Vad kan man då behandla med homeopati?

Ja, med rätt medel kan man bota individen, under förutsättning att patienten går att bota och att det inte finns yttre orsaker.

Vid akuta sjukdomar används medlen akut, man ser inte så mycket på de mentala symptomen. Man ger medlet med tätare intervaller, ibland var 10 min. T ex vid trumsjuka på kor (uppblåsta, får ej ut gasen som bildas, ”mer gas i buken än i nosen”.)

Vissa medel är akuta medel – t ex vid en diarré som är sprutande, det gurglar till i magen, då kan Podophyllum vara till hjälp. Vid en plötslig, häftig hög feber kan Belladonna användas.

Skador, både mentala och fysiska, kan behandlas, även om det gått en tid sedan de inträffade, ibland skador som skedde för flera år sedan, skador som lämnat efter sej mentala problem, t ex rädd för beröring.

Katten Musse, med nervsmärta:

Normalt var Musse en fartig katt, som rusade runt som en virvelvind. Men en dag kom katten in i köket, stannade upp samtidigt som han sänkte huvudet och skrek hjärtskärande. Var helt still i några sekunder, reste sig och gick några steg, så hände det igen. Detta återkom med jämna mellanrum, och när han hoppade ner från någonting så hände det alltid. Han blev stillsam, ville varken äta eller dricka.

Han fick Romefen av veterinär mot smärtan och en timme efter tabletten var han sitt gamla, fartiga, jag igen. Trots det smärtstillande så blev han dock sämre under veckan, han hade ingen matlust.

En homeopatstuderande tyckte att hans anfall såg ut som en nervskada.

Musse fick läkemedlet Hypericum 30 en dos, vars huvudarbetsområde är nerver och kopplingen mellan nerver. Efter 2 dagar fick han en riktig förstförsämring men på tredje dagen var han helt bra som om smärtan aldrig funnits. Han har aldrig visat några tecken på smärtan efter detta.

Andra problem där homeopatiska medel kan vara till hjälp:

Vid hältor, blödning från sår, senskador, stukningar, vrickningar, solsting, insektsbett, klåda, mentala problem, rädslor, sorg, dräktighetsproblem, förlossningsproblem där värkarna avtar, mastit, skendräktighet, allergier, problem som kommer efter en vaccination.

Benbrott måste gipsas av en veterinär men man kan ge läkemedel som hjälper skadan att läka snabbare och minska smärtan.

Det gäller bara att finna det läkemedel som är likt den bild som individen uppvisar. Lika botar lika.

Läkemedlen fungerar dåligt eller inte alls om man inte finner rätt medel, som har samma symptombild som patienten. När ett homeopatiskt läkemedel inte fungerar, då är det inte för att de ”bara är sockerpiller” utan då är det för att man inte funnit det rätta läkemedlet, som faktiskt kan bota.

Tips till uppfödare och valpköpare:

Hundvalpar eller kattungar som börjar kissa inne, trots att de nyss varit och kissat ute eller varit på lådan. Den nya ägaren skäller och och blir ledsen, kanske t o m lämnar tillbaka djuret för att det inte fungerar så bra i det nya hemmet. Ofta har dessa djur fungerat bra när de kom till den nya ägaren, men efter ett tag börjar problemet och ägaren känner sig maktlös. Samtidigt blir djurungen olycklig eftersom den försöker göra som den nya hussen/matten säger men inte lyckas. Det finns många logiska orsaker till varför djurungen hamnar i obalans vid byte av hem och en lindrig infektion uppstår. Lång transport till det nya hemmet och ungen måste hålla sig, separation från det gamla hemmet och mamman/flocken. Det kanske är kallt ute och man måste ut ofta för att valpen lättare ska bli rumsren, men med risk för nedkylning med följande infektion.

Homeopatmedlet Pulsatilla i C30 1-2 ggr/dag i 3-7 dagar fungerar mycket bra på detta problem.

Trots detta råd, det går sällan eller aldrig att rutinmässigt ge ett visst medel till en viss sjukdom, homeopatin arbetar inte så, många säger: Åh, har du något medel för det eller det? Oftast måste man säga nej.

Alla individer är olika och man måste finna rätt medel till varje individ.

Många undrar hur man kan tro på att de där utspädda sockerpillren ska fungera, och visst, en droppe av ett medel i 50 bassänger eller 1 droppe i havet – det kan väl ändå inte kan fungera? Men jag, och många miljoner människor världen över, vet att homeopatiska läkemedel fungerar.

Homeopatin är oerhört spännande, komplicerad ja, men har enorma möjligheter att kunna bota, utan gifter och biverkningar.

Visst spelar ens inställning stor roll – tror man inte att man kan bli frisk så blir man inte frisk, tror man att man ska bli sjuk så blir man ofta det. Men djuren har inte vårt sätt att tänka. De är mer närvarande och lever här och nu. Tankens makt är stor, kan man hjälpa ett djur till att bli botat genom att tro så är det ju kanonbra, huvudsaken är ju att djuret blir friskt, eller hur? Homeopatin fungerar även om man inte tror på det. Problemet blir ju bara: hur ska man förklara att man blev botad då man inte tror att homeopati kan bota? Det måste inte vara så viktigt att bevisa att homeopati fungerar. Det finns så mycket som inte går att bevisa, men likväl fungerar på något konstigt vis.

Sinnen är som fallskärmar, de fungerar bara om de är öppna.

Tack för att du läst ända hit…avslutar med att citera en engelsk veterinär, som är en av världens ledande djurhomeopater – Christopher Day: om man inte använder sej av homeopati så är man bara 200 år efter sin tid!