Den andra dosen – Homeopati för djur

ur boken: Lectures on homoeopathic philosophy, av James Tyler Kent

Den andra dosen kan vara en repetition av den första, eller det kan vara en antidot till den första, eller ett komplement; det är inget man vet i förväg utan det är något man måste komma fram till efter en grundlig undersökning vid återbesöket.
Detta är ett av de största problemen, speciellt om patienten byter homeopat.

• Den medicin som delvis har botat kan också ofta slutföra arbetet, och man bör inte byta medel innan det föreligger goda skäl att göra det.

• Om man repeterar ett väl valt medel för tidigt, ger man aldrig symptomen en chans att komma tillbaka en andra gång och kräva mer medel.

• För att ge en andra dos, förutsätts det att medlet är rätt, att medlet har verkat botande samt att medlet fått chans att arbeta.

• Om det första medlet inte har verkat läkande, eller fått arbeta tiden ut är det omöjligt att göra en andra observation av fallet. En andra observation kan bara göras när fallet har stannat upp! Därför att, när den första dosen har intagits, uppstår förändringar, symptom kommer och går, och medan dessa förändringar uppträder är det omöjligt att göra en bedömning av fallet. Individens symptom blandas med symptom från läkemedlet.

• Ger man en andra dos eller ett annat medel för tidigt, är risken att hela fallet blir olösligt.

• Låter man medlet verka tillräckligt länge får man möjligheten att observera de återvändande, ursprungliga symptomen, vilka är det första att ta hänsyn till. Kanske är de inte så framträdande längre, men de är det första man letar efter hos patienten vid återbesöket. Under den period det råder oordning i kroppen, när ordning skapas, finns det inga återvändande, ursprungliga symptom. Det kan dröja dagar, eller veckor, eller månader, men innan återvändandet av de gamla symptomen sker, finns där inget att medicinera.

• Om symptomen återvänder, ungefär som de var från början, om de har ökat något eller minskat, så är det bra. Om inte patienten har haft symptomen på ett antal veckor eller månader, om symptomen blev bättre efter den första dosen och symptomen sedan återvänder, då vet man att den första dosen med största sannolikhet var rätt.

• I ett sådant fall, där patienten har samma generella och speciella symptom, att de återkommer efter den första dosen, då vet man att patienten går att bota. Då vet man att den andra dosen måste vara en repetition av den första.

• En orsak till att ge ett nytt medel är då patienten har fått en hel del nya symptom istället för de gamla, återvändande symptomen. Det är då möjligt att symptomen finns i medlet som patienten fick i den första dosen, så att patienten uppvisar en prövning. Det kan även vara så att patienten har haft dem tidigare i livet. Om det verkligen är nya symptom, så har den första dosen inte arbetat på rätt sätt, den var inte homeopatisk till patienten, den var felaktig och har istället orsakat symptom, kanske även i en felaktig riktning….? Detta innebär att den första dosen måste antidoteras(!), om det är möjligt. De nya i kombination med de gamla symptomen måste studeras, de speciella symptomen måste ffa sammanstämma med de nya symptomen, mer än de gamla. Detta nya medel kan arbeta bort de nya symptomen och eventuellt ha effekt på de gamla.

• Varje påföljande medicinering måste väga in allt det som föregått medlet, både tredje, fjärde och femte dosen har samma svårigheter att övervinna som andra dosen. Om den första dosen var felaktig så kommer även de påföljande att måsta göras med svårighet och viss rädsla.

• När patientens positiva utveckling har avstannat, då väntar man en ansenlig tid, ibland flera månader. Efter den första dosen ändras symptomen i rätt riktning, de kommer och går, nya symptom kommer fram men försvinner och patienten slutligen återgår till sitt ursprungliga tillstånd, inga framträdande eller direkta besvär för patienten, det är bara ett stillestånd. Om det ändå inte sker någon förändring, inga yttre tecken av sjukdom, då kan en ny dos av det första medlet stimulera till en reaktion.

• Utgå från det medel som har verkat, som har gett effekt, utifrån det gör man valet av medel, en ny dos av det första medlet eller ett nytt medel.

• När man gått hela skalan av potenser inom ett medel, upprepa samma (sista) potensen tills den inte längre har effekt. Man kan repetera konstitutionsmedlet flera gånger vid brist på symptom, men man kan inte ge något annat medel, helt enkelt för att det är individens grundmedel. Detta medel bör ej ändras så länge dess läkande kraft har effekt. Även om symptomen ändras, byt ej medel, så länge som patientens utveckling går framåt.

• Byt medel endast om symptomen har ändrats och patienten inte har blivit bättre. Kom ihåg att oftast handlar det om gamla symptom som kommer tillbaka, även om patienten inte riktigt kommer ihåg dem, och om så är fallet ska man ligga kvar på samma medel, inte byta.

• Lämna aldrig ett medel förrän du har testat samma potens ett flertal gånger eller testat en högre potens, utan reaktion från på patienten.först då man inte får någon reaktion på medlet är det dags att byta.

• Vid en akut sjukdom måste man ofta ge det medel som är komplementärt till grundmedlet, låt säja en Calc carb individ som insjuknar med Belladonna symptom. Bilden av individen utan den akuta sjukdomen är Calc carb, men under sjukdomen uppvisas Belladonna. Då ger man Bell under sjukdomen för att sedan fortsätta med Calc carb. Det är många medel som är besläktade som samarbetar, studera M.M.

• Ge aldrig något medel till din patient innan du vet patientens konstitution, det kan vara både riskfyllt och farligt.